Etikett: Feminism

Del 2: Vänsterpartiet Umeås interna problem – mina erfarenheter

Av , , Bli först att kommentera 88

Liten överblicksbild av min erfarenhet

Maktmänniskor och vindflöjlar
Personer med makt vill sällan dela den med andra. Otydliga beslutsvägar, information efter mottagare och informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och exkludering. En tydlig interndemokrati slår sönder möjligheten till inkonsekvent hantering av medlemmar och härskartekniker vid val av företrädare. Det är därför med viss förvirring jag läser insändaren från 18/12 undertecknad av en rad nuvarande och före detta vänsterpartister.

Det finns patriarkala strukturer i alla samhällen, även i mitt parti, det har insändarskribenterna helt rätt i. Det som förvånar är delen som i praktiken är en kritik mot en god interndemokrati – beskrivet som patriarkalt förtryck – och den bristande självinsikt som finns bland somliga undertecknande. Inte alltför sällan under möten håller dessa – med andras goda minne – låda på ett sätt som effektivt begränsar andras utrymme; rena monologer som allt som oftast är fyllda av härskartekniker. Det är framförallt några män bland de undertecknande som utgör ett betydande bekymmer.

Internt ska hållas internt
Jag är en partilojal organisationsbyggare. Det känns därför olustigt att lyfta det här offentligt – interna problem ska i första hand hanteras internt, men insändarskribenterna har ändrat spelreglerna och i handling (eller avsaknad av den) har partiets ledningar bekräftat detta. Fönstret har lämnats öppet. Tyvärr varken fanns eller finns förutsättningarna för intern diskussion i dessa frågor i Umeå partiförening på grund av en utbredd tystnadskultur. Det händer inte ofta, men som tur är finns medlemmar som vågar ta bladet från mun och peka på problemen – när interna forum inte finns – däribland att valda kvinnor som det verkar, utan diskussion i partigruppen, har utestängts från sina kommunpolitiska uppdrag till förmån för vita män som saknar förståelse för strukturell diskriminering – något som tyvärr känns igen alltför väl. Men generellt är folk rädda, och antalet aktiva medlemmar i Umeå är nere på rekordlåga nivåer. Hur har det kunnat bli så här?

Problematiken på valmöten
Problemen blir mest uppenbara under valmöten, för det är där flera av dessa dyker upp som gubben i lådan tillsammans med sina partners, kända partimedlemmars föräldrar, släktingar och vänner som aldrig annars är på möten eller deltar i partiets aktiviteter. De presenterar någon kandidat som ingen annan någon gång hört talas om eller sett till. På mötet sitter medlemmar sedan många år som har en gedigen bakgrund i organisationens aktivism. Dessa förbises för den, en till synes helt okänd och oprövad person, som raggats upp i sista sekund.

Det är alltid lättare att kontrollera personer som saknar plattform och kontakter i partiet, så varför inte välja denna ”slumpmässigt” utvalda personen, framför partimedlemmar som sliter, delar flygblad, samtalar med medborgare, deltar på medlemsmöten och andra aktiviteter? Dessa bestraffas för att de är aktiva, medan nya belönas med gräddfil. Det har förekommit att ledande kommunpolitiker föreslagit val av kandidater som inte är eller vill bli medlemmar i partiet – till och med personer som bor i andra kommuner har lyfts fram som kandidater – i syftet att utestänga lokala medlemmar från uppdrag.

Maktspråk för att tysta medlemmar
När argumenten för kandidaterna börjar presenteras kommer maktspråket in. Jag drar ett specifikt möte till minnes där en av partiets mest ihärdiga kommunpolitiska företrädare framför mötet tar till orda och påstår att vi måste välja dennes kandidat av de två kandidaterna enligt partiets stadgar. Kandidatens eventuella kompetens och duglighet skulle inte övertyga oss, utan genom dryg monolog och order försökte företrädaren styra mötet. Det var en hotfull retorik som syftade till att tysta andra och tvinga mötet att rösta ”rätt”. Ironiskt kan man säga att jag utan en tanke på mitt eget bästa inte kunde tyst titta på och därför påpekade det demokratiskt vidriga i företrädarens resonemang och beteende. Han försökte även tysta i synnerhet två kvinnliga medlemmar, däribland Berit Seedorf. Omtalad företrädare finns med bland dem som undertecknat insändaren från 18/12.

