Kategori: Betraktelser

Min sista kväll…

Av , , 2 kommentarer 11

…som 47 åring spenderas i Gällivare av alla ställen. Imorgon blir jag hela 48 år och jag inser att det är den absolut sista  födelsedagen jag ”firar” här uppe.

Kapitlet om Gällivare börjar lida mot sitt slut och jag har spenderat kvällen med att spana på rivningskåkar i Malmberget. Deprimerande så att det föreslår, men å andra sidan så ligger det helt rätt i tiden för mig och ju mer av samhället som jämnas med marken, desto mer faller på plats både för mig och i mig.

Flummigt, jag vet.. men sant. Vi körde en sväng upp till Dundret också så idag har jag spanat på det vackra lågfjället från två olika håll. Från Malmberget var det alltså sista gången jag såg det från den vyn, så det var ju helt klart värt en sista bild:

Malmberget.. snart jämnat med marken och slukat i en stor grop!

Sad but true..

Ja, en mini-roadtrip i malmfälten för en sista check medförde ju såklart massor med negativa känslor av vemod med några stråk av sorg som alltid klingar av när jag väl åker hemåt igen.

Tur vi har med oss lilla hundflikkan. Med henne går det inte att känna depp.. Bara pepp faktiskt. Hon trivs som tusan och hon spanar på ekorrar, fåglar, harar och igelkottar som ränner omkring här runt husknuten hela dagarna.

Å nu ska vi sova Gosvovven och jag! Kram å godnajt från Gällivare!


2 kommentarer

Ingen idé..

Av , , 4 kommentarer 13

… att gnälla över mörker o kyla (för det är ju samma för alla)

…att klaga över korkade människor (de måste ju också få finnas)

…att besväras över att man inte har tid (för det HAR man… det handlar bara om prioriteringar)

…att gnälla över sin dåliga hälsa (jamen vissa saker går faktiskt att göra något åt, en del saker ÄR faktiskt högst medvetna val)

…att tro att det är en god idé att kasta sten i glashus (Asså… Lägg ba ner! Bättre ibland att va tyst än att framstå som en idiot)

…att tänka att ”Jag börjar mitt nya liv imorrn” (Surprise!! Det pågår redan.. för fullt!!)

 

Jahapp, det var ju en jäkla märklig början på ett blogginlägg va? Haha… Jaa… men det är MIN blogg och jag skriver vad jag vill. Typ!

Just nu är jag inne i en period där jag läser mer än vad jag vill skriva och det är ganska skönt. En god bok är som en god vän och just nu är det sånt jag vill prioritera. Snart kommer ju storken med barnbarn nummer två och jag kan tänka mig att det blir en del bebis-pyssel att stå i så nu försöker jag att hinna ikapp lite av mig själv och göra sånt jag tycker är kul och som får mig att må bra.

Självklart längtar jag (precis som alla andra) efter sol och ledighet men just nu så är jag ändå väldigt tillfreds med att ”bara vara”. Jag har en del tankar om förändring, men inget som jag konkret har sjösatt ännu och jag försöker också att numera låta förändringar ta sin tid. Det är trots allt de långsamma processerna som kan skapa de mest hållbara lösningarna så det är ingen idé att forcera fram några livsavgörande beslut ännu.

Men ja, jag går mycket omkring och drömmer just nu. Haha.. Härregu vad mystisk å kryptisk jag är 😎 Men det är ändå lite kul.. Å tänk.. att på Internet kan man ju ändå välja att vara vem man vill så visst är det konstigt att så många väljer att vara virtuella idioter?

Självklart inser jag ju att jag själv är en idiot i någon annans berättelse, men å andra sidan.. Bryr jag mig om det? Nej, för jag orkar inte! Jag vill ba vara ifred.

Jag vill äta god mat, sova skönt, ha roligt, skratta mycket och älskas av rätt människor.. Det är inte för mycket begärt tycker jag.

Under de sista månaderna så har jag tyvärr haft det knackigt med både min hälsa och med mitt sociala flöde IRL så häromdagen när jag fick träffa min bästa vän i hela världen så blev jag så överväldigad så att jag nästan började gråta… Asså… härreguu liksom.. Vad händer? Haha.. Men helt ärligt:

 

JÄVLAR vad jag uppskattar det fina här i livet extra mycket nu!!

Tonåringen & Nellie-karamelli-hunden

 

Ja, som sagt.. Tillvaron är skön på alla sätt och vis. I Mars månad ska jag ha hela TVÅ semesterveckor och jag ska bara hare GÖTT. Både på egen hand och med min fantastiska familj.

