Kategori: Barnen

Lördagslatande

Av , , 2 kommentarer 14

Jag har längtat så länge efter denna helg eftersom vi alla är lediga tillsammans och vad händer?!

Jag slösar bort hela (halva i af) dagen på att ligga i sängen och må pyton.. Detta pga ett enda litet uselt glas bubbelvin som jag borde ha lärt mig vid det här laget att jag faktiskt inte tål. Knepet är tydligen att ta en antihistamintablett innan man vet att man ska dricka eller äta sånt som man egentligen inte tål, men vem fasn tänker på det när någon halar fram en tjusig flaska bubbel med smällkork en fredagkväll?

Inte jag i alla fall.. Nåväl, vid middagstid så fick jag i mig en dunderkombination av socker och koffein i form av kaffe och glass så jag blev äntligen människa igen! Haha… Fy fabian för att må sådär.

Förutom det så rullar ju tillvaron ganska gnisselfritt. Jag är tillbaks på jobbet efter covidhistorien och jag känner mig ofta som en nybörjare och vissa dagar vet jag knappt vad det är för veckodag haha..

Jag känner mig glad, pigg och energisk och jag har sen sist hunnit med att både fylla år (hela 47 bast wohoo..) och dessutom tatuerat mig! Japp, kanske blev det en slags jag-fyller-snart-femti-så-nu-måste-jag-hitta-på-nåt-drastiskt, men ja… då fick det väl bli så då!

Än så länge är den ”bara” påbörjad och jag satt tre timmar under nålen i onsdags. Nu är nästa tid inbokad i juni för färgsättning och finlir och det ska bli så kul att få visa upp det färdiga resultatet!  😀

Det blir en stor fjäril med en kvinnokropp istället för insektskropp och den ska bli spejsig som tusan.. Lite spegling av hur jag själv känner mig nuförtiden. Tjejen som tatuerar mig denna gång är fantastiskt duktig och tre timmar flög förbi i ett huj och det gjorde inte alls så ont som jag mindes heller. Det är ju trots allt mer än tio år sen sist jag gaddade mig och tydligen så är jag inte ens klar utan kommer väl att fortsätta hamra in bläck i nåt år till.

Lika bra att fylla upp gammkröppen med diverse spännande motiv så att man har nåt kul att visa barnbarnen (eller kanske skrämma dem med) haha…

In progress…

🦋

På tal om barnbarn förresten.. Lillkillen växer så att det knakar och min egen minsting som numera hunnit bli hela elva (!!?) år har ju fullt sjå med att styra barnvagn och hålla koll på diverse två och fyrbenta varelser.

Barnvagnschefen på G

Tänk… det har gått så många år, både här på bloggen och IRL. Ibland kan jag knappt fatta att det faktiskt går att hålla liv i en blogg så pass länge att det fortfarande finns läsare här som till och med hängt med från början. Rätt kul ändå!

Ibland känner jag att jag skulle vilja blogga mer och oftare, men det finns så lite som jag faktiskt kan dela utanför familjebubblan. Vissa som är här inne och läser gör ju det för att de INTE gillar mig och ja, jag vet ju vad som kan hända när sådana illasinnade personer läser mellan raderna och hittar på jävulskap som kan få trista konsekvenser.

Lika bra att inte bjuda på stoff till dessa skithögar!

Men nu ska jag störtdyka ner i soffan och kolla på ett nytt avsnitt av Handmaids tale. Hoppas att alla mår superbra!

Kram

2 kommentarer

Lite frysigt & mycket mysigt..

Av , , 4 kommentarer 20

Ja, nu har x antal av alla i familjen haft covid. Några st har hunnit bli vaccinerade och några st (kanske) har antikroppar.. Man måste ju ändå vara försiktig och det bästa är ju när man kan träffas och hänga utomhus så nu har vi varit iväg på ett ställe som ligger lagom många mil bort när man ska kuska runt i bil med folk som har mycket spring i benen haha.. Denna familj är ju ganska högenergisk, så utomhushäng är faktiskt det bästa.. Covid-tider eller ej 😀

Maj månad har ju som bekant varit ganska lurig och har bjudit på rena rama april-vädret trots att det borde vara både varmare och somrigare än vad det faktiskt är. Men skitsamma.. Vem kan gnälla på vädret när man har fint sällskap?

