På kvällen förvandlas den oansenliga busken ljusdrottning.
Gomorron!
Etikett: Brattsbacka
Förgänglighet
Att allt inte är förgängligt inser man om man lyckas hitta någon av skogens små kallkällor. Trots vinterkylan pillrar det sakta i den svarta spegeln. Jag blev stående intill denna lilla vattenspegel flera minuter medan tiden stod stilla och tanken svindlade.
Innan jag gick upp i skogen hade jag registrerat detta ensamma hoptorkade löv som fortfarande lyckas klamra sig fast på äppelträdets frusna kvist. För bara några månader ingick detta löv i det hav av tusentals vibrerande bröder och systrar som allesammans vigt sina liv åt att skapa bästa möjliga förutsättningar för trädets frukter.
De små kallkällorna är liksom löven en livsnödvändighet för träden, men hur långa cykler de har vet väl egentligen ingen.
47,4°
är temperaturskillnaden mellan inomhusvärmen och utomhuskylan här i Brattsbacka just nu, men det bekommer inte en riktig norrlandskatt. När jag släppte ut kattgubben nyss gick han – visserligen efter att ha tagit ett djupt andetag i hallen – lugnt ut och satte sig på bron. Han gör likadant även mitt i sommarhettan, sitter någon minut på bromattan och verkar ta sig en funderare på vad han skulle ut och göra.
Gonatt!
Den komplette jägaren, njää
Idag fick jag bekräftelse på ett fenomen jag tänkt på länge: det går inte att fokusera på jakt och fotografering samtidigt. Man kunde annars tro att den kompletta skogspromenaden för mig vore att greppa kameran som försetts med det korta objektivet och ha en långskjutande bössa på axeln. Men när jag väl är ute i den djupfrysta spenaten upptäcker jag snabbt att ekvationen är omöjlig. Blicken måste nämligen fokuseras på trädtoppar och/eller tätvuxna granar för att upptäcka eventuella tuppar i tid vilket innebär att närbilder med kameran inte är att tänka på. Att helt bortse från jaktmomentet är inte en option när man har dragit med sig trekilosbössan. Efter några timmar utan en enda tupp i sikte blir det bara tungt och jävligt att ha så mycket att bära på. Ytterligare en bekräftelse på hur viktigt det är att ha ett bestämt mål med sina göranden och låtanden – i stort som i smått. Förövrigt är mitt nästa må att komma i tid till tåget i morgon bitti. Norrtåg har ju äntligen sjösatt sin målsättning att köra ytterligare en tur på morgonen, kl 06.11 från Nordmaling. Håll tummarna!
Gonatt!
True colors
När allt därute är skrikvitt är det befriande att för ett ögonblick släppa greppet om ögats tappar och stavar.
Gomorron!
Panteism på undantag
Ofta när jag använder växter eller djur för att upprätthålla en någotsånär genomlidbar tillvaro tänker jag på vilka konsekvenser detta får för "offren". Som exempelvis för veden. Idag när jag hade burit in ved och tittade på högen i pannrummet påminde det om en skara lik väntande på kremering. Iofs har dessa vedträn fått uppleva mycket som de kvarvarande stammarna i skogen aldrig kommer i närheten av; den nära kontakten med marken vid fällningen, delningen av stammen i flera längder, transporten med traktor ur skogen och ut i det öppna landskapet, kapning i ännu mindre bitar och sedan få det tvivelaktiga nöjet att staplas i prydliga högar i en helt ny miljö.
Sedan ett eller ett par års en vila efter alla traumatiska upplevelser innan det är dags för finalen. Denna äger rum inne i det alltid varma pannrummet tillsammans med valda delar av "släkten".
Förhoppningsvis är de helt ovetande om vad som väntar och bara passar på att njuta av värmen. Jag hoppas då det – för min egen själs skull. 😉
Guldrulle/törnekrona
Hur ska jag göra när gammstängseltrå’n tar slut? Det går knappast att få tag på samma tråd nuförtiden. Skulle tro att min rulle är inköpt före år 1960. Kvaliteten på stålet är mycket bra, den är mjuk och samtidigt dragtålig och mycket lätt att tvinna ihop för ändarna. Det är kanske det mest använda "verktyg" min företrädare lämnat efter sig. Men samtidigt är "guldrullen" den törnekrona som påminner mig hur mycket jag har eftersatt underhållet på gården. 😉
Frostigt
Så här ser allting ut idag. Handskarna blir blöta så fort man tar i nåt. Jag hade så många planer för den här dagen, men det isiga utomhusklimatet får mig att ideligen hitta på saker att göra härinne i stugvärmen. Som det här till exempel…
Gomorron!
Mårdhund?
Det blev inga bilder på vintriga ljusscnerier idag. Däremot – vad jag tror – på en mårdhundslatrin. Det är nämligen inte en räv som varit framme här, de gör ingen större affär av sina grövre utsläpp utan "hyker" bara ned sig och pruttar. Nej, det här är något annat. Endera en upptinad grävling eller en förhatlig mårdhund blir mitt tips. 🙁
Pappan
När mina sömndruckna ögon i morse landade på blomuppsättningen från mina barn klickade det till min gamla dinosauriehjärna. Tanken slog mig att Fars dag förmodligen skapades för att påminna barnen om att de hade en far. Eftersom våra fäder till största delen ägnade sig åt att – utanför hemmet – sörja för familjens ekonomi var de inte närvarande i familjens vardag. Därför behövdes åtminstone en dag då barnen likväl som fadern påmindes om varandras existens på ett trevligt sätt. I vardagen inskränktes faderns roll till att vara den som mamman varnade för när hon ville få barnen till att lyda med orden "Nu gör du som jag säger, annars talar jag om det för pappa när han kommer hem".
Skam till sägandes tillhör även jag den lyckligtvis utdöende fadersfigurer som nästan får en aha-upplevelse varje gång barnen kommer ihåg en på Fars dag. En konsekvens av denna känsla är att den nu på ålderns höst är förknippad med en hel del skam. Särskilt när den son som – trots frånvaron av gott föredöme – överräcker buketten och numera är en modern 4-barnspappa som trots studier, arbete och utvecklande hobbies även är närvarande i sina barns dagliga liv.
Med tanke på detta borde det ha varit jag som saluterat honom med presenter igår…
Gomorron!
Senaste kommentarerna