Jag har slutat önska att jag hade fler timmar på dygnet… Jag prioriterar numera annorlunda istället. Och vet Ni… att det viktigaste blir alltid gjort och det innebär väl att prioriteringarna funkar 😉

Iklädd ledighetsuniformen för det mesta 😂

Ha det superbra!

PS: Lämna gärna lite input om Du har tid för jag är lite nyfiken på vad det är för männschor som fortfarande kollar här. Jag lovar att hålla covid-säkert avstånd haha..

*Kram*

4 kommentarer

Är det dags att vakna upp?

Av , , Bli först att kommentera 19

Jomen det vore ju skönt faktiskt! Jag inser ju att senaste månaderna liksom svischat förbi utan att jag märkt det och ändå har jag inte gjort så mycket. Alla baciller och virusar har gjort att jag hamnade i min egen lilla bubbla med väldigt lite input från omvärlden.

Inom loppet av två månader så lyckades jag pricka in RS-virus, lunginflammation samt covid. Dessutom blev min astma ganska elak under den här tiden vilket såklart gjorde mig sämre i hela mitt välmående. Jag blev andfådd bara av att prata vissa dagar och jag fick anstränga mig för varendaste andetag men trots det så inbillar jag mig att jag är på väg tillbaka med besked! Jag har börjat jobba, jag har cyklat flera mil bara senaste veckan och jag har börjat få inspirationen tillbaka vad gäller det mesta. Jag håller till och med på med ett mindre hemmaprojekt (Bara en träram som ska byggas och snyggas till, men ändå)

För en stund sen kom jag på mig själv att bara stå och le fånigt i solen som skiner in genom mitt vintersmutsiga fönster och kändes som att återse en gammal vän. Årstiderna kommer ju förvisso alltid att skifta år efter år, men just NU så finns jag och kan uppleva det. IRL..

Egentligen helt fantastiskt om man tänker efter för en vacker dag är jag ju INTE här och kan uppleva det men så länge jag kan det så ska jag uppskatta det och framförallt lägga märke till det. Vintern är jobbigast för mig, men kanske ändå mest nödvändig eftersom det oftast är då som jag får de flesta aha-upplevelserna om hur jag behöver leva mitt liv för att må så bra jag kan. Vintern ger mig alltid det största motståndet vad gäller allt och motstånd behöver vi ju faktiskt för att kunna utmana oss själva och vinna över sånt som känns tufft och svårt.

På sommaren är det mesta enklare och saker tenderar att flyta på av sig självt och tillvaron är smidigare på tusen olika sätt..

Men eftersom vintern är mest besvärlig och en väldigt kompetent motståndare så tänker jag att jag behöver kunna matcha det och kämpa extra hårt liksom.. För visst känns det skönt när man lyckats bjuda på motstånd och faktiskt tagit sig upp på benen och UT? Det är bättre att vägra gömma sig för kung Bore för det är liksom inte lönt.

För övrigt så läste jag någonstans att människor som vistas mycket utomhus klarar årstidsväxlingarna mycket bättre än de som håller sig mest inomhus. Det ligger nog mycket i det.

Annars har vi det ganska gött här hos oss på Sagovägen. Vi har ju varit instängda ett tag pga covid och då får man roa sig med de små sakerna! Till exempel att placera ut små cowboys och superhjältar på olika ställen i lägenheten:

Liten blå cowboy vakar över köket.. 😊

Att vara instängda tillsammans kan ju vara lite av en utmaning, men till 90% har det varit mysigt. Jag har ju också världens finaste grannar och har haft lyxen att få vissa inköp direkt levererat till dörren så vi har klarat karantän med all mat vi velat ha ❤ Helt fantastiskt så just nu går det inte att vara på dåligt humör pga sådant jag inte kan påverka. I slutändan är det bara sig själv man kan styra och för mig räcker det mer än väl just nu. Familjelivet AB ska ju skötas oavsett vad som dyker upp längs vägen och ja, det är ju mycket logistik och matplanering för att familjetåget ska gå som smort.. Det tar mycket tid och energi i anspråk, fast å andra sidan är det ju vardagen man ska lägga mest med krut eftersom det är i vardagen vi befinner oss mestadels av tiden.

Däremot saknar jag att få träffa mina vänner men igår lyckades jag få till en fikadejt med en av dem. Inser hur mycket värt det är att ha kloka kvinnor och män i mitt liv som går att bolla stort och smått med. Idag skulle jag också få träffa en av mina favoriter, men det blev hastigt inställt pga det jäkla covid. Usch å fy f*n!

