Mor som sprejkonstnär

Den här episoden var jag och min mor med om i sommar, och för mig och henne var det ljusglimtar i sommar regnet och mot den irriterande myggsvärmen. Ja! Jag har fått lov att berätta.

Vi har varit väldigt mycket i stugan den här sommaren och det som gäller där inne i huset är att vi inte har någon elektricitet bara vedspis, och fotogenlampor. Så när regnet öser ned blir det väldigt skumt, förstås så gör det inget för det blir en härlig lugn atmosfär när vi får tända våra fotogenlampor och höra veden knastra i spisen och regnet som smattrar på taken. Nja lugnt och lugnt blev det inte denna regniga eftermiddag när jag skulle hjälpa mor att byta mygg gardiner vid ytterdörren i hennes stuga.

Det var ett par ljusgröna genomskinliga spetsgardiner och de hade suttit upp rätt länge och som i vårt tycke var skitiga, och när jag tog i gardinerna så upptäckte jag hur randiga de hade blivit. Så jag frågade mor! Har gardinerna blekts i solen? Inte vet jag svarade hon och fortsatte lästa under fotogenlampan, de såg väl ut som så när jag satte upp de då, de är ett par gamla som jag hitta en gång i en låda.

Men varför just neonfärgade ränder tänkte jag men sa som inget mera än ett okey, och bytte till nya fräscha. När jag var klar talade jag om för henne att jag skulle gå in till mig ett tag och läsa min bok. Gör du det! Hörde jag henne säga, och tack för att du bytte gardinen, men vad mycket mygg det blev i huset, ja men det är klar mor de passade väl på att smita in mellan varvet jag tog ned gardinen och satte upp nya. Vi ses sen ropade jag och gick in.

 

Det dröjde inte länge förrän mor kom inrusande med vedkorgen under armen.

Annevi! Var har du nyckeln till vedboden? Jag är utan ved och måste elda, det har blivit lite kallt och rått inne hos mig på grund av det här förbaskade regnandet, och vad mycket mygg det är ute förresten, det går som inte att stå stilla, de kommer som små ettriga reaplan där ute.

Jag lyfte blicken från boken och skulle säga. Nog är det mygg alltid och nycklarna har jag satt i nyckelskååååååå..

 

Ja men vad är det? Var har du lagt nyckeln till vedboden frågade mor igen.

 

 FICK ABSOLUT INTE FRAM ETT ENDA LJUD! Istället kunde jag för mitt liv inte förstå varför jag såg mor i neongrön färg, det lyste så grant på håret ned mot hakan, en färgklick på näsan och på öronen. Nej! Jag såg fel, det är ljuset från fotogenlampan tänkte jag, och tittade bort för ett tag för att sedan titta på henne igen, men det var kvar.

 

Vad är det med dig, har du sålt smöret och tappat pengarna, var har du nycklarna till vedboden? Mor satte sig i gungstolen och tittade frågande på mig, hakan hänger ju ned till knäna på dig sa hon och då var ju jag tvungen att säga någonting men frågan var skulle jag våga? Jag visste ju inte om jag såg rätt eller fel. Jag tog mod till mig och sa.

MAMMA! VARFÖR ÄR DU GRÖN PÅ HAKAN NÄSAN HÅRET OCH ÖRONEN? Vad säger du jänta! (Hon säger så ibland fast jag är en 56:a).

Vadå grön i håret! Så vitt jag vet så har jag silvergrått hår.

Mamma! du ÄÄÄR…. Grön i håret! (Titta själv i spegeln, och då kan jag nu säga att jag blev väldigt osäker om jag ändock hade sett fel, för det blir väldigt dunkelt i stugorna när regnet öser ned.)

Men varför skulle jaaaa… var…..a. När hon kom till spegeln blev det knäpp tyst. LÄÄÄÄÄNGE.. och jag, ja jag blev tyst som den husmusen vi har under altangolvet vid eldstaden.

HUR SER JAG UT! Utbrast hon.

Ja inte vet jag vad du har pysslat med i kväll! Har du färgat håret och tänkte bli modern på gamla dar eller har du börjat arbeta som sprejkonstnär, det som kallas för grafittimålare, du vet mamma ungdomarna som målar olika motiv på väggar och trottoarer. Mor brast ut i skratt.

Annevi haha, jag måste ha tagit fel sprayburk haha i mörkret, jag skulle hahahaha.. ta på mig myggsprahahahahahahahahahahaha…y men, och så tystnade hon igen. Kan det ha varit sprayfärgen som Lisahahahahaha….Herre gu.. har haft uppe vid skåpet det stod fler burkar där, ojojoj..haahahahaha..jag trodde ju det var myggspray.

VAD SÄGER DU?  MAMMA! SYRRAN ANVÄNDER JU BARA RIKTIG MÅLARFÄRG NÄR HON SNICKRAR.

MAAAAAMMAAAAAAAAAAAAAA…! Ropade jag helt förskräckt. Mellan skrattvarven skulle mamma säga något till mig och jag tror det var något om, ja men lugn Annevi det nöts bort med tiden.

Mellan skratt, frustation, tvivel, varmt vatten och tvål, och näst intill ett panikartat försök av mig att hitta aceton så tittade jag på henne där hon satt så grön och söt, och vid närmare eftertanke så var det inte bara hon som hade fått sig en dusch av den gröna färgen det hade även mygg gardinerna fått som jag slängde i tvätt kassen.

Men tur var väl det att det inte var riktig målarfärg, spray burken var en partysprej som min syster hade tagit ned för några helger sen och den var tänkt att användas i tävlingar som vi brukar ha med ”Norrbycitygänget”, så färgen lossnade galant med vatten som var varmt. Men vad vi hade kul den kvällen och vad vi skratta båda två.

 

Mor lilla mor, jag älskar dig så.

Med dig blir inget svårt

Ditt härliga skratt mitt hjärta når

Och frön du sår går i ödmjukhetens spår.

 

Förresten jag pratade med mor en stund i dag, och som vanligt frågade hon vad jag gjorde. Jag håller på att klippa Adam sa jag (De som inte vet så är det vår lilla långhåriga hund). Ja men glöm inte tassarna då! Nä, men jag kan inte klippa mera för då blir han kal på tassarna och skinnet kommer fram. Mor var tyst en stund.

 

–          Sä då val han bärfota då!