Idag i diktens tiderum (Flyktingkris)

En tid då allt finnes i alltet men dock utanför, en tid då timman har stannat och vandrar vid kantad nöd. En tid då förövarens styrka slår hårt igen, fäller bomber på oskyldiga trasiga familjer. En tid i krig nöd, död och sorg. Var finnes orden på jordytans yttre form? Uttömd och slaktad varje människohand! Utdömd och utslagna förkastad till annan strand! Trött är moder jord i rusningstimman, inga fridens band i krigsherrens sätt att vilja förlora sin vilja.

Men tid skall förlösa smärtan tung, tid skall finna glädjen i varje sekund. För! Vår moder jord tros finna och skall skipa rättvisan. I en tid i välmående och bröd, i en tid av kärlek och gehör och i en tid då förövarnas styrka ej kan finna sin tro, ej heller ro i sina själar. Dagen är ej förbi den dagen blir  människor fri, från allt som kallas skadeglädjen, smädelse och tyranni.  Enbart vemod och harmoni i nötta trötta hjärtan. En ny energi! En tid där något uppdagas i ett nytt och vackert perspektiv, och som är det rätta.

Med hälsningar poeten i diktens tiderum