Kategori: Bebisliv

Lifechanging bizniss..

Av , , 3 kommentarer 8

När det händer extraordinära ting så bara måste man ju in hit och pränta ner en rad eller två.

För några dagar sedan så kunde jag lägga till ytterligare ett barnbarn till min samling som numera uppgår till hela två stycken. En av varje: En förtjusande liten pojke och en bedårande liten bebiflicka. Riktiga små guldkorn i the flow of life.. Jaa..  helt enkelt makalösa. Inga ord kan ens beskriva dessa små varelser fullt ut. De bara är helt fantastiska och naturligt nog så har deras ankomst fått andras närvaro att blekna så till den milda grad att jag knappt minns vissa männschors namn längre.. Haha.. jaaa, visst är det märkligt ändå? Märkligt men ändå naturligt på något härligt vis ❤

Som vanligt så är jag ju väldans partisk, men kolla..  nog är det väl något särskilt med de här små universala fröna:

Lilla storebrorsan

Just här så väntar han faktiskt på sin pinfärska lillasyrra som förmodligen kommer bli hans best friend 4ever..

New magic friend…

Den vackraste lilla flickan jag sett på drygt 23 år faktiskt. Splirrans ny och bara helt underbar ❤ Allt man kan önska sig!

Ja, egentligen skulle jag ju kunna skriva hur mycket som helst om dessa underverk men som alla vet så är det ju bara mest kul för den som skriver haha.. Jag försöker att inte bli alltför uppslukad (men det är svårt haha..)

Annars är tillvaron ungefär som sist med undantag av några små saker som jag inte kan göra så mycket åt just nu. Min hälsa är fortfarande lite lurig och jag har nyligt varit och gjort en lungröntgen för att kolla läget på mina stackars syrepåsar som tagit för mycket stryk under senaste halvåret. Jag försöker verkligen att göra allt jag vill och allt jag är van vid att vilja göra men jag har insett mina begränsningar och anstränger mig verkligen för att acceptera det faktum att jag faktiskt ÄR tröttare nu för tiden vare sig jag vill eller inte.

Tyvärr så är det ju oftast vid sådana här ansträngande tillfällen i livet då det dyker upp en och annan kaktus som passar på att göra vad de kan för att punktera mina ballonger men jag har insett att det bara är att acceptera det.

När livsenergin tryter så kan det faktiskt ibland vara klokare att fly än att illa fäkta och det enda jag kan kontrollera i en sådan trist situation är var jag själv sätter mina fötter. Acceptans är allt liksom. Ibland går det helt enkelt inte att göra rätt. Typ! Det är trixigt ibland men så är ju livet. Man kan aldrig kontrollera andra, men man kan alltid kontrollera sig själv.

Men oh well…

”Life is like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get.”

 

Och det är ju helt klart dagens sanning haha.. Men en sak vet jag i alla fall och det är att jag får tillbaks några tusingar på skatten och för den pengen så ska jag fasiken göra något kul. Antingen så drar jag till Grekland, eller så köper jag en partyweekend i Stockholm eller så tar jag med familjen till någon ny destination eller så sticker vi till Norge eller så bara äter vi på restaurang i några veckor eller så hittar jag på nåt som verkar passande!

Jag ska i alla fall INTE tatuera mig igen som jag tänkte först för det gjorde alldeles för ont förra gången så nu tror jag faktiskt att det får vara klart för denna livstid. Det är fasiken inte värt det.. puh.. jag blir helt kallsvettig bara jag skriver detta haha… Men den är fin.. min senaste tattoo: Smörflygarn 🦋

Är det en kvinnokropp med fjärilsvingar eller är det en fjäril med kvinnokropp? Ja, det vet jag faktiskt inte, men jag älskar den i alla fall och hur skrynklig jag än månde bliva i mitt liv så ska jag ändå minnas den här tiden med glädje trots pandemier och annat jävla skit!

Butterflielady or Lady butterfly?

Nämen fy… nu börjar jag spåra lite känner jag haha.. bäst att hoppa i säng. Jag ska ju faktiskt upp och jobba imorrn och nu låter det som att familjen stillat sig lite. Vi har haft magsjuka in da house i några dygn och *pepparpeppar* nu verkar det som att vi kommit över värsta puckeln av elände!

Vi tajmade ju inget vidare så samtidigt som vi hade barnbarnshäng och bebis-väntande så lyckades alltså 3 av 4 bli magsjuka här på fairytaleroad, men jaa… that´s life helt enkelt 😉

Nästa vecka har jag semester och det är sportlovsvecka och jag ska bara göra ROLIGA saker, så jag har inte tid med virusar och grejs.

Men, nu har jag gjort en liten appdejt. Mest för mig själv men jag vet ju att andra tycker att det är kul också och jag tänker varje vecka att jag ska skriva mer men jag orkar liksom inte.

