Kategori: Jag STÖR mig på…

Paus mitt i alltihopa..

Av , , 4 kommentarer 19

Ja, ibland måste man bara pausa litegrann. När verkligheten pockar på och behöver tid. Tid är ju som bekant ingen bristvara, utan snarare en måttstock i hur man prioriterar i sitt liv. Det är ju så att varenda människa har exakt lika mycket tid på sitt dygn och ingen blir i detta avseende diskriminerad. Här kan vi alla pusta ut och glädjas över att det faktiskt är lika för alla. De som anser att de ”inte har tid” prioriterar helt enkelt för dåligt.

Jag har en ganska tydlig bild av min egen prio-ordning och tycker själv att jag har en rätt okej balans mellan alla mina vardagsbitar.

När man är mamma och fru så går ju den mesta tiden och engagemanget åt till den närmaste familjen, men jag är också kollega, vän, syster, dotter, barnbarn och lite annat diverse så jag har ju såklart annat jag vill kunna göra när jag är ledig. Jag vill träffa vänner, jag vill träna, jag vill läsa böcker och jag vill också kunna prioritera att göra INGENTING.

Tyvärr är det ju mer sällan jag kan prioritera just detta: Ingentinget! När man har ”ingenting-tid” så kan man fördriva sån tid med att till exempel hasa omkring helt ensam i morgonrock hemma och bara njuta av tystnaden och stillheten samtidigt som man spanar ut genom sina fönster och filosoferar över diverse eller hur vädret ska bli.. Man kan också ligga extra länge i badkaret ända tills badvattnet blir kallt… eller… varför inte bara ta en liten dagstupplur på sofflocket?! 🙂 Ibland har jag specifika ”sovdagar” som innebär att jag helt enkelt sover några timmar när det ingen är hemma och om jag är ledig mitt i veckan

Att få ha lyxen att göra ingenting är en företeelse som sällan får upplevas. Tyvärr.

Förra helgen kände jag mig tvungen och gå in och göra en insats hemma hos en person trots att h*n har personal som ska hjälpa till i alla vardagsbestyr. Fast jag själv hade jobbhelg så kände jag mig tvungen att ingripa på direkten och jag la ner mer än tio timmar på min obefintliga fritid för att måsta fixa till sådant som andra har betalt för att göra.

Jag var såklart helt slut efter den helgen och hela min egen så välplanerade tid rök ju såklart all världens väg. Veckan som varit efter den överjävliga helgen har jag varit allt annat än pigg. Allt jag ville göra under veckan fick stå tillbaks för att återhämta mig själv och även för att försöka få ner saker på pränt för att skicka till ansvariga för att få någon klarhet i VARFÖR?

Dels har jag varit arg, men också uppgiven över hur saker bara kan få hända om och om igen. Uppenbara orättvisor är fan det värsta jag vet och det går liksom inte att vara tyst.

Vi måste tala för dem som har en svag röst eller ingen röst alls. Att inte göra det är oacceptabelt.

Det är inte alltid det hjälper att höja sin egen röst, men man ska åtminstone försöka.

”Helping one person might not change the whole world, but it could change the world for that one person”

4 kommentarer

Tröst me höst?

Av , , 2 kommentarer 17

Ja, hur jobbiga dagar livet än må bjuda på så finner jag en stor tröst i hösten.

De flesta ser våren och sommaren som en nystart, medan jag (som vanligt) är lite bakvänd och ser hösten som nån slags nystart. Den ultimata måndagen typ. Hösten inbjuder till utomhushäng och fysisk akivitet mer än nånsin och jag försöker vara vaken i dagsljus och sova med mörker så gott det går. Jag försöker också att platta till vardagen så mycket jag kan och jag har faktiskt hittat flera nya små fiffiga lösningar och seriösa lifehacks för att spara tid och för att tillvaron ska rulla friktionsfritt.

Jag har tyvärr ett och annat litet moln på min himmel men jag tacklar dem så gott jag kan. Det mesta ligger totalt utanför min kontroll och jag kan inte påverka så mycket. Jag vet att det bästa jag kan göra är att leva som ”vanligt” och bara försöka vara som jag brukar.

Tillvaron har ju sina uppförsbackar emellanåt fast det känns ändå helt okej. Det är så livet är för de flesta, men något som jag inte riktigt fattar är att så fort jag har en liten reva i mitt eget lilla kosmos så finns de alltid dem som märker när jag inte är på topp och då passar på att försöka sticka mig. Ibland blir jag stucken med nål och ibland blir jag stucken med kniv.

