Kategori: Nostalgi

Hur länge är för länge?

Av , , Bli först att kommentera 17

Ja, det beror ju på vem man frågar förstås.

Jag insåg att det gått mer än en månad sedan sist jag bloggade, så jag tänkte göra ett försök idag. Jimmie (som för övrigt fyller år idag) ligger och sover ännu och vi andra väntar med presenter och glass, men en sovmorgon är ju alltid den absolut bästa presenten så vi väntar vidare.

I fredags fick jag min efterlängtade semester och efter ett ganska tungt år på hälsosidan så har jag faktiskt tänkt att jag ska gå all-in på att göra ingenting eller bara det JAG VILL ända fram tills det är dags att styra kosan mot Norge i början av augusti.

Jag ska inte ha på mig min klocka, jag ska inte klä på mig annat än pyjamas eller bikini (om jag inte själv vill det) haha.. och jag ska inte heller göra mer än det nödvändigaste.

Däremot har jag konstigt nog fått några ryck och städat ur lådor och skåp med konstigt innehåll. Inte för att jag måste utan för att det kändes kul och jaa… då ville jag ju göra det liksom. Har hittat mycket skoj, men har kört ännu mer till tippen, second hand och gett bort diverse klenoder som jag släpat på i typ 40 år. (Till vilken nytta liksom?)

Kanske låter det vemodigt, men näe.. det är snarare tvärtom eftersom det innebär att OM och NÄR jag en vacker dag vill lämna Ume så är det lätt gjort eftersom jag inte kommer att ha så mycket bråte som ligger i vägen .

Till exempel så hittade jag ett par Lisa Larsson-figurer som är värda några tusenlappar. Jag har haft dem i min ägo så länge jag kan minnas men jag tänker att om jag får välja så kan det ju vara roligare att göra nåt skoj för pengen än att de står på nån hylla utan att jag ens minns varför de står där. Den som har mest prylar när h*n dör vinner… visst är det så?

Och sen är det ju så att vi inte vet när vi ska dö och vi vet ju inte heller NÄR och OM vi vinner så det är lika bra att hålla rent hus tänker jag. I mitt flow of life får inga energier fastna men det krävs en del för att anamma den filosofin och det är också en stor omställning för den som äger mycket saker. Ju mer saker du äger, desto mer kontroll behöver du ha.. Men är det rätt sorts kontroll? Och kan du verkligen kontrollera allt här i livet? Egentligen inte…

Men oj.. nu blev ju det här ett lite smått urspårat inlägg (som vanligt) men det kan inte hjälpas.. Nu har jobbhjärnan stängt ner och då aktiveras hemmahjärnan desto mer. Jag har redan hunnit läsa flera böcker och jag har också samlat på mig så himla mycket ledighetspoäng att jag sitter och lyssnar på fågelkvittret på balkongen varje dag.

Igår träffade jag också två stycken igelkottsbebisar på våran gård och de var så söta och roliga… Nån timme senare såg jag till min fasa att gräsklipparen tagit en vända ute på gården och jag blev så ledsen… Det gick inte att släppa det hela så jag kollar med jämna mellanrum om de vinglar omkring där ute, men näe… Vi har inte sett dem sedan igår så håll nu tummarna för att de nya små igelkottsbebisarna hann undan från gräsklipparen..

Det var längesen jag kände mig så ledsen och blödig men ibland är det svårt att låta bli. Världen är en farlig plats för den som är liten och oskyddad.

”Hoppas att du finns kvar lilla kotte”

 

Det pågår ju rätt mycket skit just nu där små oskyddade människor far illa överallt. Jag antar att de här igelkottarna bara fick mitt sinne att rinna över eftersom det inte går att ta in allt elände utan att påverkas själv. Ibland är det en förbannelse att vara en känslig individ, men ibland är det underbart. Precis som med allt annat så har allting i livet sin motpol.

