Poetens tankar om jorden.

Jorden ett stort vardagsrum, fält som borde beskådas i aktsamhet, förlåtelse och förståelse, men istället  är människovärdet i detta vackra rum i ett skeende som förgörs av egoismens tärande. Egot som inte förtjänar att finnas till i människokroppens största innersta rum, det själsliga hjärtat.

Vad finnes det för fel i att älska sina med bröder eller sina med systrar? Vad finnes det för fel i att älska och värna om varandra? Vad finnes det för fel i att se varandra med respekt gå halva vägen på jordemattan? Är det värdelöst och idiotiskt att ha aktning för varandra och se varandras behov? Ingen är sämre än den andra kan jag tro, endast ondskans framfart levererar fel budskap, den att inte ta vara på varandras innersta kärna.

Kan inte tänka att vid födseln skulle vi födas onda! Men kan tänkas att vid födseln finnes ”En god och en ond axel” som formas till olikheter i personligheterna i den världsliga andan. Därav krig och förstörelser, ett kretslopp som förökar och förstör i sin närvaro och i dess världsliga struktur. Egoismens onda redskap!

Vart skall detta sluta! Om inte gemenskapen växer, tilliten och respekten för varandras behov finnes i dess vackraste vardagsrum. Det största vardagsrummet  som ägs av alla. Vardagsrummet som enbart vill finnas i harmoni och frid. Moder jords grönskande matta!

Med hälsningar

Poetens tankar i daglig timma