Jag sitter ensam i mitt kök med bara datorn som mitt enda sällskap. Idag hände det så otäcka saker vid middagsbordet så att jag ryser vid minnet av det.
Bastian blev sjuk och fick en otäck kramp som vi hoppas och tror "bara" var en feberkramp.
Han började krampa i Jimmies famn vid middagsbordet och det höll på så pass länge att vi blev livrädda och ringde efter ambulansen som kom på bara några få minuter. (Tack! Tack! Tack för att Ni kom!)
Hur det känns att bära en naken och livlös liten barnkropp inlindad i en grön sammetsfilt in i en ambulans går inte att beskriva i ord så jag ska inte ens försöka. Ni som har barn vet hur jag kände mig!
När vi kom till akuten så togs det prover på min lilla älskling som inte ens orkade gråta när de stack honom. Glassen han fick som tröst tittade han bara på och det var pappa Jimmie som fick äta upp den.
Läkaren bestämde att han skulle läggas in för observation för att vara på den säkra sidan och det kändes tryggt. För även om det "bara" var en feberkramp så vill vi ju att han ska vara säker om något händer inatt.
Så nu ligger min lilla, stora, starka, trötta och tappra tvåårskille som i vanliga fall har så mycket spring i benen hopkurad i en säng på sjukhuset bredvid sin älskade pappa som ska vaka över honom inatt. Han är i trygga händer och inatt sover jag och Viggo själva i lägenheten. Det känns så konstigt och fast jag vet att jag kommer att träffa dem bägge två imorgon bitti så värker det i hjärtat just nu. Jag saknar min mjuka, gosiga lilla buspojke och jag saknar min stora, starka och snälla man.
Familjen betyder ALLT.. så..
Var rädda om varandra!
Dagens otäcka nr 2: En kass kommentar som jag inte ens kan publicera då den skulle få skada för den omogna varelsen som skrivit den plus personer som H*N skriver om. Till Dig som skrivit denna kommentar kan jag bara säga så här: DU vet inte ett skit om vem eller vad jag menar. Tro inte för ett ögonblick att hela världen kretsar kring dig eller personen du skriver om. Dessutom är det faktiskt lika olagligt att sno bilder som att stjäla läppglans på Hennes och Maurits. Kan du förstå det? Och hur jag är som mamma har du (tack och lov) ingen aning om. Jag är en toppenmorsa och jag är stolt över mig själv och mitt föräldraskap. Och du tycker inte att jag förtjänar att ha barn? Återkom gärna när du har lite mer substans i dina påståenden om detta. Jag väntar med spänning //Helena. Mamma till 3
Always nice bloggtalk: