Dalen – Helsingborg (5-6, str.): Slutspelsjakten, ”alla måste ju gilla…” och två formationer

Slutspelsjakten lever i allra högsta grad med Helsingborg och Dalen på sjunde respektive åttonde placeringarna i tabellen och med både Sirius och Jönköping jagandes underifrån. Under gårdagen spelades matchen mellan Dalen och Helsingborg, vilken blev framskjuten en och en halv timme, vilket också föranledde förseningar av det efterföljande blogginlägget till idag.

Helsingborg vann i slutändan efter straffar och säkrade väl mer eller mindre sin slutspelsplats genom de två poängen, medan Dalen förvisso tog med sig en poäng och sålunda förstärkte sina chanser något, men fortfarande behöver inkassera minst tre poäng till för att garanterat mota undan Jönköping – och fem poäng för att garanterat hålla undan även Sirius. Samtidigt krävs det idel vinster för Sirius och Jönköping för att gå om Dalen… Spännande!

Samtidigt är det en god känsla att Dalen har allt i egna händer vad gäller slutspelsbiljetten. För att vara helt säkra på att gå till slutspel krävs vinster, men jag tror ändå att vinster och starka insatser överlag nu de sista två omgångarna kommer krävas för att gå in med en positiv känsla och god form i slutspelet – allt för att undvika en upprepning av föregående säsongs slutspel och tidiga uttåg i kvartsfinalen. Dalen var i en minst sagt kall form, identiteten svajade något och det räckte inte alls för att rå på Storvreta.

Det är ett annat Dalen denna säsong, kryddat med unga (och äldre…) spelare för att fylla ut spelartappen sedan föregående säsong. Dalen har till viss del byggt om laget, lagt grunden för en långsiktig satsning där fysik och attityd spelar stor roll om jag ska återge vad tränarna givit uttryck för. Når Dalen slutspelet, oavsett hur det egentligen går där, vore det ett fint kvitto på att laget, trots att det stundvis gått tungt, samtidigt gjort mycket rätt också och det vore även en bra möjlighet för flera av de yngre spelarna att få viktig rutin för kommande säsonger.

I slutspelsjakten tror jag att Sirius kommer flåsa Dalen i nacken hela vägen, trots ett tufft spelschema. Samtidigt finns även risken att Dalen spelar en avgörande sista seriematch mot Jönköping som före dess möter AIK och mycket väl kan plocka tre poäng från Stockholmslaget som i praktiken är väldigt, väldigt nära att åka ur svenska superligan. Jag räknar dock med att få se ett Dalen som går all in på söndag mot Växjö för att plocka ytterligare poäng, med risk för att det blir en match med mycket känslor.

Dalen – Helsingborg (5-6, efter straffar) (Svenska superligan herr)

Under uppvärmningen konstaterade vi snart att Mattias Ljunggren tyvärr inte spelade. Ljunggren har problem med ena vaden och jag gissar att detta var orsaken till att han vilade matchen mot Helsingborg. Samtidigt som det tråkiga beskedet stod klart, noterade vi samtidigt att Marcus Berglund äntligen var tillbaka i spel! Glada och tråkiga besked på samma gång alltså.

Matchen då?

Helsingborg, inte ett lag jag har särdeles bra koll på, kändes som om de kunde gå ner i ett ganska lågt tempo stundtals i matchen för att plötsligt blixtra till när anfallet väl kom, eller kontringsmöjligheten väl uppdagade sig. Uppvisade stor effektivitet i power play och kunde i slutändan dra det längre strået när Mika Kohonen och Jonathan Edling vann straffläggningen mot Andreas Carlbom och Måns Parsjö-Tegnér.

Dalen såg annars ut att gå mot tre poäng när det stod 5-4 med dryga en och en halv minut kvar att spela, men som så ofta i innebandy svängde det och Helsingborg lyckades kvittera med strax över minuten kvar av tredje perioden. Väl i övertid åkte Helsingborg på en utvisning som möjligen borde ha renderat i straff också, men domarna tyckte annorlunda och Dalen lyckades inte förvalta i spel fyra mot tre.

Matchen innehöll överlag mycket kampvilja och en del misstag. Möjligen var det också just misstagen som gjorde att Dalen successivt och relativt tidigt ändå gick ner på folk. Det kändes till viss del tråkigt, men samtidigt kanske det var nödvändigt när Helsingborg stundtals fick ganska enkla chanser på grund av nämnda misstag och vi nog skulle tacka Måns Parsjö-Tegnér och även en del tur att det inte lönade sig mer för Helsingborg.

Formation Kronberg

Vissa spelare fick förvisso förnyat förtroende under matchen, medan andra fick se sig permanent bänkade. Några som däremot fick välförtjänt förtroende och gott om speltid i matchen var Alexander Hedlund och Anton Åkerlund som tillsammans med Ketil Kronberg och backparet Pär Forsman och Ludwig Svensson utgjorde en av Dalens två huvudformationer i matchen.

Jag vill egentligen ge beröm till hela den formationen som samtliga visade mycket kampvilja, men jag vill passa på lite extra att lyfta fram Åkerlund som i mina ögon gjorde sin bästa match på ett tag nu och som med sin intensitet gjorde det svårt för Helsingborg, samtidigt som han visade fint samspel med Hedlund. Alexander som skapade många fina chanser, men tyvärr missade samtliga, gör mycket rätt på planen och blev ett samtalsämne mellan mig och Maria på läktaren (ännu en gång).

Anton Åkerlund
Foto: Magnus Andersson

Sedan kan jag inte låta bli att nämna Ludwig Svensson som inte bara imponerade hela matchen, utan även använder sin intensitet och energi till att blanda fint försvarsspel med spännande anfallsspel när han roterar platser med kedjekamraterna vilket gör honom till en spelare det händer mycket omkring. Lägg därtill Svenssons yviga kroppsspråk och glädje på planen – jag tänker såhär: alla måste ju gilla och heja på Ludwig Svensson!

Ludwig Svensson (höger)
Foto: Magnus Andersson

Formation Svahn

I den andra formationen där det roterades lite mer spelare i matchen stod Jonas Svahn och Jim Johansson för grunden och bjöd på fin magi tillsammans, även om det överlag kanske blev lite mer stolpe ut än stolpe in just denna match. De skapar mycket ihop, är mycket kvicka i spelvändningarna, jobbiga på mittplan där de vinner bollar och känns mycket underhållande att titta på. Uppbackade av Viktor Nystedt och Henrik Sjöström på backsidan känns det dessutom som att det finns mycket fart och kvalitet i den femman.

På tal om att vinna bollar på mittplan måste jag ändå nämna Sebastian Degeryd som har en spännande förmåga att lirka av motståndare bollen just vid sargen på mittplan, mycket skön färdighet!

Slutligen vill jag bara säga det som är så uppenbart att det kanske inte behöver sägas, men herregud vilken spelare Jonas Svahn är! Det är så lätt att stirra sig blind på poäng, men jag imponeras så ofta av jobbet Svahn gör på planen, ja, egentligen alla delar på planen – det förtjänar att nämnas!

Jonas Svahn
Foto: Magnus Andersson