Men nu låter det som att dagens födelsedagsbarn börjar prassla till under täcket så nu ska vi gå och sjunga lite  🤩

Jag har köpt en hoodie från VENUM åt honom och två biljetter till 90-tals vågen med förhoppning om

att han bjuder med just MIG  🤣

 

Ha en fin dag alla! Vi ses & hörs..

 

 

 

Bli först att kommentera

Det vore oförskämt att..

Av , , Bli först att kommentera 11

.. inte önska alla en ”glad påsk”.. Så nu gör jag det 😀

Jag har verkligen försökt att hitta inspiration till att hålla liv i bloggen men det är lite svårt just nu faktiskt. Men nu när det är påsk så finns det liksom ändå anledning till att öppna upp och skriva ett litet inlägg.

Imorgon är det ju långfredag och jag ser väldigt mycket fram emot denna fredag av ungefär hundra anledningar 😀

Jag ska vara ledig i hela FEM dagar. Jag ska göra massor och inget. Jag ska träffa alla och ingen. Jag ska sova och vara vaken om vartannat och jag ska bara.. vara jag.

Jag tänker också vara hyfsat OFF-line och jag tänker inte posta nåt på sociala medier på minst 5 dagar eftersom jag behöver öva mig på att vara mer hemlig(are) än vad jag är nu.

Jag jobbar fortfarande på att ”go back to basics” och det är faktiskt mer utmanande än vad man kan tro.

Me, myself & I är ju det eviga projektet som jag jobbar på och jag tror att jag är på rätt väg vad gäller det mesta. No explanations needed  😉

Ser nästan ut som häst-drograttfylla va? 😀

Hästen fick jag för övrigt i present när jag fyllde 1 eller om det var 2 år? Helt galet.. Den ser ju nästan ny ut!! (precis som jag) hehe..

I alla fall.. Tänk om det varit samma kvalitet på personen som gav mig hästen.. Undrar hur livet hade varit då?

Tjaa.. Det får jag ju ändå aldrig veta och trots att vissa saker var bättre förr så är ändå NUET det enda vi har.

Och med det så återstår bara att säga:

”Gla påsk föffaan”

😀

 

Bli först att kommentera

Över hundra mil i min bil..

Av , , Bli först att kommentera 17

..på en helg ungefär!

Vi tog oss till slut till Gällivare efter sisådär tio månader, så äääntligen fick jag träffa min mormor igen.

Avstånd och tid är inget som brukar hindra mig i vanliga fall, men de jääävla covid sätter ju käppar i de flesta hjul numera. Men, jag fick åtminstone med mig alla mina killar och vi har haft det så jäkla mysigt tillsammans.

Vi har spanat runt i Malmberget och kikat runt på alla rivningar av hus och allmän bebyggelse och det är rena rama zombiekänslan där. Rent av kusligt på en del ställen och nu tror jag att det kan ha varit sista gången jag var där uppe. Det gigantiska gruvhålet som slukat ett helt samhälle har nog läst ut sitt sista kapitel i min bok i alla fall så framöver så nöjer jag mig med att kolla in Gällivare (Där det händer också mycket, fast tvärtom.. där bygger de som tusan)

Sen har vi fått träffa släktens nyaste tillskott som har formen av en bedårande liten bebisflicka. Min kusin är hennes farsa så det var lite kul att få träffa dem såklart 🙂

Sen har det varit lite hemmapyssel och jag har krattat löv, rensat stuprör, staplat ved och skruvat fast saker både här och där plus en del andra grejs som jag gör när jag kommer hem till min mormor. Men det viktigaste var ju att vi fick träffas och umgås allihopa. Det gäller att ta vara på tiden man får tillsammans och nu får det INTE dröja lika länge innan det blir Gällivare för mig igen.

Höst & hustfix  😀

Egentligen så borde jag ju visa en och annan bild på förödelsen, men jag tror jag nöjer mig med en enda faktiskt. Jag behöver försöka hålla bloggen lite optimistisk känner jag.