Fast nu gjorde jag ju det ändå! Hare gött alla!

Puss & kram vi ses på stan!

 

 

 

 

 

3 kommentarer

Bebisar & betraktelser..

Av , , Bli först att kommentera 19
Jag vill gärna hålla liv i bloggen, men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det? Nu har det återigen gått några veckor sedan sist och självklart så händer det massor med saker som jag egentligen vill skriva, men när jag sätter mig och försöker skriva så bara GÅR det inte vilket antagligen är ett tecken från universum om att jag INTE ska skriva just då haha..
(härregu så flummig hon blivit tänker Ni kanske nu? Men ja, så kan det ju va)
Nu har jag ju också varit supersjuk ett tag och energin är tyvärr inte på topp ännu. Huvudet vill massor, men kroppen säger blankt Nej, vilket jag absolut försöker att respektera och acceptera. Jag är åtminstone tillbaka på jobbet och det känns fint för även om jag kanske borde vara hemma ett tag till så känner jag ändå att jag hellre är på jobbet än att jag ligger hemma i pyjamas och får liggsår i soffan framför dumburken. Energinivån blir ju inte direkt bättre av att gå hemma och låta luftrören damma igen. Min astma har blivit sjukt elak mot mig efter lunginflammationen. Blää..
I alla fall så är livet rent allmänt ganska skönt just nu om jag bortser från virus & elaka baciller. Jag har en behaglig tillvaro som lunkar på i lagom fart och jag har frivilligt börja samla på ovanligt många vuxenpoäng. Till exempel så var jag tvungen att köpa en ny diskmaskin nyligt och borde väl egentligen vara sur över att den gamla pajjade, men istället är jag larvigt glad över den nya diskmaskinen och känner mig glad varje gång jag ser den 😄
Tacksamhet kommer i de mest oväntade och ovanliga former och en grej som jag också upplever stor tacksamhet över är att jag inte är slav under någon eller något: Inga substanser eller beteenden som förstör min kropp eller själ. Jag vet ju att det bor en liten beroendepersonlighet inom mig, men den lilla personen är numera extremt liten och jag verkar kunna hålla min hjärna i schack och att mitt belöningssystem inte låter sig kidnappas. Just nu i alla fall. Rätt skönt ändå. MEN… det KAN drabba vem som helst, när som helst!
Jag vet ju att det finns många som brottas med beroenden av olika slag och det är lika ledsamt varje gång någon förlorar kampen mot främst droger och alkohol. Det är jobbigt både för den som drabbas, men det är också en stor sorg för de anhöriga. Ibland måste man ju släppa taget om man själv ska överleva.. För livet kan inte bara handla om att man ska överleva sina dagar. Man måste få känna att man LEVER. Stor skillnad på att leva eller ”bara” överleva.. Ja, Ni vet ju..
En enda persons missbruk kan ju som bekant prägla otroligt många människor och dessutom påverka över flera generationer. En del återupprepar dessa mönster, medan andra väljer att kapa vissa band för att skapa något annat i sitt eget liv. Visst kan det kännas ensamt ibland, men det här med sinnesro kan ibland vara mer värdefullt än att till exempel hålla liv i en del relationer trots att de bara påminner om en enda persons missbruk. Det är egentligen både sorgligt och nödvändigt på en och samma gång. Men det ingår väl i det här med vuxentänkandet att faktiskt inse att våra liv är blixtsnabba här på jorden och det förhåller jag mig till mer och mer och tjaa… det beror säkert på min stigande ålder haha..
Men visst är det märkligt ändå? Att sånt man aldrig reflekterade över som ung kan vara sånt man tänker på hur ofta som helst ju äldre man blir. Märkligt ändå.. men nödvändigt.
På tal om ålder förresten: Bebiskungen fyllde ETT år i fredags och han övar ju stenhårt på balansen (så i det avseendet är vi ju rätt lika varann) och han har så skön stil i det mesta han gör och han är så ofantligt rolig och vacker så att det gör ont i hjärtat varje gång jag ser honom (självklart är jag ju partisk som vanligt, men ändå..)
Han fick en söt bebisdocka i ettårspresent och trots sin ringa ålder så ser man redan att han är en väldigt empatisk liten person och det är en egenskap som ska vattnas och värnas om för är det är ju något vi inte kan få för mycket av i denna värld..
Hursomhelst, han är en fantastisk unge och en starkt lysande stjärna på familjehimlen! Kolla bara:
”Life is all about balance”
Bli först att kommentera

When life gives you lemons.. Squeeze!

Av , , Bli först att kommentera 22

Ja det där slitna gamla uttrycket är ju ändå rätt så talande.. Nog för att jag gillar citroner. Men ändå, alla fattar ju vad som menas: Ta nåt negativt och vänd det till något positivt. Typ!

