Min sista kväll…

Av , , 2 kommentarer 8

…som 47 åring spenderas i Gällivare av alla ställen. Imorgon blir jag hela 48 år och jag inser att det är den absolut sista  födelsedagen jag ”firar” här uppe.

Kapitlet om Gällivare börjar lida mot sitt slut och jag har spenderat kvällen med att spana på rivningskåkar i Malmberget. Deprimerande så att det föreslår, men å andra sidan så ligger det helt rätt i tiden för mig och ju mer av samhället som jämnas med marken, desto mer faller på plats både för mig och i mig.

Flummigt, jag vet.. men sant. Vi körde en sväng upp till Dundret också så idag har jag spanat på det vackra lågfjället från två olika håll. Från Malmberget var det alltså sista gången jag såg det från den vyn, så det var ju helt klart värt en sista bild:

Malmberget.. snart jämnat med marken och slukat i en stor grop!

Sad but true..

Ja, en mini-roadtrip i malmfälten för en sista check medförde ju såklart massor med negativa känslor av vemod med några stråk av sorg som alltid klingar av när jag väl åker hemåt igen.

Tur vi har med oss lilla hundflikkan. Med henne går det inte att känna depp.. Bara pepp faktiskt. Hon trivs som tusan och hon spanar på ekorrar, fåglar, harar och igelkottar som ränner omkring här runt husknuten hela dagarna.

Å nu ska vi sova Gosvovven och jag! Kram å godnajt från Gällivare!


2 kommentarer

Jag hamnar kanske också i bloggdöden till slut..

Av , , Bli först att kommentera 15

Ja kanske. Efter 13 år av bloggande och såklart även ett stort intresse för att läsa bloggar så kan jag ju konstatera att många av de bloggar jag läste ”back in the days” inte ens existerar längre.

Många av de större bloggarna drogs mer och mer åt de snabba flödena som erbjöds och därmed (får man förmoda) också mer pengaflöden vilket innebär att samma personer som man gärna klickade in sig hos för att läsa nåt kul numera går att hitta på andra plattformar där de gör reklam för allt möjligt (och omöjligt)

Till slut blir det ju precis som med de kommersiella tv-kanalerna: Man undviker och bojkottar. Folk i influencerbranschen är ju inte ens trovärdiga på nåt sätt överhuvudtaget och jag förstår inte hur så många kan följa dessa levande reklampelare, som dessutom ändrar inriktning och tyckande efter vilket företag som erbjuder mest för stunden.

Skönhetsingrepp har blivit lika vanligt att göra som att gå på toa, märkeshysteri råder ända från bebisålder, folk inreder hela sina hem efter vad enskilda influencers säger och många människor har numera blivit som små robotar som bara rättar sig i ledet och öppnar plånboken samtidigt som de gnäller över att de ”inte har råd” med helt ”vanliga” saker..

Haha.. jaa.. kanske är jag lite raljant, men visst är det ändå lite intressant hur det har blivit och hur så kallade influencers numera till och med släpps in i politiken där de ska umgås med politiker och flamsa och tramsa så att vi vanlisar ( i alla fall jag) tappar ännu mer av min redan obefintliga respekt för just politiker. Åh härreguuu asså.. (Är hon på DET humöret idag tänker Ni kanske nu?)

Japp, det är jag faktiskt! Jag känner att jag blir lite förbannad över att många människor helt har slutat tänka själva.

Världen brinner ta mig fan i alla hörn och det är galet att se hur många som inte ens bryr sig. Självklart behöver inte det ena utesluta det andra och man kan vara intresserad av flera saker samtidigt men det jag inte fattar är att så många tycks vara blinda för vad det är för värld vi nu skapar åt oss själva och att det försiggår helt sjuka saker precis framför näsan på oss.. och vi reagerar inte ens längre!

Men det är ju så.. att det bästa sättet att dölja dåliga saker för människor är att göra dem mitt framför näsan på alla.

Om ytterligare några år när vi får det berömda ”så här med facit i hand” så kanske det är många som inser hur skevt livet blev när man bara gjorde som ”alla andra sa och tyckte”  Speciellt då det blev på bekostnad av barn och ungas ökade psykiska ohälsa, ökad barnfattigdom, ökade klyftor i samhället, orättvisor som sköljer över samhället hela jävla tiden tex i form av fattigpensionärer osv..

Om vi jämför fattigdom idag och för hundra år sen till exempel… Borde vi inte veta bättre idag?

Om vi ser hur ganska viktiga saker har bytt plats till exempel:

För hundra år sen så fick man kämpa sig till att få utbilda sig och idag kämpar många för att SLIPPA utbilda sig trots att Sverige erbjuder fantastiska möjligheter för utbildning utan att det behöver kosta skjortan.

För hundra år sedan var en fattig människa mager och skral, medan det är vanligare idag att den som är fattig ofta är överviktig. Intressant samband tycker jag. Jag har läst en del om detta och jag tycker att det är ofantligt intressant faktiskt.

Egentligen så hade jag tänkt skriva om nåt annat idag, men helt plötsligt glömde jag bort vad det var haha.. Jag är helt ensam hemma sen igår och det händer ju så sällan numera men när det händer så vill jag ju både läsa OCH skriva och nu har jag ju gjort det.

