Under dagens morgonpromenad och senare på veabacken har tankarna virvlat runt frågan ”Är det så här det ska va nu?” och ”Är verkligen allt som händer mig nuförtiden ödesbestämt”. Är följande verkligen ristat i sten?

• att jag som äldre bör skämmas när jag kör bil för fort

• att jag ska ha dåligt samvete för att jag inte följer med övriga äldre byssbor på EFS- och NTO-möten

• att alltid ha ont i knäna

• att alltid ha mössa/keps när jag jobbar hemmavid

• att inte komma ifråga för vidareutbildning på jobbet

• att inget av det jag gör känns nyskapande, utan enbart som ett underhåll av det jag redan gjort

• att komma ihåg namnsdagar

 • att tiden rusar förbi så snabbt, snart känns en dag känns som en timme, en vecka som en dag och en månad kommer snart att kunna avverkas på en vecka

• att dagens absoluta höjdpunkt kan vara Dagens dikt på P1 där Lena Granhagen läser Karin Boyes dikt Evighet ur diktsamlingen För trädets skull

• att älgjakten alltmer känns som ett besvär

• att vakna kl 05.30 och känna sig så utsövd att det inte går att somna om

 • att upptäcka att folk tror på vad jag säger enbart för att jag tillhör de äldres skara

 • att inte kunna spara ut håret som tidigare utan att det ser fånigt ut

 • att nästan allt som hamnar på tallriken smakar så gott att man har ständiga problem med vikten