Det var ett flagrant exempel. Mötet röstade dock inte enligt kommunpolitikerns order. Efter mötet började denne etikettera mig som ett internfeministiskt problem med efterföljande konsekvenser. För somliga är stadgan och internfeminism tyvärr en fråga om person och tillfälle snarare än en viktig princip och riktlinje. Ett tydligt sentida exempel på detta är gruppledningens behandling av Nasteho Osman Lander, som rönt stor uppmärksamhet i och utanför vårt parti.

Utan demokratisk fingertoppskänsla
Liknande scenarier med maktspråk av detta slag utspelas nu och då från olika personer och stämplingar av partimedlemmar sker löpande. Det är föga smickrande att så tillåts ske i en demokratisk organisation som Vänsterpartiet ändå är, men i Umeå är god demokratisk sed satt ur spel på de mest fundamentala sätt att man inte längre reflekterar över det, som exempelvis att – och detta blir en parentes – hålla ett viktigt valmöte där de mest centrala politiska uppdragen i kommunpolitiken ska väljas med kort nomineringstid (17 till 27 december) när stora delar av partiföreningen mest sannolikt är borta på jul- och nyårsledighet. Är man intresserad av att måna om partiföreningen och medlemsinflytande är detta ett av de sämsta tänkbara sätten att agera, däremot det bästa om målet är att kunna kontrollera utfallet.

Går inte utfallet att kontrollera och medlemmarna skulle välja fel, kan alltid vald kandidat tvingas avsäga sig sin plats – det har hänt. När medlemmarna enligt den informella makten valt fel, har den informella makten tagit sig friheter.

Ingen kan ha missat att Vänsterpartiet Umeå byter företrädare ofta och har problem att besätta mandat. Det ovan redogjorda är en starkt bidragande orsak, men det finns naturligtvis andra skäl med. Ett annat skäl är det stora misstag att inte erbjuda mentorskap när man väljer in nya personer utan erfarenhet av kommunpolitiskt arbete på uppdrag i kommunen. Det är en metod som är välbeprövad, tyvärr, och den skrämmer bort folk. Partiet måste stärka nya medlemmar, inte bryta ned dem.

Ledningarna måste sluta stoppa huvudet i sanden
När jag tittar på Umeå partiförening idag och tänker tillbaka känns det tungt. Situationen var dålig förr. Jag kan tyvärr konstatera att situationen är extremt mycket värre nu. Jag tänker Miljöpartiet Umeå. Det positiva är dock att locket flugit av och jag hoppas att fler vågar säga sin hjärtas mening.

Jag vet att det är svårt att föra fram sådant som riskerar att skada det parti man själv kämpat hårt för och lagt ner väldigt mycket tid på för dess framgång i många år. Jag har också själv den motsättningen inom mig efter 15 år i Umeås partiförening, som ni partimedlemmar som läser detta säkert också har. Men här måste vädras och grundligt städas.

Vänsterpartiet och partiets politik för att utjämna klasskillnader, stärka demokratin och skapa ett jämställt och jämlikt samhälle är för viktigt för att behandlas på det här sättet. Umeås invånare förtjänar bättre. Ledningarna för partiet måste ta detta på allvar och agera – inte lägga locket på som är det vanliga tillvägagångsättet. Endast genom att erkänna problemen, komma fram till att vilja ändra dem och arbeta tillsammans för de förändringarna går sakers tillstånd att förändra.

Del 1: Vänsterpartiet Umeås interna problem – min syn

Av , , Bli först att kommentera 92

Kort sammanfattning av min syn

Den har varit där länge. Tickat olika högt under årens gång. Nu utlöstes bomben. Med en bekväm distans, dock inte utan PTSD-ryckningar, beskådar jag hur en mångårig konflikt, som gått i arv genom ”generationer” av politiska företrädare och eskalerats under senare år, rasar inför öppen ridå. Konflikten har givits många olika kläder genom åren. Nu senast som beskyllningar om mobbning. Men jag tror inte kärnan till problemen är i någon av beklädnaderna som skådats genom åren. Det är symptom på något djupare som gjort att många frysts ut, tystats och passiviserats obundet av kön.

