Är det kört redan eller är det sista chansen att i morgon fredag lösa avtalsfrågan mellan landstinget och Sports Medicine?

I dagens VK kan man i varje fall läsa att Håkan Alfredson redan gett upp möjligheten till att få landstinget med på vagnen. En världsunik verksamhet riskerar nu gå Umeå och landstinget  förbi.

Ovanan att på det socialdemokratiskt styrda landstinget, under starkt vänsterpartistiskt inflytande, arbeta med externa aktörer blottläggs helt. Levi Bergström (s) som skulle se till att ordna upp i röran ser ut att inte klara av att sätta ned foten. Resultatet hotar nu att bli en katastrof. 

Det vore ett allvarligt misstag om landstinget schabblar bort den spetskompetens som byggts upp under lång tid i Umeå under Håkan Alfredsons ledning.

Min bedömning är att i morgon är sista chansen annars är det helt kört. Att inte hitta en lösning gör att vi alla blir förlorare både i praktiken för de som har behov av denna kompetens men även som stad och län i form av goodwill.

Det är de äldre som byggt vårt samhälle och vår välfärd. Respekten för detta måste öka och i högre grad måste de äldres erfarenheter värdesättas. Kristdemokraterna jobbar hårt för att driva fram skattelättnader för alla pensionärer. Första steget togs tidigare i år.

Andra steget, som genomförs fr o m 1 januari 2010, innebär att pensionärer sammantaget får sänkt skatt med mellan 2 700 och 4 300 kronor om året. Den världsomfattande ekonomiska krisen gör dock att bromsen i pensionssystemet slår till under 2010. Däremot ger den en tillfällig effekt, medan skattesänkningen är permanent.

Fler förbättringar för äldre har genomförts och ska genomföras. Bostadstilläggen har stärkts. Kvaliteten i äldreomsorgen har höjts och möjligheten finns att själv välja utförare. Fler äldre får tillgång till anpassat boende och nya trygghetsbostäder kommer till. Självklart spelar även tillskottet på 17 miljarder till kommuner och landsting stor roll för alla seniorer.

Då det i grunden handlar om medmänsklighet fortsätter arbetet att ta strid för äldres trygghet.

Regeringen har i sin strategi mot hemlösheten konstaterat vikten av att alla får tak över huvudet. Strategin är bra och det är bra att frågan tagits upp och att arbetet mot hemlösheten utvecklas. Fokus ligger på att först fokusera på att ge bostad och sedan direkt följa upp för att därefter kunna arbeta med andra delar.  

"Det allvarliga ekonomiska läget i kommuner och landsting är en viktig signal till avtalsparterna på SKL:s område att visa stort ansvar i den stundande avtalsrörelsen. Annars blir det svårt att värna och utveckla välfärden skriver företrädare för alla politiska partier i SKL:s ledning med anledning av att förbundet idag presenterar sin Ekonomirapport".

Detta är inledningen på den debattartikel som finns på DN-debatt idag och som bl a jag varit med och undertecknat i min nya roll på SKL.

Ca 1,1 miljon offentligt anställda finns inom kommuner och landsting i Sverige. Den nu stundande avtalsrörelsen kräver extra mycket ansvarstagande både från arbetsgivare och fackförbund.

Sveriges samlade produktion backar drygt 4 % i år. Regeringen tillför resurser som aldrig förr i historien till kommuner och landsting. Trots detta slår den globala krisen hårt mot sektorn. Det är bakgrunden till den debattartikel som skrivits idag.

Presidiet i full gång med att hantera yrkanden som ställts kring partiets valplattform.

Partifullmäktige är igång. Hägglund talar just nu.

Riksdagshuset 08.45. Möte innan partifullmäktige 10.00 på Berns.

b457  Upp 05.30. Stockholm väntar och vårt partifullmäktige. Nu flygstolen.

Stadshuset och kontorsstolen efter en trevlig lunch.

Percy Nilegård in action.  Livet bakom kulisserna avslöjas. Just nu på Idun.

