Jag vet inte om dagens inlägg från Holmlund bara var ett ogenomtänkt exempel på gubbaktig politisk mobbning. Oavsett vilket är det viktigt att partier kan förnya sig i takt med att omvärlden förändras.
Jag vet inte om dagens inlägg från Holmlund bara var ett ogenomtänkt exempel på gubbaktig politisk mobbning. Oavsett vilket är det viktigt att partier kan förnya sig i takt med att omvärlden förändras.
Det har nu gått en vecka sen SM i vintersimning avgjordes i Skellefteå. Jag imponeras av de som tävlade i denna ädla sport. Tala om vinterkyla. Men trots att termometern gick ner under minus 30 simmades för allt vad tygen höll. Vilka kämpar! Och Skelleftebornas var inte dåliga heller: Trots alla minusgrader lär publiken ha uppgått till tusen personer…
I morgon blir det klart vem om Stefan Löfven eller nån annan som övertar ledartröjan för socialdemokraterna. Oavsett vilket, visar de senaste dagarna än en gång vilket enormt intresse personerfrågorna har i politiken.
I morse satt Göran Persson i TV-soffan. Förutom att missäga sig och säja att det blir en ”han”, försökte Person på sitt pampiga sätt anlägga moteld mot öppenheten och säja att det är partiet och inte personer det handlar om. Och ställde sig helt oförstående till de öppna urvalsprocesser som både Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillämpat. Persson förordade att socialdemokraterna skulle hålla kvar vid att den inre kärnan levererar successionen, typ Vatikanens påveval.
I och för sig kan väl också påvar bli hyfsade. Den förre, Johannes Paulus II, var väl ett sånt exempel. Men jag tror dock att öppenheten är ett måste.
Personvalspekulationer är ett är ett tillfälle att komma ut och synas. Snart sagt varje nyhetssändning och kvällstidning har toppats med nya namnförslag, där den ena efter den andra (främst) föredettingen passerat revy. Syns man inte så finns man inte. Dom flesta har dock mest synts för att säja att nej-nej.
Det påminner mig om det Harald Olssons (f.d. landstingsråd i Västernorrland och Maud Olofssons pappa) träffsäkra kommentar:
– Bättre omnämnd än utnämnd!
I morgon blir det definitivt vem som blir utnämnd.
Håkan Juholt: Han verkar numera snubbla vid snart sagt varje framtrådande. I går var det dags igen.
Som centerpartist följer jag förstås intresserat det Juholt presterar. I sitt första tal var han kraftfull, spänstig och lite nydanande. Som en sån där folktalare som likt barndomens predikanter på byns bönemöten kunde formulera sig i dramatiska och intresseväckande bilder. Nu är den retoriska kraften borta och Juholt bleknad som oppositionsledare.
I höstas, i samband med diskussionerna om ersättning för dubbelt boende, växte proteststormen starkt inom partiet. Socialdemokraternas Verkställande Utskott (VU) samlades till en hel dags diskussion. Det spekulerades vilt om att Juholt skulle få silkessnöret. Men efter ett långt sammanträde kom Juholt ut ur sammanträdesrummet som om inget hade hänt. VU hade inte utfärdat nåt körförbud.
Vad hände egentligen? Efterdebatten blev märklig, illustrerat av bland annat Tomas Östros i SvT-s Agenda:
– Jag har väldigt starkt förtroende för de ledamöter i verkställande utskottet som satt en hel dag och resonerade om de här frågorna tillsammans med Håkan Juholt. Det beslut de fattar, det har jag förtroende för, sa Östros.
Ungefär samma sak sa Sven-Erik Österberg. Ingen av dom gav stöd till Juholt – men hade starkt förtroende för det beslut som VU fattat. Vilket beslut?
Jag vet givetvis inte vad som hände. En rimlig tolkning är att VU-ledamöterna den där fredagen i oktober 2011 försökte övertyga Juholt att kasta in handduken. Men Juholt stod på sig och vägrade blankt! Till sist ansåg sig VU-ledamöterna inte ha nåt annat alternativ än att tagga ner.
