…
Jag engagerade mig i Reinfeldt och Borgs moderater, trots att jag på många sätt är en gammal moderat. Det som gjorde att jag till slut sa ja till några gräsrötter som ville jag skulle ”ta värvning” var det tydligare samhällsansvaret, ambitionen att regera och inte bara protestera samt att man höll ihop samhället genom att se till att de med de lägsta inkomsterna tjänade procentuellt mest på jobbskatteavdragen. Det var nödvändigt att ha med låginkomstperspektivet när man skulle göra något åt vårt globalt rätt extrema högskattesamhälles bromsande konsekvenser. Det sociala ansvaret kände jag igen från de ännu äldre glesbygdsmoderaterna, ofta präglade av kristna rötter.

Det fanns verkligen saker jag beklagade hos de nya Moderaterna. Något av det som skar sig mest mot mina uppfattningar fick jag några gånger tillfälle att vädra med Reinfeldt själv. Till föga nytta förstås, han fick höra mycket från gräsrötter, men det kändes bra att få säga. I något fall faktiskt fråga om han tyckte att man med mina åsikter skulle lämna partiet. Det tyckte han inte. En mogen människa hittar inte heller ett parti där man köper allt.
Angreppen på Reinfeldt är tämligen ovärdiga. Det är klart det fanns missbedömningar och kompromisser som gick för långt. Utan de sista blir man kanske inte största parti, som Moderaterna opinionsmässigt var ibland.

Jag minns hur några namnkunniga gick hela vägen och lite till som Reinfeldt när det gällde försvaret och mycket annat. Några av påhejarna och vapendragarna hackar på honom idag.
Jag hackar inte. Jag hedrar honom än idag och hoppas att man en dag ska se med viss barmhärtighet också på mina fel och missbedömningar, längs stigarna på min nivå.
Även om det i längden spelar rätt liten roll vad människor tycker.