Vita skira små blommor

När havet stormar somnar glädjen, när regnet öser ner vattnas träden, där blommande grenar lenar, salighetens lukter. Fukten går åter till marknivå, låter häggens blomster få, näring de behöver.

Över himlens rosa täcke, sträcker solen ut sin kraft. Sin styrka och makt. Ljusets mästare lämnar ej häggens blomning, väcker den slumrande sommaren in. Frön strös med vinden finner mark till slut, gömmer stunden, för att åter blomma ut.

Ljusets dal häggens blad formar åter, nya andetag.