Jag vill vara full…

…av energi och förväntan denna höst, men tyvärr går det ju lite dåligt eftersom jag hamnat i en dipp då jag tappat mycket motivation, inspiration och kondition! *suck*

Inspirationen försvann då jag fick lite dåliga nyheter (väntar på nya, bättre sådana)

Motivationen försvann då jag insåg att jag numera ägnar mig åt saker som jag inte längre helhjärtat kan tro på! (När folk bara vill ha och ha och HA, utan att ge eller ens vilja hjälpa sig själva)

Konditionen försvann när småttingarna var här med snorpussar och plusmeny i form av diverse baciller. Sjuka blev vi allihopa, men det gör ingenting. När snorpussarna delas ut av världens sötaste små varelser så skulle de lika gärna ha kunnat vara radioaktiva: Jag skulle ha pussat dem ändå haha…

Senaste veckan har jag äntligen kunnat ta mig tillbaka till gymmet och trots att det var si och så med kondisen, så är styrkan intakt och till och med fenomenal om jag får säga det själv.

Numera när man får pryda en och annan buss i jätteformat så måste jag ju liksom hålla formen så att jag inte far omkring med osanning och falsk marknadsföring haha.. Tenton Marieberg är ju ett av mina favoritställen och tack vare gymmet så är jag ju i mitt livs bästa form!

Ska man sitta på bussen dygnet runt, så gäller det att vara i bra form 🤣

Vi blev fotade under en av sommarens varmaste dagar. Väldigt svettigt, men roligt faktiskt.

Jag insåg att det är väldigt längesedan jag skrev i bloggen och det har ju såklart hänt tusen och tusen saker som jag skulle kunna skriva om. Det har hänt en och annan grej som är helt för jävlig och det har hänt en del saker som är supernajs! Det som är skit ska jag inte alls skriva om, eftersom jag jobbar och lever efter devisen: Krymp det negativa, förstärk det positiva!

Vi har ju varit till Sandnes och Stavanger under hösten och som vanligt så var det ju helt fantastiskt där. Vi har ju skaffat oss ett par alldeles egna norrmän av extremt hög kvalité som visat sig vara en perfect match för hela vår familj. Tyvärr kan jag inte visa så många bilder eftersom det råder sträng sekretess.. Men en liten bild från när Jimmie pratade med en svan i Stavanger kan Ni ju för all del få se hehe…

New friend!

Annars så lunkar tillvaron på ganska bra. Jag lyckades fånga en skum grej på bild där det ser ut som att molnen bildat stora vindvågor på himlen. Jag kom hem från jobbet och såg dessa cloudwaves över mitt kvarter:

Hur coolt?!

Ja, jag försöker vara ute i naturen så mycket jag kan och hinner. Som tur är så har jag ju sällis av den fina husky-flikkan som är mitt fyrbenta (och första) barnbarn. Hon älskar också att vara ute och jag är så tacksam över att jag har henne till låns OCH en sjö runt hörnet i mitt alldeles vanliga liv och tillvaro.

Spaning vid sjön!

 

Och på tal om barnbarn… Mina barnbarn är så otroligt vackra och roliga så det är inte klokt! Jag skulle egentligen vilja berätta om allt skojigt som händer när det vankas bebisliv, men det kan varken kan eller vill jag. Det enda jag kan dela med mig av är att de får mig att skratta så att jag får ont i magen, att de luktar så ofantligt gott så att jag nästan svimmar, att de är så vackra så att jag kan börja gråta bara jag ser dem och att de helt enkelt fyller en betydande del i min tillvaro och i mitt hjärta. Jag har aldrig sett så fascinerande varelser i hela mitt liv! Eller, jo… såklart mina egna kids… Men det var ju så längesedan så kanske har jag liksom glömt lite av den där magin som faktiskt omger varje litet barn som är i sina tidiga levnadsår. De är som en portal in i en helt magisk värld och en spegling av hela universum.

Jimpa & Inez fixar babysnäx!

Jimmie är ju för övrigt min klippa (som vanligt) Han är min ständige beskyddare och vapendragare och vi har haft ett så himla roligt och fint år tillsammans. Sommaren och hösten har varit bäst och nu ställer vi om till vinterläge och går in i viloläge. Till våren väntar många festligheter och vi ska bara vila och smida planer inför dessa roligheter.

Jimmie… Han är klippan, jag är havet!

Jag har ju inte skrivit i bloggen på skitlänge och jag hittar varje dag saker som jag gärna vill skriva om. Världen är ju tammefaen helt jävla skev och synnerligen omöjlig just nu så nog finns det ju saker som jag skulle kunna skriva om. Men näe… jag orkar inte just nu. Jag vill bara njuta av mitt flow.

Jag jobbar ju som bekant en del på att inte spotta ur mig varenda tanke som passerar min hjärna. Min odiagnostiserade ADHD och mina autistiska drag får härja helt fritt, med undantag av att jag inte längre delar allt med Er. Jag har helt enkelt hittat andra kanaler!

PS: Jag har mailat ansvariga för VK-bloggen för flera veckor sedan och frågat var statistiken tagit vägen och varför det inte går att se topp-20 listan. Är det någon som vet? Vad som hänt och varför ingen på VK vill svara på frågor? Let me know… De få gånger man nu bloggar så kanske man ändå vill veta om någon stackare varit förbi och läst. Eller hur? Men oh, well… Ni som läser kan väl för all del lämna en tumme åtminstone så vet jag om och när Ni varit här!

Hoppas att alla mår superbra! Kram och på återseende!