Kategori: Barnen

Kul att mobba en bebis?

Av , , 2 kommentarer 25

Jag vet, jag är på många sätt en kvarleva från stenåldern och jag är hopplöst omodern och lite tråkig emellanåt. Jag gillar det enkla, det lilla och det som känns logiskt i livet. Jag tycker om ganska vanliga, stillsamma och i mångas ögon helt mediokra saker.

Jag bryr mig inte ett dugg om personer som kallas influencers och det skulle aldrig falla mig in att köpa sånt som alla andra har bara för att sälla mig till den stora gråa massan.

Jag hoppas och VILL gärna tro att det beror på att jag är en så kallad ”digital invandrare” medans alla som är födda på 90-talet och framåt är ”digitala infödingar”. Det är kusligt stor skillnad på begreppen och jag, som fick lära mig internet som vuxen har med mig både en rädsla och en fascination gällande sociala medier medans de som föds in i sociala medier får med sig normaliserade, fast sjuka internetbeteenden redan innan de ens är födda.

Jag vet, för min senaste unge som redan hunnit bli tio år var ju en av de kidsen som föddes ut till en redan väntande publik. Min blogg var som störst då, när Bastian föddes och många är det som sett honom som nykläckt bebis, som sett honom ta sina första steg, som sett honom äta och skratta.. Men.. 75% av allt jag visat av honom kan jag ångra idag. Men även jag lär ju så länge jag lever och tur är väl det.

Men jaa.. jag förstår ju att detta inlägg kanske blir lite som att kasta en och annan sten i ett redan sprucket glashus. Men skit samma… jag bara måste skriva om några grejer jag sett på sociala medier och som får mig att fundera över hur en ny generation kommer att formas på grund av saker som förevigas för alltid på sociala medier.. För det gör mig faktiskt både ledsen och lite bekymrad.

Föräldrar som hånar, mobbar och trakasserar sina egna barn samtidigt som det förevigas för att sedan läggas ut på sociala medier med förhoppning om många lajks och uppmuntrande kommentarer på nätet.

Jag har sett ett ganska obehagligt klipp på någon som filmat sitt lilla barn med något slags filter som gör näsan lång och snabellik. Barnet gråter och håller sig för näsan samtidigt som h*n tittar in i mobilkameran med ångestfylld blick och tårar i ögonen. Barnet försöker förstå det där obehagliga och konstiga samtidigt som mamman filmar och skrattar. Uppenbart road av barnets ledsna och upprörda reaktion.

Egentligen ganska fruktansvärt om man försöker sätta sig in i vad barnet känner och upplever just då. Vad händer i barnet? Att filma och skratta en traumatisk upplevelse och sedan garva åt det fast ett barn egentligen kanske borde få upptäcka sig själv på ett lite mer naturligt sätt. Utan skojiga filter som skrämmer barnet, men som roar den vuxna. Helt sjukt och jag anmälde faktiskt det klippet vilket jag hoppas att många fler gjort.

En annan grej som tycks vara långt vanligare är en slags ”trend” på sociala medier där man ska hälla vatten på sin bebis och filma reaktionen under tiden. Ibland verkar barnet tycka att det är lite kul, men alltför många gånger så ser barnen ledsna ut. En del blir chockade. Några gråter och en del tittar på den vuxne som att de inte kan förstå vad det är som händer..

Ingen av reaktionerna är kul och jag kan inte heller låta bli att undra om inte såna här tilltag grundlägger egna mobbartendenser hos dessa barn om att det är helt okej att bete sig så här mot andra eftersom föräldrarna gjorde så? Typ?

En slags mobbarskola där man får börja redan som bebis. Mamma och pappa är lärarna och de lär redan sin lilla telning om att det är okej att bete sig så här mot andra människor bara för att locka fram känslor. Gärna en reaktion som sedan ska generera lajks och glada tillrop hos publiken. Oavsett vad offret tycker, tänker, känner och vill. Föräldrar som lär sina barn hur man blir en mobbare redan i unga år.. Jaa.. tanken skrämmer mig i alla fall och jag hoppas och tror att det finns en och annan som håller med mig.

Men jag kan inte låta bli att undra: Hur fan kan såna här bisarra saker numera höra till vanligheterna?

Finns det nån som ser kopplingar mellan psykisk ohälsa hos barn och unga och det infantila beteendet hos föräldrar som behandlar sina barn som rekvisita? Finns det nån som tänker på att kroppsuppfattningen börjar tidigt och är en ständigt pågående process?

Jag känner mig i alla fall ofantligt glad över att vara en digital invandrare, för det innebär att jag har både det gamla OCH det nya i min digitala ryggsäck och jag inbillar mig att det blir lättare att välja ut och sålla det jag vill ha från det jag INTE vill ha.

Det jag har lärt mig under de senaste åren är i alla fall att det är bra när kidsen är stora nog att säga vad de själva vill eller inte vill.