Annars så har jag haft en härlig påsk än så länge. Jag hittade ett nästan tomt dansgolv i fredags som spelade hyfsad musik vilket innebar nästan 12 tusen steg på bara några timmar. Sjukt härlig känsla. Tyvärr erbjuder inte Umeå något vidare dansgolv för en sån som mig, men plötsligt händer det alltså. (Fast jag kommer nog att fortsätta åka till Stockholm två gånger per år och sköta det mesta av mina dansanta festligheter där)

En liiitn fireball till påsk…

Klädd för krogen eller skogen?

😂🤘

(Å vad HAR jag egentligen i fickan??)

Haha.. ja, vi har faktiskt alltid kul när vi är ute jag och mitt crew. Ett och annat bekant ansikte skymtade här och där och Jimmie var ofantligt glad över att MODO vann så han hade ju jättetrevligt med alla modofänz ute på lokal i fredags. (Näe, han gillar INTE Björklöven och det är så skönt för det gör inte jag heller!)

Ser förresten att det börjar vara nån månad mellan mina inlägg så då gör det ju inget att de blir lite långa. Jag måste ju lägga in lite bilder också så att jag kan spana tillbaks på mitt liv och minnas när jag väl där sitter i min gungstol och har blivit en göllig (nåja) gammal tant.

 

Fyrbeningen har såklart hängt med oss litegrann. Hon är den härligaste hunden jag nånsin varit med och vi alla älskar henne så att det värker i hjärtat. Hennes energi är inte av denna värld och hon är en fantastisk varelse.

Och på tal om fantastiska varelser…

Babyflikkan Inez som mest sover men som vunnit allas våra hjärtan nu och för alltid. Ler när man sjunger för henne och som verkar vara av det lite mer stillsamma slaget (än så länge) Ljuvlig bebisenergi som omger oss alla nu för tiden..

 

Men trots att det händer så mycket i min tillvaro så försöker jag att alltid prioritera mig själv och mitt mående. Mina sjukor som jag drabbades av flera gånger om under vintern sitter tyvärr i och gör sig påmint då och då, men skam den som ger sig. Jag SKA back in bizzniss vad gäller träningen och jag har gett mig den på att jag SKA lära mig att stå på händer haha.. De bara MÅSTE gå. Jag har kommit så långt att jag åtminstone har balansen och kan stå på huvudet en liten stund, men att ta sig upp på armarna verkar ta sin tid. Men det kommer… Det SKA det!!

Det finns ju massor med hälsofrämjande effekter av att stå på huvudet så det är bara att sätta igång o öva 🙃

Har nya träningsbrallor a la ”Kittyhawk”.. hur coola?

😎

Man får inte glömma bort sig själv i denna märkliga nutid. Jag vill ha allt det bästa av livet och jag vill göra allt som är roligt. Det handlar om se de små sakerna i tillvaron för att kunna få så bra balans som det bara går på alla sätt och vis.

Truth of the day!

För övrigt så flög det in en liten kompis tidigare idag när jag öppnade dörren till min södra balkong… Jag tror att h*n ville säga mig något. Åtminsone så ser h*n väldigt uttrycksfull.. Tycker inte du också det?

Kolla bara:

Magic friend!

Det sägs att man kommer bli insläppt genom himlens portar när man får  besök av en liten ladybug. Fast jag hoppas att det inte blir än på några år..

Ha det jättebra alla som läser!

Vi ses!

Bli först att kommentera

Avveckla och utveckla..

Av , , 6 kommentarer 16

Det är väl mest det jag ägnar mig åt numera.

Första halvan av livet går åt till att upptäcka allt möjligt och att (tyvärr) på många sätt göra sig oumbärlig medans andra halvan av livet mest går åt till att återupptäcka sig själv och göra sig fri från måsten och krav…

Varnar härmed för ännu ett skumt blogginlägg!!

Jomen i alla fall, efter att ha upptäckt hur skönt det är att faktiskt inte göra något alls annat än att filosofera och samtidigt spana ovanför kanten på min kaffekopp så har jag insett ännu fler saker som jag säkert skulle ha mått bra av att veta för många år sedan, men Hey.. bättre sent än aldrig!

Medelåldern.. smakar på ordet och inser att det låter tråkigt, men känns ganska skönt. Medelåldern är som en mjuk och fluffig och mycket vilsam soffa efter att i många år ha nöjt sig med att sitta på hårda pinnstolar. Haha.. ja, knäpp metafor kanske men det var det första som dök upp och visst stämmer det väl ganska bra?

Som ung, speedad och halvt vilse i pannkakan så var mottot: Lev hårt, ha kul, skit i allt, pengar kommer och går och  jag gör vad fan jag vill medans medelåldern såklart har skapat helt nya motton.

Till exempel: Frys aldrig om fötterna, sov och ät ordentligt och se till att ha koll på pengar, siffror och pensionssparande *skrattar* Jaa.. Ålder kommer ju alltid ikapp och som en tidigare kollega så klokt uttryckte det: ”Ungdomen är bortkastad på ungdomar för de har faan inte vett att uppskatta sin ungdom”

Ja, nog är det så men å andra sidan så är det väl det som är tjusningen helt enkelt 😂

Nu är det bara att se till att hålla sig så ung det går, så länge man kan och då menar jag verkligen inte att det är dags för skönhetsoperationer, botox och ”ungdomliga”  kläder som man absolut INTE passar i men ändå envisas med..