I alla fall, nu är det ju tack och lov December och året lider mot sitt slut. Året i stort har ju varit toppen på många sätt, men sen kom den eländiga November och körde såna käppar in i mina hjul så att jag flög all världens väg. Jag har i ärlighetens namn nog inte riktigt återhämtat mig ännu faktiskt.

Jag ser fortfarande mig själv som en positiv person men nog var det en del prövningar som jag gärna kunnat vara utan, men å andra sidan så har jag varje gång frågat mig själv: ”Jahapp, vad vill universum säga mig den här gången då?”

Haha.. jaa.. sån är ju jag 😁

Det kom ett stort stim av skit som jag var helt oförberedd på och som faktiskt golvade mig totalt vilket har fått mig att i princip sova bort hela november. Både skönt och lite läskigt på samma gång. Det viktigaste har ju såklart alltid blivit gjort, men jag har helt klart ifrågasatt vad som ÄR viktigt och varför.

Jag tog en paus från hela livet kan man nästan säga och när jag precis börjat kravla mig tillbaka i riktning mot ”normaltillståndet” så fick jag lunginflammation också. PANG! Golvad igen liksom.. *suck*

Jag hade just börjat se mig själv som den glada, starka och friska person jag är i grunden och så får jag ändå nöja mig med denna hålögda Novemberversion av mig själv när jag kollar mig själv i spegeln.

Kilon har rasat, hår har tappats, muskler har försvagats, kondition? Vad är det? Ja listan kan göras lång och jag sörjer verkligen att jag inte kunnat träna, cykla eller ens orkat umgås med nära och kära. Mat har jag bara petat i mig för att jag ”måste” och inget har kunnat ge mig min vanliga aptit.

Nä fy, det har varit en riktig pärs ett tag faktiskt men nu tänkte jag att den här pärsen får vara över för nu orkar jag liksom inge mer. Jag ska äta upp mina 40 kåvepenintabletter som en duktig flicka för att bli av med den här lunginflammationen  som blev den vidrigaste finalen på den här hösten och sedan ska jag kamma till mig och fortsätta livet igen.

Livet så som JAG vill ha det.. självklart står det massor av jobbiga förändringar framför dörren men jag accepterar även dessa (för att jag måste) och trots att jag inte kan styra allt så kan jag åtminstone styra mig själv och hur jag ska reagera på saker och ting för att hålla mig själv på banan.

Tiden har sin gång och oavsett vad som händer i världen så är och förblir jag den viktigaste personen i mitt liv och det måste jag påminna mig om då och då. Ingen är oumbärlig så är det ju bara oavsett vad vi tror om den saken.

En dag kom frågan om jag var deprimerad, men näe.. inte alls. Bara så himla, himla, himla trött över att genomgått en så lång och jobbig period som tagit extra mycket kraft och energi av mig. Energi som gått åt till att ”bara” hålla sig ovanför den berömda vattenytan.

Jag älskar ju mitt liv och alla människor som finns i min tillvaro. Önskar bara att det fanns ett större och starkare batteri så att jag kan leva precis på det sättet som jag vill men det finns tyvärr inte. Inte just nu i alla fall.

Så istället så har jag bantat ner min tillvaro så att jag har det jag behöver och mår bra av. Jag har insett att jag inte har samma energi som förut och många som jag tidigare räknat som mina närmaste har tyvärr fått förpassa sig längre bort i ledet vilket såklart är helt okej. De flesta jag umgås med vet trots allt varför jag behöver prioritera som jag gör.

Våra liv här på jorden är trots allt blixtsnabba och superkorta och därför måste man vara jävligt medveten om precis allt man gör och varför.

Nåväl, nu är det fan slut på mina flummiga torsdagstankar. Nu ska jag gå och göra den där berömda lemonaden som man ska göra när ”life brings you lemons” och jaa.. C-vitaminer är ju alltid nyttigt för en eller hur?  😉 haha..

Låt nu december bli en skön månad och låt energin äntligen få komma tillbaka..

Två av mina fina favoritpojkar ❤

Minstingarna.. (men inte länge till för snart kommer en ny minsting)

Bli först att kommentera

Mindre än en vecka..

Av , , 2 kommentarer 12

..kvar på semester!

Det blev hemester med undantag för kortare avstickare runt om i Västerbotten. Vi har varit norrut, söderut och västerut. Ja, tre väderstreck fick räcka för i år och nästa gång vi reser så hoppas jag på många hundra mil söderut, men vi får väl se hur det blir med det. Saker börjar sakta te sig mer och mer ”som vanligt” men man ska ju som bekant inte ropa HEJ förrns man är över bäcken eller hur det nu var.