Jag vill dock inte med detta inlägg förringa Ulrika Edmans eller andra partimedlemmar och inblandades upplevelser. En upplevelse äger man trots allt och jag vill inget annat än djupt beklaga den obehagliga känslan Ulrika bär på. Jag kan dock inte påstå att jag känt till att en specifik partimedlem varit hennes stora aber. Det är nytt för mig. Däremot har jag under alla år tillåtits vaggas in i tron att den besvärliga situationen låg i relationen med andra partiers manliga företrädare, deras informella maktstrukturer och hur det påverkat Umeås politiska klimat, och därmed hennes möjlighet till inflytande som kvinna.

Pressetik
I media skildras Vänsterpartiet Umeås problem genom en enkel dikotomi. Jag anser dock att problemet är betydligt mer komplext och går djupare än vad som antyds i den undermåliga skildringen som den ansvariga journalisten givit frågan. Sett utifrån det pressetiska regelverket blir skildringen ett publicistiskt mysterium. Neutralitet och saklighet sattes helt ur spel. Varför? Ville tidningen förmedla sanningen genom den ansvariga journalistens skildring, och VK:s nyhetsredaktion beredvilligt bli ett redskap för detta syfte? Det framstår så. Den utpekade ges inte ens möjligheten att bemöta påståendena i skildringens alla delar. Hur kommer det sig? Där är VK svaret skyldig.

Organisationen är roten till problemen
Vänsterpartiet Umeås problemen handlar om struktur och organisation. Huvudsakligen en demokratisk ordning mot en orwellsk individualistisk ordning. Denna underliggande problematik har utmynnat i många konflikter i partiet lokalt genom åren. Problemet fanns i Vänsterpartiet Umeå när jag satt i styrelsen 2015/16. Det finns idag och det fanns 2003 när jag flyttade till Umeå. Sedan finns det givetvis politiska skiljelinjer, men dessa är i allt väsentligt sekundära. En demokratisk organisation kan hantera och hämta kraft ur sådana.

Det är nog ingen hemlighet vilken ordning jag föredrar. Jag skrev trots allt utkastet till det interndemokratiska ramverket för partiföreningen tillsammans med Jessica Åhlin (t.f. ordförande i partiföreningen vid tiden), som antogs av partiföreningen och kommungruppen efter förhandling mellan styrelsen och kommungruppen och en motionsrunda i partiföreningen. Det var en gedigen process där alla som påverkades var inblandade och bidrog till slutprodukten. Allt i en demokratiskt rimlig ordning.

Det interndemokratiska regelverket och mottagandet
Det interndemokratiska ramverket gav partiföreningen den tydlighet och transparens vi länge varit i så stort behov av och välkomnades av partiföreningens medlemmar som sedan länge känt sig åsidosatta, ändå kom dessa regler att utgöra en nagel i ögat på somliga kommunpolitiker som inte kunde acceptera demokratiskt fattade beslut. Jag personligen utsattes för personangrepp och misstänkliggöranden, blev baktalad och svartmålad på grund av arbetet med dessa stadgar. Jag till och med blockerades på sociala medier av en del kommunpolitiker i partiet, som på möten mer eller mindre slutade erkänna min existens. Det kom också krav på min avgång och avsägelser av uppdrag.

Motiveringarna till motståndet mot stadgarna var lika varierat som kreativiteten bakom försöken till nedgörandet av min person. Det kunde röra sig om allt från – rumphugget sammanfattat – att man ansåg sig vara vald och därför inte behövde lyssna på partimedlemmarna och demokratiskt fattade beslut, till att man inte tyckte om skrivningarna om partiskatt på grund av att man inte ville betala den. Vissa gillade helt enkelt inte att regler överhuvudtaget fanns, och någon tyckte att det fungerade bra som det var innan. Det är inget konstigt egentligen; personer med makt vill sällan dela den med andra. Informella strukturer är maktmänniskors bästa vän och redskap för kontroll och utestängande.

