Kategori: Bebisliv

Kul att mobba en bebis?

Av , , 2 kommentarer 25

Jag vet, jag är på många sätt en kvarleva från stenåldern och jag är hopplöst omodern och lite tråkig emellanåt. Jag gillar det enkla, det lilla och det som känns logiskt i livet. Jag tycker om ganska vanliga, stillsamma och i mångas ögon helt mediokra saker.

Jag bryr mig inte ett dugg om personer som kallas influencers och det skulle aldrig falla mig in att köpa sånt som alla andra har bara för att sälla mig till den stora gråa massan.

Jag hoppas och VILL gärna tro att det beror på att jag är en så kallad ”digital invandrare” medans alla som är födda på 90-talet och framåt är ”digitala infödingar”. Det är kusligt stor skillnad på begreppen och jag, som fick lära mig internet som vuxen har med mig både en rädsla och en fascination gällande sociala medier medans de som föds in i sociala medier får med sig normaliserade, fast sjuka internetbeteenden redan innan de ens är födda.

Jag vet, för min senaste unge som redan hunnit bli tio år var ju en av de kidsen som föddes ut till en redan väntande publik. Min blogg var som störst då, när Bastian föddes och många är det som sett honom som nykläckt bebis, som sett honom ta sina första steg, som sett honom äta och skratta.. Men.. 75% av allt jag visat av honom kan jag ångra idag. Men även jag lär ju så länge jag lever och tur är väl det.

Men jaa.. jag förstår ju att detta inlägg kanske blir lite som att kasta en och annan sten i ett redan sprucket glashus. Men skit samma… jag bara måste skriva om några grejer jag sett på sociala medier och som får mig att fundera över hur en ny generation kommer att formas på grund av saker som förevigas för alltid på sociala medier.. För det gör mig faktiskt både ledsen och lite bekymrad.

Föräldrar som hånar, mobbar och trakasserar sina egna barn samtidigt som det förevigas för att sedan läggas ut på sociala medier med förhoppning om många lajks och uppmuntrande kommentarer på nätet.

Jag har sett ett ganska obehagligt klipp på någon som filmat sitt lilla barn med något slags filter som gör näsan lång och snabellik. Barnet gråter och håller sig för näsan samtidigt som h*n tittar in i mobilkameran med ångestfylld blick och tårar i ögonen. Barnet försöker förstå det där obehagliga och konstiga samtidigt som mamman filmar och skrattar. Uppenbart road av barnets ledsna och upprörda reaktion.

Egentligen ganska fruktansvärt om man försöker sätta sig in i vad barnet känner och upplever just då. Vad händer i barnet? Att filma och skratta en traumatisk upplevelse och sedan garva åt det fast ett barn egentligen kanske borde få upptäcka sig själv på ett lite mer naturligt sätt. Utan skojiga filter som skrämmer barnet, men som roar den vuxna. Helt sjukt och jag anmälde faktiskt det klippet vilket jag hoppas att många fler gjort.

En annan grej som tycks vara långt vanligare är en slags ”trend” på sociala medier där man ska hälla vatten på sin bebis och filma reaktionen under tiden. Ibland verkar barnet tycka att det är lite kul, men alltför många gånger så ser barnen ledsna ut. En del blir chockade. Några gråter och en del tittar på den vuxne som att de inte kan förstå vad det är som händer..

Ingen av reaktionerna är kul och jag kan inte heller låta bli att undra om inte såna här tilltag grundlägger egna mobbartendenser hos dessa barn om att det är helt okej att bete sig så här mot andra eftersom föräldrarna gjorde så? Typ?

En slags mobbarskola där man får börja redan som bebis. Mamma och pappa är lärarna och de lär redan sin lilla telning om att det är okej att bete sig så här mot andra människor bara för att locka fram känslor. Gärna en reaktion som sedan ska generera lajks och glada tillrop hos publiken. Oavsett vad offret tycker, tänker, känner och vill. Föräldrar som lär sina barn hur man blir en mobbare redan i unga år.. Jaa.. tanken skrämmer mig i alla fall och jag hoppas och tror att det finns en och annan som håller med mig.