Nåja, jag fick ju möjlighet att skriva lite istället och det är ju också kul förstås. Solen lyser fortfarande över mig och skvallrar dessutom om att min laptop är ganska dammig haha.. Ja, vi måste nog damma av oss och skriva lite oftare helt enkelt. Frågan är bara VAD man ska skriva om som kan tänkas vara av intresse för någon annan.

”Feelings are just visitors.. Let them come.. and let them go”

För övrigt så tänkte jag dela med mig av ett litet högkvalitativt serietips som jag fick av en kollega: ”Saknad aldrig glömd” som går att se i 4 säsonger på SVT. En helt fantastisk serie som är stillsam i all sin enkelhet med ett persongalleri av helt ”vanliga” människor, men ändå med en storslagen dramatik och ofantligt spännande mordhistorier.. Ja, helt klart det bästa tipset på länge.

Det är ju så lätt att snöa in på Netflix och andra kommersiella streamingtjänster men svt levererar riktig kvalité emellanåt. Kan även rekommendera serien ”The sister” som är en psykologisk thriller med rätt otäcka små inslag.. brr.. (också svt)

Jamen då så.. då var det nog inget mer jag hade att säga. Just nu 😉  Hoppas att alla som läser mår bra och att Ni håller Er friska!! Ha de gött å va inte trött. Kram H

Bli först att kommentera

Bebisar & betraktelser..

Av , , Bli först att kommentera 19
Jag vill gärna hålla liv i bloggen, men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det? Nu har det återigen gått några veckor sedan sist och självklart så händer det massor med saker som jag egentligen vill skriva, men när jag sätter mig och försöker skriva så bara GÅR det inte vilket antagligen är ett tecken från universum om att jag INTE ska skriva just då haha..
(härregu så flummig hon blivit tänker Ni kanske nu? Men ja, så kan det ju va)
Nu har jag ju också varit supersjuk ett tag och energin är tyvärr inte på topp ännu. Huvudet vill massor, men kroppen säger blankt Nej, vilket jag absolut försöker att respektera och acceptera. Jag är åtminstone tillbaka på jobbet och det känns fint för även om jag kanske borde vara hemma ett tag till så känner jag ändå att jag hellre är på jobbet än att jag ligger hemma i pyjamas och får liggsår i soffan framför dumburken. Energinivån blir ju inte direkt bättre av att gå hemma och låta luftrören damma igen. Min astma har blivit sjukt elak mot mig efter lunginflammationen. Blää..
I alla fall så är livet rent allmänt ganska skönt just nu om jag bortser från virus & elaka baciller. Jag har en behaglig tillvaro som lunkar på i lagom fart och jag har frivilligt börja samla på ovanligt många vuxenpoäng. Till exempel så var jag tvungen att köpa en ny diskmaskin nyligt och borde väl egentligen vara sur över att den gamla pajjade, men istället är jag larvigt glad över den nya diskmaskinen och känner mig glad varje gång jag ser den 😄
Tacksamhet kommer i de mest oväntade och ovanliga former och en grej som jag också upplever stor tacksamhet över är att jag inte är slav under någon eller något: Inga substanser eller beteenden som förstör min kropp eller själ. Jag vet ju att det bor en liten beroendepersonlighet inom mig, men den lilla personen är numera extremt liten och jag verkar kunna hålla min hjärna i schack och att mitt belöningssystem inte låter sig kidnappas. Just nu i alla fall. Rätt skönt ändå. MEN… det KAN drabba vem som helst, när som helst!
Jag vet ju att det finns många som brottas med beroenden av olika slag och det är lika ledsamt varje gång någon förlorar kampen mot främst droger och alkohol. Det är jobbigt både för den som drabbas, men det är också en stor sorg för de anhöriga. Ibland måste man ju släppa taget om man själv ska överleva.. För livet kan inte bara handla om att man ska överleva sina dagar. Man måste få känna att man LEVER. Stor skillnad på att leva eller ”bara” överleva.. Ja, Ni vet ju..
En enda persons missbruk kan ju som bekant prägla otroligt många människor och dessutom påverka över flera generationer. En del återupprepar dessa mönster, medan andra väljer att kapa vissa band för att skapa något annat i sitt eget liv. Visst kan det kännas ensamt ibland, men det här med sinnesro kan ibland vara mer värdefullt än att till exempel hålla liv i en del relationer trots att de bara påminner om en enda persons missbruk. Det är egentligen både sorgligt och nödvändigt på en och samma gång. Men det ingår väl i det här med vuxentänkandet att faktiskt inse att våra liv är blixtsnabba här på jorden och det förhåller jag mig till mer och mer och tjaa… det beror säkert på min stigande ålder haha..
Men visst är det märkligt ändå? Att sånt man aldrig reflekterade över som ung kan vara sånt man tänker på hur ofta som helst ju äldre man blir. Märkligt ändå.. men nödvändigt.
På tal om ålder förresten: Bebiskungen fyllde ETT år i fredags och han övar ju stenhårt på balansen (så i det avseendet är vi ju rätt lika varann) och han har så skön stil i det mesta han gör och han är så ofantligt rolig och vacker så att det gör ont i hjärtat varje gång jag ser honom (självklart är jag ju partisk som vanligt, men ändå..)
Han fick en söt bebisdocka i ettårspresent och trots sin ringa ålder så ser man redan att han är en väldigt empatisk liten person och det är en egenskap som ska vattnas och värnas om för är det är ju något vi inte kan få för mycket av i denna värld..
Hursomhelst, han är en fantastisk unge och en starkt lysande stjärna på familjehimlen! Kolla bara:
”Life is all about balance”
Bli först att kommentera