Den demolerade Gällivareskylten som ligger nedanför Gruvmuseet i Malmberget ger mig verkligen en känsla av vemod. Bakom stängslet skymtar gruvmuseet som även kallades ”Hermelins gruvstuga”. Den byggdes 1919 och nu, 101 år senare så pågår rivningen av huset för fullt.

För 4 år sedan hölls min morfars minnesstund där inne också, så den här bilden väcker såklart lite extra känslor. Det är verkligen slutet på en era på många sätt och trots att man kan höra historiens vingslag över hela den här trakten så kan man också ana allt det nya som väntar runt hörnet, men de kapitlen är ju inte skrivna ännu och jag är inte så intresserad av att läsa dem heller.

Nåväl, det var en innehållsrik helg och som vanligt så är batterierna fulla av Good Energy efter en rolig weekend.

Låt hösten komma!

Bli först att kommentera

Nya pjux

Av , , Bli först att kommentera 10

Nya pjux

Nya pjux!
Så roliga dojjor som jag hittade på Rhodos. Både sköna och enkla och vi ska ha myyycket roligt tillsammans haha…

Märket är italienskt och heter ”Kiss Kriss” 🙂 (vad är det med mig och italienska skor?!) Hmm… Nästa gång jag lämnar Sverige asså kanske det får bli Italien <3

I alla fall så är min helg på jobbet över och nu väntar en skön vecka med många lediga dagar.

Har tänkt hinna med några gymbesök, vass akupunktur och något enstaka fikahäng på stan och diverse annat Helenafix 🙂

Min farsa har fyllt 60 år också så jag håller på med lite grejs kring det också. Jag har kommit på världens bästa present (tycker jag själv i alla fall hehe)
Ska berätta sen 😀

Tänk att när han fyllde femtio för tio år sen så var jag gravid med lille B.. kolla bara:

http://blogg.vk.se/e-lack/2009/10/15/snabbaste-uppdateringen/#comments

Hursomhelst.. tiden går som bekant snabbt men så länge man känner sig ung så spelar inget annat någon roll. 🙂

Ha de gött alla!

Bli först att kommentera

Då vare dax igen

Av , , 2 kommentarer 9

Då vare dax igen

Då vare dax igen.. lite lagomt 90-taligt. Jeansväst å hela kittet. 😀 (Från Zara på Rhodos)
Platåsneakers nerpackade i väskan och en st man som gladeligen följer med!

Nu väntar party i dagarna tre (orkar vi!?!) och vi inbillar oss som vanligt att vi är i tjugoårsåldern..

Tjohoo & trevlig helg!  *på väg till Stockholm* —> 90-tals vågen, tredje gången gillt! Konstigt nog känns det alltid bättre  att lämna Umeå när det vankas party  😉

(Jodå, tofflorna stannade såklart hemma)

2 kommentarer

Väldiga vemod…

Av , , Bli först att kommentera 12

Väldiga vemod

Väldiga vemod!

I helgen var jag upp till Malmberget för att spana in utställningen ”Farväl Focus”.

Uppe på elfte våningen i focushuset (som alltså snart ska rivas) så kunde man blicka ut över en vidunderlig utsikt i alla väderstreck.

Att titta ut över ett döende samhälle som inom bara några år kommer att bestå av ett ingenting.. ett hål.. ett stort blödande sår på självaste moder jord väcker såklart en del känslor hos mig som levt mina första 13 år uppe kring Malmfälten.

Samtidigt som jag känner sorg över allt som kommer att begravas i detta ”ingentinget” så kan jag ändå känna stor tacksamhet över symboliken som jag kan tyda i mig själv och som uppstått i ett allmänt virrvarr..

Jag är tacksam över allt det nya som dyker upp i mitt liv i takt med att alla gamla och jobbiga saker försvinner mer och mer.

