Efter några dagars uppehåll för att njuta av påsken i fjällen är det dags att tycka till på bloggen igen.
Idag förs budskapet i media ut att Riksbanksdirektionen är oenig igen. De flesta (majoriteten) anser att den förda penningpolitiken är den rätta medan ett par av direktionens medlemmar anser att räntan borde vara lägre. Inget nytt i sak. Så har det varit under flera år.
Som grädde på moset är en del ekonomer och andra ute och anser att Riksbanken även borde ha ett sysselsättningsmål. Fel anser jag eftersom det redan finns inbyggt som en parameter i inflationsmålet.
Låt oss aldrig glömma Riksbankens oberoende status i sammanhanget. Låt oss inte heller glömma att en helt enig direktion i alla beslut troligen inte heller skulle vara av godo. Olika perspektiv innebär att alla måste ha på fötterna i sina bedömningar när man till sist fattar beslut i fråga om räntesats och räntebana.
Riksbanken svarar under Riksdagen och Finansutskottet är det ansvariga utskottet. Jag har varit med om ett flertal utfrågningar av Riksbankschefen om varför de fattar de beslut de gör. Att balansera reporäntans nivå i förhållande till inflationsmål, penningpolitisk stabilitet och omvärldens situation är inte det allra lättaste.
Oavsett hur välunderbyggt bakgrundsmaterial man än har måste man bestämma sig för en linje. Där avgör var och en av de 6 direktionsmedlemmarna vilket beslut som till sist fattas. Att en eller två tycker annat behöver inte vara av ondo.
Senaste kommentarerna