Häj bloggen…

Av , , 2 kommentarer 17

Nu var det ju ett bra tag sedan vi sågs. Tyvärr har jag ju blivit lite lat och hänger mest på andra sociala medier trots att jag aaaaaldrig skulle gå på den lätta.. att liksom slukas av bilder och filmer och diverse skrot som till exempel roliga barn, knasiga djur och finfina mattips som finns på instagram.

Där blandas gammalt och nytt och jag fastnar ibland i groteska små klipp med psyksjuka amerikaner som går bananas inne på supermarkets.. jag fascineras på ett obehagligt sätt över plastikopererade tjejer (alla stöpta i samma stackars form och som redan var superunga och supervackra innan) som tror att yta och dyra prylar är allt och jag förfäras över undercover-material från djurfabriker runt om i världen där man plågar och våldför sig på olika djur som senare hamnar på människors tallrikar.

Jag äcklas över vårdslösa individer som helt öppet sitter och hånar och mobbar andra människor från helt öppna konton men jag gläds också ibland över att ibland se glada tillrop och hejarop till diverse medmänniskor som behöver kärlek och medmänsklighet i cyberspace.

Ja härregu.. det finns tamefaan allt alltså.. MEN.. nu på sistone så har jag insett att jag lagt mig till med ett osunt beteende vad gäller mitt dumscrollande och jag kan i ärlighetens namn berätta att jag inte läst en enda bok på nästan två veckor vilket får mig att tänka på att jag faktiskt mår riktigt dåligt av allt som passerar mina stackars ihoplimmade skräpfilter.

Jag menar, det tar ju aldrig slut och det finns alltid något nytt att klicka på och näej.. jag orkar inte det nu. Jag är trött, ofokuserad och faktiskt ganska energilös och det har inte bara med hösten att göra. Det har även att göra med mitt vårdslösa klickande på onödiga dumheter.

Jag kan faktiskt göra bättre saker med min tid. Till exempel träffa, prata och umgås med riktiga människor som finns i mitt riktiga liv på riktigt.

En dag insåg jag att många människor som tidigare faktiskt fanns i mitt riktiga liv numera bara finns som små pixlade figurer i min telefon.

Visst, pandemin har ju gjort sitt till och många faller liksom ut ur tillvaron på ett omärkligt sätt och till slut så bleknar de i minnesbanken och förpassas till att vara just.. minnen.

För jag ska i ärlighetens namn erkänna att distansrelationer inte riktigt är min grej och jag behöver ha en röd tråd i mina kontakter som plötsligt minskat rejält eftersom de har försvunnit helt från mitt IRL. När man glömmer bort hur folk ser ut och hur de låter på riktigt så är det ju rätt skumt faktiskt. Jag slutar till slut att kolla in dem på nätet också eftersom de blir mer och mer som främlingar och jag orkar inte riktigt engagera mig till slut för i mitt riktiga liv har jag riktiga människor och det är ju där jag behöver lägga min tid och min energi.

Främlingarna kanske inte alltid har varit främlingar för mig, men när jag märker att jag inte ens bryr mig om att kolla in dem på nätet längre eftersom de blivit just.. främlingar så känner jag mig märkligt blasé. Jag orkar liksom inte.

Jag jobbar på att lyfta blicken just nu och jag märker ju att jag längtar efter att både läsa och skriva.

HA!! Och nu har jag gjort det.. 😎

Jag har både läst några av vk-bloggarna samt skrivit ett helt eget blogginlägg! Inte dåligt faktiskt..