Jag är också tacksam över att jag sluppit fastna i mörka tankar och tanken som är mest dominerande när jag blickar ut från elfte våningen i focushuset är att jag är så oändligt tacksam för att jag inte var en av dem som inte kunde motstå impulsen och hoppa ut genom ett fönster och in i evigheten!

Tacksamhet inför allt som är större än vad vi små människor är!

<3

Bli först att kommentera

Mycket roligt i det lilla sammanhanget…

Av , , 2 kommentarer 12

Att ha mycket roligt i det lilla sammanhanget...

Att ha mycket roligt i små sammanhang känns som en bra förutsättning..

Jag måste erkänna att Gällivare ändå har levererat denna helg:
Roliga inköp på Dollarstore, schysst dance /psytrance på Nunisvaara, god mat i massor och slutligen finfina släktingar att hänga med..

Ja, nu kan vi åka hem med gott samvete på måndag!

Men först… Vilodag och chips i sängen! (Icke rumsren bild)
Kram å Godnajt!

2 kommentarer

Ett år har gått sedan den här bilden togs

Ett år har gått sedan den här bilden togs

Ett år har gått sedan den här bilden togs..
Inte mycket har förändrats.. och just därför blir det så påtagligt hur tiden så skoningslöst springer ifrån oss alla.

I helgen så träffade jag till exempel min yngsta lillebror som snart ska bli pappa för första gången vilket innebär att jag ska bli faster. 🙂 så himla kul alltså.. men i alla fall: Jag packade ner några av mina sista bebisplagg till den lilla pojkbebisen som ska mogna i sisådär tre månader till.

Jag hittade bland annat ett par stickade byxor som min mormors moster knåpat ihop till mig när JAG fortfarande låg i min mammas mage och hon föddes liksom kring förra sekelskiftet (!?) Hur galet liksom? Över hundra år sedan..

I alla fall så slog det mig att jag inte kan spara på alla saker och klädesplagg som passerar i mitt liv.. det är ändå NU vi lever och alla de ögonblick som passerar i realtid är ändå de som betyder mest. Många är de saker och händelser som passerat genom livet och som nu bara benämns i termer som: ”För si och så många år sen….”

Etc..

I slutändan är det ändå våra handlingar som betyder mest och inte vilken av våra bebisar som bar vilket/vilka plagg som räknas.. men jag kan i alla fall konstatera att alla mina tre barn har burit samma plagg som jag själv gjorde för snart 45 år sedan vilket innebär att: ”visa saker var bättre förr”. 😀 i alla fall kvalité på barnkläder… Eller?

Bli först att kommentera

Vi är alla bara tillfälliga..

Av , , Bli först att kommentera 15

IMG_20190103_085817

 

Våra liv är bara tillfälliga och tiden som vi människor får leva och existera är utmätt..

Tillfälligheterna styr våra sköra små människoliv och varje morgon när vi vaknar så BORDE vi egentligen vara tacksamma.

Tacksamma för varje ny dag som vi får uppleva här på jorden. Men ändå är det så mycket vi bara tar för givet varje dag.

Jag har (som vissa kanske märker) sett Jonas Gardells miniserie ”De dagar som blommorna blommar” och ja, den gick ju rakt in i hjärtat och jag grät några tårar.

Tårar av så många anledningar!

Jag som är född på 70-talet kände igen så mycket av miljön i serien, jag kände igen den fasansfulla känslan kring någon man älskar som väljer drogerna framför människorna..

Jag vet också hur det känns att bli kvar med frågorna när någon man älskar väljer att ta sitt liv.

Det var också ganska känslosamt att serien också skildrar Estoniakatastrofen. Jag träffade en av mina stora kärlekar på just den båten bara några år innan den sjönk och med tanke på att hela den relationen var en katastrof i sig så kändes just de scenerna från båten som en riktig smäll rakt in i mitt känsloregister. Sorg och vemod bara vällde över mig. Både för vad som hände med karaktärerna i tv-rutan, men även som en påminnelse om de tillfälligheter som ledde mig ombord på just den båten och som på många sätt har fört mig hit, där jag är idag: dvs.. exakt just här och nu med de tankar och känslor som jag upplever just idag.