På informationsdag med Norrporten. Fd simmerskan Kammerling  talar om deras miljöarbete.

Inför valet 2010 finns två tydliga politiska alternativ mot varandra.

Läs mer och få alla fakta i den här färska rapporten.

Stärk den personliga friheten gentemot statliga myndigheter

Läs hela artikeln här.

Alldeles nyss valdes jag in i den högsta ledningen för SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).

Det ägde rum i Stockholm och valet handlade om en plats i SKL:s förbundsstyrelses AU (arbetsutskott) samt ledamot i SKL Företags styrelse.

Det känns både ansvarsfullt och spännande. Att det dessutom innebär att vi i Norrland nu får en politisk position i SKL:s högsta ledning är strategiskt viktigt för vår region.  

Vår partiledare, Göran Hägglund, sa i ett tal vid Kristdemokraternas rådslag den 18 oktober.

”Min övertygelse är att vi kristdemokrater måste backa tillbaka politiken så att den blir mindre styrande och mer stödjande. Min uppmaning är; förbjud förbuden!".

Självklart har vi som parti en del att jobba med för att nå målet att förbjuda förbuden. Samtidigt har vi redan idag en hel arsenal av politiska sakfrågor som just leder i den riktningen.

Valfrihet och trygghet. Kan den kombinationen uppnås skapar vi ett samhälle som är nyfiket, uppmuntrande, kreativt, stödjande och respektfullt gentemot varandra.

Eftersom inga system kan hantera alla nyanser och inga lagar kan klara alla variationer som uppstår i ett samhälle måste vi även lita till människors vilja att vara varandra behjälpliga i samhället. Då måste politiken också ge det utrymmet och inte skapa regler som låser in och stänger ute.

Välkommen med på resan!

Då var det dags för slufinalen i spelet om vilken skola som ska bort.

Socialdemokraterna med vänsterpartiet och miljöpartiet vid sin sida avgör idag vilken skola som ska överleva och vilken skola som ska få vara kvar. Det har inte att göra med vilken skola som är populär bland elever och föräldrar utan om ideologi och politik. Något annat kunde jag inte utläsa av intervjun i VK med socialdemokraten Margareta Rönngren tillika för- och grundskolenämndens ordförande.

Som kristdemokrat anser jag att föräldrarna är de som lägger ned skolor.

Varje elev bär med sig en summa pengar som varje elev kostar i utbildning. Den skola som eleven väljer att gå i får också den resursen som eleven för med sig. Eleven och föräldrarna avgör vilken skola som ska få denna resurs.

När antalet elever som väljer en viss skola blir så få att den till slut inte klarar av att bedriva en kvalitativ verksamhet så måste skolan läggas ned. Det innebär att föräldrarna och eleverna avgör vilken skola som klarar sig på sikt och inte politikerna.

Ett transparant system som också är enkelt att förstå och som ger tydliga spelregler.

Nu ska märkliga vänsterfasoner styra och ställa utifrån kriterier som inte har med elevers och föräldrars val att göra. Smakar illa tycker jag i varje fall.

Skatten som vi alla betalar är till för vårt gemensamma bästa. Skatt omfördelar mellan de som har det bättre till de som har det sämre och bekostar sjukvård, skola, infrastruktur och äldreomsorg exempelvis.

Varje krona som tas ut i skatt av medborgarna ska användas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt vilket också är inskrivet i kommunallagen.

Men skatt handlar också om makt. Makten över ditt och mitt liv. För varje krona som tas ut i skatt förflyttas ju makten från den som betalar skatt till de politiker som styr och ställer. Ju högre skatt ju mer politisk makt över din och min vardag.

Därför är det så viktigt att hålla nere skattetrycket, att hela tiden bevaka att varje skattekrona används rätt och effektivt. Ju mer makt individen har över sina surt förvärvade slantar desto mindre beroende är individen av att belasta bidragssystem och andra skattefinansierade verksamheter.