Inte jag i alla fall..


Nellie & Viggo vid Tallbergsbroarna..

Fsson & Me

Otroligt pampiga vyer bara några mil från stan..

Men vi har inte bara haft skogshäng.. Vi har försökt vara lite intellektuella också haha.. Kolla bara vad Lille B tar stort ansvar över det här med att lära familjens nytillskott att läsa 😀

Lille B läser för Lille Skrutt.. Det ska ju börjas i tid om bokintresset ska gå i arv 😊

Supermysiga dagar i alla fall och nu längtar jag bara efter att få gå på jobbet. Vi har ju hemskola några dagar till eftersom de håller stängt för Lille B och hans klasskompisar. Så nu får jag vara matte-svenska-engelska-och-idrottslärare haha.. Ja, jag gör så gott jag kan men nog är rasterna roligast.. och jo!! Vi äter glass precis varenda dag nu också.

Balkongmys i pensionärskuvösen

 

Vi döpte ju förresten om karantän till: ”ofrivillig semester” och på semester så får man ju som bekant äta glass varje dag. Det är ju sen gammalt!

Vad gör man inte för att hålla liv i allas motivation?

Hoppas alla som fortfarande läser här får va friska!

Kram

4 kommentarer

Konstigt, men mysigt hemmaläge..

Av , , 2 kommentarer 14

Ja, alltså nu är vi sedan några dagar hemma alla fyra på grund av det rådande världsläget och det är både hemundervisning och storstädning och matlagning och träning och skrattande och gråtande och allmänt massa familjegrejs mest heeeeela tiden!

Jag blir både trött och glad och galen och stolt på samma gång. En sjujäkla utmaning för hela familjen som jag aldrig kommer att glömma men jag kan säga som så att vore det inte för mina otroligt vackra, snälla och väluppfostrade barn så skulle detta inte gå så bra som det faktiskt har gjort.

Bägge kidsen har en enorm disciplin och tar skolarbetet på väldigt stort allvar. Vi föräldrar smyger omkring i pyjamas och tjuvlyssnar på dem och hjärtat sväller över av kärlek och stolthet mest hela tiden.

Idag körde vi också onlinegyma tillsammans alla fyra och det var både skitjobbigt och väldigt kul. Samtidigt har jag tokstädat kyl och frys så trots att jag inte är så särskilt samhällsproduktiv (läs: på jobbet) i dessa dagar så kan jag ändå stoltsera med att jag förmodligen har Norrlands renaste kylskåp och garderober just nu haha…

Jag saknar alla mina fina kollegor såklart och jag saknar vuxenhänget på jobbet (tur att jag har Jimmie åtminstone som nästan är vuxen 😉) och jag saknar att kliva utanför familjebubblan…

Men.. jag vill också poängtera att jag verkligen värdesätter den här (ofrivilliga, men nödvändiga)  tiden hemma eftersom jag ser utveckling varendaste dag. Jag får se och höra vad mina barn faktiskt kan och vet om allt möjligt och jag och Jimmie gömmer oss ofta ute på den inglasade balkongen där vi kan babbla och pussas och dricka kaffe i solen innan vi behöver assistera nån av kidsen med något.

Den här tiden kommer aldrig tillbaks och hur vedervärdigt det än är med Corona och hur trassligt och jobbigt det än må bli i vardagen när man tvingas till karantän så ska jag ändå minnas den här tiden med stor glädje i hjärta och sinne!

Familjen är fantastisk och jag önskar att alla hade en… en som de dessutom har vett att uppskatta 🙂

Skönt att gå till skolan i pyjamas 🙂

Haha… på tal om pyjamas så har jag hittat ett å annat superfynd i garderobsgömmorna här hemma.

Jag måste ju säga att en del prylar vet jag inte riktigt var de kommer från men en t-shirt med en tryckt smoking på är ju helt klart ett måste i var ehh.. människas basgarderob. Matcha med långkalsonger och du blir lätt stans snyggaste. Toppa med trassligt sov-hår och icke-mejkad stajl. Klart!! Nu väntar jag bara på att nattklubbarna ska öppna så att jag får vädra min nya look..

