Allsköns funderingar om politik

Mobbarna vann inte

Av , , 6 kommentarer 51

På valnatten kom jag att tänka på reklamen för Harry Boy: Alla kan vinna! Samtliga partiledare uppträdde och talade både med sina partikamrater och journalister som om de vore vinnare trots att alla utom S och SD tappat väljare. SD var det parti som ökade mest av alla.

Valresultatet innebar att ’vinnarskallen’ Magdalena Andersson tvingades erkänna sig besegrad och meddelade därför sin avgång. Istället för att gratulera och lyckönska valvinnarna började hon skryta med hur välskött Sverige var och tala om den krigsvinter som nu skulle komma. Hon varnade också för det hat, hot och våld som väntade oss alla:

Det står med valresultatet klart att Sverigedemokraterna är Sveriges näst största parti och jag vet att många svenskar känner oro. Många har också redan mött hat och hot och ännu fler oroar sig för att bli en måltavla och tvekar dessutom att uttrycka sig offentligt. Jag ser er oro och jag delar den.”

Vilket lågvattenmärke! Inte minst den utbredda PK-ismen ger många människor tunghäfta idag. Att beskriva verkligheten som den verkligen är och varför den är som den är kan innebära att man ’deplattformeras’ och ’brunsmetas’. Den s k ’Sverigebilden’ måste till varje pris upprätthållas.

Strandfjällan hämmas dock varken av PK-ism, tunghäfta eller ’deplattformering’. ’Still going wrong’ tog hon än en gång chansen att ge prov på sin låga nivå med en varning till den blivande statsministern:

Vi kommer inte acceptera fascismen.”

Båda Andersson och Strandfjällan visade med all önskvärd tydlighet vilka dåliga förlorare de är. Så fort sossarna förlorar makten, är det i deras ögon ett hot mot demokratin. Men man ska som bekant inte vänta sig stora saker av små människor.

I statministerduellen mellan Andersson och Kristersson några dagar innan valet blev det tydligt att sossarna inte hade något att komma med. Alla problem som valet främst handlade om (kriminalitet, migration, energi m m), är ett resultat av de rödgrönas tomma verktygslåda och oförmåga att styra landet. I duellen mot Kristersson fäktade Andersson illa och inte sällan sa hon sig hålla med Kristersson i hans synpunkter och förslag istället för att komma med egna synpunkter och motförslag. Grattis, Kristersson! Andersson må vara populär i sitt eget parti, men när väljarna får välja, väljer en majoritet bort henne. Kristerssons lag vann med 3 mandat. Sossarna vann 2018 med endast 1 mandat.

Även Annie Lööf avgick som partiledare ett par dagar efter sitt katastrofval. Hellre förekomma än förekommas. Hennes bäst-före-datum passerades för flera år sedan och hennes ’breda mitt’ fanns bara i hennes fantasi. SD fick fler röster än C t o m i Lööfs hemtrakter. Grattis, SD!  Lööfs poserande i traktor m m genomskådades av väljarna och hennes ständiga mobbning av SD och Åkesson gick inte hem. Mobbning och härskartekniker ska inte löna sig. C:s valspråk ”Framåt”, inspirerat av Macrons ”En marche”, klingar numera falskt.

Lööf har ägnat mer tid och energi åt att kritisera SD än åt att föra ut sitt partis politik, något också hennes partikamrater kritiserat. Hon har betett sig som en outtröttlig vuxenmobbare mot SD och Åkesson. Inte i en enda partiledardebatt har hon missat chansen att kritisera honom och SD på olika sätt. Hur skulle det ha låtit om det varit han som gjort likadant mot henne? Hela ’skrikvänstern’ har f ö gjort gemensam sak med Lööf, när det gäller behandlingen av Åkesson. Märta Stenvis vägrar fortfarande att ta Åkesson i hand efter avslutade riksdagsdebatter. Obildat och ovärdigt vuxna människor! Demokrati och riksdagsplats förpliktigar. Talmannen borde påminna henne om detta.

Nu är det inte bara Lööf och ’skrikvänstern’ som praktiserat vuxenmobbning på högsta nivå. SD har i åratal varit portade från offentliga tillställningar och nekats att hyra /konferens/lokaler för sina aktiviteter. Personer som visat sympati för SD har t ex stängts av från sina arbetsplatser. LO tar villigt emot medlemsavgifterna från de SD:are som tillhör fackförbundet, men de tillåts inte inneha förtroendeuppdrag för LO. Det kallar jag rasism. Hur kan man uppföra sig så primitivt 2022?

Vidare har SD som enda riksdagsparti portats från Nobelfesten och de var det enda parti som inte bjöds in till ett RFSL-seminarium under Pride-veckan 2018, där partiet istället representerades av en uppblåsbar elefant. Samtliga övr partiledare ombads vifta med flaggor, om de höll med om att SD var ett homofobiskt parti som deras partier inte ville samarbeta med och alla 7 partiledare viftade lydigt. De som ställde upp på detta borde rodna av skam.

Jag har den största respekt för Åkesson, hans kompetens, retoriska förmåga och hans inre styrka. Han tappar sällan humöret eller den goda tonen. Det är beundransvärt när Lööf, Bolund och Stenvis attackerar och tydliggör vilka härskare och mobbare de är.

Just nu håller den nya regeringen på att bildas. M och KD anser att SD, det största partiet av de ”fyras gäng”, inte ska ingå i regeringen. Liberalerna med bara 4,5% av rösterna är av samma åsikt. Däremot kräver liberalerna att de själva ska sitta i regeringen. Samtidigt hotar en handfull tongivande liberaler att rösta rött till Kristersson, om han tänker samarbeta med SD. Hur långsiktigt hållbart blir det kommande regeringssamarbetet? Hur demokratiskt är det? Hur ska M, KD och L få igenom något i riksdagen utan SD:s stöd? Kommer Anderssons öppna dörr kanske att bli ett alternativ för en ny regering? Det vore ett oförlåtligt svek mot oss väljare.

Sist men inte minst ett exempel på DN:s väljarförakt och bristande respekt för demokratin. I en ledare (21/9) beskrivs högerns debattörer och väljare som ”De nedre lagren av intelligentian”. Hur kan man med hedern och förtroendet i behåll beskriva en så stor del av befolkningen så nedsättande och kränkande? Det om något är ett tydligt tecken på att ledarskribenten själv inte tillhör de övre lagren av intelligentian. Skämmes ta mej fa’n!

6 kommentarer

/S/jälvskadebeteende och /s/mutskastning

Av , , 9 kommentarer 52

I fredags kallade försvarsminister Hultqvist plötsligt till pressträff med migrationsminsister /dr/Ygeman vid sin sida. Enda syftet med träffen var att smutskasta, ljuga och svartmåla SD för att avskräcka väljare att rösta på dem. Smutskastning är som bekant sossarnas huvudverktyg i valkampanjer, särskilt när deras maktinnehav hotas. Det gör det nu. Vi får snart facit på om sossarnas självskadebeteende har fungerat.

