Scandic cup 2022 – Dalens herrlag i fokus (del 3 av 3)

Den tredje delen i denna bloggserie om Dalens herrar tänkte jag tillägna stommen i laget, eller annorlunda uttryckt: de som ska göra det! För visst är det här orsakerna uppstår vilka gör att till exempel Kalmarsunds Kevin Haglund tippar att Dalen åker ur medan andra placerat Dalen i mellanskiktet i tabellen utom räckhåll för en slutspelsplats? Och vem kan klandra dem – Dalen tappar poängspelare säsong efter säsong. Landslagsspelare byter klubb och så vidare. De har inte fel, men glömmer samtidigt en viktig detalj – få spelare som lämnar Dalen som stjärnor eller landslagsspelare var det när de först kom till Dalen. De flesta var faktiskt ganska anonyma i innebandy-Sverige.

Några exempel: Måns Parsjö? Ung lovande andramålvakt i Falun när han kom till Dalen. Anton Åkerlund? Ung talang från Gamla Stans division 1 lag. Linus Holmgren? Hade en riktigt fin säsong i Thorengruppen men var fortfarande ganska okänd förutom rubrikerna om att han var ung för att vara lagkapten. Rasmus Andersson? Var det inte Albin Skur från Innebandysurr som sa något i stil med ”Hur ska man ens ha koll på spelare med namn som Rasmus Andersson?” när de kommenterade Dalens silly season det året? Han syftade förstås på ganska vanliga för- och efternamn i kombination med spelare från norr som folk söderut inte hade någon aning om vem det var. I Dalen fick alla upp ögonen för denne underbare back från Hörnefors!

Seriöst, jag kan fortsätta typ hur länge som helst med att rada upp namn och syftet är egentligen bara att påminna om detta: Dalen är enormt skickliga på att ta lovande spelare och hjälpa dem blomma ut. Ibland får jag en känsla av att vissa tror att det är en lyckosam slump. Att Dalen plötsligt förlorat alla sina kunskaper, kunniga tränare och eldsjälar och slutat handplocka spelare med omsorg? Tror någon att Dalen skriver vräkiga kontrakt med färdiga landslagsspelare? Nja, inte under mina år som supporter i alla fall. När Dalen skrev kontrakt med Höllvikens Christoffer Andersson för några säsonger sedan höll jag på att trilla av stolen och även han tog flera kliv framåt i utvecklingen i Dalen.

Det betyder förstås samtidigt inte att det inte finns skäl till viss oro. Att förlora skickliga spelare säsong efter säsong skapar tomrum som måste fyllas. Dalen och Thorengruppen skiljer sig något åt denna säsong på så sätt att jag skulle vilja summera det så att våra rivaler i Thorengruppen har behållit huvuddelen av de spelare som bar laget till en nästan-platsen i slutspelet förra säsongen. För deras del handlar det mycket om att få utdelning på dessa spelare igen och jag tror att de har goda förutsättningar för detta att döma av det jag sett under försäsongen.

För Dalens del kommer det krävas leverans på bekanta bärande spelare i laget förstås, men vi kommer även behöva nya spelare som kliver fram och kanske även helt nya spelare som träffar rätt redan första säsongen i laget. Jag tror dock att potentialen i Dalen är högre än vad många tror. Det är något av en klassisk Dalenmeny. Det är lätt och nästan en given årlig tradition i innebandy-Sverige att underskatta Dalen. Låt det fungera som bränsle att visa dem att de har fel – igen! Min andra säsong som supporter tippades Dalen i botten av tabellen och slutade säsongen med ett silver. Jag skulle i och för sig bli extremt överraskad om Dalen tar sig så långt denna säsong och jag tror själv att en slutspelsplats över huvud taget kommer vara en tuff utmaning, men det är å andra sidan ett ganska härligt exempel på hur oberäknelig innebandyn ändå kan vara.

Med den ganska raljanta inledningen avklarad tänkte jag kika på några delar av lagets stomme och eventuella sparkapital.

Målvaktssidan
Hur går det för Dalen att ersätta Måns Parsjö på målvaktssidan? Inga små skor för Anton Grönlund och Alexander Ljungström att fylla. Båda målvakterna har gjort det bra under cupen, men förstemålvakt är förstås Grönlund och han utstrålar både ett lugn och en trygghet som är väldigt förtroendeingivande. Han är inte bara en otrolig matinfluenser (på twitter) utan han har även visat att han är en riktigt bra och säker målvakt! Spelmässigt väldigt olik sin föregångare och lyser med sitt norrländska lugn. Frågan som återstår att se är om han kan hålla i detta under en hel säsong, men sett till cupens matcher är det uppenbart att vi har en fin målvaktsuppsättning!