Nåväl, internet har säkert varit en tröst för många människor under åren som gått och det är ju fantastiskt men nu känns det som att en ny fas börjar för många människor och så även i mitt.

Jag fördelar fortfarande dygnets alla timmar på ungefär samma sätt och jag ruckar sällan på min mat och sovklocka. Jag håller fortfarande på att förbättra mig själv på alla sätt jag kan och familjen mår bra.

Jaaa… det var väl inte så mycket mer jag hade att säga just nu haha…

Familjen förresten..

Det här med att vara mormor är så jäkla kul! Barnbarn är så mysigt och sen att Lille L är den härligaste och roligaste ungen i världen gör ju inte saken sämre direkt 😉 Självklart är jag ju partisk men det SKA man ju va!

Hemma hos oss håller vi redan på att lära honom massor med bra saker och ja, jag tror att han kommer att bli en riktigt kompetent världsmedborgare.

Två favoritkillar

 

Så fina 😊

Men jag har ju som bekant inte bara bebisar i mitt liv.. Jag har faktiskt en egen liten mormor också och henne var jag och hälsade på i helgen. Även om det var en riktig blixtvisit så hann jag ju få rå om henne i några dagar och som vanligt så hann vi ju avhandla allt möjligt mellan himmel och jord. Hon är klok som en bok också..

I alla fall så ska jag bli EXAKT en sån mormor till mina barnbarn som den jag själv har. Alltså den bästa!

Mimmi & Jag

Näejj.. men nu tror jag att min lilla update är klar för ikväll. Förhoppningsvis så kommer det kanske att bli fler inlägg här framöver. Den som lever får se helt enkelt!

Till helgen vankas det festlig weekend i tre dagar och det blir klackarna i taket på annan ort. Det borde ju generera något litet blogginlägg hoppas jag för nu jäklar ska jag roa mig. Bara att få sätta sig i ett flygplan nu på fredag känns ju helt overkligt och ja, det ska bli så himla kul.

Hoppas att alla som fortfarande läser här mår jättebra!

Hare bra häääj…

Kram H

 

2 kommentarer

Att leva…

Av , , 2 kommentarer 16

…är egentligen inte så svårt. Det går ju per automatik om man säger så: Hjärtat slår, lungorna andas, benen går osv.. Ja, Ni fattar!

Livet i sig är ju inte svårt utan det är ju andra saker som kan göra tillvaron svår: Människor, situationer, känslor osv… Ja, Ni fattar!

Jag vet att det här med att leva ”här och nu” är en uttjatad kliché som många slänger sig med utan att egentligen fatta den riktiga innebörden. Trots allt så är ju nuet det enda vi människor egentligen har och lever man i det förgågna, så får man räkna med en hel del ångest (över allt som varit, för det mesta det dåliga som har en tendens att fastna extra hårt) och om man lever för mycket i framtiden så får man räkna med en hel del oro. Oro över sånt som komma skall. (Oftast dåliga saker som har en tendens att skrämma och oroa innan det händer)

Såå.. till syvende och sist så kan man ju bara konstatera att det faktiskt är nuet som är det bästa vi kan anamma för oss själva och ändå tycks det vara så svårt för så många.

Allting i livet är flyktigt och ändå är det så många människor som inte vill, vågar eller kan inse detta faktum.

ALLT är flyktigt. Precis allt: Tid, hälsa, skönhet, relationer, omgivningar, årstider, väder etc etc.

Så varför är vi människor så jävla rädda hela tiden? Varför vara så rädd att förlora någon eller något när inte ett enda dugg egentligen tillhör oss i slutändan?

Ooops.. nu blev det lite djupt idag men ja, Ni som känner mig fattar ju vad jag menar och just nu funderar jag jävligt mycket över såna här saker. Jag vet ju varför jag gör det och jag vet också att det är bra för mig eftersom det hjälper mig att stanna i mitt eget ”Här & nu”

Inget varar för evigt och det finns inga garantier för lyckliga slut. Vi föds och vi dör och precis som i vilket kretslopp som helst så förvandlas vi alla till något annat hela tiden. Vare sig vi vill eller inte!

Den röda tråden som löper genom våra liv ligger förutbestämd längs vägen och ibland är det knutar på den tråden. Ibland går den fram och tillbaka alldeles för många gånger och ibland så kan det rent av vara en jäkla stor härva som knappt går att reda ut. Men den dagen då man kommer till trådens slut, ja då ÄR det slut och fram tills dess så är det bästa man kan göra för sig själv att stanna i nuet för det är lättast att överblicka!

