Flundran spekulerar

Himmel och gnistrande korallstränder, kan det vara så, att Landstinget gav ett främmande rekryteringsföretag jobbet, för aktivt sökande av lämpliga kandidater till Landstingsdirektörstjänsten? Kan det vara så att rekryteringsföretaget gick igenom databaser och nätverk, blev tipsade om vilka som vara intresserade och passande, och att de tog emot ansökningar, skickade över papperen till Landstingets valmakare.

Förresten får Landstinget anställa sådana rekryteringsföretag för att själv slippa sovringen av de första sökande till tjänsten? Och vad hette det rekryteringsföretaget och vilka var de?

Vilken sand, sten och korallsmet! ”Sossare”, Vänstern, Folkpartiet, SACO. Vad fasen är SACO förresten, och hur många plastkulor hade då rullat ut från SACO säcken för att ta sig till Landstingsbordet, när den slutgiltiga tillsättningen av Landstingsdirektörens tjänst skulle bli. Hur många var de och vilken färgsättning hade de kulorna?

Facket Kommunala och vårdförbundet var tydligen också med. Var de bara som underskrifter på papperet eller? I så fall om de var med, ja men hur många var de, och vilka var de?

En undran är, tillhörde ALLA dessa här Socialdemokraterna i grunden, på bottenskrapet i havet.

Sedan en annan sak! Om nu rekryteringsföretaget som man inte ens vet namnet på skickade handlingarna till VVL där det också tydligt blev det slutgiltiga klubbslaget om vem som skulle ha tjänsten alltså Jonas Rastad. Varför skickades då handlingarna tillbaks till rekryteringsföretaget? Varför stannade inte handlingarna kvar på Landstingsbordet?  Om de handlingarna hade stannat kvar och inte sprungit iväg så där, så vad jag mig veterligt så skulle de då ha blivit offentliga för oss vanliga fiskar i havet. Men ack och ve, kan de ha åkt iväg genom brevlådans fack tillbaks till ”Externa” rekryteringsgruppen, och då blir de inte heller offentliga.  Jag måste ta mig en funderare på det!

Funderingarnas funderingar av en nyfiken gammal flundras tankar som inte har ännu nappat på krokar vars maskar är en genomskinlig utopi. Jag ser ju för sjutton krokarna, de ser ut som böjd rostig spik och inte vill jag tugga i mig ofräscha maskar.