Nä, jag tänker mest på den slitna klyschan att stanna i nuet, acceptera allt man ser, känner och upplever.. Att försöka förhålla sig positiv till sig själv vilka fysiska och psykiska förändringar man än upplever och en ganska viktig grej som slagit mig mer och mer bara under de sista åren: Att lämna det förflutna och en del av människorna från förfluten tid bakom sig.

Det behöver inte vara konflikter eller hjärtslitande situationer som ligger bakom sådana beslut. Det kan helt enkelt bara vara så att man fasar ut de som inte längre har en plats i tillvaron. Avstånd, ointresse, glömska och nonchalans kan också vara faktorer som gör att människor försvinner ur ens liv och det är helt okej! Ibland är det skönt, men ibland gör det ont.

Vi lever ju i det ständiga kretsloppet och jag gillar tanken på ”love without attachment” för den går att tillämpa på precis allt. Det är inte meningen att vi SKA binda oss för hårt till människor, platser eller föremål för det kommer bara att skapa lidande och ångest. Istället ska man älska det man har när man har det och även om det låter ”enkelt” så ligger det förstås i sakens natur att det behövs insikter både om sig själv och andra.. men framför allt hur man vill leva för att kunna må så bra som möjligt genom livet.

Ingen människa i hela världen är förskonad från sorg, smärtor och förluster. Orättvisor kommer de flesta att uppleva i sitt liv både i stort och smått och ja.. det bara är så. I bästa fall så härdas man och i sämsta fall så blir man bitter, så det gäller att försöka ta det på rätt sätt.

För några dagar sedan så blev jag uppringd av en person som jag inte träffat på över tio år nu. Jag spenderade de första 35 åren av mitt liv genom att försöka få vara viktig och betydelsefull för den här personen men jag gav till slut upp och valde aktivt att fasa ut mig själv på alla sätt som det gick. Däremot ringer h*h mig ibland med något års mellanrum och sorgligt nog så tror jag inte att h*n egentligen vet vem jag är längre och samtalen andas mycket ångest och sorg.

Jag försöker vara vänlig men bestämd och jag ber personen varje gång att inte ringa mig igen för det finns inte längre något att säga. Tåget har gått för längesen och jag har till och med lämnat perrongen. Inget kan sägas eller göras ogjort och det är vad det är liksom. Ett tag trodde jag att det var min uppgift att trösta och lyssna, men till slut insåg jag att jag bara drunknade i negativa känslor som kom från både h*n och mig själv. Det går inte att leva på det viset så även där valde jag till slut att backa ur med ryggen före.

När det kommer nya människor in i ens liv och de liksom virvlar in med positiva vindar så är det bara att öppna fönster och dörrar på vid gavel och samma tvärtom gäller såklart de som kommer med mörka moln i släptåg.. Då är det bara att vädra ut ordentligt och sedan stänga dörren och helst kanske låsa också. Ja, Ni fattar..

”When your past calls, don’t answer.. It has nothing new to say”

 

Numera funderar jag inte lika mycket på sånt som jag ändå inte kan påverka men jag har funderat så att det räcker och som sagt.. Lika bra att glädjas åt saker i nuet. Det tar ingen energi men det GER jättemycket energi.

Som till exempel det här med nya människor.. De nyaste människorna: Barnbarnen! Inte så många kilon och centimetrar.. men jäklar så mycket good energy.. So just let it flow ❤

Sleeping beauty

Chipsbandit 1 & 2 😂 Alltid i maskopi..

Bonus är latin och betyder ”God”

*extra tilldelning*

Jamen det var väl en liten bråkdel av tankar som snurrat på sistone. Hoppas att alla som läser här mår bra. Vi ses och hörs! Trevlig helg.

Hare bra Häääj..

6 kommentarer

Lifechanging bizniss..

Av , , 3 kommentarer 8

När det händer extraordinära ting så bara måste man ju in hit och pränta ner en rad eller två.

För några dagar sedan så kunde jag lägga till ytterligare ett barnbarn till min samling som numera uppgår till hela två stycken. En av varje: En förtjusande liten pojke och en bedårande liten bebiflicka. Riktiga små guldkorn i the flow of life.. Jaa..  helt enkelt makalösa. Inga ord kan ens beskriva dessa små varelser fullt ut. De bara är helt fantastiska och naturligt nog så har deras ankomst fått andras närvaro att blekna så till den milda grad att jag knappt minns vissa männschors namn längre.. Haha.. jaaa, visst är det märkligt ändå? Märkligt men ändå naturligt på något härligt vis ❤

Som vanligt så är jag ju väldans partisk, men kolla..  nog är det väl något särskilt med de här små universala fröna:

Lilla storebrorsan

Just här så väntar han faktiskt på sin pinfärska lillasyrra som förmodligen kommer bli hans best friend 4ever..

New magic friend…

Den vackraste lilla flickan jag sett på drygt 23 år faktiskt. Splirrans ny och bara helt underbar ❤ Allt man kan önska sig!

Ja, egentligen skulle jag ju kunna skriva hur mycket som helst om dessa underverk men som alla vet så är det ju bara mest kul för den som skriver haha.. Jag försöker att inte bli alltför uppslukad (men det är svårt haha..)