Ja, om Ni inte redan sett serien på svt så rekommenderar jag Er verkligen att se den!

Den kommer garanterat att lämna några avtryck och väcka både känslor och tankar på vad vi gör med våra liv och i våra liv… jag själv är i alla fall oändligt tacksam för varje ny dag. Jag är tacksam för allt jag ÄR och allt jag HAR för jag vet att när som helst kan så kan det ju faktiskt bara försvinna.

För vi alla är ju bara tillfälliga…

Bli först att kommentera

Som en smocka..

Av , , 4 kommentarer 11

Filmer och böcker går inte att jämföra och om jag har läst en bok så brukar jag undvika att se filmen när de filmatiserar en bok. Ibland lyckas filmskaparna och filmen blir en riktig hit. Ungefär som i ”En man som heter Ove”. Boken var underbar och filmen var fantastisk.

För tre år sedan hittade jag en bok som någon lämnat kvar på hotellet och jag hittade den i lobbyn strax innan vi skulle flyga hem till Sverige och det var Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen”.

Boken var en riktig smocka. Jag sträckläste den med ont i magen under hela flygresan hem och det kändes precis som att det handlade om mig.

Maten hemma hos farmor… Löften som aldrig hölls… lukten av alkohol, både gammal och nydrucken… han som aldrig vaknade… känslan av ensamhet… att ibland vara världens mittpunkt för att i nästa stund bli helt osynlig… kaos.. otrygghet.. rädsla… sorg… ilska… och vanmakt.

Barndomen är ju som bekant själens landskap och där skall man vandra för resten av sitt liv. Som tur är så går det ändå att hitta nya stigar i livet där man kan känna sig trygg även om det ibland är ensamt.

Tack och lov så förstår jag så oändligt mycket mer nu när jag är vuxen om hur missbruk och mekanismerna kring människorna i missbruk fungerar. Det skrämmer mig inte idag som tur är, men det har skapat en slags fascination om HUR och VARFÖR…

Vissa frågor har jag fått svar på, men andra förblir obesvarade och kanske… kanske är det lika bra! Men det har absolut format mig som människa på många sätt och jag har inrättat en del av mitt liv efter missbruk: I det jag väljer att engagera mig i och det jag väljer att arbeta med.

Det är förmodligen på grund av mina erfarenheter som jag har en dragning åt att vårda människor som lever i missbruk och kanske vill jag också skapa någon slags upprättelse åt den där lilla flickan som fortfarande finns i mig? Att alltid vilja försöka förstå mig på människor… för att någon gång få en slags förklaring? Som jag ändå VET att jag aldrig kommer att få… Hopplöst läge liksom..

Ikväll visar de filmen ”Mig äger ingen” på TV och jag har redan sett den en gång. Den gör inte lika starkt intryck på mig som boken gjorde, men den är ändå stark och det är otroligt hög igenkänningsfaktor på den.

Men jag orkar inte se den. Boken var nog så känslosam så ikväll fick det bli handboll istället och en och annan zapp förbi filmen som ändå berörde mig när jag såg den första gången.

mej

Allvarlig? Ja, med den kragen och den frisyren.. who could blame me?

Egentligen kanske jag inte borde vara så himla självutlämnande, men å andra sidan så har det gått mååånga, många år och personen som jag förknippar allt det här med finns inte längre i mitt liv och har inte gjort det på många år. Han valde ju faktiskt aldrig mig först så jag tycker ändå att det är helt okej att glänta lite på locket och berätta hur det kändes när jag var liten och inte kunde välja själv.

Men jag gick ändå min egen väg senare i livet och ingen kunde någonsin äga mig!

heart

Ha det bra!

🙂

.

 

4 kommentarer