Hur smart var det av Magdalena Andersson att skicka fram /dr/Ygeman, som tvingades avgå från inrikesministerposten 2017 för att ha orsakat den största svenska IT-läckan någonsin genom att sälja ut Transportstyrelsen? Det innebar att icke säkerhetsklassade serbiska IT-tekniker fick tillgång till sekretessbelagda register med hemlig information om svensk infrastruktur, nyckelpersoner i svenskt försvar m m. Där kan man verkligen tala om ”det säkerhets- och utrikespolitiska hotet” som /dr/Ygeman bidrog till. Att han har mage att stå där på pressträffen utan att rodna tydliggör att han saknar moral, skam, heder och varje form av /tro/värdighet. Hultqvist har f ö Lööf att tacka för att inte också han tvingades bort i den misstroendeomröstning som riktades mot honom i samband med Transportskandalen. Tala om säkerhetsrisker och politiska katastrofer!

En svettig och upphetsad Hultqvist och en /dr/Ygeman med tomhet i blicken läste under pressträffen innantill från de manus de hade med sig. De blev dessbättre ett konkret och talande bevis på att sossarnas verktygslåda är tom. Pressträffen avslutades lika snabbt som den börjat och ingen fick ställa några frågor. Det säger allt.

I Aktuellt samma kväll debatterade en stressad och exalterad Hultqvist med Åkesson, SD:s partiledare. Som stöd för sina argument mot Åkesson viftade Hultqvist med en kopia av en artikel publicerad i Svenska Dagbladet 6 sept 2018, där f d försvarsminister Odenberg (m) hävdade följande:

-SD är en säkerhetsrisk.

Aktuellts nyhetspresentatör frågade varför Hultqvist nu två veckor innan valet plötsligt valt att ta upp detta. Hultqvist svarade myndigt att detta var viktig konsumentinformation till väljarna inför valet. Att en 4 år gammal tidningsrubrik formulerad av en f d moderat försvarsminister utgör huvudpunkt på dessa två sossars pressträff en vecka före valet tyder på desperation och idétorka och deras grova underskattning av väljarkåren. Resultatet blev några minuters ’talk of shame’. Åkesson kunde förstås ha kontrat med den säkerhetsrisk som socialdemokratiska ministrar orsakade 2017, men han avstod från att sänka sig till Hultqvists låga nivå. Däremot ifrågasatte han sanningshalten i Hultqvists påståenden och lögner, men det var svårt att få en syl i vädret både för Åkesson och för Aktuellts presentatör. Inslaget avbröts medan Hultqvist fortfarande orerade på bredaste dalmål.

Inför valet har sossarna skamlöst kopierat alltmer av SD:s politik och Magdalena Andersson har plötsligt t o m försökt framställa sig som mer sverigevän än ÅkessHultqvist och on. Hon har t ex deklarerat att hon ”vill att Sverige ska bli mer som Sverige” och att hon inte vill ha ”Chinatown”, ”Somalitown” eller ”Little Italy” här. Nu måste människor börja bo blandat och tala svenska i ”vårt Sverige”. Hur detta ska genomföras sa hon förstås inte för det vet varken hon själv eller partiet.

Anderssons och partiets migrationspolitik, retorik m m har på sistone blivit alltmer lik SD:s, men nu kallas inte detta rasism, nazism eller fascism längre. Hur kan sossarna kopiera SD:s politik och samtidigt varna för den katastrof som inträffar, om SD lyckas driva igenom sin politik, som sossarna torgför som ett hot mot demokratin? Hur smart är Andersson egentligen? Det enda smarta draget skulle möjligen vara att Annica Strandhäll och Morgan Johansson nu ’bänkats’ inför valet, eftersom partiet anar att de skulle skrämma bort snarare än locka väljare att rösta på S.

Under galgen erkänner Andersson nu också att vår stora invandring och misslyckade integration leder till segregation, vilket gynnar brottsligheten. Medan det dödliga våldet når nya höjder här, minskar det över i stort sett hela Europa. Vi har hittills i år däremot haft lika många gängmord som under hela 2021. Den stenen har sossarna ännu inte lyckats vända på. Inga andra tunga stenar heller trots 8 år vid makten.

Det enda konkreta vallöftet S har är att Andersson ska fortsätta leda Sverige, oklart med vilka andra partier. Sossarnas valkampanj har i huvudsak bestått av påhopp på oppositionen för att den valt att samarbeta med SD under kommande mandatperiod. Både S och C har ägnat mer kraft och tid åt att svartmåla SD än åt att presentera vad de själva ska göra och med vem under kommande mandatperiod. Aldrig tidigare har vi väl haft en smutsigare och mer ’negative campaigning’ och den har främst sossarna stått för. Det vittnar om desperation och rädsla, inte för att Sverige hotas utan för att deras eget maktinnehav hotas. Att ta makten och att behålla makten är vad sossarnas politik går ut på.

Hur kan någon tro att Andersson är rätt person att leda och ta ansvar för Sveriges växande och akuta samhällsproblem de kommande 4 åren? Hon vägrar t o m att ta ansvar för att hon och partiet vanskött Sverige under de senaste 8 åren. Så agerar ingen framstående ledare.

9 kommentarer

”Skrikvänstern”

Av , , 23 kommentarer 47

Annika Strandhäll och Morgan Johansson, ministrar i S-regeringen, är två av de mest högljudda och hätska rösterna i dagens politiska debatt och fulspel. Inga andra politikers skamgrepp eller historiska referenser och ’brunsmetande’ kommer i närheten av den låga nivå som dessa två twittrare sänkt sig till i kampen om makten. Att svartmåla oppositionspartierna i allmänhet, SD i synnerhet, har varit viktigare för dem än att genomföra sina vallöften och leverera resultat. Deras låga nivå och höga tonläge på t ex Twitter har bidragit till dagens hot och hat på sociala medier. Tyvärr saknar Strandhäll och Johansson förmågan att inse detta.

Johansson tar heller aldrig något ansvar för allt som gått snett eller förvärrats under de 8 år han varit justitieminister. Allt är någon annans ansvar och fel, i synnerhet den forna Alliansregeringens. Har Sverige någonsin haft ovärdigare ministrar i en regering än Strandhäll och Johansson? Deras agerande t ex på Twitter passerade för länge sedan skamgränsen. Magdalena Andersson tiger och samtycker; hennes twittrande underhuggare ”tar kampen” så att Andersson slipper smutsa ner sig själv inför valet.

När vår ’landsmoder’ besökte Linköpings universitet i veckan, föll hon dock för frestelsen att utnyttja de tragiska händelserna i Visby i sin valkampanj. Till journalisterna i Linköping sa hon bl a:

Jimmie Åkesson verkar tycka att Annie Lööf får skylla sig själv, att det är Annie Lööf som har haft ett högt tonläge.”