Annars är tillvaron ungefär som sist med undantag av några små saker som jag inte kan göra så mycket åt just nu. Min hälsa är fortfarande lite lurig och jag har nyligt varit och gjort en lungröntgen för att kolla läget på mina stackars syrepåsar som tagit för mycket stryk under senaste halvåret. Jag försöker verkligen att göra allt jag vill och allt jag är van vid att vilja göra men jag har insett mina begränsningar och anstränger mig verkligen för att acceptera det faktum att jag faktiskt ÄR tröttare nu för tiden vare sig jag vill eller inte.

Tyvärr så är det ju oftast vid sådana här ansträngande tillfällen i livet då det dyker upp en och annan kaktus som passar på att göra vad de kan för att punktera mina ballonger men jag har insett att det bara är att acceptera det.

När livsenergin tryter så kan det faktiskt ibland vara klokare att fly än att illa fäkta och det enda jag kan kontrollera i en sådan trist situation är var jag själv sätter mina fötter. Acceptans är allt liksom. Ibland går det helt enkelt inte att göra rätt. Typ! Det är trixigt ibland men så är ju livet. Man kan aldrig kontrollera andra, men man kan alltid kontrollera sig själv.

Men oh well…

”Life is like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get.”

 

Och det är ju helt klart dagens sanning haha.. Men en sak vet jag i alla fall och det är att jag får tillbaks några tusingar på skatten och för den pengen så ska jag fasiken göra något kul. Antingen så drar jag till Grekland, eller så köper jag en partyweekend i Stockholm eller så tar jag med familjen till någon ny destination eller så sticker vi till Norge eller så bara äter vi på restaurang i några veckor eller så hittar jag på nåt som verkar passande!

Jag ska i alla fall INTE tatuera mig igen som jag tänkte först för det gjorde alldeles för ont förra gången så nu tror jag faktiskt att det får vara klart för denna livstid. Det är fasiken inte värt det.. puh.. jag blir helt kallsvettig bara jag skriver detta haha… Men den är fin.. min senaste tattoo: Smörflygarn 🦋

Är det en kvinnokropp med fjärilsvingar eller är det en fjäril med kvinnokropp? Ja, det vet jag faktiskt inte, men jag älskar den i alla fall och hur skrynklig jag än månde bliva i mitt liv så ska jag ändå minnas den här tiden med glädje trots pandemier och annat jävla skit!

Butterflielady or Lady butterfly?

Nämen fy… nu börjar jag spåra lite känner jag haha.. bäst att hoppa i säng. Jag ska ju faktiskt upp och jobba imorrn och nu låter det som att familjen stillat sig lite. Vi har haft magsjuka in da house i några dygn och *pepparpeppar* nu verkar det som att vi kommit över värsta puckeln av elände!

Vi tajmade ju inget vidare så samtidigt som vi hade barnbarnshäng och bebis-väntande så lyckades alltså 3 av 4 bli magsjuka här på fairytaleroad, men jaa… that´s life helt enkelt 😉

Nästa vecka har jag semester och det är sportlovsvecka och jag ska bara göra ROLIGA saker, så jag har inte tid med virusar och grejs.

Men, nu har jag gjort en liten appdejt. Mest för mig själv men jag vet ju att andra tycker att det är kul också och jag tänker varje vecka att jag ska skriva mer men jag orkar liksom inte.

Fast nu gjorde jag ju det ändå! Hare gött alla!

Puss & kram vi ses på stan!

 

 

 

 

 

3 kommentarer

Ingen idé..

Av , , 4 kommentarer 13

… att gnälla över mörker o kyla (för det är ju samma för alla)

…att klaga över korkade människor (de måste ju också få finnas)

…att besväras över att man inte har tid (för det HAR man… det handlar bara om prioriteringar)

…att gnälla över sin dåliga hälsa (jamen vissa saker går faktiskt att göra något åt, en del saker ÄR faktiskt högst medvetna val)

…att tro att det är en god idé att kasta sten i glashus (Asså… Lägg ba ner! Bättre ibland att va tyst än att framstå som en idiot)

…att tänka att ”Jag börjar mitt nya liv imorrn” (Surprise!! Det pågår redan.. för fullt!!)

 

Jahapp, det var ju en jäkla märklig början på ett blogginlägg va? Haha… Jaa… men det är MIN blogg och jag skriver vad jag vill. Typ!

Just nu är jag inne i en period där jag läser mer än vad jag vill skriva och det är ganska skönt. En god bok är som en god vän och just nu är det sånt jag vill prioritera. Snart kommer ju storken med barnbarn nummer två och jag kan tänka mig att det blir en del bebis-pyssel att stå i så nu försöker jag att hinna ikapp lite av mig själv och göra sånt jag tycker är kul och som får mig att må bra.

Självklart längtar jag (precis som alla andra) efter sol och ledighet men just nu så är jag ändå väldigt tillfreds med att ”bara vara”. Jag har en del tankar om förändring, men inget som jag konkret har sjösatt ännu och jag försöker också att numera låta förändringar ta sin tid. Det är trots allt de långsamma processerna som kan skapa de mest hållbara lösningarna så det är ingen idé att forcera fram några livsavgörande beslut ännu.