Numera är jag (sorgligt nog) ganska van vid sånt och för det mesta bryr jag mig inte. Jag har lärt mig att hålla käft och bita ihop för jag vet att det oftast tar mer energi att försöka ”hävda min rätt” inför de som ändå bara vill hitta fel och som gör allt för att förvränga mina ord och belysa lösryckta fraser för att få mig att framstå som en arrogant skitstövel. Jag suckar inombords och tänker ändå att jag måste bli bättre på att stå upp för mig själv i stunden, men oftast så blir jag bara less och känner mig missförstådd i tystnad. För vem orkar lyssna liksom?

Speciellt obehagligt blir det när somliga liksom ”ruvar” på saker i flera veckor för att helt utan förvarning kasta fram saker som de tycker att jag sagt eller gjort fel.. Det är så otroligt tröttsamt. Ibland kanske man inte ens minns vaffan som hände eller vad man sa eller gjorde som var så fel?! Liksom.. ”Istället för att en månad senare gnälla, kan det i stunden vara bättre att skälla” (Haha.. där fick jag till det)

För några år sen hade jag nog blivit galen och rivit upp himmel och jord men numera tänker jag mest på hur jag på lättaste sättet ska kunna undvika lynniga och obalanserade personer som får mig att känna obehag. Min rullgardin åker oftast ner, men ibland måste man kanske rent av retirera helt och hållet och till och med fundera på ett miljöombytbyte. Speciellt när det mest vardagliga blivit kroniskt problematiskt och jag till och med blir ifrågasatt för mina levnadsvanor och mitt sätt att leva mitt liv.

Det är mycket som snurrar nu och jag behöver verkligen ta mig en allvarlig funderare på vad som komma skall. Faktiskt en jäkla tur att det är höst ändå  😀

I denna höst är det lätt att finna tröst!

Tänder lite ljus i mitt lilla hus 🙂

Trevlig helg & vi hörs!

🙂

 

 

 

 

2 kommentarer

Kidnappa det offentliga rummet?

Av , , 8 kommentarer 37

För några dagar sen gick jag genom stan med en vän.

Som väntat så var det ju inte så mycket folk i farten. Umeå har ju under de senaste fem åren förändrat sig ordentligt. Till det sämre enligt mig: stadskärnan är numera en ful, tråkig och ödslig plats där man inte gärna hänger om man inte måste.

Det blir mer och mer sällan jag besöker stan men de få gånger som jag gör det så känner jag mig inte helt nöjd.

Jag känner mig invaderad på flera sätt. Jag kan till exempel inte gå obehindrat i min egen bubbla utan att bli ansatt av flera olika romska kvinnor som numera börjat komma närmare än de gjorde förr och ja, jag förstår att även deras situationer också blivit jobbigare och att de stångas med sin fattigdom vilken på många sätt gör dem desperata.

Men det får mig att känna mig otroligt begränsad när de kommer fram till mig och vill göra anspråk på mina pengar. Jag upplever det som obehagligt och i vissa fall även lite skrämmande.

Jag ger aldrig något i handen på tiggare eftersom jag inte vill befästa deras situation och därmed låta det fortgå. Jag tror att varje krona vi ger i handen upprätthåller slaveri och organiserad människohandel på flera olika sätt.

Det vill jag inte vara en del av. Men.. Jag har hjälpt många utsatta människor (bland annat romer i Umeå) på andra sätt. På sätt som känns rätt för mig och för det jag tror på.

Men att bli antastad på stan är inget jag vill vara med om.

Något annat som jag inte heller vill vara med om är att behöva lyssna på kvinnan som mitt på torget, utrustad med mikrofon och högtalare skriker ut sina budskap om Jesus till alla som går förbi.

Många gånger låter hon aggressiv och ibland skriker hon saker som: ”VÅGAR DU STÅ HÄR NÄR JESUS KOMMER TILLBAKA??“

Jag tänker på människor som kanske är sköra och mår dåligt på olika sätt och hur hon kanske påverkar på fel sätt.

Jag förstår inte hur det kan vara okej att en enda person i religionens namn kan få kidnappa det offentliga rummet på detta sätt.

