Något i herr Riedls blogg om kriget i Afghanistan fick mig att googla om de medeltida korstågen i länderna öster om Medelhavet.
På medeltiden var det påveämbetet som påbjöd förföljelser av människor i avlägsna länder som inte levde enligt de kristna reglerna. Påvens maktbefogenheter är visserligen numera utbytta mot FNs och Natos dito men syftet är detsamma. Människor som inte inordnar sig i vårt västerländska sätt att leva ska bekämpas. Nu som då är det islam som står i skottgluggen. Islamister är nämligen inte möjliga att kontrollera med avseende på handel och kontroll av naturtillgångar och därför ska de bekämpas.
Idag firas Alla Helgons Dag här hemma och nu ska de medeltida ideerna förborgas ytterligare; en del av dessa "helgon" fick sin upphöjelse tack vare sin oförsonliga kamp mot de "onda" makterna i Mellanöstern.
Men mer näraliggande företeelser fick också sin förklaring när jag läste vidare. Det har nämligen då som nu varit så att i korstågens kölvatten har förföljelser av judar kommit som ett brev på posten. Här ligger nog en del av förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar i årets riksdagsval. Främlingfientliga stämningar flyter lätt upp i den skit som frodas när landets soldater skickas till strider mot demoniserade utlänningar i Afghanistan, Iran och Irak. Då är förstås antisemitiska grupper här hemma inte sena att utnyttja situationen till sin egen fördel. Låt oss bara se till att de drunknar i skitbrunnen tillsammans med den dynga som bevisligen inte kan hålla sig flytande – iallafall inte i fyra år. 😉
Gomorron!
Almanaxdax
Här sitter jag och jobbar med Brattsbackas almanacka för nästa år samtidigt som de presumtiva idolernas sångförsök misshandlar mina trumhinnor. Det har blivit en tradition att jag trycker ett antal lokalt förankrade almanackor varje år. Datumen är nästa år förskjutna 1 (en!) ynka dag framåt och året måste således förflyttas ett snäpp åt höger i alla tabeller. Tankarna går till de stackars nissar som sitter någonstans däruppe i Hans verkstad och inte bara har den svenska almanackan att hinna med före årsskiftet. Men de har iallafall änglarnas ljuva körarior som bakgrundsmusik. 😉
Inbrottssäkert
Somliga lås triggar förmodligen inbrottstjuven mer än andra. Jag undrar just vilken av dessa låsanordningar som skyddar ens egendom bäst?
Nästan som digitalt
Idag ägnar jag mig nästan uteslutande åt traktorkörning. Min traktor är dessvärre helt osynkad och kräver en del av mina otränade kontoristarmar. Som tur är har denna gamla traktormodell ett liknande arbetssätt som jag har. I mitt arbete som enbart handlar om digitala medier vill jag helst använda beprövade metoder och inte trassla in mig i nya beta-versioner av programvarorna. Därför känner jag en viss samhörighet med min mycket analoga jobbarkompis Volvo BM350. Men så idag när jag skulle böja mig ned för att trycka in frikopplingsarmen för parkeringsbromsen upptäckte jag att det räckte med att bara trampa ned bromspedalen så hakades bromshållaren ur – automatiskt. Det är faktiskt första gången jag upptäckt ett moment i traktorhanteringen som gått lätt. Den här upptäckten gör att jag nu erfar en lättjefull rysning längs ryggraden varje gång jag ska till att släppa upp parkeringsbromsen. Sköönt…!
påminns i dagarna…
…om att vi bor i en 2 1/2-rumslägenhet på 100 kvm. De gamla västerbottensgårdarna är inte speciellt ytsnåla och när barn och barnbarn hälsar på blir det trångt om saligheten. De tidigare relativt lågt prioriterade planerna på att förvandla av bröjstun till gäststuga bör nog flyttas upp några snäpp i prioriteringsordningen.
Gomorron!
Eureka!
Äntligen har jag den ultimata ringsignalen i min IPhone! Egentligen ska det inte gå att fixa utan att Apple via ITunes ska ha "A piece of the cace" men ikväll lyckades jag krångla in mitt egenhändigt inspelade ljud. Nu skräller min telefon faktiskt riktigt hemtrevligt. 🙂
Tåget digitalt, bussen analog
När tågföraren i fredags tvingades boota om tågdatorn 3 gånger för att komma iväg från Umeå Östra gick det upp för mig att likheten med övriga digitala samhällsnyttigheter är slående. Utan datorns pålitlighet fungerar strängt taget ingenting. Och eftersom det kan bli hur tokigt som helst när det digitala falerar blir man lite knäsvag när tågföraren meddelar att han/hon ska boota om själva transportmedlet. Nämligen det tåg som några minuter senare dånar fram i en hastighet av 200 km/tim på ett smalt spår genom täta granskogar. Är det då så konstigt att man upplever sig själv som en figurant i ett dataspel? Det digitala tågresandet handlar verkligen om All or nothing. Funkar det är färdsättet optimalt – oerhört snabbt och med den punktlighet som kännetecknar digital tidmätning. En analog bussfärd handlar mer om A little bit of each, inte lika snabb och oerhört beroende av Den mänskliga faktorn. Hur man än vänder sig har man ändan bak. 😉
Med dimmiga ögon
För ett antal år sedan gjorde jag en bister iakttagelse ifråga om brudspaning. Jag har – som de flesta män – ibland kastat en extra blick på vackra kvinnor jag mött på stan. I ungdomen och strax efter var det jämngamla damer som drog till sig hela uppmärksamheten.
Men nu hade något hänt, när den mötande kvinna jag skärpte blicken på såg för ung ut gled blicken automatiskt till hennes sällskap. Anledningen var självklart att kolla hur hennes eventuellt medföljande moder såg ut. Om dottern såg bra ut kunde hon naturligtvis släktas på sin mamma. Och det har med åren blivit till en vana när jag är ute och flanerar. Men nu har ytterligare en omständighet dykt upp, nämligen den att min forskande blick söker sig ännu ett snäpp från den unga damen. Nu letar mina dimmiga ögon efter den eventuellt medföljande mormor/farmor som till äventyrs kunde vara i min ålder. 😉
Bullerburken
Någon lyhördhet för folks känslighet för identifierbara ljud när man sitter på toan har inte påverkat tillverkaren av denna enorma resonanslåda. Som tur är finns även en lös rulle på denna toa. Och det är räddningen för oss känsliga själar, vi vill ju inte tala om för passerande okända människor vad vi som lika anonyma toabesökare gör därinne. 😉
Gomorron!
Senaste kommentarerna