Men semestern då.. så otroligt härlig! Trodde ju att det skulle bli jobbigt att vara ledig så länge, rastlös som jag är. I ”vanliga” fall så brukar jag bara vara ledig ett par veckor på sommaren för att kunna åka till solen två gånger varje vinter, men nu var det ju lika bra att ta hela sommaren ledigt och ja, jag har inte varit ledig en hel sommar sen jag gick i åttonde klass men faktiskt… det var riktigt kul 🤩

Jag har INTE blivit lat

Jag har INTE blivit less på familjen

Jag har INTE gjort av med massa pengar

Jag har INTE tittat på klockan så mycket

Jag har INTE dragit igång tjorviga hemmaprojekt

Jag har INTE haft tråkigt… osv..

Nä, det har varit riktigt fint! Familjehäng i fokus såklart och massor av sol och bad. En hyfsad solbränna har jag lyckats skrapa ihop också.

Jag har träffat många fina människor i sommar och en och annan är faktiskt sådana som jag inte haft så mycket kontakt med under de senaste åren men plötsligt så korsas vägarna och det blev lätt att bara ta vid där man slutat några år tidigare. Himla roligt i alla fall.

Å vad mer då? Jaa.. jag har läst ungefär åtta böcker och jag har kollat 2 hela serier på Netflix. Haha… ett riktigt slackerliv med andra ord.

Fast vissa dagar har vi cyklat flera mil och jag har haft hela träningsdagar då jag kört stenhårt både på inne och utegymmet. Balansen är ju som bekant viktig och jag har verkligen fifty / fifty i mitt liv vad gäller fysiska aktiviteter och vila. Jag har inte heller varit så bestämd på när jag ska göra vad. Dagsformen har fått bestämma helt enkelt och både vi vuxna samt kidsen har verkligen bara gjort vad vi ville och när.

Kidsen förresten.. Nu finns det ju som bekant ytterligare en kid i familjen och trots att det inte är min egen bejbiz så blir det ju ändå rätt mycket bebisliv för oss allihopa. Det är fantastiskt att vara mormor och man blir ju lika stolt över barnbarnets framsteg som man en gång i tiden blev över sina egna små telningar. Numera kryper han ju också den lille mannen.

Superkompetent Lillkille på G

Finaste killarna…

 

Nog är det härligt med bebisliv alltså. Men trots en hel del bebishäng så har jag hunnit partaja ett par gånger i sommar också. Senast i Lördags och det var en väldigt märklig känsla att göra en hel krogrunda på fyra olika ställen och träffa massor av folk. Det ringlade långa köer utanför varenda hak och alla var glada. Det var nästan orealistiskt. Men förbaskat kul! Bara känslan av att få sminka sig och känna förväntan stiga när man cyklar ner på stan med vind i håret och solsken i blick haha..

Ni som känner mig vet ju att jag ofta använder mina gamla kläder tills de faller sönder och i Lördags var inget undantag. Min svarta kortärmade polotröja köpte jag på rea för en femtilapp innan jag ens träffade Jimmie. Alltså nästan 20 år sen.. polokragen håller på att säcka ihop eftersom stretchen för längesedan gett upp haha…

Det långa svarta spagettilinnet som jag har ovanpå köpte jag för kanske femton år sen på JC i Kungspassagen och tja, det är praktiskt att vara klädautistisk men det är ledsamt när kläderna faller sönder och jag inte kan få tag på liknande plagg. Det låter kanske fånigt, men kläder måste vara 100% rätt för mig annars går det inte att ha skoj ute på krogen!

Japp, så äre! 😎

Smink & paljetter krävs när man gör krogpremiär efter pandemi!!

Jag hade i alla fall med mig det festligaste sällskapet och det var längesedan jag skrattade så mycket. Jag var hemma först klockan 3 på natten och jag lyckades också undvika att bli bakis tack och lov!

Hursomhelst, nu lider sommaren mot sitt slut och jag ser fram emot att börja jobba igen. Jimpa har redan börjat jobba så jag försöker att börja räta ut rutinerna och sakta men säkert dra tillbaks gå-och-sova-tiden lite tidigare för varje kväll. Det går väl sisådär.. haha.. Nåväl, jag försöker i alla fall.

Hoppas alla mår toppen. Vi ses och hörs!

Kram!

 

 

 

2 kommentarer

Jag är riktigt bra på…

Av , , Bli först att kommentera 17

…att vara ledig. Jag blir till och med bättre och bättre på det varje år. Kan det vara en åldersgrej? In a good way förstås..

Förut var jag ju som sagt hela tiden på väg någonstans utan att ens veta var..

jag letade alltid efter något utan att veta vad och så vidare..