Sverige må kunna bättre – sossarna kan det inte, vilket de gång på gång bevisar.

Ann Linde var inte sen med att visa att hon tillhör samma ’smarta gäng’. I sin iver att skuldbelägga och svartmåla SD och avskräcka väljare i allmänhet (eventuella s-väljare i synnerhet), från att rösta på SD, gick hon häromdagen ut och hävdade bl a att ”SD och andra högerextrema krafter” drivit på hatet mot Annie Lööf:

Fruktansvärt att det hat som SD och andra högerextrema krafter riktat mot Annie Lööf lett till detta.”

Linde borde börja med att sopa rent framför egen dörr.  Hennes man, Mats Ericsson, socialdemokratisk politruk och politisk sekreterare, har t ex då och då utmärkt sig på Twitter med raljanta och smaklösa inlägg. Maka söker som bekant kaka. För drygt en vecka sedan twittrade Eriksson bl a:

”Jag är inte ett dugg förvånad över NÅGOT som SD gör. De är nazister och nazister hatar.”

Om Åkesson mordhotas skulle det i konsekvensens namn kunna innebära att Eriksson med sina vänsterextrema krafter och anklagelser mot SD riskerar att skuldbeläggas.

Oavsett vad de rödgröna anser, är allt inte SD:s fel. Jag har svårt att beskylla Åkesson för att en allvarligt psykiskt sjuk person mördat Sveriges psykiatrisam­ordnare Ing-Marie Wieselgren eller planerat att mörda Annie Lööf. Om en psykiskt sjuk person går omkring och mördar, torde inte minst den politiskt styrda sjukvården ha ett stort ansvar.

Varken i politiska sammanhang eller i media har någon nu levande partiledare utsatts för så mycket hot och hat och blivit så påhoppad och ifrågasatt både av ’rödgröna’ politiker och av vänstermedia som Åkesson. Ändå har han ytterst sällan låtit känslorna styra sitt uppträdande. Ett av de få tillfällen när han tände till, var när Bolund (mp) i en partiledardebatt för några månader sedan använde ordet blåbrun om SD. Bolund och Stenevi har trots kritik av talmannen fortsatt att kalla SD ”ett blåbrunt parti” och oppositionspartierna ”de blåbruna”. Sådana respektlösa politiker förväntar man sig inte i riksdagen. Måtte de snart försvinna! De har med sossarnas goda minne tillåtits ”göra kaoz” alldeles för länge.

Inte minst Lööf har under de två senaste mandatperioderna gjort allt hätskare utfall mot Åkesson i offentliga debatter och framträdanden. Hennes eget parti har på senare tid kritiserat henne för att hon lägger större energi och mer tid på att attackera SD och deras politik än på att framföra sitt eget partis politik. Kan även hon därigenom ha bidragit till det hot och hat hon utsätts för idag?

Sossarna verkar nu desperata inför valet och griper efter alla halmstrån och halmgubbar i kampen om makten. Ministrar försöker t ex på Twitter ge hela oppositionen skulden för hotbilden mot Lööf, ännu ett desperat och omdömeslöst försök att avleda väljarnas uppmärksamhet från alla misslyckanden regeringen stått för under de senaste 8 åren. Ska oppositionspartierna kanske använda samma smutsiga taktik och ge de rödgröna skulden för allt hot och hat som i åratal riktats mot Åkesson?

Hur kan man rösta på ett parti som ofta uppträder som oppositionsparti mot sin egen politik? Läget i landet har klart försämrats under de rödgröna. Hur skulle mer av samma inkompetens, tomma löften, lögner, politiska misslyckanden och demonisering av oppositionspolitiker kunna rädda Sverige? Enough is enough! Sverige och svenskarna förtjänar bättre än så. Nu måste vi rädda Sverige från fortsatt rödgrönt vanstyre.

Låt mig avsluta med ett träffande citat:

”Aldrig tidigare har vi haft ministrar som agerar som aktivister och går till angrepp mot dem som utnyttjar sin demokratiska rätt att ha en avvikande åsikt och rätt att uttrycka den med samma språkval som ministrarna själva använder på sociala medier.”

http://anybodys-place.blogspot.com/

23 kommentarer

”Strandfjällan” arrogant, lögnaktig, försumlig och kompetensbefriad

Av , , 28 kommentarer 82

Annika Strandhäll (S), frisör, fackföreningsfunktionär, därefter statsråd och chef för socialdepartementet 2014 – 2019, socialförsäkringsminister 2014 – 2017 och socialminister 2014 – 2019. I hennes fall är det tydligt att en socialdemokratisk minister tillsätts utifrån partibok snarare än kompetens.

Under förra mandatperioden kritiserades den rödgröna vänsterregeringen hårt för Försäkringskassans behandling av människor som var för sjuka för att jobba men för friska för att få sjukpenning. Försäkringskassans dåvarande generaldirektör Ann-Marie Begler beordrades därför att kapa de skenande kostnaderna. Sagt och gjort. Hon genomförde exakt vad vänsterregeringen beordrat och de hårdare reglerna orsakade snabbt en folkstorm.

För att rädda sitt och regeringens skinn inför valet 2018 bytte socialminister Strandhäll raskt fot. Efter en politisk U-sväng sparkade hon den erkänt duktiga och aktade generaldirektören Begler på helt politiska grunder och återinförde generösare bidrag till personer som ansåg sig sjuka.

Strandhäll kallades till Konstitutionsutskottet för att förklara sitt agerande. Hennes jonglerande med sanningen fick flera tjänstemän i Försäkringskassans ledning att gå ut och anklaga henne för att ljuga för KU. Hon hävdade i KU bl a att det rådde ”samsyn” om att Begler skulle lämna sin tjänst hos Försäkringskassan. Begler dementerade detta och uppgav att förflyttningen skedde mot hennes vilja. Strandhäll regerade dock vidare; är man en mäktig sosse är man inte utbytbar. Att avsätta en sosse ses snarast som ett direkt hot mot demokratin.

Apropå demokrati, hur hade förresten Strandhäll uttryckt sig t ex på Twitter (där hon f ö är känd för att kasta sig över tangenterna innan hon hunnit koppla in hjärnan), om en minister från Ungern eller Polen sparkat en myndighetschef av partipolitiska skäl och sedan likt Strandhäll ljugit om orsaken till sparkningen?

När Strandhäll tillträdde som klimat- och miljöminister före jul 2021, framkom det att hon sedan 2018 haft nio skulder, s k betalningsförelägganden, som gått till Kronofogden. Hon verkade själv mäkta förvånad över detta. Aftonbladet avslöjade dessutom att hon redan 2013 fått en betalningsanmärkning, något som hon dessförinnan förnekat. Tidigare i år rapporterade DN att hon än en gång hamnat hos Kronofogden p g a en obetald faktura. Strandhäll drog till med en ny vals om varför hon missat detta. Hur kan en minister tillåtas agera så oansvarigt och lögnaktigt?

