Jag har gjort de första 6 veckorna på mitt nya heltidsnattschema. Det innebär att min första långlediga period stundar. Många, massa nätter som jag är helt ledig ligger framför mig.

De senaste nätterna har jag varit på jobbet även när jag varit hemma. Jag har drömt om blöjbyten, om vändningar, om strykningar på kinden. Jag har drömt att jag möblerat om. Men inte hemma utan på jobbet. Kort sagt – jag behöver verkligen denna ledighet.

På lördag hoppas jag iallafall att vi ses på Kulturnatta. Min X-make spelar på Big Papas scen kl 12. Där ser ni mig iallafall. Jag och mina finakillar. Iallafall de jag får med mig dit. Grejen med att ha stora barn är att jag är faktiskt inte coolast i världen längre. De gör hellre andra saker än hänger med mig en lördag vid lunch.

Nå, de två små får jag nog med mig iallafall.

Så – är ni där? Leta efter en lagom galen tant i bästa åldern med två underbart galna killar. Det är jag. Säg H E J! Jag bjuppar nog säkerligen på en kram!

Jag har fått en utmaning av Maria.

Sånt gillar jag, sånt är roligt. Synd dock att jag läser så ofantligt få bloggar själv (förutom de som finns här på VK då) samt att nästan ingen av mina vänner bloggar.

Nå – jag antar utmaningen och skickar bara vidare till några få.

Det torde ju fungera lika så gott som något annat va?

1.   Vilken månad gillar du mest?

* Jag gillar nog juli mest. inte för att det är varmt utan för att de flesta är lediga då. Alla är glada och barnen kan bada hela dagarna.

2.   Om du skulle betala för att gå på ett evenemang, vilket skulle det då vara, musik, teater, eller annat?

* Oj, jag skall faktiskt betala för att gå på ett evenemang ikväll. Eilen Jewel spelar på Scharinska och jag och några av mina bäjbs skall fira min långledighet med det evenemanget. Så svaret blir nog musik. Jag sponsrar dessutom gärna Umeås musikscen.  Även om jag lätt skulle betala för att få gå på teater oxå.

3.   Favoritställe/plats i Sverige?

* Jaha? favoritplats i Sverige? jag vet helt ärligt inte. jag är inte den typen av person som brukar resa så mycket. jag har aldrig haft råd. Men – de bästa somrar var nog när jag var liten och antingen var hos min farmor och farfar i Stöcke eller hos mormor och morfar i Stöcksjö. Dessutom tillbringade jag mycket tid i en liten by strax utanför Sävar som heter Åbyn (min morfars barndomshem). Fantastiskt vackert. Man behöver inte åka så långt för att hitta de bästa smultronställena tycker jag.

4.   Om du fick 50 000:- att skänka bort till välgörenhet, till vem eller vilken fond, skulle det då gå till?

* Om jag fick 50 000:- skulle jag donera det till någon fond som främjar barns välmående. Gärna barn i Sverige. Majblomman kanske?

5.   Drömmer du i färg eller svart/vitt?

* Jag tror jag drömmer i färg.

6.   Har du en dröm du kommer att förverkliga?

* jag vet inte. Jag drömmer iallafall om en enskild stuga vid ett vatten. Där jag sitter och skriver.

7.   Nämn en serie på tv du inte vill missa.

* hehe…jag ser ju inte så mycket på tv. Men jag och min yngste son ser alltid på "Halv åtta hos mig". Det är liksom våran grej. Så det vill jag inte missa.

8.   Favoritdjur?

* Katt.

9.   Berätta något roligt som hänt i helgen.

* I helgen? Jag jobbade på lördagen. Det var iofs trevligt. På fredagen så satt jag och mina kidz bara framför tv´n. Så spännande var min helg.

10.Har du haft eller har du några djur?

* japp, jag har haft katt hela mitt liv. I en – två dagar var jag stolt ägare till en fantastiskt vacker hund men…det är bara att erkänna. jag är ingen hundmänniska. Jag gillar dom men har inte ork att ta hand om dom.

11. Nämn en favoritaffär, vilken som helst.

*Får man ta butiker på nätet? Isåfall är det nog Adlibris.

Ja, detta var mina svar på frågorna.

Jag skickar nog bara denna utmaning till två stycken. Catharina Alperud och till min kusin.

Här kommer mina 11 frågor:

1. vad gör dig glad?

2. Om du fick leva ditt liv som en annan person i ett år. V E M skulle det då vara?

3. Vilken är din favoritfärg. Motivera varför.

4. Om du skulle få tvillingar nu, en pojke och en flicka. Vad skulle de då heta?

5. Ditt bästa barndomsminne?

6. Din favoritgenre inom litteratur?

7. Om du vore ett djur, vilket djur skulle det då vara?

8. vad gör dig ledsen.

9. Vad är det som triggar igång dig på mornarna? vad får din motor att starta om vi så säger?

10. Är du pedant?