Mitt liv är mitt och ditt liv är ditt!

Snart är denna vy ett minne blott. Precis som det jag känner just NU!

”Döden frågade livet: varför hatar alla mig men älskar dig? Livet svarade: för jag är en vacker lögn och du är en smärtsam sanning”

Truth of the day!

2 kommentarer

Vaa? Ska man börja umgås nu igen?

Av , , Bli först att kommentera 11

Jaa.. Det verkar inte bättre haha..

Faktiskt så har jag insett att dessa pandemiår inte varit helt hopplösa ändå. Jag har ju haft min familj och utanför jobb och  familjebubblan har jag bara haft ett fåtal människor som jag umgåtts med om än ganska sparsamt.

Plötsligt en dag så insåg jag att en välbehövlig avprogrammering skett utan att jag knappt märkt det. Trots rådande världsläge så har ett stort lugn infunnit sig och jag mår bättre än nånsin. Kanske beror det på att jag har ägnat mycket tid åt att bli motståndskraftig både till kropp och själ? Ja, förmodligen.

Somliga männschor har fallit ur mina ramar under de senaste åren och därför har också helt nya fått plats att kunna göra entré. Rätt spännande ändå. Så man kan ju säga att jag känner mig ny, fast ändå gammal. (in a good way of course)

Det har dykt upp massor av nya sätt att skärma av sig på och det har jag faktiskt mått ganska bra av.

Dåliga tider kan vara bra för den enskilda lilla människan eftersom vi mer eller mindre har tvingats till både eftertanke och mycket egentid. Alltså har det dåliga på många sätt ändå varit bra. Konstigt va?

Men nu kan vi snart börja planera in resor och annat skoj och det känns ju himla kul. Enda skillnaden för mig är att jag tar det så himla lugnt. Jag ids inte stressa eller forcera fram saker utan jag bara försöker fortsätta vara chill. Så chill jag kan liksom.

Det blir när det blir liksom…

Det som kommer i min väg kommer oavsett vad jag gör eller tycker…

Jag gör vad jag vill OM jag vill osv…

Men snart vankas det en och annan festlighet i tillvaron ändå. Jag försöker styra upp, men jag inser att det helt enkelt får bli som det blir.

Semestern väntar runt hörnet och jag ska försöka mig på att vara ledig många fler veckor än vad jag är van vid. Jag har ju alltid delat upp min semester för att kunna resa till solen minst två gånger per vinter, men denna semester kommer jag att vara ledig under hela FEM sammanhängande sommarveckor. Det känns både skönt och lite läskigt. Inget är planerat annat än en och annan träff med såna jag gillar och förhoppningsvis så blir det en kanonsommar på alla sätt.

Det enda jag bekymrar mig för är att jag ska bli för lat haha… Men skitsamma. Då får det väl bli så då!

Vi ska lata oss som fasn..

Jag ska låta världen snurra runt MIN navel och jag ska fortsätta betrakta omvärlden på mitt eget lilla vis. Som jag sagt tidigare så krävs det otroligt mycket för att hålla sig frisk i en sjuk värld och utan att gå in på det närmare så konstaterar jag bara återigen att världen är smått galen vad gäller en hel del… men jag ids inte förfasa mig offentligt utan sneglar då och då ut genom ett fönster och tänker att den enda jag kan påverka är mig själv.

Det räcker hyfsat långt!

Men nu ska jag ut å cykla.. Bokstavligt talat asså… Hahaha..

Vi hörs!

(kanske)

Harebrahäääjj!!

Bli först att kommentera

Å ja ba…

Av , , 4 kommentarer 18

Haha.. sorry för töntig rubrik, men helt ärligt.. Jag vet inte (som vanligt) vad jag ska skriva om! Plötsligt är det som att jag har en paus i ordflödet. Jag både pratar mindre och skriver mindre. Vad har hänt liksom?

Jaa.. jag vet int, men jag läser desto mer. Fast det har jag ju alltid gjort i och för sig. Jag försökte räkna en gång men insåg att jag fick göra något slags snitt över hur många böcker jag läst i mitt liv och det är faktiskt flera tusen stycken (!!?) Helt galet egentligen. Men jag lärde mig läsa redan som fyraåring och jag kan läsa två rader åt gången så jag har ju haft både tid och speed om man säger så (haha.. hur fyndig var jag inte nu då?)