Det måste ha varit det beslutet som både Östros och Österberg ställde sig bakom och som de ”hade starkt förtroende för”.
Allt är förstås en spekulation från min sida. Illvillig är jag inte. Men jag försöker förstå vad som hände. Och varför allt fler verkar övertygade om att det snart är dags för ett nytt VU-sammanträde!
Önskar alla
VK-bloggare
och alla
bloggläsare
ett
Gott Nytt År!
Landstingshuset hade storfrämmande igår. Ingen mindre än chefsredaktören för en av världens allra mest inflytelserika medicinska tidskrifter, the Lancet, var på Umeåbesök.
Richard Horton hade fått kännedom om Västerbottens Hälsoundersökningar (VHU) och ville nu på ort och ställe veta mer om detta internationellt unika program.
Sedan starten i Norsjö 1985 har, som många säkert känner till, nära 140 000 undersökningar genomförts. Mer än 100 000 västerbottningar har deltagit. Nära 40 000 har deltagit två gånger, tex. både som 40-åringar och 50-åringar. En del har till och med hunnit delta 3 gånger under den senaste 20-årsperioden.
Vid tisdagens seminarium i landstingshuset presenterades VHU’s uppbyggnad, utveckling och innehåll. Dessutom illustrerades med en hel del spännande resultat.
Under våren 2012 hoppas den forskargrupp som ansvarar för analyserna att vara färdig med en slutredovisning av som uppnåtts sedan 1990.
Richard Hortons besök visar att nyfikenheten är stor kring folkhälsoarbetet i Västerbotten, framför allt när det gäller kroniska sjukdomar. Särskilt intressant är att VHU-modellen kan vara relevant också i ett globalt sammanhang.
Idag svarar de kroniska sjukdomarna slaganfall, hjärtinfarkt och cancer för huvuddelen av dödsfallen även i låg- och medelinkomstländer (utom södra Afrika). The Lancet är idag forskarsamhällets starkaste röst för behoven att förebygga att dessa hälsohot också slår mot de fattigaste.
Richard Horton såg för sin del den beslutsamhet kring förebyggande som länets landstingspolitiker visat prov på under mer än 25 år, som en förebild för hälsopolitiskt arbete.
Dagens forskarmöte i Hanoi blev dramatiskt. Mer om det senare.
De senaste 20 åren har SIDA, som del i svensk biståndspolitik, stött forskningssamarbete mellan svenska och vietnamesiska forskare. Idag startade den konferens som avslutar och summerar ett samarbete som pågått sedan 1991.
Syftet var att stärka primärvården i Vietnam genom ökad forskningskompetens. Epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet har tillsammans med Karolinska Institutet haft en viktig roll i samarbetet.
En idé som Umeåforskarna deltagit i är att bygga upp ett ”fältlaboratorium” i ett avgränsat geografiskt område för att sedan i detalj kunna följa hur hälsoläget förändras över tiden för respektive individ. Valet föll på FilaBavi, ett distrikt med ca 50 000 invånare. 37 vietnamesiska studenter har hittills avlagt mastersexamen och 22 doktorsexamen inom projektet, varav många i Umeå. Många har nyttjat FilaBavis stora databas.
Konferensen inleddes i morse med en tillbakablick över de 20 årens verksamhet. Ministrar och andra ledande företrädare för Vietnam fanns med. Umeåprofessorn Peter Byass och två ytterligare svenskar, blev hedersdoktorer vid Hanoi Medical University (HMU) i en ceremoni som leddes av biträdande hälsoministern Tien och HMU-rektorn Hinh.
Sen höll professor Pham Song, hälsominister 1991 när allt startade, ett engagerat tal där han reflekterade över framgångarna. Men bara minuterna efter sitt tal segnade professor Song plötsligt ner, mitt framför alla andra deltagare.
Trots att återupplivning startade direkt och trots att många kompetenta hjärtspecialister fanns i lokalen och gjorde sitt yttersta, gick inte professor Songs liv att rädda.