Men ja, jag går mycket omkring och drömmer just nu. Haha.. Härregu vad mystisk å kryptisk jag är 😎 Men det är ändå lite kul.. Å tänk.. att på Internet kan man ju ändå välja att vara vem man vill så visst är det konstigt att så många väljer att vara virtuella idioter?

Självklart inser jag ju att jag själv är en idiot i någon annans berättelse, men å andra sidan.. Bryr jag mig om det? Nej, för jag orkar inte! Jag vill ba vara ifred.

Jag vill äta god mat, sova skönt, ha roligt, skratta mycket och älskas av rätt människor.. Det är inte för mycket begärt tycker jag.

Under de sista månaderna så har jag tyvärr haft det knackigt med både min hälsa och med mitt sociala flöde IRL så häromdagen när jag fick träffa min bästa vän i hela världen så blev jag så överväldigad så att jag nästan började gråta… Asså… härreguu liksom.. Vad händer? Haha.. Men helt ärligt:

 

JÄVLAR vad jag uppskattar det fina här i livet extra mycket nu!!

Tonåringen & Nellie-karamelli-hunden

 

Ja, som sagt.. Tillvaron är skön på alla sätt och vis. I Mars månad ska jag ha hela TVÅ semesterveckor och jag ska bara hare GÖTT. Både på egen hand och med min fantastiska familj.

Jag har slutat önska att jag hade fler timmar på dygnet… Jag prioriterar numera annorlunda istället. Och vet Ni… att det viktigaste blir alltid gjort och det innebär väl att prioriteringarna funkar 😉

Iklädd ledighetsuniformen för det mesta 😂

Ha det superbra!

PS: Lämna gärna lite input om Du har tid för jag är lite nyfiken på vad det är för männschor som fortfarande kollar här. Jag lovar att hålla covid-säkert avstånd haha..

*Kram*

4 kommentarer

Är det dags att vakna upp?

Av , , Bli först att kommentera 19

Jomen det vore ju skönt faktiskt! Jag inser ju att senaste månaderna liksom svischat förbi utan att jag märkt det och ändå har jag inte gjort så mycket. Alla baciller och virusar har gjort att jag hamnade i min egen lilla bubbla med väldigt lite input från omvärlden.

Inom loppet av två månader så lyckades jag pricka in RS-virus, lunginflammation samt covid. Dessutom blev min astma ganska elak under den här tiden vilket såklart gjorde mig sämre i hela mitt välmående. Jag blev andfådd bara av att prata vissa dagar och jag fick anstränga mig för varendaste andetag men trots det så inbillar jag mig att jag är på väg tillbaka med besked! Jag har börjat jobba, jag har cyklat flera mil bara senaste veckan och jag har börjat få inspirationen tillbaka vad gäller det mesta. Jag håller till och med på med ett mindre hemmaprojekt (Bara en träram som ska byggas och snyggas till, men ändå)

För en stund sen kom jag på mig själv att bara stå och le fånigt i solen som skiner in genom mitt vintersmutsiga fönster och kändes som att återse en gammal vän. Årstiderna kommer ju förvisso alltid att skifta år efter år, men just NU så finns jag och kan uppleva det. IRL..

Egentligen helt fantastiskt om man tänker efter för en vacker dag är jag ju INTE här och kan uppleva det men så länge jag kan det så ska jag uppskatta det och framförallt lägga märke till det. Vintern är jobbigast för mig, men kanske ändå mest nödvändig eftersom det oftast är då som jag får de flesta aha-upplevelserna om hur jag behöver leva mitt liv för att må så bra jag kan. Vintern ger mig alltid det största motståndet vad gäller allt och motstånd behöver vi ju faktiskt för att kunna utmana oss själva och vinna över sånt som känns tufft och svårt.

På sommaren är det mesta enklare och saker tenderar att flyta på av sig självt och tillvaron är smidigare på tusen olika sätt..

Men eftersom vintern är mest besvärlig och en väldigt kompetent motståndare så tänker jag att jag behöver kunna matcha det och kämpa extra hårt liksom.. För visst känns det skönt när man lyckats bjuda på motstånd och faktiskt tagit sig upp på benen och UT? Det är bättre att vägra gömma sig för kung Bore för det är liksom inte lönt.

För övrigt så läste jag någonstans att människor som vistas mycket utomhus klarar årstidsväxlingarna mycket bättre än de som håller sig mest inomhus. Det ligger nog mycket i det.

Annars har vi det ganska gött här hos oss på Sagovägen. Vi har ju varit instängda ett tag pga covid och då får man roa sig med de små sakerna! Till exempel att placera ut små cowboys och superhjältar på olika ställen i lägenheten:

Liten blå cowboy vakar över köket.. 😊

Att vara instängda tillsammans kan ju vara lite av en utmaning, men till 90% har det varit mysigt. Jag har ju också världens finaste grannar och har haft lyxen att få vissa inköp direkt levererat till dörren så vi har klarat karantän med all mat vi velat ha ❤ Helt fantastiskt så just nu går det inte att vara på dåligt humör pga sådant jag inte kan påverka. I slutändan är det bara sig själv man kan styra och för mig räcker det mer än väl just nu. Familjelivet AB ska ju skötas oavsett vad som dyker upp längs vägen och ja, det är ju mycket logistik och matplanering för att familjetåget ska gå som smort.. Det tar mycket tid och energi i anspråk, fast å andra sidan är det ju vardagen man ska lägga mest med krut eftersom det är i vardagen vi befinner oss mestadels av tiden.

