Nordmalings kommunledning i stort och Brattsbackavägen i smått får mig att tänka på en konstart som med ett fint ord kallas minimalism. Ifråga om kommunens hjärntrust i kommunhuset är det lätt att se parallellerna. Den valda majoriteten som i retoriken inför valen beskriver sig som det bästa alternativet för att utveckla kommunen vänder på kuttingen när de väl är valda och sedan vidtar ett antal år av nödtorftigt förvaltande av det som återstår efter den majoritet som hade samma uppdrag under föregående mandatperiod. Idéer om utveckling av den 1.279 kvadratkilometer kommunytan som skriker efter verklig utveckling saknas helt och hållet. Jag log när jag läste Ulla-Majs uttalande i samband med invigningen av resecentrat i Nordmaling: "Botniabanan kommer vi att ha stor hjälp av när vi utvecklar vår kommun". Vilken utveckling? tänkte jag. Det finns tyvärr ingen strategi för hur man ska kunna implementera ens en stor infrastruktursatsning som en anslutande järnväg. Hade man varit intresserad verklig utveckling skulle man ha vårdat det utmärkta initiativet att rekrytera Stina Lindholm. Hon var den första kommunala tjänsteman som seriöst initierat en satsning på att återuppväcka kommunens slumrande turism och näringsliv. Men nej, förmodligen skulle detta i förlängningen leda till merarbete för den politiska majoriteten så hon sparkades på stående fot av kommunalrådet. Därav följer antagandet att harvandet i kommunpolitiken till slut enbart handlar om att tillskansa sig arvoderade uppdrag och inget annat. 
Jag har på morgonen roat mig med att göra en lokalt förankrad "Minimalistisk tre-i-topplista" där även vår omvärlds dito tagits i beaktande.

På första plats ligger naturligtvis Svevia som använder Brattsbackavägen till ett tidsfördriv i sann minimalistisk anda. Vissa dagar åtgärdar man potthål med större yta än 3 kvadratdecimeter för att sedan återvända och ta de som ligger i häradet 1 till 3 kvadratdecimeter. De allra minsta hålen bryr man sig dock inte om, de får utveckla sig i lugn och ro och växa till sig några veckor och därigenom platsa i den lägsta kategorin. Ty höjden av minimalism måste ändå vara att käckt åka omkring i ett blinkande arbetsfordon hela dagarna och inte uträtta ett jota. Att ta samtliga potthål i samma moment finns inte på kartan för sådana minimalister. 


Det här blir en allmer vanlig syn på kommunens landsbygd. Många byar är helt eller delvis tömda på människor på grund av idélösa kommunledningar.

Andraplatsen på listan innehas av kommunledningen och orsaker är den som tidigare redovisats. Man gör så lite som möjligt under den utstakade arvodesperioden för att på det viset inte ställa till med blamager som skulle äventyra fortsatt försörjning kommande mandatperiod. Man får inte glömma att Nordmalings kommunmedborgare inte är bortskämda med kreativa politiska företrädare utan nöjer sig med att gå till valurnan, lägga sin röst, knäppa sina händer och hoppas på mirakel.


Så till tredjeplatsen. På min lista går den till Gordon House som i sin strävan att minimalisera sitt uttryck har kan förvandla ett traditionellt zebramönster till ett epokgörande minimalistiskt mästerverk. Således är både Svevia och Nordmalings kommun i mycket gott sällskap.

Gomorron!