Så snabbt kan det gå. Konferensen ändrar karaktär. Avslutas redan i afton. Jubileumsstämningen är borta. Middagen inställd. Samtalen stillsamma och reflekterande.
Och Vietnam och forskarsamhället har förlorad en idérik och framsynt ledare.
FN samlade år 2000 världens alla ledare för att anta 8 Millenniemål (MDG). Utmaningen var att minska världsfattigdomen till år 2015. Tre av målen rör hälsosektorn:
Mål 4: Reducera barnadödligheten
Mål 5: Stärka mödrars hälsa
Mål 6: Bekämpa insjukdomar, typ hiv/aids, malaria och tuberkulos.
Det har redan gått mer än 10 år sedan detta möte. Inom mindre än 5 år kommer räkenskapens dag!
En del länder har lyckats riktigt bra. Andra har inte alls lyckats. Ett problem är att länder ofta redovisar medelvärden. Alla vet dock att 50% ligger under medelvärdet och 50% över. Alla inser också att det stora problem finns hos grupper som ligger längst ner på skalan.
På förslag från professor Vinod Divan, Karolinska Institutet (KI), sökte och fick KI, Umeå, Uppsala och Göteborgs universitet pengar av SIDA för att forska kring hur det går med millennieummeålen bland utsatta grupper. Projektet har vi döpt till Epi-4.
Frågan som vi ställer är helt enkelt: Prioriterar länder att granska vad man uppnår också ur ett rättviseperspektiv när man jobbar med Millenniemålen? Hur ser mönstet ut när man jämför gynnade och utsatta grupper: Minskar eller ökar skillnaderna?
Epi-4-gruppen har ingen enkel uppgift framför sig. De länder som ska granskas är Kina, Indien, Vietnam och Indonesien. Tillsammans har de 40% av jordens befolkning.
Första steget är att våra anställda forskare i respektive land samlar data, även data som gör det möjligt att jämföra t.ex. barn- och mödradödlighet i de många hundra distrikt som varje land är uppdelat i.
Det andra steget är att samla politiska företrädare och chefspersoner i ministerier och nationella och regionala hälsomyndigheter för att tillsammans med forskarna diskutera fynd och möjliga åtgärder.
Umeå universitets forskargrupp arbetar ägnar sig åt utvecklingen i Indonesien, världens fjärde folkrikaste land, med över 240 miljoner invånare.
Just nu har forskargrupperna från de fyra länderna och de fyra svenska universiteten gemensamt möte i Hanoi, för granska de första resultaten!
Bor i Hanoi på ett nyrenoverat hotell som ryssarna byggde på sin tid, Hanoi Club, alldeles vid stranden av den stora sjön West Lake. Hotellet ligger någon kilometer från centrum och profilerar sig på gym och spa-paket. Hanoi är idag mycket trångt. Köerna oändliga. Tät trafik. Mopeder och bilar konkurrerar om utrymmet längs de smala gatorna. Marken är dyr.
En trend bland nyrika vietnameser är att spela golf. Det finns dock ingen golfbana inom rimligt avstånd. Men det har Hotell Hanoi Club funnit en lösning på. På bästa strandplats har man byggt två driving ranges, där golfspelare kan få hyra en utslagsplats och en stor korg som minst tar 100 bollar. Sen är det bara att slå. Och slår gör man. Från tidigt på morgonen till långt efter mörkrets inbrott.
Ute i vattnet finns nybyggda små öar, med skyltar som anger avstånd. Här och där i vattnet står jättestora nätkorgar som man kan försöka chippa bollen i.
Allvarligt och målmedvetet. Med nya klubbset och kortbyxor. Boll efter boll. Fiffigt nog verkar man ha specialpreparerat de gula bollarna. De flyter. Åtminstone en stund.
Idén är helt ny för mig. Kanske nåt för Umeå att ta titta närmare på.
Driving Range efter Trädgård i Norr?
Öar på 50-, 100- och 150 meter från tee, stora nätstrutar för chipparna och en särskild lösning som hämtar igen bollarna där de flyter i den stömmande älven.
Kan Centrumgruppen göra slag i saken?
Senaste kommentarerna