V 45 ett år går fort

Stockholm, Piteå, Lycksele. Det är rejäla svängar i resandet. Mycket planerande, för att i vissa fall planera. Jobba med så många olika lösningar, så många olika problemställningar kan, även för mej bli aningen rörigt ibland. Jag packar olika väskor med material för olika dagars arbete. Sen ska man packa för sej själv också, olika kläder för olika aktiviteter, ingen ”standardpackning” här inte. Men jag gillar när det är fart och fläkt i arbetsdagarna. Förberedelser, men ibland får man ta dagen ”på volley”. Lösa den här och nu.

Precis så tycker jag ofta att privatlivet är oxå. Inte är man förberedd på allt som händer. Små barn, ungdomar, tonåringar. Det här har jag haft som vardag i över tjugo år, ja är inte gråhårig, ja ä nästan kal. Så känns det ibland. Och andra stunder är det ett lyckorus som är hur stort som helst. Barn, barnbarn nästa generation som måste testa och pröva sig fram. Går inte alltid bra att tala om, varna eller förmana, de måste pröva själva. Och man får vara orolig, ängslig och glad ibland i nästan samma stund.

Men de skönaste stunderna är när man får landa hemma i Lomsjö. Prata några ord m grannar som är ute och rastar hundar, åka å få en kopp kaffe å en pratstund om livet och vardan här hemma på byn. Varvat med funderingar om Sveriges framtid, det som händer runt i världen åsså om grannen som bytt bil.

” En sund inställning till bagateller är bättre än att skämta om allvarliga händelser”