Minns ni snubbarna som för några år sen betedde sig likadant?

De blev både lagförda och avvisade från city vad jag minns, så varför får hon fortsätta med det här?

Alla som är intresserade av det här med Gud och Jesus kan säkert hitta sig en trevlig kyrka med likasinnade där alla är frivilligt och kan prata med varandra om alla teologiska spörsmål som var och en funderar på.

Varför tillåts hon störa ordningen i centrum på det här olustiga viset?

Om jag skulle komma dragandes med mikrofon och högtalare en dag och kliva upp på det där lilla podiet och säga till kvinnan:

”Nu är det min tur att prata, nu får du faktiskt kliva ner” Och så hade jag börjat skrika ut över torget varför jag INTE tror på religioner överhuvudtaget så kan man ju undra vad som skulle hända?

Cred till kvinnan för hennes engagemang. Absolut. Men helt ärligt. Nog tycker jag och kanske många med mig att det finns lämpligare ställen än city.

De få gånger jag är nere i stan vill jag kunna röra mig fritt utan att bli antastad av någon! Det är min rättighet kan jag tycka.

Vad tycker Ni andra?

Och när det kommer till slutresultatet av hur Umeå till slut blev efter allt grävande å byggande, så kan jag inte låta bli att undra om inte pengarna gjort bättre nytta någon annanstans..

8 kommentarer

Grisar igen…

Av , , Bli först att kommentera 10

Nu har jag skrivit om grisar alltför många gånger kanske, men det är svårt att låta bli när man blir mer och mer upplyst om hur livet faktiskt ser ut för vissa djur som många väljer att stoppa i sin mun!

Har någon av er läst ”rapport från ett slakteri”?

Det har inte jag, men jag har läst en recension av boken och helt ärligt så tror jag inte att jag kommer att palla med att läsa den 🙁

Grymhet i sin renaste form!

Här kan du läsa recensionen i sin helhet :

Rapport från ett slakteri 

”Inte vill du väl äta upp mig? ”

Usch, jag blir ledsen att bara tänka på det här alltså  🙁

 

#ingengrispåminspis

Bli först att kommentera

Det här med att roffa åt sig…

Av , , Bli först att kommentera 17

…eller hamstra saker. Det är ju i princip samma sak kan jag tycka.

För visst borde väl de flesta FATTA att om de börjar handla onormalt mycket av saker som riskerar att ta slut så betyder det ju faktiskt att andra människor blir helt utan.

Tänk att många är så förbannat osolidariska med sin omgivning i tider som de här.

Jag undrar lite hur det kommer sig att vi inte bara kan försöka ha ett köpmönster som innebär att alla försöker tänka på att allt från toapapper till mat ska räcka åt alla och inte bara till ”Mig, mig MIIG och MIIN familj”

Fy fan, ibland är folk bara så jävla pinsamma och dumma och i tider som dessa visar många verkligen upp sina rätta ansikten. Precis som att det absolut viktigaste för en människa i tider av smittor och sjukdomar är att kunna torka sig i arslet!?

Ja.. vad ska man säga? Ids int skriva mer om det här.. ni förstår säkert min poäng.

Ingen kan göra allt,  men alla kan göra något. Se till att alla får en liten del av kakan istället för att äta hela själv men OM du äter hela kakan själv, ja då är det ju viktigt med toapapper förstås.

(Ont i magen? Ja, så gåre när du tar hela kakan)

”Bryr du dig ett skit,  eller ÄR du en skit?”

Människor och dess beteenden är ovanligt intressant så här i Corona-tider haha…

😀

 

Läs mer

Bli först att kommentera

Den mörkaste tiden på året när det inte…

Av , , Bli först att kommentera 18

Den mörkaste tiden på året för att det inte...

Den mörkaste tiden på året när det inte blir ljusare än så här..

Om ett par timmar sitter jag på tåget på väg hem till min familj och som jag längtar. <3
Jag har haft det så mysigt med min mormor och jag har hunnit träffa lite andra släkt & vänner.. jag har prioriterat mig själv till tusen och har sovit elva timmar per dygn. Otroligt skönt. 🙂

Ett par timmars thaimassage har jag också hunnit med så jag känner mig lagom blåslagen och ganska mör i kroppen haha…

Men jag ser ovanligt mycket fram emot att åka hem idag. Jag vet inte om det beror på att jag åkte hit utan kidsen, eller om det beror på allt obehag som jag känner just nu och som förvisso handlar om vad ANDRA gör, men som ändå verkar komma åt mig på något kusligt sätt..