Anyway, jag läste någonstans att svenskar rent allmänt får ett alltmer sämre språk just på grund av att vi läser mindre. Så otroligt tråkigt egentligen och jag kan inte förstå hur man kan välja bort litteratur i sitt liv. Det känns nästan lite tragiskt på något sätt men egentligen är det väl kanske inte så jättekonstigt med tanke på hur vi människor väljer att leva idag.

Vi är nog lite för moderna i vissa avseenden… så pass ”moderna” att vi på något märkligt vis regredierar och blir dummare och dummare ju smartare våra telefoner blir. Jag vet, mycket motsägelsefullt, men tyvärr alltför sant!

Jag är oändligt tacksam för att jag hade vuxna som läste för mig när jag var liten och jag har gjort detsamma för mina barn. Förhoppningsvis så kommer mina barn att läsa för sina barn och jaa… etcetc.. Ni fattar!

Ibland tänker jag på att jag, med mitt snabba sätt att processa bokstäver och information förmodligen hade kunnat plugga mig till vad som helst. Men nu gjorde jag inte det. Istället så gick jag ”livets hårda skola” och hankade mig fram på tusen olika sätt i livet. Men å andra sidan så visste jag inte ens vad jag ville bli när jag blev stor så det var förmodligen tur att jag inte studerade mig till någon konstig titel som jag med all sannolikhet inte ens visste att jag ”kanske” ville bli när jag var femton bast!

Nu är jag snart femti år.. typ.. och jag vet knappt fortfarande vad jag vill bli när jag blir stor. Jag jobbar fortfarande på mig själv i alla avseenden: Jag vill bli mer, jag vill lära mig mer, jag vill göra mer och jag vill göra allt.

Livet är för kort (i alla fall mitt liv) för att slösa bort på dumscrollande, dåliga relationer och tråkiga program på tv.

Jag vill ha kul, jag vill må bra, jag vill skratta, jag vill leva, jag vill äta god mat… och jag vill göra allt det där med fantastiska människor.

I mitt liv har jag äntligen sett och förstått att det finns ett mönster. När en person försvinner ur mitt liv så ersätts den med en ny. Kretslopp kallas det visst. Ibland har det kännts för jäkligt, men jag har med tiden alltid förstått varför det behövde bli så. Vi är alla tillfälliga besökare här på jorden och i varandras liv och ingen av oss kommer att finnas för evigt. Döden är som födseln: en naturlig del av livet..

Lika bra att göra det bästa av den vetskapen!

I alla fall.. nu inser jag att det jag egentligen tänkt skriva om inte ens kom i närheten av det jag faktiskt skrev. Men åååkej.. det får väl bli en annan gång då 😉

Bjuppar på en liten bild på världens finaste barnbarn som doppar tårna i det gröna för första gången och det var ju såklart en hit!

Världens gölligaste unge!

Hoppas att alla mår skitbra och njuter av tillvaron. Försök att säga JA och NEJ på rätt ställe, vid rätt tillfälle så löser sig det mesta!

Vi hörs!

 

4 kommentarer

Ingen rubrik alls faktiskt..

Av , , Bli först att kommentera 17

Hej å hå vilken intensiv april det varit hittills.

I början av månaden tog jag hela mitt crew och drog femtitvå mil norrut för att hänga med min mormor. Så påsken bestod av massor av snöskottande och mysigt familjehäng.

Jag fick hela FEM lediga dagar med familjen och det händer ju nästan aldrig så det var välbehövligt.

I övrigt så var ju Gällivare bara mest tragiskt i vanlig ordning. Nu är det ännu mer zombievarning nere i stan som är helt ödslig och med stängsel överallt med rivningar som pågår och jag blev bara deppig av att se det hela. Säkert blir det fint om några år när allt är klart men just nu väcker det bara obehag.

Snacka om en era som går i graven liksom..

Kusligt är ju bara förnamnet!

Nä, nog var det skönt att komma hem till sin lilla bubbla. Borta bra, men hemma bäst eller hur det nu var..

Hemma lever livet ”som vanligt”. Jag har dock varit tvungen att dra ner lite på tempot pga familjeskäl och det händer lite grejer som tar både tid och energi. Nu, mer än nånsin så behöver jag vara den absolut bästa versionen av mig själv och jag jobbar på formen. Både den fysiska och den psykiska. Livet har ju som bekant sina upp och nedgångar, men man klarar sina utmaningar betydligt bättre om man mår så bra man kan.

Hälsan är ju det absolut viktigaste vi har. God hälsa har ingen quickfix och det kostar både tid och pengar att främja god hälsa. Det handlar också om hur man vill prioritera och det är helt enkelt upp till var och en.