11. Vilken är din paradrätt?

Hej på er och kärlek!

Ordning hade införskaffat mina bilagor, ställt väckarklockan på 21 så jag inte skulle missa filmen jag ville se, så somnade jag.
Mitt i tidningarna. När jag väl vaknade så vaknade jag med trycksvärta över hela ansiktet, 4 missade samtal och en hel massa sms.

Så kan det gå.
Vilken tur att jag inte skulle jobba inatt. Vilken tur att jag inte hade småtrollen.

Det här livet som jag lever med nattjobb, ensamstående, singel (med allt vad det innebär). Det känns som att det sliter lite på mig.
Antagligen måste jag bara hitta rätt i rutinerna så jag slipper somna med ansiktet i mina bilagor. De är så svåra att läsa när dregglet från min mun kladdar ihop sidorna. Förmodligen.

Nå – det var väl kanske inte det som var det viktigaste just nu. Jag och tjejerna har tillbringat helgen med att fundera över fenomenet man/kvinna och vet ni?
Jag tror verkligen inte att vi är från samma planet.
Ponera exempelvis att ett problem uppstår i en relation. Ska man inte kunna prata om det då? UTAN att det skall kallas för ”nattliga konfrontationer” eller ”ältande”?

Eller är det så att vi kvinnor tenderar att återkomma till samma problem om och om igen? Personligen anser jag inte att det är så. Inte för min egen del. Men vad vet jag?

Jag kanske är en ältande bitch? Jag måste fråga mitt X.

Kärlek!

 I sedvanlig ordning så vaknade jag alles förtidigt. På ett sätt är det rätt skönt, man får liksom lite tid på sig att antingen fundera över livet innan resten av familjen vaknar eller så kan man, som jag gjorde inatt, läsa ut en bok, se de flesta av de nya avsnitten av "Arga snickaren" samt planlöst stirra upp i taket i väntan på att sömnen skall infinna sig igen.  

Vilket den sällan eller aldrig brukar göra förstås.

Det är ett aber.

Antagligen så är det bara våren som slår mig i ansiktet. Att det är därför jag inte kan sova ordentligt på nätterna. Det är det där förbaskade ljuset som gör min hjärna alles snurrig.

Sånt jag inte tänkt på på evigheter ploppar upp och får mig fortfarande att rodna.

När jag gick i 7:an eller var det kanske rent av 8:an? Jag kommer inte ihåg, det var en hel evighet sedan. Iallafall så skulle vi ha musikuppträdande i skolan, i aulan (bräntbergsskolans matsal – jag får panik bara jag tänker på det fortfarande). I vilket fall som helst så fick jag och en kompis för oss att vi skulle sjunga. Inför hela skolan. Inför ALLA coola killar och häftiga tjejer. Vi skulle stå själva på scenen och sjunga?!

Kaxiga som vi var så var det väl ingen stor grej. Det var ju bara att sjunga liksom?

Så står vi där. På scenen, dressed to kill med luggen hårt tuperad, sminkad som en clown och skall sjunga. Musiken börjar, min kompis tittar på mig och drar igång…

Men jag kan inte. Jag börjar stapplande, tappar texten (som jag faktiskt kan – än idag kan jag texten) storgråter och stormar ut och bort från scenen.

Ingen sa någonting till mig om det, någonsin.

ja, sånt tänker jag på när jag inte kan sova på nätterna.

Detta är låten.

Natten flög förbi.
På fjäderlätta steg susade jag genom korridorerna. Bytandes, klappandes på kinder, sjungandes och trallandes (nå – kanske inte hela tiden men lite iallafall).

Det kan ha något att göra med alla dessa baljor med kaffe jag bälgat i mig under natten eller så är det helt enkelt för att det är F R E D A G idag.

Jag ska sussa lite (bara lite). Sen har jag saker att fylla hela min lediga dag med.

Rackarns att jag inte kan länka till musik när jag bloggar via mobilen, men…tänk er den spralligaste, gladaste låten ni vet. Den som får hela er kropp att spritta som en kalv på grönbete.
Så känner jag mig idag. Just nu. Just här.

Hej!

Har jag tagit en snabb promenad till jobbet.
Det känns i mina lår. Det ömmar och bränner och jag känner mig betydligt äldre än de stackars 38 år födelsebeviset säger.

Jag var så taktisk att jag faktiskt lånade ut min bil till X så att jag inte skulle falla för frestelsen och ta bilen. Bara för att liksom. Jag hade lätt gjort det annars.
Jag är rätt bekväm av mig förstår ni. Iallafall när det kommer till sånt.

Nu funderar jag på att utöka promenadsträckan. Iallafall TILL jobbet. Hem vill jag så fort som möjligt.
I vilket fall som helst så är promenader (eller för den delen springturer) den mest perfekta terapisessionen man kan ha med sig själv.
Jag lyssnar på bra musik, löser världsproblem, personliga problem. Funderar på vänner & familjs problem.

