Mycket långsamt sluter sig nu månen i sitt skal.
Gonatt!
Etikett: Brattsbacka
Prickshit
Jag är lika förväntansfull varje morgon när jag tar en tur med bilen i omgivningarna. Är det den här morgonen jag äntligen ska få se en skymt av björn eller varför inte en varg? Oftast får jag nöja mig med att se en älg, hare eller ett skogsfågelard, men denna morgon sågs inga rörelser i det gröna. Det enda som lyckades fånga mitt intresse var hur skogens Prick (räven) kunnat pricka den lilla stenen med sin shit.
Gomorron!
Månfärd i augusti
Augustimåne
Sammet över nattens ljus
Minnen svävar fritt
I mörka vatten
Dagen dröjer sig tyst kvar
Ögon och läppar
Nattens ängel fylld av ljus
Sjunger om evigheten
Björn Björkegren
5 promille
Alliansnåden har tilldelat Västerbotten fem promille av statens infrastrukturpengar i en s.k. Transportplan. Planen ska råda fram till nådens år 2025 vilket troligen innebär att inget görs åt de vägar som bär till och från Brattsbacka under min livstid. Jag kommer därför att tvingas fortsätta producera mina dagliga transportplaner så länge jag lever. Det krävs nämligen en viss planering för att undvika de allra sämsta vägalternativen (beroende på väder, vind, årstid och däckens kvalitet) varje gång jag ska göra ärenden i någon större tätort. Var och en av oss landsbygdsbor får – åtminstone under de närmaste åren – göra det bästa möjliga av de fem promille av uppmärksamhet allianspartierna ägnar åt vårt län. Man kan bara hoppas att de statliga medlen räcker för att möta det ökande behovet av koner och andra varningsmärken, de hjälper till att hålla nere landsbygdsbornas kostnader för hjulinställningar och däcksbyten…
Gomorron!
Jag trodde knappt mina ögon!
I morse fick jag se något mycket märkligt. Två tranor ”betade” på lägdan bakom huset, de befann sig nära huset så jag gick efter kameran och öppnade försiktigt ett fönster för att försöka ta några bilder på det resliga paret. Sedan fick jag se något som fick mig att blekna. Den ena tranan försvann plötsligt spårlöst i det lågväxta gräset! (Inringad på bilden.) Ögonblicket efter landade ytterligare två tranor strax intill, fåglarna började ivrigt trumpeta och tranan som varit gömd reste sig och lyfte tillsammans med sin moatjé. Det nya paret började picka och ordningen var återställd. Åtminstone för fåglarna, jag är fortfarande lite skakis efter upplevelsen.
Gomorron!
Dagens clou
Under långsamma och impulssvaga sommardagar som dessa kan ett oväntat konstaterande vid eftermiddagskaffet i ett slag förändra ens sinnesstämning. Som till exempel idag när posten var inhämtad och veckans nummer av Kvällsstunden hamnat framför bordets äldsta deltagare. Sedan den gamla damen öppnat tidningen ville hon göra alla uppmärksamma på att hon sparar alla nummer av tidningen i kökssoffan och att hon ofta plockar fram gamla tidningar för att läsa om intressanta artiklar.
”Så egentligen behöver ni inte ge mig någon prenumeration i julklapp för nästa år, jag har så dåligt minne nu så jag klarar mig resten av min tid med att läsa om mina gamla nummer av Kvällsstunden.”
Gonatt!
Tankefragment i hallonsnåren
När jag stod mitt i de välmatade hallonbuskarna och plockade Guds gåvor i morse började tankarna vandra. En naturlig koppling mellan mitt bärplockande och nödvändigheten av att – som man gjorde förr – plocka bär för sin försörjning har blivit alltmer uppenbar sedan jag blev pensionär. I och med att 65-årsdagen inföll halverades min inkomst vilket innebär att jag radikalt får ändra på min livsföring. Bärplockning som tidigare varit mest ett tidsfördriv, är nu även en del av försörjningen. Och apropå kommande dagar började tankarna vandra. Vilket liv jag tidigare levt och vad är det som medfört att pensionen är så knaper.
För det första har jag aldrig varit helt utan arbete och aldrig arbetat med saker som jag inte trivts med. När jag avslutat anställningar har det alltid varit för att jag velat pröva mina vingar som egen företagare (oftast som underleverantör) – och tvärtom. Dvs. när jag ledsnat på pappersexercisen, avsaknaden av ledigheter, stressen och den relativa otryggheten har jag sökt anställning på företag. Jag kan således se tillbaka på ett arbetsliv som fyllt mig med arbetsglädje och gott självförtroende men dessvärre har jag inte haft möjlighet att lägga något på kistbottnen. De intäkter jag lyckats skrapa ihop från snåla och ibland rent ogina kunder har jag tvingats dela med diverse hyresvärdar, maskinleverantörer och revisorer. Och de rester som eventuellt blivit kvar har statens förlängda arm Skatteverket tagit bästdelen av.
Men jag klagar inte, för jag är frisk och för det mesta har jag vaknat lycklig i min egen ägandes säng varje dag i världens bästa land med det överlägset bästa klimatet och tillrågapåallt på den mest underbara platsen. Dessutom får jag bo tillsammans med världens bästa livskamrat i eget hus som omges av en oändlig tomtyta. Jag har tre fantastiska barn och många barnbarn samt en fantastiskt pigg gammelmormor på nedervåningen som varje dag ger mig perspektiv på tillvaron.
Till sist kan jag skryta med att jag alltid varit noga med laglydigheten – den enda av våra lagar jag struntat i är Jantelagen, den är mitt toapapper…
Gomorron!
Nöden har ingen lag
Spåren på biltaket avslöjar att fåglar inte bara skiter i luften. De skiter även (till fots) i hörnen på nytvättade biltak – om det kniper…
Min vackraste ros
Mördarsniglar i Brattsbacka
Jag ryste till i morse när jag såg de bruna och avlånga ”sniglar” som krupit in på gräsmattan bakom huset. Vad jag för ett ögonblick glömde bort var dock att en av de två målare vi anlitat för ommålning av husets baksida är en snusare av rang. Det var lämningar efter honom som påminde om de beryktade mördarsniglarna som främst häckar söderut.
När jag berättade detta för vår sommargranne undrade hon om vi inte skulle tvinga den skyldige att avlägsna sina giftiga lämningar från tomten, men jag lugnade henne med att den skyldige nog redan sugit ut det mesta av bussarnas toxiska innehåll.
Senaste kommentarerna