Alla tankar på vad människor är kapabla att göra mot andra levande varelser skrämmer mig som fan och kanske är det därför jag vill åka härifrån för att det blir lättare att slippa tänka på det om jag rent fysiskt lägger avstånd mellan mig och Gällivare!

Idag har dessutom en mordrättegång inletts här i Gällivare och det händer så mycket sjukt överallt.

I missbrukskretsar kan ju precis vad som helst hända och våldet som kan utlösas i en nakotikapåverkad hjärna är så otroligt skrämmande..

Jag tror verkligen på att människor besitter förmågan att ändra på sina liv om de lyckas tillfriskna från missbruk och beroendesjukdomar, men jag tror också att det blir svårare varje gång en mänsklig gräns korsas som innebär att man dödar någon, eller skadar någon svårt.

Mord och tortyr är så extrema begrepp och det är svårt att förstå hur någon kan vara kapabel till det.

Men uppenbart så är det ju så och det är bara så jäkla hemskt!!

Det mänskliga mörkret både skrämmer och fascinerar…

Låt mänskligheten få uppleva mer ljus nästa år. <3

Ta hand om Er.. och varandra!

Bli först att kommentera

Synnerligen oönskade samtal

Av , , 11 kommentarer 15

Synnerligen oönskade samtal får jag rätt...

Synnerligen oönskade samtal får jag rätt ofta nuförtiden. Åh vad jag stör mig på dessa.

Min blocklista i mobilen är numera milslång och jag gör mitt bästa för att artigt, men bestämt tacka Nej till allt möjligt innan jag avslutar samtalet och blockerar numret som samtalet kom från.

Men igår fick jag ett samtal som hittills irriterat mig mest i kategorin ”oönskade samtal”

Det var Margareta, som helt fräckt ringde mig från hemligt nummer för att hon ville informera mig om Jehovas vittnens hemsida.

Svarade att jag absolut inte är intresserad av någon hemsida och avslutade samtalet för att fortsätta mitt ordinarie samtal IRL över en kopp kaffe med min fina vän som jag har VALT att umgås med.. Jag hade absolut inga som helst planer på att prata religion med en för mig okänd person.

Jag försöker att inte låta mig provoceras, men ibland är det svårt.

Någon kanske minns när jag (helt oönskat) blev uppringd av en mäklare här i stan som hade den oerhörda fräckheten att ringa upp mig på min dyrbara kvällstid för att göra anspråk på både min tid och mina pengar.

Så sjukt oseriöst och allt annat än professionellt.
Men visst, Margareta från Jehovas vittnen hade säkert inga ekonomiska anspråk och jag får väl ge henne liiite cred för att hon så entusiastiskt orkar hålla på att ringa folk så här och på så sätt försöka ragga nya vittnen.

Men allvarligt.. nog är det väl bättre att folk själva kan få ha det egna mandatet att söka sig till vilken religion de nu kan tänkas vara intresserade av?
Att folk som ska sälja sina bostäder själva kan få undersöka vilken mäklare de vill välja? Och så vidare…

Fan.. jag är så less på oönskade telefonsamtal oavsett vem de kommer ifrån.

Så om du inte känner mig och mest troligt bara vill åt min tid, mina pengar eller på annat sätt bara irritera mig.. var vänlig ring nån annan.

Margareta från Jehovas vittnen kanske? Nä just det ja.. hon ringde ju från privat nummer haha..

Nåväl, hare bra allihopa! Med vänliga och lite småsura hälsningar från arga tanten 😀

11 kommentarer

På tal om Vasaplan…

Av , , Bli först att kommentera 12

 

IMG_20190704_104940

På tal om Vasaplan…

Jag är genuint nyfiken på hur man tänkte när man ”designat” det här horribla gångunderlaget?!

Tror den som ritar upp den här typen av idiotiska lösningar att det inte finns människor som gillar skor med klackar i Umeå?!

Tänk er ett litet lager snö här.. och så dyker det upp människor som har brådis till bussen… Och kanske är det också mitt i natten på en lördag och alkoholhalten kanske är lite högre hos vissa bussresenärer.. och vips, så fastnar nån stackars tjej ( eller kille för den delen) i nåt av hålen med en smal klack och bryter foten..