Internfeminism och interndemokrati går hand i hand
Tydliga regler är dock viktiga för medlemmarnas möjlighet till medbestämmande och ansvarsutkrävande. En förutsättning för ett fungerande internfeministiskt arbete är därför att motverka informella strukturer och det åstadkoms till exempel genom tydliga demokratiska strukturer, kallelser i god tid innan möten och att alla vet vart beslut tas, när och av vem/vilka, så att alla kan beredas utrymme med jämställda förutsättningar. Det finns med andra ord tydliga paralleller mellan det interndemokratiska ramverkets direkta konsekvenser – som kritiserats upprepade gånger – och målsättningarna i Vänsterpartiets internfeministiska handbok. Att beskriva partiföreningens demokratisering och strävande efter tydlighet och transparens som ett av patriarkatets verktyg att trycka ner kvinnan, blir mot bakgrund av det en tankevurpa och därtill ett maraton i inkonsekvensens. Är alltså motsatsen att föredra? Om informella maktstrukturer är ett problem i det ena fallet måste det rimligen vara det även där man själv är en del av en sådan struktur.

Konsekvensen av att regelverket brutits mot och sedan avskaffats är att kommunpolitiken frånkopplades partiföreningen och att medlemmarnas inflytande över politiken rycktes dem ur händerna. Nu har ett nytt regelverk formulerats, men det har jag inte läst ännu.

Vänsterpartiets inre konflikter påverkar Umeå
Vänsterpartiet är Umeås näst största parti och när Vänsterpartiet har demokratiska problem lider också demokratin i Umeå. Vänsterpartiet fick många umeåbors förtroende och detta har partiet inte kunnat förvalta på grund av inre konflikter och dysfunktionella ledarskap i organisationens olika delar och nivåer. Man har slutat lyssna på varandra sedan länge. De pratar inte ens samma språk längre.

Risken är stor att många kommer se på detta inlägg som ett angrepp på partimedlemmar eller partiet. Se det inte så. Men tar du åt dig bör du fundera några varv bortom vänskapsbanden, oheliga allianser och tunna relationer. Det du läst är en exposé av vrede och sorg – som fler borde testa på. Det är med sorg jag tittar tillbaka på min gamla partiförening där jag var aktiv i 15 år. Det är med vrede jag beskådar hur företrädarna för organisationen förstör den. Det är oerhört respektlöst mot väljarna.

Som Sara Danius så väl formulerade det: Avgå alla!

Är Feministiskt initiativ sossar?

Av , , 4 kommentarer 6

Feministikt initiativ (Fi) är på frammarsch och nog våras det för feminism och även socialism. Det syns inte minst på Vänsterpartiets framgångar i opinionen. Jag har dock kunna genom sociala medier ta del av påståendet att Feministiskt initiativ står upp för den globala kapitalismen men vill ha ett mänskligare ansikte på denna kapitalism. Jag har många gånger tyckt att Feministiskt initiativ har en tilltalande politik, och visst skulle jag hellre välja dem än socialdemokraterna, men att de står upp för den globala kapitalismen känns för mig oerhört avtändande.

Jag kan förstå att socialdemokraterna räds Feministiskt initiativ. Fi är trots allt ett socialdemokratiskt parti (även Socialdemokraterna står upp för kapitalism med mänskligt ansikten, vad nu i hela friden det innebär?!). Feministiskt initiativ är trots allt ett bättre alternativ än Socialdemokraterna och jag hoppas att Fi kommer in i riksdagen och rasisterna åker ur.

En välfärd utan vinst!
När det kommer till kapitalismen är Vänsterpartiet vision tydlig. Vi har stora drömmar som utgår från vår människosyn och i den drömmen finns inte ekonomiska och sociala orättvisor. Vi vill ha ett samhälle som vilar på solidarisk grund, där jämlikhet och rättvisa är vägledande framför girighetens samhälle vi ser idag. Genom en nyorientering av samhället kan vi bana vägen för envars möjlighet att förverkliga sina drömmar i frihet och gemenskap. Därför är ett viktigt första steg att stoppa vinsterna i välfärden. För oss i Vänsterpartiet har kapitalism inget i välfärden att göra. En välfärd utan vinstintresse, privat rovdrift och undermålig kvalité är vad vi i Vänsterpartiet vill se. Välfärden ska vara av god kvalité och omfatta alla. Alla människor förtjänar ett värdigt liv, genom hela livet!