Numera stannar jag hellre upp och tittar mig omkring istället för att fortsätta jaga runt. Jag struntar fortfarande i allt som verkar tråkigt och denna semester har jag verkligen inga måsten. Jag gör vad jag vill när jag vill liksom. Det är så himla skönt. Jag låter mig inte styras av människor, väder, pengar eller tråkigheter. Jag låter mig själv ticka på i samklang med min egen lilla inbyggda klocka och det är så jävla gött.

Igår läste jag förresten ut en bok som jag läst under några dagar. Den tog lite längre än vad jag är van vid, eftersom den innehöll otroligt mycket tankeväckande som jag var tvungen att processa både en och två gånger innan jag kunde läsa vidare. Jag älskade denna boken och den gav mig rätt många insikter om hur vi människor är i ständig förändring livet igenom. Vi tror så jäkla mycket om oss själva och ibland glömmer vi bort att goda tider inte varar för evigt. Det gör för övrigt inte ungdom och skönhet heller. Egentligen en befriande tanke och en påminnelse om att vi bör njuta av det vi har medan vi har det. ALLT i livet, precis ALLT är förgängligt och flyktigt och det mesta kan vi inte styra över hur mycket vi än intalar oss det. Åldrande drabbar ju alla hur mycket man än försöker att undvika det.

Men i alla fall… Läs den om du vill få lite att fundera över. Bengt Ohlsson har i alla fall levererat sommarens (hittills) bästa bok. Vanliga människor med helt vanliga liv är de som fascinerar mest.

Bästa sommarboken

 

På tal om åldrande förresten. Jimmie fyller snart 40 och vi styrde upp en liten fest i helgen där vi bokade in oss på Rött. Himla kul faktiskt att få göra något skoj som innefattar att faktiskt TRÄFFA människor. Det var ju kul att få klä sig lite fint, sitta ner vid dukat bord och faktiskt umgås och prata med andra vuxna. På nattkvisten dök det dessutom upp helt nya  ansikten också. Så roligt och riktigt spännande!

Jag köpte till och med nya skor.. Med paljetter på. Är det 40års kalas så äre.. 🤩

Jag körde paljettskor och Jimpa paljett-tisha. 

Ja, det var en helkul kväll. Efter att åskan rullat över oss hela lördagskvällen så stack vi hemåt vid halvtvå på natten och när vi väl kom hem så stack vi och badade i sjön. Några av oss med kläderna på men det finns det ju som tur är inga bildbevis på haha.. Tur också att vi bor nära sjön och att inte så många såg oss gå varken dit eller hem haha..

Ja, det var en helt magisk natt i det norrländska nattljuset och tillsammans med den roligaste och snyggaste mannen jag känner så blev ju denna lördagsnatt verkligen något att minnas för livet

Jo, jag träffade ju en jättestor groda också.. men den var inte så intresserad av mig! Men söt var den.

På tal om söt förresten… Kolla in den här bejbizen:

Babybossen

Han hänger runt en del och blir bara roligare och sötare för varje dag som går. Självklart är jag ju partisk, men det är något visst med somliga små varelser. Bebisar är ju bara så fantastiska. Så perfekta och så oförstörda. Så magiska liksom.

Japp, så äre faktiskt och nu ska jag inte skriva mer. Jag ska gå och kolla sista avsnittet på ”Bloodline” (så jäkla bra serie i 3 säsonger) och sen ska jag fikadejta en eller två gånger idag med en och annan fin kvinna.

Fifan vad livet är gött just NU!

Hoppas att Ni som läser också har det bra.

Bli först att kommentera

En stilla sommarbris…

..är väl det härligaste man kan uppleva i dessa dagar.

Den tryckande värmen börjar lätta något och kroppen kan så sakta veckla ut sig någorlunda igen. Jag blir i det närmaste helt passiv av värmen och det är ju knappt att jag orkar kravla mig ner till vattnet och svalka min stackars lekamen.

Träning har det ju inte ens varit tal om och enda gången jag egentligen rör mig är när armen öppnar kylskåpet för att se om det finns något kallt att äta eller dricka.

På tal om det så har jag förresten ett bra tips: Köp hem ett gäng små lådor med fryst mango. Perfekt att äta bara någon minut efter framtagning från frysen. Kall frukost är ju det bästa just nu, så det blir frysta hallon och fryst mango i en skål med cocosdryck. Varm frukostgröt lär ju inte bli aktuellt förrns till hösten och det är ju nätt och jämt att det ens går att dricka kaffe haha…

Annars har semestern hittills varit över förväntan. En hel vecka har snart gått och vi alla chillar på våra egna små sätt.

Jag kollar sällan på klockan och den enda hållpunkten under denna semester är att Jimpa fyller jämt senare i sommar. Dock så ska vi fira lite redan nu i helgen innan folk drar iväg på egna håll. Det ska bli så roligt att få styra upp lite festligheter och träffa lite folk. Mest Jimpas folk, men ändå.