Men i alla fall. Hoppas att Ni alla är friska och krya och har vett att uppskatta precis allt som är positivt i Ert liv hur litet och obetydligt det än må vara. Hur du än vrider och vänder på det hela så är det ändå här och NU som spelar roll… Kom ihåg det!

Vi ses!

2 kommentarer

Sättördäy..

Av , , 2 kommentarer 14

Yapp! Idag är det lördag med allt vad det innebär!

Imorse började jag dagen med att knapra på ca hundra (fast det var nog bara ca 8 st när jag tänker efter)  stycken riskakor samtidigt som jag kollade på Leif & Billys senaste avsnitt som jag tyckte var skitkul och JÄVLIGT sorgligt samtidigt. Precis som livet i allmänhet kan vara ibland.

Kiss-å-bajs humor verkar ju gå hem i alla åldrar men när det blandas med det blodigaste allvar av att inte ens vilja leva längre så höjer i alla fall jag på båda mina ögonbryn! Jag vet ju hur jävligt det kan vara att bli oskyldigt anklagad.. och idag så led jag så jävla mycket med Leif.. Jag kunde fan inte skratta förrns i slutet helt enkelt! Det blev roligt först på slutet när han fick upprättelse och hans antagoniser fick smaka på hans skit.. haha..

Livslust VS dödslängtan 1-0

Men jo, nog är Leif & Billy galet roliga för det mesta! 😀

Annars då? Joo.. nu har veckorna sedan sist förflutit med lagom friktion:

På jobbet är jag trött, men har ändå jäkligt kul! 😀

Å hemma då? Jo nog är allt som vanligt, men ändå helt annorlunda.

Jag själv är också precis som vanligt, men ändå helt utflippad..

Min familj är totalt superharmonisk, men ändå är vi alla uppe i det blå..

Men jaa… vad ska jag säga? Utan att dela med mig av allt för mycket så kan jag ju ändå säga att jag mår bra.

Livet är fint helt enkelt!

Jag lever ju med världens bästa crew. Kolla bara:

My guys!

Jag har ju glädjen att få ha många fina killar, män och pojkar i mitt liv och det känns så himla roligt. Min familj är fantastisk och det går verkligen inte att hitta något annat ord.

Mitt första barnbarn är ju även han en kille och trots att han just nu ”bara” är ett litet frö så ska ju även han planteras och gro så att han kan bli en fin man i framtiden med allt vad det innebär! Alltså.. kolla in den här lilla grabben:

Lille L. Finaste Bebin..

Barn & Barnbarn

En bebis innebär alltid ett löfte om något nytt. En ny möjlighet och nya tankegångar. Nya känslor och nya infallsvinklar och framförallt.. Den oslagbara känslan av Tro, Hopp och Kärlek!

För övrigt så är det ju jävligt coolt att vi nu är 5 generationer (!?)

Jag ÄR en mormor samtidigt som jag HAR en mormor! Det är sjukt häftigt tycker jag och jag hoppas verkligen att jag kan få äran att få föreviga både min mormor och mitt barnbarn på ett gemensamt fotografi innan 2021 är slut!

Jag siktar på det 🙂

Hoppas alla som fortfarande läser här har det BRA!

Kram å godnajt! 😀

 

 

2 kommentarer

Realitycheck

Av , , 6 kommentarer 15

Jahapp, då var det en hel månad sedan sist jag präntade ner något här i bloggen så jag tänkte att jag borde göra ett litet ryck innan Januari är över.

Såå.. vad har hänt sen sist då? Hmm.. kanske lika bra att börja med det som är dåligt? Haha.. Jaa..

Det är ju ingen idé att säga något om de groteska snömassorna eftersom läget är lika jävligt för alla. Själv har jag envisats med att skotta och cykla (!!?) så jag har haft sjukt ont i ryggen nu i snart två veckor och det medför ju att hela jag blivit stel som en pinne lite överallt och det känns ju bara tragiskt för jag blir ju en jäääävla sur typ när jag inte får vara igång fysiskt.