Spelarna som ska göra det
Vilka spelare tänker ni på med den rubriken? Den syftar förstås på spelare som burit laget förut: Ketil Kronberg, Alexander Hedlund, Daniel Sonidsson, Pär Forsman. Jag kommer till Viktor Nystedt under en annan rubrik och skulle även kunna lägga till Emil Wiklund här, men jag tror att det kan vara lite tidigt ännu.

Samtliga nämnda spelare kommer onekligen vara otroligt viktiga för Dalen med sina kvaliteter och erfarenheter. Under Scandic cup fick Kronberg en del rubriker för sina klassmål, men den spelare jag personligen skulle vilja flagga för här är Alexander Hedlund som förmodas axla rollen som center även denna säsong. Hedlund ser ut att vara i en riktigt lovande form och var definitivt en personlig höjdpunkt att följa under cupen! Ni kan även vara lugna, Kronberg är i lika god form som alltid, Forsman ser rejält taggad ut och Sonidsson kan springa i all oändlighet och kommer göra poäng för Dalen och har börjat justera ned golfsvingarna till något domarna har lite lättare att godkänna… Förlåt Daniel men att se Pär imitera dina volleysvingar efter kvarten(?) var fruktansvärt roligt!

Blommar de ut (ännu mer) i år?
Här har vi en kategori spelare som kan passa in på många i säsongens uppsättning av Dalen, men jag har valt att hålla mig till spelare som redan visat att de kan, men där känslan är att det finns ännu mer potential att få ut. Här tror jag nog att fler än jag ganska omgående tänker på både Anton Ahlbäck och Felix Forslund. Jag tycker även att Emil Wiklund hör hemma här. En spelare som gjorde många riktigt bra insatser förra säsongen och en starkt bidragande orsak till att just hans femma bar laget i flera matcher undrr säsongen. Frågan blir om Emil denna säsong även kommer hitta jämnheten och kan bli en bärande spelare under hela säsongen. Räkna i sådana fall med att fler än jag kommer twittra glatt om Wiklund!

Jag känner att jag redan skrivit en hel del om Forslund, men vill i stället rikta lite uppmärksamhet åt Anton Ahlbäck. På backsidan behöver Dalen helt klart fylla tomrummen lämnade av Johan Larsson och Rasmus Andersson och det är mycket begärt. Ahlbäck gjorde en riktigt bra säsong förra säsongen och jag tycker att han visat på god potential under cupen som tyder på en uppåtgående utvecklingskurva. Med flera backar som lämnat, inte att förglömma Albin Carlsten, finns möjligheten för Anton att få en hel del speltid och jag tror att detta kan visa sig bli ett bra tillfälle för Ahlbäck att ta nästa kliv.

Sparkapital och oräknade tillgångar
Här finns både en del frågetecken och positiva saker jag tagit med mig från Scandic cup. Den första är förstås frågan varför Viktor Nystedt inte spelade. Visst var det väl så att han var med till Tjeckien tidigare och Dalen har inte gått ut med information som tyder på att lagets bästa back inte ska spela kommande säsong. Frågan är alltså om det finns några skadebekymmer som gjorde att Viktor inte spelade. Här har dock Dalen ett stort sparkapital som inte användes under cupen. Och på tal om sparkapital…

Hur ser det ut för Dalen gällande John Sjöstedt som gjorde några inhopp i slutet av föregående säsong och gjorde det bra? Jag hade förhoppningar om att få se John under cupen, men har inte sett eller hört något. Är han kvar i Dalen? Om ja är det en lovande spelare som kommer bli intressant att följa i Dalen!

Till de oräknade tillgångarna räknar jag med de långtidsfrånvarande spelarna som på grund av skador och hälsoskäl äntligen är tillbaka och syftar förstås på Wilhelm Vihtari Hansson, Tobias Sikström och Ludwig Svensson!

Wille missade förra säsongen på grund av ryggskada(?), ger laget bredd och är en energisk spelare som trivs bra i Dalens höga press. Sikström är en spelskicklig center som tidigare tränare Jonatan Brolin liknade vid Linus Holmgren och jag har längtat efter att få se honom tillbaka på planen efter den otäcka hjärnskakningen han drabbades av i en närkamp för en evighet sedan som hållit honom borta i nästan två säsonger.

Jag hoppas förresten att ni inte missade Ludwigs intervju i Västerbottens-Kuriren för en tid sedan där han pratade ut om psykisk ohälsa och depressionen han kämpade sig igenom efter pappans bortgång. En fin artikel och starkt av Ludwig att berätta om det svåra han gått igenom med råd till andra som befinner sig i eller hamnar i en liknande situation – en sann förebild för andra.