Det slår mig
när jag denna majkväll går ut på bron
Att det vore väldigt trist
om skvaketrasten var den enda fågelsång
man kunde höra uppifrån hägna
Det vore tragiskt
om den skönsjungande kör av invandrade röster
som utgör melodin i det enfaldiga skvalandet
inte fanns här längre
Så var premiärbadet avverkat. Helt underbart trots det 14°-iga vattnet. Vi badade den 18 maj ifjol också och vi håller hårt på traditionerna nuförtiden. Vi har ju inte så mycket annat för oss…
Förra året såg det ut så här:
En norrländsk variant av drillsnäppan. Lågmäld och gnällig…
Gomorron!
Utan att filosofera mer om en djupare innebörd av rubriken, t.ex att det ibland kan vara bra att ”ställa sig på den andra sidan” upptäckte jag igår att siktröjningen mellan Bergsjön och vårt hus inneburit att utsikten från sjön upp mot huset blivit helt fantastisk. En bonus jag inte räknat med…
Gomorron!
Visst vilar en slags förväntan i vårsjöarnas halvöppna ögon? I takt med att naturen vaknar öppnas sjöarnas vakande blick nästan omärkligt, men inte helt under tystnad. Lyssnar man riktigt noga kan man höra det frasande ljud som uppstår när sjöns ”ögonlock” nöts ned av vattenytans microvågor. Denna diskreta ljudfond bildar en perfekt bakgrund till den hormonstinna kakafoni av fågelsång som ökar i styrka och variation för varje dag. När så sjöns öga helt öppnats står våren i full blomning, dess yta genombryts av de häckande sjöfåglarna och i luften ovanför ilar de mindre fågelarternas nyblivna föräldrar fram och tillbaka med näbbarna fyllda med de nykläckta kycklingarnas favoritföda.
7 grader i vattnet. Än så länge är sjöns fåglar ensamma om att ta sig ett dopp. Men om någon vecka får de sällskap…
Måsparet tar sig en tupplur stående på iskanten. Att de inte fryser om fötterna?
Vår tomts allra första vitsippa har slagit ut idag.
Grannens kamouflagefärgade katt lurar i buskarna.
Helt plötsligt stod jag en meter från en buske med knallgula ”kanonrör”. Turligt nog har jag förekommit denna årligt återkommande pollenkanonad med Loratadintabletter, annars hade det inte blivit någon fotografering överhuvudtaget denna kväll. Kvistarna är nämligen hyperkänsliga för stötar och minsta beröring fungerar som en kanonavtryckare. Då är det trots allt lugnare med fågelfotograferandet, där är ju inte beröring ett problem iallafall…
Vide under kläckningsfasen.
Ögat är själens spegel, sägs det…
Lite småsuddig storlom i Bergsjön.
Igår när jag satt i ett av Umeås caféfönster och slötittade på de människor som passerade slog det mig att var tionde röstberättigad person på gatan utanför kommer att rösta på ett nyfascistiskt parti i höstens svenska val. Var tionde! Jag har alltid älskat vistas på städernas rastplatser, men detta konstaterande gjorde mig plötsligt lätt illamående och det kommer att dröja innan den rätta flanörskänslan infinner sig igen. Det faktum att stora delar av det svenska folket är rasistiskt har tidigare bara varit dolt under politisk kosmetika. Tyvärr blev det slutligen nazistiska celler som drog egna slutsatser av denna kunskap och erbjöds nya möjligheter till att vinna politiskt inflytande, och i ett grisblink var tyvärr ett nytt politiskt missnöjesparti bildat. Basen till det nya partiet fanns nämligen redan i det myller av de gamla och nya nazistiska rörelser som under årtionden dväljts på demokratins bakgårdar. Det nya partiet fick dessutom bästa tänkbara draghjälp av det nya politiska landskap som öppnade sig i Sverige efter högerns valseger 2006. Klyftorna mellan människor med olika förutsättningar har ökat dramatiskt under senare år och missnöjet som frodas bland samhällets förlorare blev slutligen oemotståndligt att kanalisera för de fascistiska rörelserna.
Men det är inte för egen del jag mår illa över samhällsutvecklingen. Det är mina barn och barnbarn som kommer att få ta fighten med den organiserade ondskan. För egen del kan jag skatta mig lycklig över att ha fått leva i mer än sextio av mina sextiosex år i vad jag hela tiden trott vara världens mest toleranta land.
Gomorron!
Stegen känns betydligt lättare när man börjar upptäcka tydliga tecken på att naturen vaknar. Det räcker med att höra berättelser om björnspår i snön för att gammknäna ska kännas mjukare under morgonpromenaden. Och när jag upptäckte den första vattenbaggen i smältvattnet på Bergsjön, den första skvaketrasten i björken intill lägdkanten vid Öbergs och årets första grupp med blyga tussilagoblommor i vägrenen nedanför fällkroken glömde till och med jag bort mitt tidigare konstaterande att jag bär på samma övervikt som US Masters-tvåan Jonas Blixts caddy. Den golfbag han släpar på väger nämligen 18-20 kg och om jag räknar in ryggsäcken med kamerastativ och kamera samt min egen kagge hamnar jag ungefär på samma extravikt.
Gomorron!
Vid närmare eftertanke vore det helt fantastiskt för oss som bor i den nedläggningsutsatta delen av Nordmaling om Umeå och Nordmaling bytte kommunalråd. Idén kom när vi gjorde en sväng runt Långvattnet i kvällningen. Vissa byavägars underhåll prioriterats på sätt som i förstone kan se helt obegripliga ut eftersom andra ”likvärdiga” byar har i det närmaste oframkomliga vägar. Förklaringen är att byar som inhyser lite ”finare” folk, exempelvis högre tjänstemän/politiker inom stat och kommun, endera är bosatta i dessa eller har sin sommarstuga där. Och eftersom högvälborne hr Holmlund har sin retreat i Långvattnet skulle det förmodligen räcka med denna i sammanhanget försumbara åtgärd som kastbyte mellan de två kommunernas toppar för att hela kommundelen kunde komma i åtnjutande av betydligt drägligare levnadsvillkor. Och som en extra bonus skulle vi i röda rappet få tillgång till fiberburet bredband, travfantasten Lennart skulle aldrig stå ut med ATGs hopplöst långsamma hemsida, den är nämligen som en lus på tjärsticka i landsbygdens mobila bredbandsaskar…
De första tranorna har landat. Jag hörde de karakteristiska skriken redan när jag öppnade ytterdörren i morse, så det var bara att packa kameraväskan och bege sig på spaning. Tyvärr är tranor väldigt svåra att komma in på livet när de rastar och den skorrande skaren under mina stövlar räckte för att få tranparet att lyfta innan jag hann få upp kameran så bilden blev mer ett bildbevis än något annat.
Kniptvillingar?
Det vackra kedjeskyddet har nått vägs ände.
Bildgåta. Vad är det för växt som pressat sig upp ur den snötäckta rabatten?
Gomorron!
Senaste kommentarerna