Sen, eftersom jag diskuterar med mig själv så ger jag ju de bästa lösningarna. I mitt tycke iallafall 😉

En natt kvar.

Godnatt!

 …jag bara vaknade. 

sen är det liksom inget mer. Jag vill dra täcket över huvudet och stanna i sängen hela dagen. 

Jag har två nätter kvar. Jag har avverkat två redan. Idag vill jag ingenting. Jag vill lyssna på denna  och inte göra något annat. 

 Men, som den superhjälte jag är så peppar jag järnet, poppar finfin musik när jag promenixar och tänker: två nätter kvar. Två nätter kvar.

Kärlek!

Jag har sått fröer i sinne. Tomater, chili, limebasilika, dragon, koriander, dill, jordgubbar. Hela köksbordet dignar av byttor och burkar. Jag som inte trodde jag hade något att så i? Illa. Så illa blir det när man uppnår samma aktningsvärda ålder som jag.
Hela året har jag haft en vit påse ståendes ute på balkongen. Igår kikade jag i den och fann krukor, planteringskärl, fan och hans moster.
Så nu kära vänner.
Nu ska balkongen grönska som aldrig förr.
Mina blå klätterblommor växer hela tiden och jag är nästan gråtfärdig av att jag ÄNTLIGEN tagit mig för att så.

Det har nästan (bara nästan) blivit så illa ställt med mig att jag funderar på att köpa mig några hinkar och sätta lite potatis. Men än så länge är det bara på tankestadiet.

Dagens visdomsord; Lyssna inte på människor som försöker förminska dig. Det faller bara tillbaka på hur de ser sig själva.

Nu, Godnatt!

Sått frön (må så vara att det än så länge bara är en stackars fröpåse) så kan ju jag känna att lite kärleksbrev är på sin plats.
Jag försökte tvinga fram ett spontant kärleksbrev av min gode vän Mr J.S men det kändes som att det satt långt inne.
Ska det vara så?
Ska inte ens manliga vänner per automatik ställa upp och skriva lite romantik när man behöver det?
(så mycket för mitt genustänk och politiskt korrekta liv)

Nädu, det sista kärleksbrevet jag fick var när jag bodde i USA. För ganska exakt 21 år sedan. Vilken katastrof va? Det borde vara lagstadgat.

Trots att mina underbara ungar drar till sin pappa idag är jag på ett strålande humör. Trots att jag nattjobbar 5 nätter denna vecka. Trots att solen skiner och jag måste sova lite till.

Kärlek!

Jag jobbar inte. Sover inte.
Istället så ligger jag och läser söndagsbilagorna, sida upp och sida ned, om och om igen. Det är precis som jag tror att hux flux så skall det komma ett nytt reportage i tidningen. Ett jag missat.

Inte kommer det att hända inte. Det är lika sannolikt som att rosa elefanter helt plötsligt skulle finnas och skita små guldfärgade äpplen (fast vilken grej det vore va?).

Sen funderar jag på allvarliga saker. Vuxensaker. Som ekonomi. Jävligt trist och tråkigt ämne men förbaskat viktigt sägs det.

Jag lever ensam med mina 4 barn. Varannan vecka har jag bara ett barn hemma. En snart 18-åring (som med största sannolikhet kommer flytta hemifrån så snart han är avnavlad). Jag bor ensam med mina barn i en 4:a på mitt drömställe. På Öbacka.
Jag jobbar natt inom kommunen. Som vårdbiträde.
Jag har en hyra på nästan 9000 kronor.
Tror jag att jag skiter pengar?
Varannan vecka står två rum tomma hemma hos mig. Det ekar nästan.

Jag funderar på att flytta till en mindre lägenhet. Jag kan tänka mig en trea, tvåa? Eller va fan? Jag kan till och med köra stenhårt på en etta.
Tänk er själva? Compact living.
Jag behöver inget eget rum. Ungarna behöver inte det. De sitter bara framför tv’n eller datorn ändå.
Jag skulle kunna halvera mina månadsutgifter och leva som en kung (drottning).

Vilken grej det vore.
Jag skulle kunna tänka mig att bo sådär läckert som de gör i filmer. I ett enda stort rum. Någon slags lagerlokal. Sätta upp rumsavskiljare och gardiner. Leva bohemiskt så det förslår.

Eller, knöla in alla kidsen i ett rum. Jag kan sova i vardagsrummet nära mina böcker.

…men? Jag skulle sakna min balkong. Jag skulle sakna sommaren på ”Linneas balkong”.

Goda nyheter mitt i alla nattliga funderingar, jag har sått ett stycke fröer. Det blev nån slags blå klätterväxt. Det tar sig, det tar sig.

Solen lyser in genom mitt sovrumsfönster och min X-Voodoo docka får sig lite välbehövlig värme.
Idag blir en bra dag.