Kan bara inte fatta att han blir hela 40 år! Han har ju snart varit min Jimpa i halva sitt liv (!!?) Galet alltså!

Världens bästa Jimmie fyller 40

Sen blir det ju en del bebishäng denna semester också. Lillkillen är inte så himla liten längre och han visar stort intresse för omvärlden. Kan inte fatta att det är mer än tio år sedan jag själv hade en bebis i den här storleken. Det är i alla fall himla mysigt!

Lille L vill ha påtår 😎

Ja, som Ni ser så har vi det himla bra. Det verkar som att det blir mestadels hemester även detta år även om vi har lite lösa planer på att åka iväg. En av två vuxna i vår familj är fullvaccinerad, en av oss är halvvaccinerad och kidsen har haft covid så jaa.. vi borde kunna åka iväg eftersom Västerbotten (just nu) är en grön region. OM vi kan åka iväg utan krångel så kommer vi ju bara att leva familjeliv med två personer till och vara coronasäkrade i ett enda hushåll så det skulle ju vara så himla härligt om vi tog oss iväg men det vet vi ju inte riktigt ännu.

Det blir i så fall en sista-sekunden-bokning i så fall. Det är två år sedan sist vi besökte vårt grannland trots som att det känns som alldeles nyss.

Annars har jag just inget annat att förtälja. Jag sover, äter och läser. Där emellan umgås jag bara med såna jag gillar och lever livet på mitt egna lilla vis.

Hoppas alla som fortfarande läser här mår skitbra!

 

Bli först att kommentera

Fem generationer på G

Av , , 2 kommentarer 13

Ja, när det har dykt upp en helt ny människa här på jorden som ska in och snurra i ”the cirkle of life” så är det bara att inse: Det BLIR mycket bebisrelaterat stuff i min tillvaro. Både irl och i mina (numera krympande) kanaler.

Jag har ju som bekant blivit mormor och eftersom jag dessutom HAR en mormor så innebär det alltså att vi nu är fem generationer. Alltså blir det obligatoriskt att försöka få till en fin bild med alla fem på och ta mig tusan om vi inte gjorde det riktigt bra alltså. Vi lyckades få till riktigt roliga bilder med en touch av humor och det var längesedan jag skrattade så mycket med familjen.

Babychefen Lille L var ju naturligtvis huvudperson under gårdagens fotografering. Trots att han är minst så har han en enorm närvaro och han är redan en starkt lysande stjärna i livets stora skådespel. Vi andra är ju numera bara statister men jag är så glad över att alla blev så himla bra på bild och jag kan inte låta bli att lägga ut några få bilder här i bloggen för en sån här generationsklunga är ju alldeles för fin för att hålla för sig själv. Kolla bara:

1-5:  Varje siffra fylld av ett helt eget universum!

 

Det råder ingen tvekan om vem som är babybossen!

Min lilla flicka har också blivit mamma.. ❤

(sooo… let’s level up together u& me)

 

Vi tog ju några ”klassiska” bilder också. Såna ”tjusiga” bilder där två av generationerna sitter på snirkliga stolar mot en grön bakgrund, men de bilderna sitter fast i en systemkamera än så länge. Får se om det kan vara något att lägga ut i en papperstidning senare i sommar. Jag hoppas det..

Hursomhelst, sommaren är kort. Det mesta regnar bort. Mindre än två veckor kvar till semester och livet känns ganska finemang just nu.

 

Jag har ju nyligt gjort en ny tatuering  i vår/sommar och den är så himla fin så det är inte klokt..

Me & my butterfly

Min fina lilla smörflygare. Jag älskar den! Hanna Löfdahl nere i studio ”källaren” har både lyckats få ut den ur mitt huvud (där den snurrat under en väldigt lång tid) och ner på en bild för att slutligen få den fastnålad på min högra arm! Amazing stuff och en bra tatuerare är allt som behövs för en lyckad vårkänsla så här i covid-tider. Tack Hanna!

Nu längtar jag efter att få semester, att få träffa min kompis Lisa, att få sova längre än 7 timmar, att få umgås mer med min familj och att bara vara.. Hur härligt liksom?

Jag mår bättre än på länge och trots eländiga saker som pågår ett stenkast från min egen bubbla så skiter jag i det mesta och ägnar mig åt allt sånt som får mig att må bra.

Man ska komma ihåg att exakt allt i livet är tillfälligt: Känslor, personer, relationer osv så nuet är ju faktiskt det enda som egentligen är bestående. Nuet är alltid konstant även om det är en svår konst i sig att befinna sig i nuet. Men det är skönt de gånger man lyckas fullt ut.

