Idag sitter jag och bresar i förstaklasskupén på tåget. Eftersom jag inte förrän nu upptäckt denna rymliga vagn, har bristerna i min streetsmartness ännu en gång sorgligen blottlagts. Dessa platser har – mig ovetandes – hela tiden varit de mest eftertraktade på tåget! Nu sitter jag utbredd här och undrar varifrån mina barn fått sin nyfikna framåtanda. De gener som krävs för att ha förmåga att lämna sin inåtvändhet och blicka ut mot världen har tydligen legat i träda hos mig.
Har fått lämnat kuvösen
Minus 22°C idag! Lyckligtvis lindras kylan i bröstet av det mintgröna amaryllishjärtat i köksfönstret. Den nyfödda fick nämligen lämna garderobkuvösen i förrgår och har nu sakta börjat vänja sig vid att dricka vatten… 😉
Sci-Fi i Nordmaling
Redan på 1980-talet gav jag upp ett påbörjat engagemang i Nordmalings kommunpolitik. Den motion om upprättande av en miljövårdsplan för Nordmalings kommun jag med acklamation fick antagen vid ett arbetarekommunmöte i Hörnsjö röstades så småningom ned av våra (s)-representanter i kommunstyrelsen. Och eftersom sossarna var i majoritet så var det kört. Jag ringde då upp arbetarekommunens ordförande som tillika satt i kommunstyrelsens ledning och bad honom dra åt helvete och sedan dess är jag partilös. Känslan av att ha deltagit i en endimensionell sciencefictionrulle var så påtaglig att jag aldrig kommit över den. Science fiction har heller aldrig – vare sig förr eller senare – varit min Cup of Tea. Numera har den politiska arenan visserligen ändrats nere på Vallen, men troligen endast visuellt. Den enda synbara dimension som tillförts det politiska livet i Nordmaling sedan 80-talet är färgskalan hos partiets främsta företrädare – UF… förlåt UMA. Företrädarnas – J-E N & AN – yttre företräden gav helt andra vibbar än denna explosion i färg och form. Men under ytan har inget förändrats, och jag tar inte risken att ännu en gång lita blint på vad jag ser och hör. Om den pågående Sfi-Fin kompletterades med mer jordnära dimensioner som förvandlar kommunpolitiken till en ärligt spelad dramadokumentär kommer saken i ett annat läge… 😉
Hoppas du är nöjd med svaret, Christer!
I samklang med naturen
I morse kom jag på mig med att jag i takt med stigande ålder tar allt större hänsyn till de djur som vistas i närheten av huset. Tidigare har jag inte brytt mig nämnvärt eftersom jag alltid ansett att de får ta det som det är och att jag har annat att göra än att sitta och vänta på att de ska flytta på sig. Men kylan utomhus och snödjupet har de senaste dagarna fått mig att först kasta en blick ut mot matplatsen utanför köksfönstret innan jag kliver ut på bron. Det känns numera väldigt onödigt att störa fåglar, ekorrar och rådjur i maten när jag ändå inte har någon brådska.
Iakttagelsen av mitt milda uppförande denna morgon har för tusende gången bekräftat att ordspråket "När fan blir gammal blir han religiös" har fått rejält fäste i mitt liv…
Gomorron!
Andar
F’låt änder. Ändernas undersidor och fötter är dock inte lika frusna eftersom vattnets utandningsluft förvandlas till dimma när den konfronterats med februarikylan.
Stödbygden
Resultaten av arbetarrörelsens insatser på 1960-och 70-talen för att skapa en ekonomiskt hållbar landsbygd kan idag utläsas i de broschyrer och pamfletter som länsstyrelsen konstgöder glesbygden med. Resultatet av den ombesjungna blandekonomin har blivit att den del som hamnade utanför de stödberättigades skara och i stort sett fick klara sig på egna meriter (industrin) idag blomstrar medan landsbygden hamnade i ett ohjälpligt bidragsberoende. Industrin fick rollen Marknadsanpassad medan landsbygden tilldelades rollen Socialiserad, ett förhållande som ytterligare befästs genom medlemsskapet i EU. Därför blir Alliansens mest använda slogan "Marknadsanpassning till varje pris" aldrig trovärdig. Politiken är fortfarande selektiv trots att allt – till och med skola, sjukvård och infrastruktur – till varje pris ska konkurrensutsättas. Undantaget är dock den ombesjungna glesbygden som fortfarande tillåts leva i den gamla blandekonomin.