Men på måndag, då jäklar! Då börjar mitt nya, friska 2021… Wohoo.. Styrka, kondition och smidighet ”Here I come!” Jag har sett Januari månad som en liten parentes och en välbehövlig vilomånad. Men nu är vilan slut!

Jag & min PT ska fixa formen för resten av året och den ska bli bättre än någonsin!

Min fina PT som också är en excellent make och far

Annars så tänkte jag nu också berätta att något jävligt fantastiskt inträffat i mitt liv. Jag har blivit mormor till en liten kille som är något av det finaste jag sett och han har såklart redan stulit en väldigt stor bit av mitt hjärta som tidigare varit trasigt och ihoplimmat så många gånger under mina snart 47 år här på jorden.

Helt plötsligt så fanns han bara där och alla fick vi många saker att tänka på. En bebis är ju ett oskrivet blad som snart ska fyllas med löften om allt det nya som väntar runt hörnet. Han är i alla fall helt fantastisk och vi har alla haft några härliga dagar tillsammans i en skimrande färgglad bebisbubbla. Lille L påminner om så mycket och så många och han är på alla sätt en perfekt pusselbit i livets stora 1000000-bitars pussel.

Lille L

Att vara mormor är lika kul som att vara mamma och det är många minnen som väcks till liv från när man själv hade egna bebisar. Plötsligt blev mina söner morbröder och jag har officiellt nu ingen egen bebis här hemma. Tur att vi fick lille L. Han innehar ju nu självklart hedersplatsen i brokiga familjen på Sagovägen.

Lillefot.. Var ska dina små fötter bära dig i framtiden? Mormor lovar att hänga med Dig så gott hon kan!

Ja, så det har varit en ganska händelserik tid under de senaste månaderna. Jag och familjen glider runt i tillvaron och försöker göra det bästa och det mesta av varje enskild dag. Livet pågår. Mitt liv, vårt liv och alla andras liv. Jag fyller mitt liv med precis vad jag vill och jag har nog aldrig mått bättre!

Hoppas att alla Ni som hänger kvar och läser ibland också mår jättebra! Vi hörs 🙂

 

PS: Det kan ju hända att bloggkategorin ”Bebisliv” återuppstår.. Den var (och är) ju ganska populär  🙂

6 kommentarer

Världens vackraste barn..

Av , , 4 kommentarer 15

.. eller i alla fall ett av dem fyller hela 16 år imorgon 🙂

För sexton år sen var jag galet tjock, men mådde som en prinsessa. Redan när han låg i min mage gjorde han världen till en ljusare plats att vara på. Han har förgyllt min tillvaro sedan den dagen jag fick äran att lära känna honom.. Men visst, jag är såklart partisk haha.. Men faktum kvarstår: att en mer sympatisk, empatisk, naturlig och jordnära person inte går att finna på denna planet.. Och tänk att just jag fick bli hans morsa. Helt klart en av de bästa lotterna jag dragit under den här livstiden.

Jag är så tacksam för att jag får hänga med den här killen i mitt liv både till vardag och fest och jag känner mig oerhört stolt över honom ungefär hundra gånger varje dag.. Jag beundrar hans ödmjuka sätt att vara och hans mod att alltid gå sin egen väg.

Grattis Viggo 16 år. Världens bästa storebror och son. Du är fantastisk och självklart börjar vi med glass till frukost! (som vi alltid gör när folk fyller år i vår familj, stor som liten) 😀

 

4 kommentarer

Kul att mobba en bebis?

Av , , 2 kommentarer 27

Jag vet, jag är på många sätt en kvarleva från stenåldern och jag är hopplöst omodern och lite tråkig emellanåt. Jag gillar det enkla, det lilla och det som känns logiskt i livet. Jag tycker om ganska vanliga, stillsamma och i mångas ögon helt mediokra saker.

Jag bryr mig inte ett dugg om personer som kallas influencers och det skulle aldrig falla mig in att köpa sånt som alla andra har bara för att sälla mig till den stora gråa massan.