Underbara Första maj!

Av , , Bli först att kommentera 22
Foto: Erik Flinth

Foto: Erik Flinth

20140501_141832_2_bestshot

Igår var det Första maj och det är sannerligen en underbart härlig dag! Det osar av framtidstro och hopp om en bättre värld. På Första maj är förändring möjlig. Arbetarnas högtidsdag, en kampens dag för ett solidariskt och jämlikt samhälle mot girighetens samhälle.

För att citera en liten del av kompis dikt/sång och hyllning till socialismen som en frihetsideologi:

”Den röda stjärnan brinner än
över Sveriges långa land
och den röda stjärnans heta eld
har satt min själ i brand!
Och den röda stjärnan strålar klar
över sorger och misär
I den röda stjärnans ljus vet jag
vad frihet är!”

Det var många barnfamiljer med på första maj. Det var en riktig folkfest! :)

Det var många barnfamiljer med på första maj. Det var en riktig folkfest! 🙂

Vi var många igår. Uppemot 2000 personer i Socialdemokraternas och Enad Vänsters tåg som stod upp för en annan värld. Själv gick jag i en egen regnbågssektion med en regnbågsflagga för att även lyfta fram HBTQ-frågorna. Feminism och HBTQ-politik häger samman och det blir ett vackert giftermål med socialistiska idéer om frihet, solidaritet och jämlikhet.

Imorgon börjar socialistiskt forum på Umeå universitet. Missa inte det! 🙂 Följ den här länken för att hitta programmet för alla de seminarier, föreläsningar och samtal som kommer hända imorgon.

Fritt att tafsa, män!

Av , , 2 kommentarer 21

Nu är det fritt fram! Ett dukat och serverat bord! Ta på din nästes rumpa, smek hennes bröst eller rent av fram nedtill. Det är bara att ta för dig. Motstånd kan du betrakta som misshandel.

Ok, det är lite raljant, men det är signalerna som sänds ut från vårt rättsvårdande system. Provocerande domar har jag sett gott om ett tag nu. En kompis skriver på Facebook:

Domstol 1: kvinna blir tafsad på rumpan av en man. Domstol: tafsad på räcker ej för nödvärn för liten örfil (utan skada). Dömd till dagsböter.

Domstol 2: man blir tafsad på rumpan och rörd på halsen av en annan man. Han slänger in honom så hårt i väggen att den andra mannen måste sys. Mannen frias – det anses nödvärn.

Jag tror inte det är halsen som var skillnaden!

Han har nog helt rätt i detta. Halsen var nog inte skillnaden. Dessa domar handlar om en analys/bedömning av vilken grad offret kan ha känt sig kränkt av smekningen. Skillnaden ligger främst i att det av kvinnor förväntas att de ska acceptera och finna sig i rollen som objekt. En annan aspekt av det är att i dom 2 är det en man som smeker en annan man, vilket inte anses vara lika OK som en man som smeker en kvinna. Det finns alltså ett moment av heteronormativitet och homofobi i detta som berättigar nödvärn.

Det finns dem som ifrågasätter feminismens existensberättigande och ibland undrar jag om dessa människor är såväl blinda som döva med tanke på all den orättvisa och konsekvenser av ojämlikhet som drabbar alla icke heterosexuella och icke män.

Vill du läsa mer om örfilen och domen finns några artiklar i Aftonbladet:
 Gav örfil efter rumpgrepp – dömdes
 Sanningen om ”Nyp i rumpan-domen”

Jag går till mötes en ny tid

Av , , 8 kommentarer 13
V-Umeås-årsmöte

Bild från Vänsterpartiet Umeås årsmöte.
Foto: Daniell Andersson.

Igår gavs jag förtroendet att ingå i Vänsterpartiet Umeås styrelse. Det ska bli riktigt spännande och jag ser verkligen framemot det kommande verksamhetsåret. 🙂 Jag har inte riktigt ännu bestämt mig för vad jag vill bidra med. Jag har lång erfarenhet från många olika engagemang inom föreningslivet och kan tänka mig flera olika områden att arbeta med.