Ja, jag vet inte om det finns fler än jag som tycker att det här är en av flera skitdåliga saker på nya Vasaplan. Så less jag blir.

För övrigt så gick jag ner med en klack på Renmarkstorget förra vintern utanför dåvarande Allstar eftersom ägarna (?!) borrat ca 10 cm stora hål i marken utanför entrén. (För staket eller uteservering eller vad de nu hade hålen till)

Mina skor blev förstörda eftersom utsidan på klacken gick sönder på grund av det där jäkla hålet och jag gick faktiskt in på Allstar för att fråga om de tog något slags ansvar för sina hål utanför (de finns fortfarande kvar)
Men svaret jag fick av en snubbe i baren var: ”Du får väl själv ta ansvar för var du sätter dina fötter”

Sjukt dålig stil i alla fall, men det är nog bara en tidsfråga innan både klackar och fötter går sönder i de här metalliska hålen på Vasaplan.

PS: Tittar man ner i hålen så ser man en brokig flora av fimpar och snus. Helmysigt alltså!

Blä och tummen ner för Vasaplan och den som hittat på det här! *Tack och lov att jag har bil*

Bli först att kommentera

Efter påsken gick luften ur tror jag

Av , , Bli först att kommentera 14

Efter påsken gick luften ur tror jag

Efter påsken gick luften ur tror jag..

På fler än ett sätt: igår när jag cyklade till jobbet så fick jag låna Viggos nya räsercykel och vad hände? Jo, punktering på väg hem imorse  🙁  suck!

Sen har jag två andra i-landsproblem i form av trasig golvvärme samt en jävligt irriterande navel som gör ont så fort jag skrattar eller tränar hårt.

*Suckar igen* nåväl, snart får jag förhoppningsvis åtgärda både trasig kropp samt badrum och sen kanske jag slipper det här trista gnället haha.. men, det är trots allt min egen lilla blogg och då kan jag väl få gnälla litegrann ändå. 😀

I alla fall, det var vad jag hade att bjuda på ikväll: Gnäll! Men ja, tack för att just DU ville läsa om min klagan! Ha det gött å sov när du blir trött!! Kram

Bli först att kommentera

En e-lack pumpa

Av , , Bli först att kommentera 18

En e-lack pumpa

En e-lack pumpa!

Tänka sig.. jag har aldrig någonsin stuckit kniven i en pumpa trots att jag är morsa (!?)
Men nu har jag åstadkommit min första, och tjaa.. jag måste säga att jag är ganska nöjd. H*n ser uttrycksfull och lite småjävlig ut och de var väl det som var meningen 😀

På tal om småjävlig förresten.. häromdagen hittade jag ett intressant bås uppe på S&F båsloppis.. innehållet var till stor del mina gamla kläder (!!) Vilket först och främst var anledningen till att jag stannade upp och kollade lite extra.. någon som jag en gång kallat för ”god vän” lyckades reducera sig till mindre än fågelskit när jag upptäckte att hon dessutom lagt ut en bok till försäljning i sitt usla bås. En bok som jag uttryckligen sagt att jag ville ha tillbaks efter att hon läst den eftersom den betyder mycket för mig av många anledningar..

Jag löste det hela smidigt genom att helt enkelt köpa tillbaks min egen bok. Men jag passade också på att lämna tillbaks lite av den negativa energi som hon skapat i mitt liv och som definitivt inte tillhör mig längre.. så jag antar att det var meningen att jag skulle stanna till just där och då.

Med tanke på hur längesen det var som jag var där uppe på båsloppisen så tror jag absolut att det var någon mening med det hela 🙂

För övrigt så hade jag nog skänkt bort alla gamla kläder till röda korset eller dylikt om det var jag som ville göra mig av med en gammal polares före detta paltor.. fast å andra sidan så kanske det känns bättre just för henne att få göra sig några tior på mina gamla kläder 🙂 haha.. det är hon ju ändå värd kan jag tycka.

Och.. så fick jag ju tillbaks min bok också! Den kan jag för övrigt varmt rekommendera Er att läsa: ”Aprilhäxan” av Majgull Axelsson. Jag har skrivit om den boken i bloggen förr… Den är så himla bra! Läs den. Garanterat en bok som lämnar avtryck.

I alla fall.. hoppas Ni mår bra!

Bli först att kommentera