Jag har trots allt inte kommit hit för att stanna. Bara för att ändra form 🦋

 

”Var inte rädd för att förlora någon eller något här i världen, för ingenting tillhör Dig ändå”

Ha det gött alla, så ses och hörs vi!

2 kommentarer

Å ja ba…

Av , , 4 kommentarer 18

Haha.. sorry för töntig rubrik, men helt ärligt.. Jag vet inte (som vanligt) vad jag ska skriva om! Plötsligt är det som att jag har en paus i ordflödet. Jag både pratar mindre och skriver mindre. Vad har hänt liksom?

Jaa.. jag vet int, men jag läser desto mer. Fast det har jag ju alltid gjort i och för sig. Jag försökte räkna en gång men insåg att jag fick göra något slags snitt över hur många böcker jag läst i mitt liv och det är faktiskt flera tusen stycken (!!?) Helt galet egentligen. Men jag lärde mig läsa redan som fyraåring och jag kan läsa två rader åt gången så jag har ju haft både tid och speed om man säger så (haha.. hur fyndig var jag inte nu då?)

Anyway, jag läste någonstans att svenskar rent allmänt får ett alltmer sämre språk just på grund av att vi läser mindre. Så otroligt tråkigt egentligen och jag kan inte förstå hur man kan välja bort litteratur i sitt liv. Det känns nästan lite tragiskt på något sätt men egentligen är det väl kanske inte så jättekonstigt med tanke på hur vi människor väljer att leva idag.

Vi är nog lite för moderna i vissa avseenden… så pass ”moderna” att vi på något märkligt vis regredierar och blir dummare och dummare ju smartare våra telefoner blir. Jag vet, mycket motsägelsefullt, men tyvärr alltför sant!

Jag är oändligt tacksam för att jag hade vuxna som läste för mig när jag var liten och jag har gjort detsamma för mina barn. Förhoppningsvis så kommer mina barn att läsa för sina barn och jaa… etcetc.. Ni fattar!

Ibland tänker jag på att jag, med mitt snabba sätt att processa bokstäver och information förmodligen hade kunnat plugga mig till vad som helst. Men nu gjorde jag inte det. Istället så gick jag ”livets hårda skola” och hankade mig fram på tusen olika sätt i livet. Men å andra sidan så visste jag inte ens vad jag ville bli när jag blev stor så det var förmodligen tur att jag inte studerade mig till någon konstig titel som jag med all sannolikhet inte ens visste att jag ”kanske” ville bli när jag var femton bast!

Nu är jag snart femti år.. typ.. och jag vet knappt fortfarande vad jag vill bli när jag blir stor. Jag jobbar fortfarande på mig själv i alla avseenden: Jag vill bli mer, jag vill lära mig mer, jag vill göra mer och jag vill göra allt.

Livet är för kort (i alla fall mitt liv) för att slösa bort på dumscrollande, dåliga relationer och tråkiga program på tv.

Jag vill ha kul, jag vill må bra, jag vill skratta, jag vill leva, jag vill äta god mat… och jag vill göra allt det där med fantastiska människor.

I mitt liv har jag äntligen sett och förstått att det finns ett mönster. När en person försvinner ur mitt liv så ersätts den med en ny. Kretslopp kallas det visst. Ibland har det kännts för jäkligt, men jag har med tiden alltid förstått varför det behövde bli så. Vi är alla tillfälliga besökare här på jorden och i varandras liv och ingen av oss kommer att finnas för evigt. Döden är som födseln: en naturlig del av livet..

Lika bra att göra det bästa av den vetskapen!

I alla fall.. nu inser jag att det jag egentligen tänkt skriva om inte ens kom i närheten av det jag faktiskt skrev. Men åååkej.. det får väl bli en annan gång då 😉

Bjuppar på en liten bild på världens finaste barnbarn som doppar tårna i det gröna för första gången och det var ju såklart en hit!

Världens gölligaste unge!

Hoppas att alla mår skitbra och njuter av tillvaron. Försök att säga JA och NEJ på rätt ställe, vid rätt tillfälle så löser sig det mesta!

Vi hörs!

 

4 kommentarer

Lördagslatande

Av , , 2 kommentarer 15

Jag har längtat så länge efter denna helg eftersom vi alla är lediga tillsammans och vad händer?!

Jag slösar bort hela (halva i af) dagen på att ligga i sängen och må pyton.. Detta pga ett enda litet uselt glas bubbelvin som jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag faktiskt inte tål. Knepet är tydligen att ta en antihistamintablett innan man vet att man ska dricka eller äta sånt som man egentligen inte tål, men vem fasn tänker på det när någon halar fram en tjusig flaska bubbel med smällkork en fredagkväll?

Inte jag i alla fall.. Nåväl, vid middagstid så fick jag i mig en dunderkombination av socker och koffein i form av kaffe och glass så jag blev äntligen människa igen! Haha… Fy fabian för att må sådär.

