Lördagen den 6/2 åkte vi de 23 milen till marknaden vi steg upp i tidig morgontimme och som ni kanske förstår så är jag inget snabbtåg, sengångare skulle jag vilja säga. Glasögonen är alltid svår att hitta och ta på och inget såg jag ändå, lider alltid av trötthetssymtom på morgon. Det finns bara två som är uppe med tuppen, det är gubben och hunden.

 

 

Så här såg världen ut för mig på morgonen, och om ni titta ordentligt på kortet så tror jag gubben min körde bredvid, och förbi rälsbussen (det ska visst vara det orangea som syns mellan tallarna). Den hade nog samma mål som oss, att i 28 graders kyla styra mot Jokkmokk.

 

 

Jag har lagt in en bild till, och här började min morgontrötthet försvinna, jag kunde skönja solstrålarna utanför bilrutan.

 

Efter någon timmes körning kom vi fram. Hazze Petra och jag var väldigt fikasugna, så vi letade upp ett konditori med massor av bakelser i. Vi hittade också ett ledigt bord det blev semlor och mjölk. Gott var det må ni tro.

 

 

Efter fikat var det dags att gå på marknaden, sakta men säkert trevade vi oss fram genom folkmassan. Det lyckades så pass att vi fann Vild-Hasses torg, den populäre och munvige korv och kötthandlar`n.

 

 

Lite längre ned hittade vi Vild-Göran, de två var nästan lika i sitt sätt det enda som fattades på Göran, han hade ingen päls och inte heller vitt skägg. Det stod säkert fler som jobbade åt Vild-Hasse, men just Vild-Göran var ett bra exemplar att ta bilder på, för där hade det fastnat korvar på fisketråd.

 

 

Som ni nu förstår så finns nu korvarna på nätet! Ja det gör det ju, det ser ni väl själva med bara blotta ögat eller hur? Här nedan ser ni ett bättre bildbevis på att korvarna hänger på nätet.

 

Vild-Hasses Fjällprodukter kan du nu mera fånga in på nätet

 

Klockan tickade mot eftermiddagen, men jag liksom stannade till för en stund när Ren raiden kom och styrde sina steg mot isscenen. Det var ett vackert skådespel mystik i luften och samen trygg i sin dräkt, jag glömde bort allt annat som fanns på marknaden. Det blev att följa efter kortegen fram till scenen, och där kunde jag som alla andra fotografera. Så här kommer det några bilder på den vackra ( som jag förstod) familjen.

 

 

 

 

 

Ett Sameland

Där vandrar själar starkt

i dräkt styrka och tro

från generation till generation

 

 

Flaggan vajar för Samen, och hänförd blev jag av Jokkmokksmarknaden. Kanske vi kan återvända igen till nästa vinter, och att jag då också finner dess känsla och tanke som jag tog med mig hem från lördagens strapatser.

– Ett folk vars jag hoppas ska finna rättvisa, i vårt gemensamma land –

 

Tack gubben och dottern min, för att ni väckte mig i ottan, och såg till att jag hitta rätt till bilen, för halvvägs sovandes är jag ju nästan jämt på morgonen liknar trötter i sagan om Snövit och de sju dvärgarna, går även och jäspar så jag inte ser vart jag springer.

Det hade varit snopet om jag jäspande vaknat upp på marknaden med kudde och täcke i hand och klädesplagg av en flanellpyjamas i 28 graders kyla. Ja det hade kanske blivit succe det med, vem vet!