Nu är Strandhäll inte den första S-ministern som saknat kontroll över sin ekonomi. ”Sverige kan bättre” säger Magdalena Andersson. Ett så stort parti som S borde rimligen ha många lämpliga ministerämnen i sina led. Att ’recycla’ undermåliga ministrar är snarast ett tecken på att såssarna inte kan bättre och då vore ”det bästa för Sverige” att rösta bort dem.

Under sin första vecka som nyutnämnd klimat- och miljöminister fick Strandhäll frågan om hur många kärnreaktorer Sverige hade i drift respektive hade stängt ner:

Åh herregud, det här borde jag ha koll på!”, svarade hon, lätt genererad, i livesändning.

Strandhälls senaste insats skedde i Almedalen för ett par veckor sedan. Dit kom hon med flyg för att debattera energipolitik. Ingen flygskam där inte. Inget föredöme heller trots att hon är klimat- och miljöminister. I debatten mot moderaternas energipolitiske talesperson Carl-Oskar Bohlin pressades hon om de skenande elpriserna. Hennes inlägg avslöjade hennes bristande kompetens inom området och fick rättmätig kritik. Efter denna debatt ställde hon plötsligt in sina övriga framträdanden. Bättre fly än illa fäkta.

En person som inte har koll ens på sin egen ekonomi ska snarast ha en god man, inte ansvar för ett lands stora och viktiga /ekonomiska/ beslut. Låt oss se till att både Strandhäll och S-regeringen försvinner i valet i september!

 

28 kommentarer

Sverigevännen Magdalena Andersson

Av , , 13 kommentarer 64

I en oförglömlig monolog ”Sverigebruden” (text av Hagge Geigert, 1960) räknade skådespelaren Birgitta Andersson med ironi upp allt som kännetecknade dåtidens socialistiska Sverige. Efter varje kännetecken upprepade hon ”Jag är så glad att jag är svensk, ho, ho”. Jag kom direkt att tänka på denna monolog, när jag lyssnade på statsminister Anderssons almedalstal 3 juli.

I sitt tal prisade Andersson Sverige, som hon sa sig älska. Hon är stolt över att vara svensk och lovordade den svenska naturen. Hon talade lyriskt om grillkvällar, nattbad, skogar och blomsterängar. Vidare älskar hon ”de värderingar som präglat vårt land”, där hårt arbete, flit och slit, demokrati, jämlikhet, pliktkänsla, tillit till varandra och viljan att hjälpas åt lett fram till att Sverige idag är ”fantastiskt”. Hon lär för en stund som Jimmie Åkessons själsfrände Är detta hennes försök att vinna tillbaka väljare som gått från S till SD?

Anderssons tal påminner starkt om Ebba Buschs almedalstal i juli 2017. Mot en filmad bakgrund av blå himmel och en vit flaggstång med vajande svensk flagga hyllade Busch Sverige:

”Sverige, Sverige älskade land, jag älskar dig.”

Lena Mellin, politisk kommentator i AB, kallade detta ”nationalismflörtande” och skrev:

”Politikerveckan i Almedalen lämnar en unken eftersmak. Anden är släppt ur flaskan, svenskheten hyllas. Det kan sluta hur illa som helst.”

”Det lämnar en unken eftersmak. Det är som om de andra partierna fiskar i samma grumliga vatten som ­Sverigedemokraterna men försöker klä det i en mer tilltalande språkdräkt.”

Nu har tydligen också Andersson dykt djupt ner i det grumliga vattnet och bedrivit ”nationalismflirtande” utan att Mellin reagerar. Än en gång blir det tydligt att vem som säger något är långt viktigare än vad någon säger.

Göran Collste, professor i tillämpad etik, angrep 2016 (https://www.svt.se/opinion/vad-menar-ni-med-svenska-varderingar) både Jimmie Åkesson och Ebba Busch och hävdade att ”talet om svenska värderingar syftar till att exkludera människor”. Även att tala om en svensk kultur har ansetts exkluderande, eftersom det ansågs kunna uppröra vissa ”grupper”. Collste ifrågasatte varför ingen journalist undersökte vad talet om ”svenska värderingar” egentligen betyder? Det har statsministern nu svarat på i sitt tal om svenska värderingar utan att bli angripen eller kritiserad. Det har däremot Jimmie Åkesson och SD i åratal blivit. S liksom C, Mp m fl har länge praktiserat negativ särbehandling och politisk mobbning av honom och hans parti. Ovärdigt och lågt!

I Svt:s ”Politikbyrån” 4 juli jämförde man delar ur Buschs almedalstal 2017 med Anderssons tal 3 juli. Andersson använde nästan ordagrant flera av Buschs hyllningar av Sverige och svenska värderingar. Hävdar Fredrik Reinfeldt fortfarande att ”det ursvenska är blott barbari” och Mona Sahlin, som 2002 slog fast att svenskar inte har någon kultur annat än ”midsommar och sådant töntigt”, att detta gör många svenskar avundsjuka på invandrargrupper, som har en kultur? Både Ruinfeldt och Sahlin har gjort mycket för att utplåna ’det svenska’ och öppnat våra gränser på vid gavel också för migranter som inte haft asylskäl. Dessa två har stor skuld i att vi idag har segregation och utanförskapsområden med allt vad detta orsakar och söndrar i dagens Sverige.

Idag verkar många vilja kalla sig ’sverigevänner’. Det klingar falskt, när man ser hur inte minst såssarna och deras politik bara de senaste 8 åren skadat och försämrat Sverige. De har trots alla sina utredningar, kommissioner och otaliga löften ännu inte lyckats åtgärda de stora problem deras politik lett till. Under den rödgröna regeringen har det bara gått utför. Den som älskar Sverige tillåter inte en sådan utveckling. Så kan det inte fortsätta. Sverige kan bättre och förtjänar snarast en ny regering.

13 kommentarer

Lööf i mittens dike

Av , , 14 kommentarer 59

Målet som Annie Lööf satte på Centerns partistämma 2011 var att få 20% i valet 2022 och att bli Sveriges största borgerliga parti. Nu håller hon på att göra C till Sveriges minsta sosseparti. Hennes ’mittens rike’ håller på att bli ett mittens dike, där utflödet är större än inflödet. I diket kamperar hon nu med sin partikamrat Martin Ådahl, som agiterar vilt och talar både på in- och utandning. Möjligen kommer Lööfs f d parhäst Federley, som befinner sig i ett annat dike, att komma in i värmen så småningom. I början av juni sa han i Svt:

”Magdalena Andersson. Hon är nog den skickligaste politiker vi har i Sverige i dag.”

’Flattery will get you anywhere ’. Försöker han i likhet med sin kompis Lööf att göra sig gångbar för S efter valet i höst?