Jag hoppas och VILL gärna tro att det beror på att jag är en så kallad ”digital invandrare” medans alla som är födda på 90-talet och framåt är ”digitala infödingar”. Det är kusligt stor skillnad på begreppen och jag, som fick lära mig internet som vuxen har med mig både en rädsla och en fascination gällande sociala medier medans de som föds in i sociala medier får med sig normaliserade, fast sjuka internetbeteenden redan innan de ens är födda.

Jag vet, för min senaste unge som redan hunnit bli tio år var ju en av de kidsen som föddes ut till en redan väntande publik. Min blogg var som störst då, när Bastian föddes och många är det som sett honom som nykläckt bebis, som sett honom ta sina första steg, som sett honom äta och skratta.. Men.. 75% av allt jag visat av honom kan jag ångra idag. Men även jag lär ju så länge jag lever och tur är väl det.

Men jaa.. jag förstår ju att detta inlägg kanske blir lite som att kasta en och annan sten i ett redan sprucket glashus. Men skit samma… jag bara måste skriva om några grejer jag sett på sociala medier och som får mig att fundera över hur en ny generation kommer att formas på grund av saker som förevigas för alltid på sociala medier.. För det gör mig faktiskt både ledsen och lite bekymrad.

Föräldrar som hånar, mobbar och trakasserar sina egna barn samtidigt som det förevigas för att sedan läggas ut på sociala medier med förhoppning om många lajks och uppmuntrande kommentarer på nätet.

Jag har sett ett ganska obehagligt klipp på någon som filmat sitt lilla barn med något slags filter som gör näsan lång och snabellik. Barnet gråter och håller sig för näsan samtidigt som h*n tittar in i mobilkameran med ångestfylld blick och tårar i ögonen. Barnet försöker förstå det där obehagliga och konstiga samtidigt som mamman filmar och skrattar. Uppenbart road av barnets ledsna och upprörda reaktion.

Egentligen ganska fruktansvärt om man försöker sätta sig in i vad barnet känner och upplever just då. Vad händer i barnet? Att filma och skratta en traumatisk upplevelse och sedan garva åt det fast ett barn egentligen kanske borde få upptäcka sig själv på ett lite mer naturligt sätt. Utan skojiga filter som skrämmer barnet, men som roar den vuxna. Helt sjukt och jag anmälde faktiskt det klippet vilket jag hoppas att många fler gjort.

En annan grej som tycks vara långt vanligare är en slags ”trend” på sociala medier där man ska hälla vatten på sin bebis och filma reaktionen under tiden. Ibland verkar barnet tycka att det är lite kul, men alltför många gånger så ser barnen ledsna ut. En del blir chockade. Några gråter och en del tittar på den vuxne som att de inte kan förstå vad det är som händer..

Ingen av reaktionerna är kul och jag kan inte heller låta bli att undra om inte såna här tilltag grundlägger egna mobbartendenser hos dessa barn om att det är helt okej att bete sig så här mot andra eftersom föräldrarna gjorde så? Typ?

En slags mobbarskola där man får börja redan som bebis. Mamma och pappa är lärarna och de lär redan sin lilla telning om att det är okej att bete sig så här mot andra människor bara för att locka fram känslor. Gärna en reaktion som sedan ska generera lajks och glada tillrop hos publiken. Oavsett vad offret tycker, tänker, känner och vill. Föräldrar som lär sina barn hur man blir en mobbare redan i unga år.. Jaa.. tanken skrämmer mig i alla fall och jag hoppas och tror att det finns en och annan som håller med mig.

Men jag kan inte låta bli att undra: Hur fan kan såna här bisarra saker numera höra till vanligheterna?

Finns det nån som ser kopplingar mellan psykisk ohälsa hos barn och unga och det infantila beteendet hos föräldrar som behandlar sina barn som rekvisita? Finns det nån som tänker på att kroppsuppfattningen börjar tidigt och är en ständigt pågående process?

Jag känner mig i alla fall ofantligt glad över att vara en digital invandrare, för det innebär att jag har både det gamla OCH det nya i min digitala ryggsäck och jag inbillar mig att det blir lättare att välja ut och sålla det jag vill ha från det jag INTE vill ha.