Men jag kan inte låta bli att undra: Hur fan kan såna här bisarra saker numera höra till vanligheterna?

Finns det nån som ser kopplingar mellan psykisk ohälsa hos barn och unga och det infantila beteendet hos föräldrar som behandlar sina barn som rekvisita? Finns det nån som tänker på att kroppsuppfattningen börjar tidigt och är en ständigt pågående process?

Jag känner mig i alla fall ofantligt glad över att vara en digital invandrare, för det innebär att jag har både det gamla OCH det nya i min digitala ryggsäck och jag inbillar mig att det blir lättare att välja ut och sålla det jag vill ha från det jag INTE vill ha.

Det jag har lärt mig under de senaste åren är i alla fall att det är bra när kidsen är stora nog att säga vad de själva vill eller inte vill.

Ibland när jag halar fram mobilen och vill ta en bild så säger ofta lille B till mig: ”Näe mamma du får inte ta kort på mig idag” och då bara är det ju så liksom. Skulle jag då dessutom hälla vatten på honom eller skratta åt honom när han reagerar (helt sunt egentligen) på att hans ansikte skulle se förvridet ut eller liknande så kan man ju kallt räkna med att han skulle bli riktigt förbannad på mig… och med all rätt.

Ibland lånar han min telefon och sitter och skrattar med olika filter så att han ser knasig ut, men nu är han åtminstone stor nog att förstå att det inte är på riktigt! Vilken liten bebis fattar det när de sitter och gråter över att näsan blivit förvandlad till en snabel?

Ja vojnevojne.. Nu har arga tanten fått säga sitt. Nu känns det lite bättre  😀

Hoppas att alla som läser här ännu får en toppendag och att en och annan mor och far tänker efter en extra gång innan de hånar, trakasserar och mobbar sina små bebisar offentligt.

 

 

2 kommentarer

Min bebis fyller 8 år idag

Av , , 2 kommentarer 11

Min bebis fyller 8 år idag

Min bebis fyller 8 år idag.. hur är det ens möjligt? Och var tar egentligen tiden vägen?

Den här killen är precis som sin storebror en väldigt anspråkslös pojke. Han önskar sig en radiostyrd bil och inget annat.

Jag frågade honom om det var något mer han gillade och ville ha, typ en rolig bok eller en ny marvelgubbe eftersom de flesta är smått trasiga.. men näe.. en bil och inget mer. 🙂 plus födelsedagsmiddag på stan.

Klart han ska få en bil och middag på pinchos! Finaste lilla (stora?!) Bastian.

Grattis på födelsedagen. Du är och förblir min bebis ett tag till fast du numera är en stor och stark 8-åring. Vi älskar dig oändligt mycket och livet vore inte detsamma utan dig!

2 kommentarer

Den 24e Maj 2010 träffade Bastian min Morfar…

Av , , 2 kommentarer 14

Den 24e Maj 2010 träffade Bastian min Morfar...

Den 24e Maj 2010 träffade Bastian min Morfar för första gången.. Han var två månader och Morfar var 80 år.

Idag är Bastian 6 år och Morfar finns inte längre bland oss. Men vi finns. Och jag inser att vi alla är en del av ett kretslopp där någon byts ut varje dag, varje timme och varje sekund. Det känns både sorgligt och vackert på samma gång!

Den tanken har också fått mig att dra ner på tempot ordentligt och jag har insett att inget egentligen spelar någon roll, annat än att vi är här.. och NU! Vi finns och vi existerar och vi är mitt i kretsloppet med allt vad det innebär.

Inatt har jag sovit i Morfars säng med Jimmie vid min sida och alla andra familjemedlemmar har sovit utspridda i huset. Inget är sig likt här.. det är alldeles för tyst och morfar är borta. Men känslan av att vara hemma är den samma! Och nu ska jag mysa med min fina mormor hela helgen 🙂

Livet är smärtsamt och ljuvligt på samma gång… och Gällivare? Ja det är kallt och regnigt!