Däremot saknar jag att få träffa mina vänner men igår lyckades jag få till en fikadejt med en av dem. Inser hur mycket värt det är att ha kloka kvinnor och män i mitt liv som går att bolla stort och smått med. Idag skulle jag också få träffa en av mina favoriter, men det blev hastigt inställt pga det jäkla covid. Usch å fy f*n!

Nåja, jag fick ju möjlighet att skriva lite istället och det är ju också kul förstås. Solen lyser fortfarande över mig och skvallrar dessutom om att min laptop är ganska dammig haha.. Ja, vi måste nog damma av oss och skriva lite oftare helt enkelt. Frågan är bara VAD man ska skriva om som kan tänkas vara av intresse för någon annan.

”Feelings are just visitors.. Let them come.. and let them go”

För övrigt så tänkte jag dela med mig av ett litet högkvalitativt serietips som jag fick av en kollega: ”Saknad aldrig glömd” som går att se i 4 säsonger på SVT. En helt fantastisk serie som är stillsam i all sin enkelhet med ett persongalleri av helt ”vanliga” människor, men ändå med en storslagen dramatik och ofantligt spännande mordhistorier.. Ja, helt klart det bästa tipset på länge.

Det är ju så lätt att snöa in på Netflix och andra kommersiella streamingtjänster men svt levererar riktig kvalité emellanåt. Kan även rekommendera serien ”The sister” som är en psykologisk thriller med rätt otäcka små inslag.. brr.. (också svt)

Jamen då så.. då var det nog inget mer jag hade att säga. Just nu 😉  Hoppas att alla som läser mår bra och att Ni håller Er friska!! Ha de gött å va inte trött. Kram H

Bli först att kommentera

Mer än en vecka..

Av , , 2 kommentarer 16

..har gått av året och det är dags för ett inlägg här i bloggen.

Jag och mina människor mår alla ganska bra förutom att mitt tillfrisknande efter allt som varit tar sådan tid! Mitt huvud vill massor och i mina tankar så kan och vill jag göra precis allt som jag gjorde innan jag blev sjuk men kroppen säger blankt nej.

Jag har fortfarande svårt att andas vissa dagar så ibland orkar jag knappt prata men ibland får jag nåt litet ryck och går ut och springer nåt litet varv runt kvarteret. Det är knepigt när det fysiska mående är så ojämnt.. Men å andra sidan är jag ju skitglad de dagar när jag orkar massor och är precis ”som vanligt”. Man kan ju säga att jag hade höjden av otur som drabbades av både RS-virus och lunginflammation inom loppet av bara nån vecka. Fy fan vilken pärs det var alltså. Dock så har jag sluppit covid åtminstone.

Kidsen hade ju covid i våras, medan jag och Jimpa klarade oss trots att vi hängde instängda hemma tillsammans allihopa. Skumt ändå hur olika det kan vara. Nä fy, nu är jag less på allt som har med virus och sjukdom att göra *suck*

Fattar inte ens varför jag ens skriver om det?? *skrattar* Borde verkligen skriva om nåt annat.. till exempel att jag läser MASSOR! Just nu läser jag Stefan Ahnhems ”Den sista spiken” som är sjätte boken om Fabian Risk. Alla hans böcker innehåller ganska motbjudande inslag, men de är ofantligt spännande och tjocka vilket innebär att de räcker liiiite längre för en bokslukare som mig.

Och på tal om böcker så kan jag ju berätta att vi nu fått hem soffan som beställdes när vi var i Stockholm i oktober. Den är helt fantastisk och mitt nya absoluta favvoställe för bokslukande. Tidigare så var det oftast sängen och köksbordet som varit favoritplatserna i mina bostäder men jag kan ju säga att den nya soffan ändrat på det. Den är bara kort och gott fantastiskt och vi alla älskar den redan. Kolla bara:

Grönt och guld ❤

(Guld & gröna skogar hemma hos oss)

Ja, så den här vintern blir det ju av förklarliga skäl en hel del odlande av soffpotatis men just nu så måste det få vara så. Jag har ju trots allt varit sjuk och jag jobbar på att acceptera det och då är det ju härligt att ha en så här skön plats att acceptera det hela på haha..

Annars har jullovet varit helt underbart. Julafton spenderades på ett fint hotell och på badhuset. Tacomiddag med julmust på kvällen samt minimalt med julklappar. Ingen stress, ingen press och inga förväntningar annat än lugn och ro.

Nyårsafton spenderades hemma, iklädd pyjamas i nya soffan med familjen. Ett litet glas rött slank ner och det enda missödet på nyårsnatten var att det fyrbenta barnbarnet viftade ner det ungerska kristallglaset från bordet så att det röda vinet yrde över nya soffan och viskosmattan men vad gjorde väl det? Det är värdsliga i-landsproblem och som man säger: Inget kalas utan kras.

 

”Om jag är söt får jag karra” //4beningen

Ja, det var ju en bra start på bloggåret 2022. Jag ska anstränga mig mer framöver och det känns ju faktiskt kul att det ändå är en och annan som kollar på bloggen trots att jag inte varit lika frekvent.