Det jag har lärt mig under de senaste åren är i alla fall att det är bra när kidsen är stora nog att säga vad de själva vill eller inte vill.

Ibland när jag halar fram mobilen och vill ta en bild så säger ofta lille B till mig: ”Näe mamma du får inte ta kort på mig idag” och då bara är det ju så liksom. Skulle jag då dessutom hälla vatten på honom eller skratta åt honom när han reagerar (helt sunt egentligen) på att hans ansikte skulle se förvridet ut eller liknande så kan man ju kallt räkna med att han skulle bli riktigt förbannad på mig… och med all rätt.

Ibland lånar han min telefon och sitter och skrattar med olika filter så att han ser knasig ut, men nu är han åtminstone stor nog att förstå att det inte är på riktigt! Vilken liten bebis fattar det när de sitter och gråter över att näsan blivit förvandlad till en snabel?

Ja vojnevojne.. Nu har arga tanten fått säga sitt. Nu känns det lite bättre  😀

Hoppas att alla som läser här ännu får en toppendag och att en och annan mor och far tänker efter en extra gång innan de hånar, trakasserar och mobbar sina små bebisar offentligt.

 

 

2 kommentarer

Hemmahäng me mitt gäng

Hemmahänger mest hela dagarna numera. Har blivit (om möjligt) ÄNNU latare haha.. Å det är ju så Jääävla schöönt!

Kidsens farmor och farfar dök upp hos oss igår och det var ett kärt återseende kan jag lova  🙂

Som de alla har saknat varandra… Vi är ju vana att träffas ganska ofta, så detta år har varit en stor utmaning just ur ”sakna-synpunkt”.

Vi ska verkligen inte ta något eller någon för given och det är dags att inse att vem som helst kan försvinna från en när man minst anar det. Ingen är förskonad från förluster av olika slag och just därför så värdesätter jag allt och alla som finns i mitt / vårt liv exakt just nu.

Pandemi och rådande världsläge påminner mig om det varendaste dag. Jag är tacksam och ödmjuk inför varje ny dag som jag får spendera med dem jag älskar, tycker om.. Eller tolererar  😀

My crew  🙂

Bli först att kommentera

Ett helt decennium..

Av , , 2 kommentarer 14

.. har passerat sedan jag otåligt väntade på barn nummer 3.

Imorgon fyller han tvåsiffrigt! Vad hände liksom?

Det var ju nyss jag var höggravid,  det var nyss jag kånkade på en rosig bebis, det var ju bara alldeles nyligen vi skolade in honom på dagis..?

Det är nästan lite läskigt hur känslan som infinner sig, att man knappt vågar vända bort blicken bara för ett ögonblick och inse att det faktiskt har gått ett helt decennium sedan jag väntade och längtade och inte hade någon aning om att det var just HAN som låg därinne i jättemagen och bara väntade på att få komma ut.

HAN som kom in i vårt liv och inget blev sig någonsin likt igen  🙂

Minstingen i familjen..  med en enorm närvaro och en storslagen attityd till det mesta som dyker upp i livet.

Han bär en självklarhet som jag verkligen beundrar hos honom och han är allt man kan önska.

Tiden hade gärna fått stanna till en stund.. bara en liiiten stund.  Men det får ju inte för imorgon blir han ju tio bast! Det ska firas såklart  🙂

Så självklart börjar vi med glass till frukost imorgon!

”This attitude is 4ever”

 

2 kommentarer

Hej Måndag..

Av , , Bli först att kommentera 11

..vad skönt att du är här igen  🙂

Jag älskar ju som bekant måndagar och en måndag levererar alltid känslan av stabilitet och ordning & reda tycker jag.

Idag har vi lite viktigheter på agendan jag och Lille B.

Men först kolla lite Oggy och kackerlackorna hängandes vid köksbänken. Den är för övrigt lägenhetens centrum. Oftast hittar man allt man behöver där och det är alltid här alla samlas.. på ena eller andra sidan bardisken  🙂

I alla fall så har helgen varit en enda lång sovmorgon. Batterierna är laddade,  så nu kör vi!

Hej vecka 13!!

Bli först att kommentera