Ikväll har utvecklas till en riktigt nostalgisk musikafton. 90-talet har hittat tillbaka och strömmar ut ur högtalarna. Det började med att jag av en slump snubblade över Kangaroos låt Somebody’s Watching Me. Vi hade inte hörts sedan början/mitten på 1990-talet. Det blev ett kärt återhörande som i sin tur ledde mig vidare. Med ett leende på läpparna och innan jag visste ordet av det satt jag och ylade med till jättemånga svunna låtar. 😀 Det är väldigt roligt hur jag minns alla dessa låtar. Från sångerna och rappen till strukturen och uppbyggnaden på musiken. Lite galet är det. 😉

De flesta har någon form av relation till Eurodance. Det var ju en landsplåga under nästan ett decennium. De flesta förknippar nog musikstilen med låtar som Rhythm is a Dancer med Snap, Be My Lover med La Bouche, No Limit med 2 Unlimited, Love Sees No Colour med U96 och Mr Vain (alternativ version: Extended) med Culture Beat.

Det är ganska roligt de gånger jag är ute: Jag uppfattar dansgolvet som rätt ockuperat, men plötsligt går Be My Lover eller Rhythm is a Dancer igång och det fulla dansgolvet blir fullt på riktigt. Folk formligen älskar dessa låtar! Och ska jag vara riktigt ärlig så blir även jag helt till mig när låtarna går igång. 😛 Det fanns dock så mycket mer som idag sällan hörs någonstans.

Några få exempel på de lite mindre kända:

• B.G. The Prince Of Rap – The Colour Of My Dreams
• Activate – I Say What I Want
• Snipers – Fire (alternativ version: Solid Base Remix)
• Darkness – In My Dreams (In my Fantasy)
• Fun Factory – Pain
• Diva – The Sun Always Shines On TV
• Pharao – I Show You Secrets

Inför Eurodance är det många som har åsikter, men att musiken är glad och ofta menlös är det nog få som kan säga annat om. Men den som hävdar att budskap saknas har nog aldrig lyssnat på texterna. Låt mig avsluta med två citat:

Runaway
Money, sex, in full control, a generation without soul,
Perfect people in a perfect world, behind closed doors all in control,
Life, in a world of luxury, cold cash money mentality,
You gotta keep the faith, you gotta keep the faith,
You better keep the faith and run away.

United
If love a-was a thing a me say money could a-buy
The rich man would a-live a me say poor man would die
If freedom was a thing they would a-keep upon the earth
Happiness a-would abundant, unity would give birth
/…/
We need O-N-E L-O-V-E, U-N-I-T-Y, before we all die
But you don’t listen, you don’t understand
Still kicking the bullshit, tryin’ to be the man
Why you wanna go and do your old piece
’Cause we’re all rough and we’re from the streets
You gotta go against the man with ya corporation
Get an education to rebuild the nation

Visst. Det är ingen Nationalteatern, Björn Afzelius eller Hoola bandoola band. Det är vad jag som ”vänstermänniska” förväntas ska lyssna på. Det är dock sällan jag uppfyller andras fördomar. Många är de gånger som kompisar sagt ”Daniel. Du är en värdelös bög”. Det låter ganska rått, men jag förstår vad de menar. De har också rätt.