Sedan länge har jag ett starkt engagemang i jämlikhetsfrågor där feminism och antirasism är givna delar. Det är stora ämnen som det går att göra mycket verksamhet på såväl inom partiet som utåtriktat i kontakten med andra i Umeå. Jag måste därför prioritera och ringa in mer specifikt vad jag ska satsa extra på. Om brinner man för allt brinner man upp. 

Frågorna jag vill satsa extra på är av bildningskaraktär och därför tror jag att jag vill inrikta mig på frågor som rör bildning och skolning inom partiet i diverse frågor. En naturlig konsekvens av mitt starka intresse för jämlikhetsfrågor, är att jag även skulle vilja anordna offentliga föreläsningar kring exempelvis rasism, feminism och HBTQ, som är de frågor som ligger mig varmast hjärtat.

Dela lika!

Av , , Bli först att kommentera 21

Dela likaIdag blev jag inbjuden till Facebook-gruppen Dela lika. Det är ett upprop som Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, startat för en individualiserad föräldraförsäkring. Det är en av vår tids viktigaste jämställdhets- och frihetsreformer i Sverige som dragits i långbänk. Från Facebookgruppen finns en länk för den som vill underteckna namninsamlingen.

Som vänsterpartist och man välkomnar jag detta från S-studenter. Sedan tidigare har S-kvinnorna drivit denna fråga och jag hoppas att de tillsammans lyckas få med sig Socialdemokraterna på tåget — att våga vara progressiva i familjepolitiska frågor. Det är av yttersta vikt att feministiska perspektiv åter lyfts högre upp på dagordningen inom hela arbetarrörelsen! Sedan Stefan Löfven tog över rodret av sosseriet så har jämställdhetsfrågorna hamnat på undantag och kommit på skam. Det håller inte! Det fungerar inte heller att bara att Vänsterpartiet och endast delar av Socialdemokratin arbetar för denna jämlikhets- och frihetsreform. Hela arbetarrörelsen behöver samla sig.

Som med andra försäkringar tycker jag det är självklart att dessa skall vara knutna till mig som individ. Det är mitt ansvar att dela föräldraskapet och det är min rättighet att erkännas som en individ!

 Ta del av Vänsterpartiets feministiska satsning som Aftonbladet skriver om idag och som Vänsterpartiet gjort en kort film om.

 

Vardagens hjältar

Av , , 10 kommentarer 13
rhundradets-bild_23873755

Det var 1985. Högerextremismen var på frammarsch.
En tuff tant — en vardagshjälte i Småland — gör vad som kommer ann varje medmänniska: Stå upp för demokrati, människovärde och mänskliga rättigheter.

Det händer igen. Förändringens vind, den blåser kall. Det är som en ohejdbar storm av dårskap, dumhet och förringande som drar fram över Sverige. Det ska gråtas i riksmedia. Syndabockar ska hittas. Brösttoner tas till. Och nu intar etablissemanget försvarsposition. En av de sina har fått utstå en folkets mening: en tårta. De ställer sig upp bakom Jimmie Åkesson. Terrorismen måste stoppas!

För ganska exakt tre år sedan framlade jag en uppsats i Historia på Umeå universitet. Det var en så kallad komparativ diskursanalys, vilket innebär att jag jämförde två skeenden och analyserade hur riskmedia talade om dessa skeenden. Det jag jämförde var hur de politiska partierna Ny demokrati respektive Sverigedemokraterna beskrevs/omskrevs på ledarsidorna i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska dagbladet perioden efter respektive riksdagsval; 1991 för Ny Demokrati och 2010 för Sverigedemokraterna. Klart är att etablissemanget har förskjutits.

Förutom att de politiska skiljelinjerna mellan ledarskidorna påtagligt minskat från 1991 till 2010 sågs Ny demokrati och Sverigedemokraterna på olika vis. Det första är numera historia och kan lämnas därhän. Sverigedemokraterna däremot fördömdes av samtliga ledarsidor och tillskrevs etikett på etikett. Partiet bedömdes inte bara vara högerextremt utan även ett hot mot demokratin, eller som jag skrev i arbetet ”Sverigedemokraterna ses på som ett omöjligt parti, ett paria.” Men det var tre år sedan.