Ibland när jag halar fram mobilen och vill ta en bild så säger ofta lille B till mig: ”Näe mamma du får inte ta kort på mig idag” och då bara är det ju så liksom. Skulle jag då dessutom hälla vatten på honom eller skratta åt honom när han reagerar (helt sunt egentligen) på att hans ansikte skulle se förvridet ut eller liknande så kan man ju kallt räkna med att han skulle bli riktigt förbannad på mig… och med all rätt.

Ibland lånar han min telefon och sitter och skrattar med olika filter så att han ser knasig ut, men nu är han åtminstone stor nog att förstå att det inte är på riktigt! Vilken liten bebis fattar det när de sitter och gråter över att näsan blivit förvandlad till en snabel?

Ja vojnevojne.. Nu har arga tanten fått säga sitt. Nu känns det lite bättre  😀

Hoppas att alla som läser här ännu får en toppendag och att en och annan mor och far tänker efter en extra gång innan de hånar, trakasserar och mobbar sina små bebisar offentligt.

 

 

2 kommentarer

Hemmahäng me mitt gäng

Hemmahänger mest hela dagarna numera. Har blivit (om möjligt) ÄNNU latare haha.. Å det är ju så Jääävla schöönt!

Kidsens farmor och farfar dök upp hos oss igår och det var ett kärt återseende kan jag lova  🙂

Som de alla har saknat varandra… Vi är ju vana att träffas ganska ofta, så detta år har varit en stor utmaning just ur ”sakna-synpunkt”.

Vi ska verkligen inte ta något eller någon för given och det är dags att inse att vem som helst kan försvinna från en när man minst anar det. Ingen är förskonad från förluster av olika slag och just därför så värdesätter jag allt och alla som finns i mitt / vårt liv exakt just nu.

Pandemi och rådande världsläge påminner mig om det varendaste dag. Jag är tacksam och ödmjuk inför varje ny dag som jag får spendera med dem jag älskar, tycker om.. Eller tolererar  😀

My crew  🙂

Bli först att kommentera

Ett helt decennium..

Av , , 2 kommentarer 14

.. har passerat sedan jag otåligt väntade på barn nummer 3.

Imorgon fyller han tvåsiffrigt! Vad hände liksom?

Det var ju nyss jag var höggravid,  det var nyss jag kånkade på en rosig bebis, det var ju bara alldeles nyligen vi skolade in honom på dagis..?

Det är nästan lite läskigt hur känslan som infinner sig, att man knappt vågar vända bort blicken bara för ett ögonblick och inse att det faktiskt har gått ett helt decennium sedan jag väntade och längtade och inte hade någon aning om att det var just HAN som låg därinne i jättemagen och bara väntade på att få komma ut.

HAN som kom in i vårt liv och inget blev sig någonsin likt igen  🙂

Minstingen i familjen..  med en enorm närvaro och en storslagen attityd till det mesta som dyker upp i livet.

Han bär en självklarhet som jag verkligen beundrar hos honom och han är allt man kan önska.

Tiden hade gärna fått stanna till en stund.. bara en liiiten stund.  Men det får ju inte för imorgon blir han ju tio bast! Det ska firas såklart  🙂

Så självklart börjar vi med glass till frukost imorgon!

”This attitude is 4ever”

 

2 kommentarer

Hej Måndag..

Av , , Bli först att kommentera 11

..vad skönt att du är här igen  🙂

Jag älskar ju som bekant måndagar och en måndag levererar alltid känslan av stabilitet och ordning & reda tycker jag.

Idag har vi lite viktigheter på agendan jag och Lille B.

Men först kolla lite Oggy och kackerlackorna hängandes vid köksbänken. Den är för övrigt lägenhetens centrum. Oftast hittar man allt man behöver där och det är alltid här alla samlas.. på ena eller andra sidan bardisken  🙂

I alla fall så har helgen varit en enda lång sovmorgon. Batterierna är laddade,  så nu kör vi!

Hej vecka 13!!

Bli först att kommentera

Att längta…

Av , , 2 kommentarer 15

…är jobbigt! Men ibland är det ju ändå lite härligt också  🙂

Ikväll har båda Kidsen lämnat kvar sin mor och far hemma för att sticka iväg på egna äventyr.

Det är ganska tyst och tomt här hemma och först blir man lite rådvill: vad hitta på liksom??

Sen kom jag på att det är ganska busigt att äta glass och stanna uppe sent (tills man somnar i soffan före kl 22 vill säga)

Det kan också vara lite spännande att INTE passa på att: vika tvätt, laga mat, städa, handla eller andra familjerelaterade saker som man gör stup i minuten.

Ikväll tänkte vi oss faktiskt lite Corona (öl utan virus) och vi vuxna ska också utmana oss själva att INTE prata om Kidsen alls.. ehrm.. med undantag för detta inlägg då förstås  😀

Det KAN gå.. Haha..

”När man var barn fick man göra allt i smyg så inte vuxna såg eller hörde vad man gjorde.. nu är det vi föräldrar som smyger så inte barnen ska se och höra allt man gör”

Men det blir nog en riktigt präktig hemmahelg nu med tanke på tidsresan vi ska göra nästa helg. Då blir det en helgalen weekend med festligheter i dagarna tre. Så nog kan det vara värde att vila lite.