Hela denna mandatperiod har Lööf fabulerat och orerat om den ”Breda mitten”. I valet 1998 gick C:s dåvarande partiledare, Lennart Daléus, till val på affischer som lockade med ”Mittens rike”. Det blev som bekant ingen succé och Daléus försvann innan han nådde detta rike. Det håller nu också på att hända Lööf, vars bäst-före-datum och politiska attraktion har passerat. Det kommer att ge henne gott om tid att ägna ännu mer tid och utrymme åt att testa semlor, visa upp klädkombinationer och fladdra med sina händer och armar för att ”ge kraft åt varje människa” på sin videokanal. Hennes motto ”Framåt” (president Macrons ”En marche”) borde idag vara ”Nedåt/Bakåt”, men Lööfs verklighetsuppfattning lämnar mycket övrigt att önska.

C har tappat var tredje väljare sen valet 2018. Inget annat parti har tappat lika mycket sedan 2018. Det är priset C betalar för att liera sig med vänsterpartier som saknar landsbygdspolitik. En färsk partisympatiundersökningen visar ett klart flöde från C till S, ett tecken på att väljare hellre väljer originalet S än S-kopian C. Borgerlig politik kan man dessutom få genom att rösta på oppositionspartierna. Så behövs C egentligen idag?

Lööf och partiet har på senare tid fått intern kritik både för toppstyrning och för dålig arbetsmiljö och flera av deras främsta företrädare har valt att lämna partiet. Lööf kritiseras vidare för att hon fokuserar mer på att kritisera andra partiers politik än att föra fram den egna politiken. Att kritisera och skambelägga SD i syfte att utestänga dem från politiskt inflytande får idag mer utrymme än hennes sakpolitiska överväganden och har inte belönats av väljaropinionen; SD (17,4%) är mer än 3 ggr så stora som C (5,4%) enl Novus senaste partisympatiundersökning (juni -22). Att upprepa samma sak och få samma dåliga, eller t o m sämre resultat, är klart osmart och definitivt ingen väg ”framåt”.

Den självgoda Lööf fantiserar fortfarande om att hon med sina krympande väljarsympatier ska få bestämma vilka som ska tillåtas bilda regering med henne efter höstens val. Om S vinner valet men inte får egen riksdagsmajoritet, väljer de kanske att bilda regering eller samarbeta t ex med V och Mp (om Mp lyckas ta sig över 4%-spärren). C kan då inte ingå där, eftersom de vägrar att samarbeta med V. Högeroppositionen kan C heller inte samarbeta med, då SD finns med där. Lööf med sina 5,4% har därmed stängt ute sig själv och har ingenstans att gå och inget att erbjuda. Högmod går före fall.

I en partiledarintervju i Svt, 30 minuter med Anders Holmberg (feb -22), slog den högmodiga Lööf fast följande:

Centerpartiet kommer att ta ställning till vilka vi slutligen väljer att släppa fram, eller att sitta i regering tillsammans med, när vi har ett valresultat.”

Lööf pratar ständigt om vikten att samarbeta inom politiken, men hon lever sannerligen inte som hon lär, då hon själv vägrar att samarbeta med V och SD. Hon underkänner m a o väljarnas val, vilket begränsar och underminerar demokratin. Sverige förtjänar definitivt bättre politiker än så. Det är dags för henne att stiga ner från sina höga hästar och ägna sig åt annat än att ständigt skapa kaos i svensk politik.

I en gammal tweet tar hon upp 3 saker hon ogillar: socialism, arrogans och män som inte förstår ett nej (och tillägger att hon säger nej till S). Hon stöttar nu sossarna, är i mitt tycke den arrogantaste partiledare vi idag har och möts allt oftare av ett nej, som hon inte accepterar och försöker runda.

I Expressen (22/6) fanns denna träffande visa av Barth-Kron (melodi Vintern rasat ut):

Annie rasat

Centern rasat ut i opinionen

Breda mitten smälta ned och dö

Jimmie ler i ytterpositionen

Nooshis trupper står i Maramö

Snart är valet här med nya plågor

Sossarna har stulit allt vårt stöd

Alla våra svar ger nya frågor

Allt är svart och framtiden är röd

14 kommentarer

Kakabaveh äger

Av , , 22 kommentarer 62

Hösten 2021 lovade Stefan Löfven att avgå som statsminister, om han inte lyckades få igenom sin budget. Sagt och gjort. Han avgick i november efter sju svåra år. Därefter valdes Magdalena Andersson, som väntat nominerad av vartenda valdistrikt, till socialdemokraternas elfte partiledare.

Den 24 november valdes Andersson till Sveriges första kvinnliga statsminister. Samma dag skulle även den ordinarie statsbudgeten klubbas. Kvällen innan fick Vänsterpartiet och Dadgostar löften om ett helt nytt ”garantitillägg” för 700 000 pensionärer. Därmed slängde f d finansminister Andersson allt vad budgetdisciplin heter ut genom fönstret.

Då regeringens budget föll och oppositionens budgetalternativ klubbades igenom, valde Mp direkt att lämna regeringen. En ny statsministeromröstning måste därför genomföras och Andersson avgick efter bara några timmar som statsminister. Dagen efter föreslog talmannen åter att riksdagen skulle utse henne till statsminister trots minsta möjliga marginal.

Eftersom det var viktigt att få minst 175 ja-röster för att bli återvald som statsminister i riksdagens omröstning 29 november, ansträngde Andersson och partiet sig till det yttersta för att se till att säkra varje ja-röst. Partiet slöt därför ett avtal med Amineh Kakabaveh, som uteslöts av vänsterpartiet i aug 2019 men stannat kvar i riksdagen som en militant ’politisk vilde’ med kurdiskt ursprung och egen agenda. Hennes vågmästarroll skulle därmed avgöra omröstningen till Anderssons och såssarnas fördel.

För att rösta ja till Andersson som statsminister krävde Kakabaveh att socialdemokraterna gick med på ett antal punkter (se länk nedan). Avtalet undertecknades 24 nov 2021 av partisekr Tobias Baudin (S) och Amineh Kakabaveh. Hennes krav rörde f ö snarare turkisk inrikespolitik än svensk inrikespolitik, men syftet med avtalet var ju främst att säkra såssarnas fortsatta maktinnehav. Därefter har avtalet mer eller mindre fallit i glömska fram till nu, när det blev högaktuellt i samband med misstroendeförklaringen mot Morgan Johansson (7 juni).

Kakabaveh blev åter tungan på vågen och tog alla chanser att basunera ut vad hon krävde för att inte vara med och fälla Johansson. I div kanaler och medier krävde hon nu i hundratalet intervjuer att Baudin skulle gå ut offentligt och intyga att avtalet fortfarande gäller. Några timmar innan omröstningen mot Johansson gick Baudin ut och gjorde som Kakabaveh befallt. Hennes stödröst innebar att Johansson kunde sitta kvar och omintetgjorde oppositionens misstroendeförklaring. Priset för detta och för såssarnas fortsatta maktinnehav? Hisnande 3,6 miljarder kronor!