Det märkliga är att den moderna världen är så jävla ”uppochner” och totalt ”tvärtemot” på många sätt. Titta runt i en vanlig matbutik till exempel.. sånt som är onyttigt och direkt skadligt för kropp och själ är superbilligt.. kolla bara på energidrycker, lösgodis, läsk, snacks och läskiga matprodukter som innehåller jag-vet-inte-vad.. Billigt som fan, lättillgängligt och framställt som att det är till för människor. Nä fy..

Sen kollar man lite på riktig mat,, frukt & grönt och sådant man faktiskt LAGAR riktig mat av.. Betydligt mycket dyrare och inte lika lättillgängligt som skräpet (som ofta står superskyltat vid kassan)

Andelen med övervikt och fetma har ökat enormt bland 11–15-åriga skolbarn i Sverige. Hur otäckt är inte det? Det har enligt fhm skett mer än en fördubbling av barnfetma mellan läsåren 1989 och 2018.

Vad är det som händer med oss? Kan det vara så att vi är naturliga varelser som lever i en mycket onaturlig värld? Ja, det tror jag i alla fall!

Det är i alla fall jävligt skumt att se hur många väljer att lägga mer pengar på att KLÄ sig i ”rätt” märken som för övrigt är svindyra, men inte lägger många kronor på vad de äter, utan glatt skyfflar i sig massa skit som tyvärr inom kort kommer att få dem att både åldras och dö i förtid. Hur sjukt är inte det?

För övrigt så är det här med märkesfixering bara konstigt och jag ser märkesfixerade människor som otroligt smaklösa och allmänt ”tacky”. Till exempel det här med att grovt kriminella människor älskar att klä sig i GUCCI? Jag menar.. det är ju skrattretande. En skithög är ju alltid en skithög oavsett vad h*n klär sig i.

Nä fy fan.. Världen är galen och många gånger obegriplig och därför är det rätt skönt att avskärma mig ibland så att jag  inte behöver ha hjärnans skräpfilter aktiverat hela tiden.

Haha.. kan ju finnas risk för att jag låter som arga tanten men å andra sidan så är det ju MIN lilla blogg och jag skriver vaffan jag vill. SÅDESÅ!!

Annoying buffoon

Nåväl, jag skapar min egen tillvaro och gör vad JAG kan för att må så bra som det går. Har också bytt batterier på MAT-OCH-SOVKLOCKAN som för övrigt ringer jämt haha.. Äter mest hela tiden, sover 9 timmar per dygn och däremellan så gör jag ju massor av annat skoj. Men det får bli en annan historia  😀

 

Hoppas alla Ni mår bra!

Bli först att kommentera

Hello & goodbye..

Av , , Bli först att kommentera 18

Så var det då äntligen årets sista dag.

2020 har gjort sitt och kommer kanske att gå till historien som ett av de värsta åren i mannaminne. Men 2020 har också varit en ögonöppnare för många människor och rakt igenom helt hopplöst har det ju faktiskt inte varit.

När det är dåligt världsläge så kan man ju också se det som en rejäl påminnelse om vad som ska vara viktigt i livet. Social distansiering har ju faktiskt gett oss gott om tid till både reflektioner och eftertanke om hur vi vill ha det.

Alla är ju berörda på något sätt av pandemin och det har såklart präglat stora delar av tillvaron.

Men allt som är jobbigt och svårt gör oss också starkare i slutändan. Många människor har ju faktiskt varit kloka och tagit vara på tiden 2020 och gjort massor av positiva förändringar för att bibehålla och förstärka sin hälsa. Både den mentala och den fysiska.

Att leva här och nu har väl aldrig varit viktigare. Oavsett vad 2020 innehöll..

Jag vet bara för min egen del att 2021 blir ett nytt, ännu oskrivet blad och att jag kan fylla det året med vad jag vill och vad som passar mig. Jag bestämmer inget, jag ger inga nyårslöften, jag lovar ingen någonting och jag skapar heller inga visioner annat än att jag bara vill leva i nuet, bara vara här och nu och att jag fortsätter att vara tacksam över allt som är positivt i mitt liv.

Jag stänger många dörrar, men öppnar kanske några fönster och sen tar jag en dag i taget! 🙂

Hoppas alla som fortfarande läser här får en bra start på det nya året. Var rädd om Er själva och varandra.

 

”Ibland ser man allt och ingenting samtidigt. Vi vet ingenting om framtiden annat än att det enda vi kan vara helt säkra på är att det blir vår, sommar, höst och vinter varje år.. hela livet ut. Livets ständiga förändring och eviga cykler”

Bli först att kommentera