Det innebär i sin tur att politiken kan fokusera på det som är det viktigaste att fokusera på i en välfärdsstat och att invånarna får ökad frihet att själva vid köksborden bestämma mer över sin egen tillvaro.

Jag som politiker vill öka den enskildes möjligheter att själv bestämma och därmed minska min egen makt. Jag vill ha ditt mandat att fokusera på det jag anser en politiker ska fokusera på och inte lägga mig i dina val.

Skatt är makt och frågan är hur mycket makt du är villig att ge din eller dina politiker?

Grunden för resusrer till vår välfärd genereras via den privata sektorn. Ju mer fart det är på företagen desto mer pengar finns att fördela på välfärd. Så enkelt är det.

Nu föreslår den röd-gröna vänsterkartellen att det ska bli dyrare att arbeta, dyrare för företagen att anställa folk och högre ersättningar för att inte arbeta. Den ekvationen har prövats av vänsterkartellen många gånger tidigare och den har misslyckats.

När nu den globala krisen går mot sitt slut kommer efterfrågan på svenska produkter att ta fart igen. Att i detta läge föreslå en politik som motverkar arbete och gynnar de som inte arbetar är ett direkt slag mot välfärden.

Ska UIK ha någon chans att överleva den situation de är i nu krävs rejäla tag.

UIK är ett starkt varumärke och en stor tillgång för Umeå. Vi har helt enkelt inte råd som stad att låta den potential som finns inarbetad i detta varumärke gå om intet och nedtrampas i smutsen.

Jag föreslår nu, som vice ordförande i UPAB:s styrelse (Umeå Parkerings AB), att bolaget sluter ett avtal med UIK på 4 år där UPAB omedelbart betalar ut 1 miljon kronor. Det ger en långsiktig lösning och bäddar för att UIK kan överleva på sikt. UIK ger samtidigt UPAB någon form av motprestation under dessa 4 år.

Självklart ska inga skattemedel används till att rädda UIK. Genom att UPAB går in används en del av den vinst som genereras i bolaget via p-avgifter. För 2009 ser vinsten ut att bli ca 6 miljoner kronor för UPAB.

Samtidigt är det ju en vinst för UPAB att vi inte behöver bygga p-garaget under Rådhusesplanaden.

UPAB, Umeå Parkerings AB,  är en av UIK:s sponsorer sedan många år. I gengäld ställer UIK:s spelare upp i olika reklamsammanhang för UPAB. Ett sätt att få något tillbaka för de pengar som ges till klubben.

Generellt kan man säga att de som har koll på läget också är tryggare i sin roll och även kan göra det där lilla extra emellanåt.

Tomas Ledin har sagt att han förbereder sig minutiöst inför en konsert. Det gäller att ha full koll på genomförandet, alla ska veta vad dom ska göra. På frågan om hur det då går att improvisera svarade han ungefär: När alla vet vad dom ska göra så är det mycket lättare att improvisera.

Oavsett vad vi håller på med så verkar det som att de som har ordning och reda på sin ekonomi också kan unna sig lite extra ibland. Gäller privat, de med resultatansvar på jobbet, föreningen, en kommun/landsting eller ett företag. I nästan samtliga fall är kvalitet också kopplat till ordning i ekonomin.

Oavsett vilket omfång det är på det som "ska hållas koll på" känns mönstret igen. Som vanligt finns det undantag från regeln men de är inte många.

Vi svenskar måste nu om inte förr inse att vi behöver ha marginaler för det oförutsedda. Ett jobb är aldrig en för alltid givet. Även om vi alla ska hjälpas åt för att skapa förutsättningar för att fler jobb kommer fram. Kriser kommer och går och även om det politiska ansvaret är stort för att hantera kriser av olika slag är det inte allomfattande.

Ditt och mitt ansvar finns där och politiken ska inte ta ansvar för allt. För vem vill leva i ett sådant samhälle?

Vad har politik med körslaget att göra? Egentligen ingenting. Om det inte vore så att politiken ser detta som en chans att marknadsföra sin stad. Detta har Lycksele insett.