Åh.. nu kom jag också att tänka på att det garanterat blir sovmorgon imorrn. Minst till klockan NIO!!

Sjukt många vuxenpoäng  😀

Trevlig helg!

 

2 kommentarer

Mera glitter…

Av , , 4 kommentarer 13

..i vårt liv!!

Hittade en bild från semestern som jag gärna vill visa för att man blir så glad av att se den  😀

Tänkte att jag gärna ville dela med mig av den eftersom den är precis vad man behöver den här tiden på året:

Glitter, dans, skratt och värme.. Härliga människor med stora leenden.. De haffade Viggo direkt! (Såklart)

Så fint gäng alltså! Väldigt stor skillnad från alla gråa, trista, småsura och goretexbeklädda typer som man möter dagligen runt alla tråkiga och slaskiga gator här i Ume.

Slaskvintern får gärna gå över snart.. annars måste jag åka till solen igen och det har jag egentligen inte tid med just nu eftersom jag har annat som jag måste grejsa med här i gamla Sverige innan jag kan åka bort igen.

Hur som helst.. hörde ryktas om att det är vänliga veckan nu och det är ju värt att notera och försöka ta till sig. Ett leende eller några vänliga ord kostar ju inget. Varken att ge, eller att få!

Kram å godnajt!

😀

4 kommentarer

25 grader i Januari

Av , , Bli först att kommentera 12

Semester i solen med hela mitt crew.

Vi har nu tinat upp efter några dygn här på Gran Canaria och vi badar i både pool och hav. Vi bor på nionde våningen på ett riktigt fint hotell och så käkar vi jävligt gott varje dag  🙂

Tronn & Knut är med också så den här semestern var liksom extra efterlängtad!

Life is good  🙂

Tänk vad sol, vind & vatten gör för välbefinnandet när det är vinter…

Idag ska pappan inviga sina nya, chockrosa badbrallor som han köpte på Yumbo igår haha.. få se om det är något som är lämpat för sociala medier 😀

Jag återkommer i så fall…

20200112_125656

Bli först att kommentera

Sven & Sven

Av , , Bli först att kommentera 14

Sven & Sven</p>
<p>Idag har Sven namnsdag  :-)<br />
På...

Sven & Sven

Idag har Sven namnsdag 🙂
På den här favorit-i-repris-bilden är det mina två favorit-Sven som syns: äldsta sonen och min morfar <3

Min mormors pappa hette också Sven och det gör även en av mina yngre bröder..

Så Grattis till alla mina fina Svennar.. eller kan man säga ”Svenns”..? Haha..

Ha det fint! Vi hörs 🙂

Bli först att kommentera

Att ta en sovmorgon på allvar

Av , , 2 kommentarer 18

Att ta en sovmorgon på allvar

Att ta en sovmorgon på allvar..

Haha.. inatt har vi alla sovit ikapp allt det vi missade under veckan som gick.

Tillvaron går i turbofart och nu är det racerfart på allt året ut! 🙂

Alla mina mål för 2019 är uppnådda med råge och ett av målen var faktiskt att sova mer, oftare och bättre.

Men idag.. var det pappans tur att sova extra länge, men när det är dags att vakna så kan man lita på att lille B går in helhjärtat för att väcka sina föräldrar på ett ”mjukbrutalt” sätt haha..

Trevlig helg till alla som läser!

2 kommentarer

För exakt tre år sen

Av , , Bli först att kommentera 11

För exakt tre år sen

För exakt tre år sen…
Så befann vi oss på varmare breddgrader. Helt galet vad som hunnit hända under de här tre åren alltså!

Den här bilden lyckades ju en ihärdig hotellfotograf plåta när jag vände ryggen till haha.. och eftersom kidsen var så fina tillsammans så var det ju bara att köpa bilden och se glad ut 🙂

Annars då? Jooo.. jag har uppnått mitt mål denna vecka och cyklat ungefär 5 mil sammanlagt i snö och motvind.
Det känns så jävla bra! Jag lyssnar på gamla avsnitt av ”Mammas nya kille” medans jag cyklar och ibland skrattar jag högt så de stackars cyklister som jag möter blir rädda och tror att jag är helgalen (vilket jag i och för sig ÄR, fast på ett kul sätt) haha…

Joo.. så äre! Ahapp.. å mer då? Jaoo.. imorrn blire akutbesök hos tandläkaren istället för sovmorgon eftersom en familjemedlem slagit ut en bit av en tand idag. Höjden av otur kan man säga.. men tack o lov för att vi ändå har något så bra som ”akuttandvård” här i vårt avlånga land.

Sen har jag nog inte så mycket mer att förtälja än att jag känner mig allmänt tillfreds. Mitt liv är mitt och jag mår så bra som jag KAN.. vissa dagar kämpar jag och vissa dagar glider jag bara fram i tillvaron.

Livet är lätt, livet är svårt, livet är här men det är alltid vårt!! <3

Sov gott! Kram & Godnajt

Bli först att kommentera