***

Idag är tongångarna en helt annan. Jimmie Åkesson tårtas och ur det svenska politiska etablissemanget springer den ena efter andra till försvar för de som bara tre år tidigare ansågs utgöra ett hot mot demokratin. Det är som ett politikens maraton. Lena Mellin menar att hon är beredd att dö för att Jimmie Åkesson ska få säga sin mening ostört och Mona Sahlin instämmer men är inte beredd att dö för Jimmie Åkesson. Den folkpartistiska tidningen Dagens Nyheter ansåg till och med att demonstrationsrätten borde inskränkas för att skydda demokratin. Och socialdemokratiska Aftonbladet låter oss veta att tårtningen var en terrorhandling. Den ena extrema yttringen efter den andra. Styrkta brösttoner och överdrifter. En kakafoni utan hejd. Är det detta som är den politiska korrekthetens våta filt som högerextremister så ofta klagar på, en filt som nu kommer till deras försvar?

Vi lever i en förändringens tid. Jag har följt uppdateringar på Facebook från kompisar, i synnerhet från en person. Vi är ofta men inte alltid överens. Vi har bra diskussioner och han är en mycket klok person. Vi hade reagerat på samma galenskaper i Expressen. Igår var det 75 år sedan som nazisterna på allvar påbörjade sin terror och utrotning av judarna i Tyskland, den så kallade Kristallnatten. Många är de gånger jag varit ute och tänt ljus och gått i fackeltåg för att hedra minnet av de som miste livet i den nazistiska pogromen natten mot 10 november 1938.

Den liberala tidningen Expressen ger inte den historiska händelsen tyngd eller erkännandet. Istället kommer ett ifrågasättande från Expressen sida som låter oss veta veta att kristallnatten är bara något som ”påstås enligt historieböcker”. Det är alltså inte något som är/varit, utan det är ett påstående, kanske rent av en teori? Polisens syn återges också av Expressen: Svenska motståndsrörelsen (nazisterna som stökade runt i Umeå för inte så länge sedan) som demonstrerade i Stockholm igår beskrevs som (i sammanhanget förstått oförargliga) ”högerdemonstranter” och benämnde alla de som stod upp för demokrati och människovärde som ”vänsterextremister” och hot mot demokratin. Tidningen hänvisade också till en nazistisk sida för den läsare som ville få mer information och live-uppdateringar om vad som händer under nazisternas marsch genom centrala Stockholm.

Jag ska inte gå så långt som att misstro Expressen, men nog slog tanken mig att bevakningen av händelsen gjordes under sympatier för nazism och nazisterna som marscherade genom Stockholm. Det som hände 10 november 1938 var ju trivialt, bara ”några juvelerarbutiker förstördes” fick vi veta. Jag kved mig när jag tog del av denna nazistpropaganda som obehindrat sprutade på Expressens sida. Expressen bad senare om ursäkt för sitt mycket grova övertramp, hån och antisemitism som skedde på bästa sändningsplats.

***

Vad har då detta med tårtningen att göra? Tja, jag kommer osökt att tänka på en læstadiansk släktings fördömande av HBTQ-personer och varför HBTQ-personer inte ska tillerkännas rättigheter: ”Ger man djävulen lillfingret tar han hela handen”. I detta sammanhang fungerar analogin. Sverigedemokraterna har sakta börjat accepteras av etablissemanget och blivit en del av det. Nu går ryggdunkarna och acceptansen för det vidriga och odemokratiska blivit mer allmänt — de är beredda att dö för varandra. Åtminstone det etablerade etablissemanget med Mona Sahlin, Lena Mellin, Karin Pettersson och ledarredaktionen på Dagens Nyheter i spetsen.

Tårterskan Irene Matkowitzc är en av våra vardagshjältar. Hon stod upp för mänskliga rättigheter, människans värde, demokrati och yttrandefrihet. Men istället för detta erkännande läggs allt fokus på metod och hon beskrivs hon som terrorist och som ett hot mot demokratin. När är det rätt att agera? Mona Sahlin talar om att Åkesson blev rädd och överrumplad. Är någon förvånad över en sådan sak? Det skulle jag också bli om jag fick en tårta i ansiktet. Men Jimmie Åkesson befann sig aldrig i någon fara. Den vanliga medborgarens desperation lyser igenom valet av aktion. Så begränsad är yttrandefriheten — så mycket har demokratin börjat urholkas.