Såg efter programmet att en av sponsorerna var Lycksele Kommun. Undrar hur mycket de gått in med för att få vara med i körslaget? Eller är det så att de erbjudits att vara med och sponsra efter att de fått besked om att Lycksele var en av de städer som skulle få figurera i Körslaget?

Oavsett....Pontares team gjorde bra ifrån sig...lycka till i fortsättningen.

Generellt förs ofta diskussioner utifrån ett väldigt snävt perspektiv. Alla är ju sjävlklart mån om att ens egen situation ska bli så bra som möjligt. Detta är ju inte fel. Felet uppstår om man inte även lyfter blicken och försöker förstå hur det egna självklara påverkar helheten och situationen för andra.

När frågeställningar och problem dyker upp är det väldigt lätt att tänka lite för egoistiskt. Som politiker får man inte göra detta. Vi ska och måste ha ett betydligt vidare perspektiv. Samtidigt får inte det enskilda perspektivet ställas åt sidan. Hur balanserar man då detta?

För min del är utgångspunkten att så långt möjligt låta individen och/eller familjen och/eller föreningen etc. avgöra och besluta om sin egen vardag. När det gemensammas bästa är en större vinnare än i detta fall, det enskilda perspektivet, måste vi politiker våga ta det ansvaret.

Det gäller valfrihetsfrågor, det gäller infrastrukturfrågor, det gäller hanteringen av den globala krisen, det gäller skolan, det gäller miljön, det gäller idrotten o.s.v.

Att som politiker då förenkla och enkom "gömma undan" sambanden om hur vi får pengar till att bedriva vår gemensamma välfärd anser jag vara dåliga politiker. Visst kan det ge kortsiktiga poänger men det skapar inte förståelse för den verklighet vi lever i.

Alla politiker måste stå upp och förklara hur saker och ting hänger ihop. Att medvetet lura medborgarna att tro något annat för att vinna egna politiska fördelar dumförklarar medborgarna. Att vi som politiker har olika lösningar på saker och ting är en annan sak men sambanden om vad som skapar resurser till välfärden är densamma.

Skolan måste anpassa kostymen efter det elevantal som finns. Så mycket kan vi konstatera och vara överens om. Därför har det regerande partiet (s) i Umeå, via tjänstemännen, lyft fram en del skolnedläggningar för att klara detta. 

Uppifrån perspektivet är solklart. In och bestäm åt föräldrarna vad som gäller för socialdemokraterna vet ju bättre än föräldrarna vad som är bäst för deras barn. Denna filosofi och ideologi går igen i det mesta som bestäms av det socialdemokratiska partiet.

Om kristdemokraternas linje, som vi delar med övriga Alliansen, fått gälla skulle besluten faktiskt styras av efterfrågan. Varje elevs kostnad skulle följa elevens val av skola. Det innebär att de skolor som bäst lyckats "förtjäna" sina elever också är de skolor som har bäst underlag att finnas kvar.

Det innebär också att varje skola utifrån elevantal har en summa pengar att själva styra och förfoga över. Uppfinningsrikedomen är stor hos de skolor som helt styr över sina egna resurser. Friskolorna och kommunens egna intreprenader har ju den förmånen. Många skulle klara av att hantera ett mindre elevantal utan att skolan därmed helt skulle behöva stängas.

Nu vill ju inte socialdemokraterna ha ett sådant system utan hellre styra och ställa över de val föräldrar och deras barn gör. Då hamnar vi i konfrontationspolitik som ingen är vinnare på. Ett system som människor begriper ökar ju också förståelsen för att när elevantalet är så lågt på en skola att ingen reell undervisning kan ske måste eleven/eleverna flytta.

Nu försöker då Lennart Holmlund (s) få det till att det är alliansregeringens fel. Allt för att flytta fokus från sig och sin partikamrat Margareta Rönngren tillika ordförande i för- och grundskolenämnden.

Tala om att krångla till saker bara för att deras ideologiska principer ska få gå före sunt förnuft.