Vem har stått för dessa 3,6 miljarder? Såssarna? Det är ju trots allt ett avtal mellan S och Kakabaveh, inte ett avtal mellan oss skattebetalare, eller regeringen, och Kakabaveh. Nu måste S-partiet redovisa vem som betalat för detta avtal, som dels säkrade att Andersson blev statsminister, dels fortsatt maktinnehav till S. Ingen verkar ha krävt klara besked om detta. Ytterst märkligt!

Direkt efter misstroendeförklaringen 7 juni meddelade Kakabaveh i Expressen att hon nu förväntar sig nya samtal med T Baudin el M Johansson och hotar med att fälla regeringens budget nästa vecka:

Om de inte sitter med mig den här veckan och diskuterar vad de kommer att göra framöver, hur de kan leverera och uppfylla det som inte gått så bra i avtalet, så påverkar det budgetomröstningen, säger hon till Expressen.

Så vad blir Kakabavehs nästa dolkstöt mot makten och Sverige? Hon är redan en nål i Erdogans ögon och han hävdar envist att Sverige skyddar terrorister. Hur ser han på avtalet med Kakabaveh?

Enl Ann Linde (10/6) innebar såssarnas avtal med Kakabaveh att Kakabaveh skulle gå med på att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och att inte fälla justitieminister Morgan Johansson i misstroendeomröstningen tidigare i veckan.

Det är uppgörelse med det socialdemokratiska partiet och nu stänger riksdagen 29 juni och då är uppgörelsen inte längre aktuell”, säger Ann Linde.

SÅ VEM BETALADE DE 3,6 MILJARDER SOM SÅSSARNAS AVTAL MED KAKABAVEH KOSTADE?

https://www.socialdemokraterna.se/download/18.f50969e17cdf8deec0ea9a/1637740782503/SC3-19-MPC21112408290.pdf

I SvD 11/6 finns en mycket intressant och avslöjande intervju med den inflytelserike turkiska professorn Huseyin Bagci. Han säger bl a att

”Sverige ses som PKK:s största stöd i Europa”

https://esvd.svd.se/p/svenska-dagbladet/2022-06-11/a/sverige-ses-som-pkk-s-storsta-stod-i-europa/1001/543823/28846113

Låt mig avsluta med Johan Hakelius träffsäkra beskrivning av politik och demokrati i Expressen 11/6:

”Vi har just nu ett ovanligt läge i politiken. Vi har en sittande regering som egentligen inte har stöd i riksdagen, men bestämt sig för att sitta kvar ändå, till varje pris. Vi har en opposition som fallit sönder och försöker hitta en ny form. Den prövar sig fram. Vi har ett Centerparti som stöder regeringen utan stöd, utan att stötta regeringen, bara för att blockera vägen för andra.

Det är fulspel, det är osnyggt, det är rörigt, det är tidvis obegripligt. Men det är politik. Det är demokrati.”

22 kommentarer

Liten tuva

Av , , 11 kommentarer 84

Nooshi Dadgostar, V, accepterar inte Jökboets ’kompromiss’ att låta de s k parterna förhandla om hyressättningen i nyproduktion fram till 1 sept. Om parterna inte lyckas, kommer punkt 44 i januariavtalet att träda i kraft; en gisslansituation enl Dadgostar. Om inte punkt 44 stryks, kommer hon att använda misstroendevapnet mot regeringen. Det är aldrig fel att rösta bort en misslyckad regering. Dock har en statsminister aldrig tidigare fällts i en misstroendeomröstning.

Som vanligt är Löfven snabb att lägga ansvaret för en /regerings/kris utanför sig själv och regeringen. Änglamakerskan Lööf likaså. De skuldbelägger nu Dadgostar och V för att orsaka en regeringskris ”mitt i pandemin”, som nu är på tillbakagång och hanteras av regioner och myndigheter, inte av enstaka partier. Hur kan Lööf f ö hävda att V har det fulla ansvaret för en regeringskris? Lööf har skriftligen i Jöken utestängt V från politiskt inflytande.

Är det någon som har ansvar för denna regeringskris är det Annie Lööf genom att plötsligt vända allianspartierna ryggen och liera sig med L, S och Mp. Löfven var efter valet villig att göra avkall på sitt eget partis politik och det resulterade i januariavtalet; 73 punkter som måste genomföras för att regeringen ska kunna regera. För att tillfredsställa änglamakerskan Lööf och få behålla makten har den rödgröna regeringen tvingats ta ett ordentligt steg till höger och driva en politik som många av Löfvens väljare inte känner igen eller ställer upp på och som är ett hot mot demokratin.

Vidare har de fyras gäng utestängt både SD och V från politiskt inflytande under denna mandatperiod. Jökboets övergripande mål denna mandatperiod har varit att se till att V och SD inte ska ha något politiskt inflytande, trots att dessa partier tillsammans fick en fjärdedel av alla röster 2018. Både decemberöverenskommelsen (2014) och januariöverenskommelsen (2019) är det konkreta beviset på att politikerna bakom dessa sätter makten före folkets bästa. De utestänger därmed en fjärdedel av folket från politiskt inflytande. Varför röstar man på så odemokratiska partier?

Stefan Löfven må ha stora problem inför morgondagens misstroendeomröstning, men det inser han. Han har helt enkelt lovat en sak till Centern och Liberalerna och en helt annan (?) till Vänstern. Han har dessutom i flera år förödmjukat Vänstern genom att utnyttja deras stöd samtidigt som han uppfyller Centerns och Liberalernas krav på att utestänga Vänstern fr politiskt inflytande. Fullständigt oacceptabelt! Märkligt att Vänstern inte satt ner foten tidigare, men Sjöstedt vågade inte göra det den nytillträdda Dadgostar nu vågar. Heder åt Dadgostar, som vägrar att fortsätta som JÖKboets dörrmatta! Hon kommer garanterat heller inte att nöja sig med en socialdemokratisk statsminister med en politik som på viktiga punkter dikteras av Centern och som rundar både partier och väljare.

Lööf har också stora problem, men det inser hon inte/låtsas hon inte om. Hyresregleringen är tillsammans med LAS den skalp som rättfärdigar Centerns övergång till det rödgröna blocket. Den kan hon inte backa ifrån. Hon har dessutom bundit upp sig för frågan om att utestänga ytterkantspartierna. Hennes förhandlingsutrymme krymper dag för dag och hon kan inte vika en millimeter utan att riskera det maktkapital hon byggt upp sen 2018. Hon står så hårt surrad vid JÖKens mast att hon riskerar följa med den ner i det nyliberala djupet. Centerns relation till Vänstern har blivit kärnan i svensk politik och är helt och hållet en konsekvens av de val och beslut som Annie Lööf och hennes parti gjort och JÖKboet godkänt. Hon hånar nu V för att de ”krokar arm med SD”. Snart kan kanske Lööf hånas för att ”C krokar arm med V”.