Förutom det så rullar ju tillvaron ganska gnisselfritt. Jag är tillbaks på jobbet efter covidhistorien och jag känner mig ofta som en nybörjare och vissa dagar vet jag knappt vad det är för veckodag haha..

Jag känner mig glad, pigg och energisk och jag har sen sist hunnit med att både fylla år (hela 47 bast wohoo..) och dessutom tatuerat mig! Japp, kanske blev det en slags jag-fyller-snart-femti-så-nu-måste-jag-hitta-på-nåt-drastiskt, men ja… då fick det väl bli så då!

Än så länge är den ”bara” påbörjad och jag satt tre timmar under nålen i onsdags. Nu är nästa tid inbokad i juni för färgsättning och finlir och det ska bli så kul att få visa upp det färdiga resultatet!  😀

Det blir en stor fjäril med en kvinnokropp istället för insektskropp och den ska bli spejsig som tusan.. Lite spegling av hur jag själv känner mig nuförtiden. Tjejen som tatuerar mig denna gång är fantastiskt duktig och tre timmar flög förbi i ett huj och det gjorde inte alls så ont som jag mindes heller. Det är ju trots allt mer än tio år sen sist jag gaddade mig och tydligen så är jag inte ens klar utan kommer väl att fortsätta hamra in bläck i nåt år till.

Lika bra att fylla upp gammkröppen med diverse spännande motiv så att man har nåt kul att visa barnbarnen (eller kanske skrämma dem med) haha…

In progress…

🦋

På tal om barnbarn förresten.. Lillkillen växer så att det knakar och min egen minsting som numera hunnit bli hela elva (!!?) år har ju fullt sjå med att styra barnvagn och hålla koll på diverse två och fyrbenta varelser.

Barnvagnschefen på G

Tänk… det har gått så många år, både här på bloggen och IRL. Ibland kan jag knappt fatta att det faktiskt går att hålla liv i en blogg så pass länge att det fortfarande finns läsare här som till och med hängt med från början. Rätt kul ändå!

Ibland känner jag att jag skulle vilja blogga mer och oftare, men det finns så lite som jag faktiskt kan dela utanför familjebubblan. Vissa som är här inne och läser gör ju det för att de INTE gillar mig och ja, jag vet ju vad som kan hända när sådana illasinnade personer läser mellan raderna och hittar på jävulskap som kan få trista konsekvenser.

Lika bra att inte bjuda på stoff till dessa skithögar!

Men nu ska jag störtdyka ner i soffan och kolla på ett nytt avsnitt av Handmaids tale. Hoppas att alla mår superbra!

Kram

2 kommentarer

Lite frysigt & mycket mysigt..

Av , , 4 kommentarer 20

Ja, nu har x antal av alla i familjen haft covid. Några st har hunnit bli vaccinerade och några st (kanske) har antikroppar.. Man måste ju ändå vara försiktig och det bästa är ju när man kan träffas och hänga utomhus så nu har vi varit iväg på ett ställe som ligger lagom många mil bort när man ska kuska runt i bil med folk som har mycket spring i benen haha.. Denna familj är ju ganska högenergisk, så utomhushäng är faktiskt det bästa.. Covid-tider eller ej 😀

Maj månad har ju som bekant varit ganska lurig och har bjudit på rena rama april-vädret trots att det borde vara både varmare och somrigare än vad det faktiskt är. Men skitsamma.. Vem kan gnälla på vädret när man har fint sällskap?

Inte jag i alla fall..


Nellie & Viggo vid Tallbergsbroarna..

Fsson & Me

Otroligt pampiga vyer bara några mil från stan..

Men vi har inte bara haft skogshäng.. Vi har försökt vara lite intellektuella också haha.. Kolla bara vad Lille B tar stort ansvar över det här med att lära familjens nytillskott att läsa 😀

Lille B läser för Lille Skrutt.. Det ska ju börjas i tid om bokintresset ska gå i arv 😊

Supermysiga dagar i alla fall och nu längtar jag bara efter att få gå på jobbet. Vi har ju hemskola några dagar till eftersom de håller stängt för Lille B och hans klasskompisar. Så nu får jag vara matte-svenska-engelska-och-idrottslärare haha.. Ja, jag gör så gott jag kan men nog är rasterna roligast.. och jo!! Vi äter glass precis varenda dag nu också.

Balkongmys i pensionärskuvösen

 

Vi döpte ju förresten om karantän till: ”ofrivillig semester” och på semester så får man ju som bekant äta glass varje dag. Det är ju sen gammalt!

Vad gör man inte för att hålla liv i allas motivation?

Hoppas alla som fortfarande läser här får va friska!

Kram

4 kommentarer