Gömda ting
Ishockey spelade vi som barn, kortlek och plockepinn. Hoppa hage var min favorit eller rockring, men just det här spelet jag hittade i källaren i går kväll, det på minner mig om episoden från det jag var barn.
Min bror älskade att spela hockey, han och hans kompisar ockuperade spelet galant. Jag var inte stor då när jag fick vara med, jag var väl bordet högt ungefärligen, nja kanske några centimeter till.
Alltså! Jag spelade inte jag var för liten för det, men jag stod bredvid och satte näsan på sargen för jag gillade att se hockey gubbarna som rörde sig, och pucken som slant in i målen. Tänk att så lite kunde göra en liten tös som jag så glad. Vrål av glädje spänning, skratt och stoj, och så bror så klart som varnade med jämna mellanrum och sa.
– Lillan akta näsan!
Jag undrar om barn av i dag gillar sådana här spel, eller är det datorn som har tagit över? Vi vuxna följer också förstås med och glömmer bort hur det var med dess enkla spel. Ja! jag är också en av dem som inte kan låta bli bloggen och alla tekniska finesser, men det är nog så sant att utvecklingen går till teknisk aftondans. Där robotar tar över människan och vi blir sterila och opersonliga.
.jpg){kind=small}
Annevi
Senaste kommentarerna