Lööf och C vill inför nästa riksdagsval profilera sig som ”det tydligaste mittenpartiet” och målar upp en bild av framtiden där ”mitten” är det enda legitima regeringsalternativet är C, som råkar utgöra just denna mittpunkt. Vad innebär detta? Vilken politik ska hon driva där? Mycket tyder nu på att C blir ganska ensamma i mitten, eftersom vi antagligen får ett ’vänsterblock’ med S, V och Mp och ett ’högerblock’ med M, SD, KD och L. Lööf tvingas då välja mellan pest och kolera, d v s V och SD. Blir en röst på C en röst som ger V ett avgörande politiskt inflytande eller en röst som ger SD ett avgörande politiskt inflytande? Eftersom hon säger en sak före ett val och gör tvärtom efter valet är det nog säkrast att inte rösta på C.

Lennart Daléus, en av hennes företrädare som partiledare för C, gick förresten till val med affischer om Mittens rike? Han försvann innan han nådde dit. En politisk mittenposition är knappast någon valvinnare ens för Lööf. Hennes bäst-före-datum kan i själva verket redan ha passerat liksom hennes politiska dragningskraft. Då kan hon ägna ännu mer tid åt att testa semlor, visa sina klädkombinationer och med sina fladdrande händer ”ge kraft åt varje människa” på sin videokanal.

Jag avslutar med en ypperlig passage ur P J Anders Linders krönika Misstroende för Förtroende  (Axess 17/6):

Alliansregeringen 2006–2010 hade en politik och drev den. Alliansregeringen 2010–2014 varken hade eller drev någon politik. S-MP-regeringen 2014–2018 hade en sorts politik men kunde inte kunde driva den, och sedan januari 2019 har vi en regering som Alliansregeringen 2006–2010 hade en politik och drev den. Alliansregeringen 2010–2014 varken hade eller drev någon politik. S-MP-regeringen 2014–2018 hade en sorts politik men kunde inte kunde driva den, och sedan januari 2019 har vi en regering som som ska driva politik den inte har. Däremot har den stödpartier som gärna vill ha inflytande men helst inget ansvar.

 

 

11 kommentarer

Undermåligt, Region Västerbotten!

Av , , 10 kommentarer 68

”Telefonproblem hos Region Västerbotten” orsakade av byte av telefonväxel läste jag för snart en vecka sedan i VK  (24/5). Det är inte det enda kommunikationsproblemet Regionen har just nu.

Umeå är idag en av världens mest uppkopplade städer, där alla hushåll erbjuds bredbandsuppkoppling och där det finns ’hotspots’ på publika platser för att man alltid ska ha tillgång till nätet. Redan 2010 placerade Umeå sig högt upp i den globala bredbandstoppen med västvärldens snabbaste bredband. Det är m a o inget fel på infrastrukturen. Ändå har det i veckor inte gått att via 1177.se boka en vaccinationstid där. Skämmigt och fullständigt oacceptabelt!

Jag försökte i början av april att boka tid via min vårdcentral, men där möttes jag av telefonbeskedet att vaccinationsbokning måste göras via 1177.se. Under hela april och halva maj försökte jag flera ggr i veckan att boka tid via 1177.se. Så fort jag valt region (Västerbotten) följde jag anvisningarna och loggade in med mitt BankID. Direkt fick jag då varje gång beskedet ”Du är nu utloggad p g a inaktivitet”.  Hur är detta möjligt? I regionsammanhang måste en sekund vara en synnerligen kort tid!

Jag ringde för drygt en vecka sedan till supporten där. De kunde inte ta mitt samtal just då, men lovade att ringa upp. Det samtalet väntar jag fortfarande på en vecka senare. Det är under all kritik. Skämmigt är det också att Regionen inte gjort ngt åt det månadslånga inloggningshaveriet. Har de ansvariga ens en aning om, hur illa det funkar och hur länge det varit så illa? De är välkomna att kontakta mig för information.

Eftersom jag bor i Västernorrland under sommarhalvåret, ringde jag Region Västernorrland för att fråga, om jag kunde få min första dos där. Inga problem. Gick in på 1177.se, valde Region Västernorrland och önskad vaccinationsenhet. Inget BankID krävdes, bara mina person- och kontaktuppgifter samt ett ifyllt frågeformulär om min hälsa. Sen var det bara att gå in önskad vaccinationsenhet och hitta en tid. Efter några dagar dök det upp flera lediga tider för restdoser av första vaccinationssprutan och jag bokade. Lätt som en plätt jämfört med alla veckor jag gång på gång direkt efter inloggningen loggades ut p g a inaktivitet i Region Västerbotten.

Jag kan förresten avslöja att sköterskan som vaccinerade mig berättade att en hel del andra umebor också vaccinerat sig på hennes enhet. Det är inte försvarbart t ex ur klimatsynpunkt att tvingas åka så många mil för att kunna vaccineras. Är man dessutom ambivalent till att vaccinera sig, är det nog lätt att strunta i det och därmed utsätta både sig själv och andra för smitta.

Västerbotten i allmänhet, Umeå i synnerhet, slår sig ofta för bröstet och lyfter fram sina olika framgångar. Att vara Norrlands huvudstad, tillika universitetsstad med många kompetenser och framgångsrika företagare förpliktigar. Tyvärr har regionen under lång tid inte levererat när det gäller vaccinationsbokningen.

Regionen kan heller inte leva på minnen från fornstora da’r. Vem minns t ex inte de stora, dyra satsningar på konsulter, datorutrustningar, datasystem m m som gjordes för många år sedan av dåvarande Västerbottens landsting? Ändå tvingades man överföra information manuellt mellan avdelningar och andra landsting, om jag minns rätt.

Hur kan Regionen fortsätta med sin höga svansföring mot bakgrund både av tidigare IT-problem och pågående haveri inom vaccinationsbokningen? ”Va’ fa’n får vi för pengarna” i vår Region? Och vad gör de högt betalda politiska regiontopparna för att se till att allt fungerar ända ’nere på golvet’? Känner de ens till bokningshaveriet?

Ta gärna fram en ny och aktuell policy/strategi för forskning, utbildning och innovation, men se först till att åtgärda haveriet med vaccinationsbokningen här och nu!

10 kommentarer

Posörerna Lööf och Stenevi

Av , , 30 kommentarer 101

Den senaste tiden har fem kvinnor brutalt mördats i Sverige. Så ovärdigt en humanistisk stormakt med en feministisk regering! Mycket medialt fokus riktas därför nu mot mäns våld mot kvinnor. Annie Lööf (c) och Märta Stenevi (mp) kom påpassligt och ’spontant’ ut som skjutna ur en kanon och tog i så att många av oss kräktes. Båda ville passa på att slå ett extra slag för mäns våld mot kvinnor. Lööf var först ut:

-Var är vrålet från mina politiska kollegor? Var är kommissionerna, de hårda tagen? Den gemensamma signalen? Jag är redo för att sätta mig ner på partiledarnivå för krafttag mot mäns våld mot kvinnor när som helst.