Tårtningar är ett till synes harmlöst medel för att få uppmärksamhet, för att bli hörd (jämför med järnrören som ledande Sverigedemokrater hade som tillhyggen). Låt gå för att jag själv aldrig ta till en sådan metod. Jag behöver inte. Jag har andra kanaler. Värt att poängtera är också att jag inte uppmanar andra att tårta. Det är trots allt ett brott mot svensk lag. Men metoden åt sidan: Det viktiga är den idé som Irene Matkowitzc bär på: Demokrati och jämlikhet. Hon har i det avseendet min oreserverade sympati och etablissemanget har mitt totala förakt. Vi får inte glömma att Jimmie Åkesson leder ett av Sveriges mest aggressiva och våldsbenägna partier vars idéer vid makten utgör ett direkt livshotande tillstånd för hundratusentals människor. Deras politik är också mycket kvinnofientligt och homohatande.

I fascisternas värld kommer de mänskliga rättigheterna beskäras, demokratin avskaffas och yttrandefriheten vara ett minne blott. Är det först i det stadiet som motstånd är tillåtet, utan att etablissemanget gråter? Nå, i det tillståndet ropar nog etablissemanget efter samhällets hårdaste repression: Död åt de protesterande.

Självförsvar mot övergrepp

Av , , 1 kommentar 9

2694064_520_292-450x252Det våras för feministiskt självförsvar i Umeå! I Folkbladet kunde jag idag läsa hur Ung Vänster och Vänsterns Studentförbund (VSF) i Umeå gör gemensam sak för att stärka tjejers självkänsla, självbild och möjlighet att — om så krävs — fysiskt värja sig mot övergrepp (se Facebookgruppen för eventet och delta om du är tjej / kvinna). Det är ett jättebra och viktigt initiativ! I synnerhet efter den rad övergrepp som varit senaste tiden.

”Feministiskt självförsvar är ett verktyg för att återta makten över våra liv”, säger Ellen Kling som är instruktör i feministiskt självförsvar.

Det är en viktig fråga att arbeta med. Kvinnor som grupp är mycket utsatta för elakartade kommentarer och omges av bilder och föreställningar som förstör deras självkänsla och styr handlingsmönster. Det finns all anledning att arbeta med självförsvar för att kunna hantera intrycken och direkta fysiska övergrepp.

Jag som HBTQ-person utsätts också dagligen av övergrepp. Dessa är tack och lov endast verbala — just nu. Jag har flera gånger tidigare utsatts för fysiskt våld och hot om våld endast på grund av att jag är homosexuell. Dessa handlingar hämtar dock sin näring från något mer subtilt — från det vanliga, ur vardagens irriterande praktiker och handlingar: Det jag får utstå är en sexualisering av mig som individ och i samband med detta får jag veta hur äcklig, pervers och onaturlig jag är — i sann heterosexistisk anda. Ibland får jag veta hur lite jag borde få leva. Det vi inte får glömma (som tyvärr ofta glöms bort) är våldet mot och mellan HBTQ-personer och våldet i samkönade relationer. Det är frågan om våldtäkter, misshandel, ofredande med mera.

Det behövs en bättre feministisk maktanalys än den som idag ges utrymme för i debatten. Den nuvarande är för enkelriktad och allt för makt- och perspektivlös. Det handlar om normer och komplicerade mänskliga relationer, inte enkla dikotomier!

Snyggt och bra!

Av , , Bli först att kommentera 15
Vänsterns Studentförbund (VSF) på Umeå Pride 2013.

Vänsterns Studentförbund (VSF)
på Umeå Pride 2013.

Det var härligt att se att så många människor deltog i Prideparaden, trots det kyliga och osäkra vädret. Gemensamt stod vi upp för alla människors lika rätt, jämlikhet och kärlek. Tusentalet var vi. Nästa år blir vi fler!

Jag vet att jag kan verka jävig, men detta hade jag tyckt oavsett vilken organisation som stod bakom det: Vänsterns Studentförbund Umeå (VSF Umeå) hade den i särklass snyggaste banderollen. Utseendet i kombination med budskapet gjorde den till den i särklass bästa också:

Krossa alla heteronormer — kärlek finns i alla former.

Vackert!