Min förhoppning är ju att det ska bli ett roligt år med mycket skoj att skriva om. När jag kommit i form igen så kommer ju (förhoppningsvis) orken tillbaks och då blire extra kul 😁

Let’s go upside down..

Nu ska 2021 års fysiska form bli ÄNNU bättre..

2022 ska bli mitt bästa träningsår! EVER!

Tack o lov för alla fina utegym som finns i Umeå ❤

Hoppas att alla Ni som läser här mår skitbra och att Ni håller Er friska och krya.

Vi ses och hörs! Kram H

 

 

2 kommentarer

Birthdayboy..

Av , , Bli först att kommentera 16

Min lilla son blev plötsligt en stor son..

Idag fyllde han 17 år och ändå minns jag det som igår när han låg på min mage som nyfödd bebis och plirade på mig med sin outgrundliga blick och sina mörka lockar.

Han är lika fantastisk nu som då och idag fick han sin första gitarr. Trots att varken jag eller Jimmie är särskilt musikaliska så verkar han ha fallenhet för att spela.. Spridda strofer från låtar av Metallica har idag sipprat ut från hans rum och han och guran verkar redan vara goda vänner ❤️

Viggo föddes ju två dagar efter att tsunamin drabbade sydostasien och mitt i alla hemskheter som kablades ut via tvn så befann jag mig i den ljuvaste bebisbubblan och inget kunde sticka hål på den.

Den här killen föddes med ett starkt inre ljus och det lyser upp hela tillvaron för oss som lever med honom.

Visst, jag är partisk såklart.. Men de som känner honom vet exakt vad jag menar 😊

Grattis Viggo 17 år

Bli först att kommentera

Bebisar & betraktelser..

Av , , Bli först att kommentera 19
Jag vill gärna hålla liv i bloggen, men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det? Nu har det återigen gått några veckor sedan sist och självklart så händer det massor med saker som jag egentligen vill skriva, men när jag sätter mig och försöker skriva så bara GÅR det inte vilket antagligen är ett tecken från universum om att jag INTE ska skriva just då haha..
(härregu så flummig hon blivit tänker Ni kanske nu? Men ja, så kan det ju va)
Nu har jag ju också varit supersjuk ett tag och energin är tyvärr inte på topp ännu. Huvudet vill massor, men kroppen säger blankt Nej, vilket jag absolut försöker att respektera och acceptera. Jag är åtminstone tillbaka på jobbet och det känns fint för även om jag kanske borde vara hemma ett tag till så känner jag ändå att jag hellre är på jobbet än att jag ligger hemma i pyjamas och får liggsår i soffan framför dumburken. Energinivån blir ju inte direkt bättre av att gå hemma och låta luftrören damma igen. Min astma har blivit sjukt elak mot mig efter lunginflammationen. Blää..
I alla fall så är livet rent allmänt ganska skönt just nu om jag bortser från virus & elaka baciller. Jag har en behaglig tillvaro som lunkar på i lagom fart och jag har frivilligt börja samla på ovanligt många vuxenpoäng. Till exempel så var jag tvungen att köpa en ny diskmaskin nyligt och borde väl egentligen vara sur över att den gamla pajjade, men istället är jag larvigt glad över den nya diskmaskinen och känner mig glad varje gång jag ser den 😄
Tacksamhet kommer i de mest oväntade och ovanliga former och en grej som jag också upplever stor tacksamhet över är att jag inte är slav under någon eller något: Inga substanser eller beteenden som förstör min kropp eller själ. Jag vet ju att det bor en liten beroendepersonlighet inom mig, men den lilla personen är numera extremt liten och jag verkar kunna hålla min hjärna i schack och att mitt belöningssystem inte låter sig kidnappas. Just nu i alla fall. Rätt skönt ändå. MEN… det KAN drabba vem som helst, när som helst!
Jag vet ju att det finns många som brottas med beroenden av olika slag och det är lika ledsamt varje gång någon förlorar kampen mot främst droger och alkohol. Det är jobbigt både för den som drabbas, men det är också en stor sorg för de anhöriga. Ibland måste man ju släppa taget om man själv ska överleva.. För livet kan inte bara handla om att man ska överleva sina dagar. Man måste få känna att man LEVER. Stor skillnad på att leva eller ”bara” överleva.. Ja, Ni vet ju..
En enda persons missbruk kan ju som bekant prägla otroligt många människor och dessutom påverka över flera generationer. En del återupprepar dessa mönster, medan andra väljer att kapa vissa band för att skapa något annat i sitt eget liv. Visst kan det kännas ensamt ibland, men det här med sinnesro kan ibland vara mer värdefullt än att till exempel hålla liv i en del relationer trots att de bara påminner om en enda persons missbruk. Det är egentligen både sorgligt och nödvändigt på en och samma gång. Men det ingår väl i det här med vuxentänkandet att faktiskt inse att våra liv är blixtsnabba här på jorden och det förhåller jag mig till mer och mer och tjaa… det beror säkert på min stigande ålder haha..
Men visst är det märkligt ändå? Att sånt man aldrig reflekterade över som ung kan vara sånt man tänker på hur ofta som helst ju äldre man blir. Märkligt ändå.. men nödvändigt.
På tal om ålder förresten: Bebiskungen fyllde ETT år i fredags och han övar ju stenhårt på balansen (så i det avseendet är vi ju rätt lika varann) och han har så skön stil i det mesta han gör och han är så ofantligt rolig och vacker så att det gör ont i hjärtat varje gång jag ser honom (självklart är jag ju partisk som vanligt, men ändå..)
Han fick en söt bebisdocka i ettårspresent och trots sin ringa ålder så ser man redan att han är en väldigt empatisk liten person och det är en egenskap som ska vattnas och värnas om för är det är ju något vi inte kan få för mycket av i denna värld..
Hursomhelst, han är en fantastisk unge och en starkt lysande stjärna på familjehimlen! Kolla bara:
”Life is all about balance”
Bli först att kommentera