Lööf har också som av en händelse i dagarna lanserat sig som statsministerkandidat inför nästa mandatperiod (DI Weekend 23/4). Den förträffliga Rebecca Weidmo Uvell har förtjänstfullt, som vanligt, granskat och avslöjat hur Lööf och hennes ’bunker’ i några år nu försökt revidera Lööfs C V och profil för att lansera henne som feminist. Ifjol tog hon t ex med oss in i garderoben för att visa sina ombyten (valda av en stylist) och för ett par månader sedan bjöd hon in till digital semmelprovning. Det gäller att vara ute i tid och positionera sig inför nästa val, men nog måste man vara rätt naiv och oerfaren för att köpa detta.

Som svar på Lööfs ’vrål’ äntrade Märta Stenevi, Mp, blixtsnabbt den mediala scenen och bjöd in till partiledarsamtal för att diskutera hur man kan angripa mäns våld mot kvinnor. Samtidigt hävdade hon att det finns normer i Sverige, som leder till att män slår kvinnor, något som psykiatern David Eberhard beskriver som en ”felaktig och farlig uppfattning”.

Till tidningen Dagens Samhälle (19/4) säger Märta Stenevi att:

-/…/ det är ett djupt samhällsproblem att pojkar och män fostras att slå.

Varifrån har hon fått den erfarenheten? Känner hon till familjer där föräldrarna fostrar sina pojkar och män till att slå kvinnor? Har hon anmält detta t ex till Socialtjänsten? Eller hittar hon bara på för att hälla mer bränsle på brasan? Rätt kränkande oavsett vilket.

Den känslosamme Stefan Löfven hakade förstås genast på och sa att:

/…/ det går inte att känna annat än djupaste förakt för de män som förnedrar, slår och mördar kvinnor”.

Att känna har dessvärre nog ingen effekt på mäns våld mot kvinnor.

Ulf ’den vuxne i rummet’ Kristersson meddelade att ”hans parti vill höja straffen för den typen av brott”. Att höja straffen vore definitivt mer effektivt än att känna.

Som ett resultat av medial fokus, Lööfs krav på krafttag mot mäns våld mot kvinnor och Stenevis krav på partiledarsamtal arrangerade regeringen för några dagar sedan ett partiledarsamtal för att diskutera frågan. Både Busch och Åkesson beklagade att det bara var ett samtalsmöte och inget möte med konstruktiva åtgärdsdiskussioner som kan leda till handling. Mer prat skyddar knappast kvinnor från mäns våld. Det har regeringen redan stor erfarenhet av. Regeringen la fram 4 förslag på mötet, bl a förslag om fotboja. Fotboja beslutade riksdagen om redan för 3 år sedan! Inte förrän nu, under dagens mediala tryck, agerar man. Denna regering är en katastrof, inte minst för kvinnor!

Det är förresten rätt absurt att Stenevi och Löfven tar täten i detta ’partivrål’. Det innebär i själva verket att de opponerar mot sin egen politik el brist på politik. De rödgröna har suttit vid makten sedan 2014 och har haft gott om tid att adressera mäns våld mot kvinnor. Varför har de inte agerat utan bara orerat? Vem riktar sig Mp:s kravlista på hårdare krav om inte till den regering med samarbetspartier som de nu är en del av? Politisk signalpolitik och fernissa!

De rödgröna vill aldrig införa hårdare tag eller skärpta straff. De vill heller inte slopa straffrabatter, avlyssna fler, införa förvaringsstraff och frihetsberöva fler. Framför allt vill de inte utvisa fler ens om de begått /upprepade/ brott. Tvärtom kämpar den rödgröna röran stödd av C ihärdigt mitt under rådande pandemi och ansträngd svensk ekonomi för att utvidga och förbättra de s k ensamkommande /barnens/ rättigheter. De 35 000, i huvudsak unga ensamkommande män från MENA-länder, som anlände 2015, saknade asylskäl och kunde ofta inte klarlägga sin identitet eller sin ålder och har därför fått sina asylansökningar både prövade och avslagna i flera domstolsinstanser. Hur tänker S och Mp?

Enl uppgift har 4 av de 5 som mördat kvinnor på sistone utländsk bakgrund. Också 4 av de mördade kvinnorna ska ha haft utländsk bakgrund, om jag förstått det rätt. Redan i november 2001 konstaterade Brå i en rapport att utlandsfödda är överrepresenterade när det gäller dödligt våld i nära relationer och att offret och förövaren ofta har en bakgrund från samma land. Detta samband torde snarare ha ökat än minskat som ett resultat av invandringen av i synnerhet män fr MENA-länder. Vilken roll spelar Mp:s gränslösa invandringspolitik i detta sammanhang?

Här handlar det främst om att positionera sig och få väljarna att se och tro att man gör ngt utan att faktiskt göra ngt konkret. Lööf och Stenevi tävlar nu om att framstå som de som är mest emot kvinnovåld samtidigt som deras migrationspolitik i verkligheten kraftigt bidragit till kvinnors (och mäns) otrygghet. Det gäller för Lööf och Stenevi att snabbt hitta en fråga som kan dra uppmärksamheten från den besvärliga migrationsfrågan och den växande kriminaliteten, som båda partierna aktivt bidragit till genom dagens okontrollerade migration, havererade integration och växande kriminalitet. Om de är genuint intresserade av att lösa problemet, borde de gå ihop med övr partier, som också vill lösa problemet. Men det skulle förstås innebära att dessa två solister får mindre uppmärksamhet och ljus på sig själva.

Så vilket ansvar har Lööfs och Stenevis partier för att ”dessa satans mördare” finns i Sverige? Varför börjar man inte med att utvisa dem som inte har rätt att vara här? C och Mp har röstat nej till förslag som kanske kunde ha räddat de mördade kvinnorna. M föreslog t ex 2019 att kontaktförbud skulle utfärdas genom att man bedömer risken i det enskilda fallet istället för att vänta tills förövaren bryter mot ett utfärdat kontaktförbud. S, Mp, C och V röstade nej. M la också fram förslag på att skärpa straffskalan för ”grov fridskränkning” och ”grov kvinnofridskränkning”. S, Mp, V och C röstade nej också till detta.

Om Lööf (och Stenevi) på allvar vill göra ngt åt mäns våld mot kvinnor, kan hon ganska lätt och snabbt komma överens med övr partier om ett kraftfullt åtgärdsprogram. Om inte utnyttjar hon problemet och dagens mediala fokus för att profilera sig själv och partiet inför valet 2022. Upp till bevis, Lööf!

Läs också: https://uvell.se/2021/04/21/loof-och-cvt/

30 kommentarer