V 42 ett år går fort

Dygnen är för korta, valrörelse i full fart. I norra delen av Västerbotten, hela veckan. Från kust till fjäll. Många platser, mycket människor. Dagtid på arbetsplatser, valstugor och på torg. Kvällar på folkets hus och andra offentliga möteslokaler. Jädrar va kul, va mycket människor man får träffa och prata med. Tankar och funderingar om livet och framtiden. Ganska likvärdigt både i Malå och skelleftehamn, bara lite annorlunda förutsättningar. Alla vill ha trygghet, tydlighet hur framtiden blir och känna att man behövs i vårt samhälle. Ung eller gammal spelar mindre roll, att få uppskattning för den insats man gör eller har gjort är viktigt. I skola, i arbete, i samhället och i vänkretsen. Vi människor är flockdjur och vill bli, mer eller mindre, uppskattade i vår ”flock”.

Bilkörning, olika platser varje dag, ibland flera platser på dagen. En vardag, borta från hem, nära och kära. Ja de är ju en ensamvecka ( blir ändå mer ensamt för Lotta därhemma). Skulle vilja ”landa hemma” fler kvällar men tiden och logistiken funkar dåligt för det. Känns som man jobbar lite för mycket ibland. Men det är ju roligt, de känns ju viktigt de man gör. Blir väl lugnare sen i höst. Men då ska man ju jobba ikapp sådant som skjutits fram pga valrörelsen.

Många vill försöka få en tryggare framtid men det känns svårt, hur ska man göra? Mitt svar blir – engagera dej, säg ifrån när det är fel, stötta och beröm de som gör bra för dej. Och använd din demokratiska rätt -rösta.

När man inte passar in i planerna som ledningen bestämt så styrs man undan Och ges ingen plats, härskartekniken är rättesnöret för Åseles egen Judas. När han får bestämma så ser han till att omge sig med gelikar som inte stör de egna planerna, Han söker inte rättfärdighet och låter sig inte drivas av rena motiv. söker istället sin egen vinning. Där känner inte jag att man kan ge något. Det passar inte in i min bild av demokrati.

”det är klokare att gå sin egen väg än att gå vilse i nån annans fotspår”