Ha en skön helg alla som läser!

2 kommentarer

Voffo gör ho på detta viset

Av , , 4 kommentarer 15

Voffo gör ho på detta viset

Voffo gör ho på detta viset? Haha.. jag har en alldeles egen rumpnisse i mitt hushåll 🙂

Hans nya tänder gav mig plötsligt lite extra tidsperspektiv idag: Nämligen att tiden går galet snabbt!

Var det inte igår de där små risgrynen kikade fram där han låg vid mitt bröst som rosenkindad liten bebis? Nähää.. det var hela FEM år sedan? Ah.. då vet jag.. Risgrynen är numera borta.. men jag minns..

…tillräckligt för att vara rädd om varenda dag med mina små. Jag är kanske lite nostalgisk på förhand, men jag vill verkligen vara närvarande som morsa.. så gott jag kan och även om småglina kan göra mig smått galen ibland så vill jag ändå försöka hinna se alla små förändringar som sker så subtilt, så om jag vänder bort blicken bara för en sekund så kanske de hinner bli stora håriga pubertetsmonster.. haha..

Så näe, jag håller mig borta från pokemon och instagram och allt annat skumt som verkar få människors blickar att fastna i det lilla mobiltelefonfönstret istället för att spana på det verkliga livet som pågår här och nu..

Min verklighet är inte alltid rolig, inte heller spännande eller ens behaglig.. Den är ganska vanlig, lite slitig emellanåt och ganska ordinär.. men den är min! Den är här och den är NU.. den kommer nog (förmodligen) inte heller att gå i repris så jag spanar på alla små detaljer och tänker att jag ändå har det rätt så bra.

Trots att jag blivit i det närmaste idiotförklarad ett par gånger under den senaste veckan när jag argumenterat om varför jag väljer att INTE pokemon-spela!!

Varför skulle jag jaga meningslösa fantasifoster när jag har dylika varelser hemmavid som mina sköna småglin?? Jag bara undrar 😀

4 kommentarer

Hur e de möjligt?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag tittar fascinerat på min sexåring som babblar om: ”Spajdörmän” och som jämt hjälper till att packa upp efter storhandlingen, och som älskar tejp, och som gör översvämningar i badrummet, och som tappat så många tänder så han ser helfestlig ut, och som tröstar alla som är ledsna, och som gillar att steka sina egna ägg, och som springer snabbare än fantomen, och som tycker att grisen ”Benny” är det roligaste som finns, och som ÄLSKAR tjejerna i FROST, och som uttalar ord så att man får le inombords, och som älskar att dansa och spela luftgitarr… och som bara är den mest fantastiska lille kille som går i ett par skor…

Och jag kan bara inte fatta… att han en gång var en pytteliten (nåja.. nästan 5 kilo.. men ändå) bebis… och att han var killen som förändrade mitt liv på riktigt… till det bättre… och gjorde tillvaron extra intressant på tusen vis!

Idag tackar jag min lyckliga stjärna för att jag orkat blogga under alla dessa år sedan han föddes! Jag har ju nästan som en liten dagbok där jag kan bläddra och minnas tillbaks då och då! Dagarna som går kommer ju som bekant aldrig tillbaks och det är faktiskt Bastian som på riktigt lärt mig den visdomen och idag har jag betydligt lättare att luta mig tillbaks än vad jag hade med barn nr ett och två och kanske är det så… att det tredje barnet får det absolut bästa av sina föräldrar? Ja, så kan det nog vara… Så tack barn 1 och 2 för att Ni gjorde livet med nummer 3 i det närmaste perfekt! (Förmätet, jag vet… men det kan inte hjälpas!)