When life gives you lemons.. Squeeze!

Av , , Bli först att kommentera 21

Ja det där slitna gamla uttrycket är ju ändå rätt så talande.. Nog för att jag gillar citroner. Men ändå, alla fattar ju vad som menas: Ta nåt negativt och vänd det till något positivt. Typ!

I alla fall, nu är det ju tack och lov December och året lider mot sitt slut. Året i stort har ju varit toppen på många sätt, men sen kom den eländiga November och körde såna käppar in i mina hjul så att jag flög all världens väg. Jag har i ärlighetens namn nog inte riktigt återhämtat mig ännu faktiskt.

Jag ser fortfarande mig själv som en positiv person men nog var det en del prövningar som jag gärna kunnat vara utan, men å andra sidan så har jag varje gång frågat mig själv: ”Jahapp, vad vill universum säga mig den här gången då?”

Haha.. jaa.. sån är ju jag 😁

Det kom ett stort stim av skit som jag var helt oförberedd på och som faktiskt golvade mig totalt vilket har fått mig att i princip sova bort hela november. Både skönt och lite läskigt på samma gång. Det viktigaste har ju såklart alltid blivit gjort, men jag har helt klart ifrågasatt vad som ÄR viktigt och varför.

Jag tog en paus från hela livet kan man nästan säga och när jag precis börjat kravla mig tillbaka i riktning mot ”normaltillståndet” så fick jag lunginflammation också. PANG! Golvad igen liksom.. *suck*

Jag hade just börjat se mig själv som den glada, starka och friska person jag är i grunden och så får jag ändå nöja mig med denna hålögda Novemberversion av mig själv när jag kollar mig själv i spegeln.

Kilon har rasat, hår har tappats, muskler har försvagats, kondition? Vad är det? Ja listan kan göras lång och jag sörjer verkligen att jag inte kunnat träna, cykla eller ens orkat umgås med nära och kära. Mat har jag bara petat i mig för att jag ”måste” och inget har kunnat ge mig min vanliga aptit.

Nä fy, det har varit en riktig pärs ett tag faktiskt men nu tänkte jag att den här pärsen får vara över för nu orkar jag liksom inge mer. Jag ska äta upp mina 40 kåvepenintabletter som en duktig flicka för att bli av med den här lunginflammationen  som blev den vidrigaste finalen på den här hösten och sedan ska jag kamma till mig och fortsätta livet igen.

Livet så som JAG vill ha det.. självklart står det massor av jobbiga förändringar framför dörren men jag accepterar även dessa (för att jag måste) och trots att jag inte kan styra allt så kan jag åtminstone styra mig själv och hur jag ska reagera på saker och ting för att hålla mig själv på banan.

Tiden har sin gång och oavsett vad som händer i världen så är och förblir jag den viktigaste personen i mitt liv och det måste jag påminna mig om då och då. Ingen är oumbärlig så är det ju bara oavsett vad vi tror om den saken.

En dag kom frågan om jag var deprimerad, men näe.. inte alls. Bara så himla, himla, himla trött över att genomgått en så lång och jobbig period som tagit extra mycket kraft och energi av mig. Energi som gått åt till att ”bara” hålla sig ovanför den berömda vattenytan.

Jag älskar ju mitt liv och alla människor som finns i min tillvaro. Önskar bara att det fanns ett större och starkare batteri så att jag kan leva precis på det sättet som jag vill men det finns tyvärr inte. Inte just nu i alla fall.

Så istället så har jag bantat ner min tillvaro så att jag har det jag behöver och mår bra av. Jag har insett att jag inte har samma energi som förut och många som jag tidigare räknat som mina närmaste har tyvärr fått förpassa sig längre bort i ledet vilket såklart är helt okej. De flesta jag umgås med vet trots allt varför jag behöver prioritera som jag gör.

Våra liv här på jorden är trots allt blixtsnabba och superkorta och därför måste man vara jävligt medveten om precis allt man gör och varför.

Nåväl, nu är det fan slut på mina flummiga torsdagstankar. Nu ska jag gå och göra den där berömda lemonaden som man ska göra när ”life brings you lemons” och jaa.. C-vitaminer är ju alltid nyttigt för en eller hur?  😉 haha..

Låt nu december bli en skön månad och låt energin äntligen få komma tillbaka..

Två av mina fina favoritpojkar ❤

Minstingarna.. (men inte länge till för snart kommer en ny minsting)

Bli först att kommentera