En paradoxal iakttagelse är jämförelsen i materiell standard hos olika samhällsklasser. På landsbygdens gårdar trängs de extremt dyra traktorerna och redskapen med pickuper och premiumbilar medan parkeringarna intill höghusen i stans ytterområden befolkas av halvgamla standardbilar.
Det är nåt som inte stämmer…
Gomorron!
Cats Dance
För min och katternas del blev det Cat’s Dance istället för Let’s Dance ikväll. Laserpekaren lämnar dem inte en lugn stund sedan de hade upptäckt den lilla röda fluga som dansade omkring längs väggarna i köket. När jag släcker pekaren sitter de och tittar på den punkt där pricken försvann och när jag närmar mig blir de helskärpta eftersom jag förknippas med den lilla undanglidande punkten.
Veahuslasern
Sedan jag för något år sedan såg videon med katten som jagade en laserpunkt har jag tänkt skaffa en egen laserpekare. Men det har aldrig blivit av – förrän kanske idag. När jag bar in veden på förmiddagen upptäckte jag nämligen en naturlig kusin till handelns artificiella ljusstrålar. En av vårsolens starkaste strålar hade hittat ett kvisthål i brädfodringen och pressat sig in i vedförrådets svala mörker. Ljuset trängde faktiskt ända in i mitt dunkla minnes innersta skrymslen och tack vare det blev det både detta inlägg på bloggen och möjligen även en laserpekare (förutsatt att jag genast skriver upp det på dagens inköpslista).
Britney Spears
Det blir allt svårare för mig att bedöma kvalitén på ny musik och kulturyttringar överhuvudtaget och det skulle lugna mig om jag visste om denna förändring är fysiskt eller erfarenhetsmässigt betingat. Tillsammans med barn och barnbarn törs jag numera knappt uttrycka min mening i aktuella spörsmål av rädsla för att framstå som körd. Jag tror vår egen föräldrageneration hade det lättare i det avseendet, den accelerande utvecklingen av informationstekniken hade inte samma genomslag i deras vardag. Därför kunde de lita till sin erfarenhet på ett annat sätt och tvärtom känna stolthet över att kunna vidarebefordra sin förvärvade livsvisdom till barnen. I det antagandet väcks iallafall en stilla förhoppning om att jag fortfarande känner mig för ung för att göra anspråk på att få tillgång till ungdomarnas öra…
Gomorron!
Spellistor
Jag tillhör inte den musiklyssnarkategori som gör spellistor. Mitt intellekt är nog alltför rör(l)igt för det. Det scenario vid mina tidigare försök tlll listning har visserligen sett bra ut på papperet, men den har aldrig funkat "in action". Der fem generella listorna brukar vara nåt i den här stilen:
1. Lugna (Leonard Cohen, Enya, Melody Gardot, Dylan osv)
2. Svenskt (Eldkvarn, Thåström, Robyn, Lundell osv)
3. Rock (Clapton, Fireman, Killers, Santana osv)
4. World (Manu Chau, Cranberries, Perla Batalia osv)
5. Rap (Eminem, Dr Dree, T.I. osv)
Men efter någon dag eller två återgår jag alltid till de 1100 låtarna i "Alla album" igen. Att under den halvtimme jag har tålamod att ha lurarna på huvet enbart lyssna till internationell pretto (Lugna), svensk dito (Svenskt), utländsk mainstream (Rock), introvert (World) eller rimmade könsord (Rap) blir för mycket när låtarna staplas på varandra. Vem vill äta pizza fem dagar i veckan när man varje dag kan välja olika trerätters med tillbehör?
Senaste kommentarerna