Jag bara smälter när jag går tillbaks och ser bilder som dessa:

longtajm

Lååånga tår, presiiis som mossjan!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag minns det som igår… både bebisddoften.. och hur ONT det gjorde att föda…

Och vet Ni.. att varje år sedan typ fem år tillbaks så har mitt aprilskämt varit: ”Jag är graviiiid” och varje gång så har folk TROTT på det… haha. Men näe… här blir inga fler kids!! Bastian blev pricken över i:et kan man säga och efter hans ankomst så kan ju inget riktigt mäta sig på samma sätt…  Fast ändå, lite sorgligt känns det ju att man aldrig mer får vara med om dylikt! Tur att jag har kvar minnena som foton och dagboksinlägg i bloggen..

heart

IMG_5669

”Ajjlavvjo”

Ha det så bra allihopa… Vi ses och hörs! 🙂

2 kommentarer

Liten & söt

Av , , 2 kommentarer 10

En gammal bild som legat gömd och bortglömd i en kamera i sisådär nästan fyra år…

Och jag undrar: Hur söt kan man vara egentligen? 😀

skor 274

Lille B är en cool snubbe iklädd FUL napp och gammelmosters glasögon 🙂

2 kommentarer

Äntligen en ny människa!

Av , , 1 kommentar 15

En ny liten människa har gjort entré i det vi kallar livet här på planeten Tellus!

pink

En ny bebisflicka är född långt uppe i Norr och mina barn har därmed fått sin absolut första kusin!!

Ni får inte se henne, för det kanske de nyblivna föräldrarna inte vill.

(Men hon va så söt och vägde lite mer än 4 kilo)

Så nu har mina barns farmor och farfar även blivit mormor och morfar och min man har blivit morbror!!

Hur coolt som helst 🙂

Grattis till Ert underverk!

heart

1 kommentar
Etiketter:

Min nya kusin!

Av , , 2 kommentarer 12

Idag har jag träffat min mosters lilla bebisvovve. En helt underbar ulltuss som heter Tricolora, men som kommer att kallas för ”Våra”. Nog för att jag har sett rätt många valpar i mina dagar, men jag mindes inte riktigt att de kunde få hjärtat att smälta till en varm liten pöl som får en att NÄSTAN vilja ha en egen hund… (Men bara nästan…) Haha… Men vad säger ni om denna lilla Berner sennen tik? Visst är hon bedårande?

Spana in denna söta bebishunden med sin nya kompis människovalpen:

IMG_1356

”Vi e buuzigaaa”

*voff*

IMG_1352

”Jag e ganska söt och kommer undan me de mesta”

IMG_1366

”Å nu e jag ba trött å vill sova me min matte”

Ja, det var en snabbkik på min nya lilla kusin *skrattar* En urtjusig tjej som säkert kommer att fastna på fler bilder framöver! Min helg har för övrigt bestått i underbara människovalpar i både flick och pojkvariant och jag har umgåtts med fantastiska vänner och träffat en å annan kär familjemedlem!

Hoppas att Ni också har det greeat!!

*kram till alla som behöver*

🙂

I början av september är det beställt en ny…

Av , , 16 kommentarer 13

I början av september är det beställt en ny...

I början av september är det beställt en ny liten kompis som än så länge bara är ca 15 veckor och som antagligen är en souvenir från vinterns Spanienresa 😉

Denna gång hoppas vi alla på en lillasyster!

16 kommentarer

Nya bejbizar!!!

Av , , 6 kommentarer 9

 Snart kommer min kära vän L att nedkomma med sin första bebis.. Hur spännande som helst. Och väldigt efterlängtat. När rätt personer skaffar barn av rätt anledning och med rätt partner så kan det väl inte bli annat än hopp om livet och hopp om en bättre värld?

Nu har det hänt igen. Ännu en bebis har flyttat in i en god vän till mig och jag är så glad, så glad! För när man är i min ålder så har ju de flesta rätt så stora barn men nu kommer jag alltså att få bibehålla rätt bebisdos utan att behöva skaffa mig en egen bäbis haha…

*Lycka*

PS: varför börjar jag nästan gråta varje gång någon berättar att de är gravida? Fy fabian så fjompig jag känner mig… men det är ju bara så.. så… uuunderbart.. *snörvel&snyft*

"Vaddåå? Jag fick nåt i ögat faktiskt!"

"Att va bejbiz e skönt hos RÄTT mamma å pappa"

6 kommentarer
Etiketter: