Etikett: vänner

Det ÄR okej…

Av , , 4 kommentarer 13

…att inte orka allt man vill.

Det är okej att säga STOPP. Nu orkar jag inte längre. Eller jag vill inte längre. Eller jag vågar inte längre.

Jag är så trött så jag nästan DÖR!

När jag kom hem från jobbet hade Martin varit här tidigare och vattnat mina blommor innan han for på jobbet och jag blev så glad så glad, så GLAD för jag har verkligen inte ORKAT göra ens det på sista tiden. Inte likt mig, men jag är verkligen så slut och trött under denna vecka och jag antar att även årstidsväxlingen börjar smyga sig på och sno åt sig av den sista sommarenergin. Men i helgen.. DÅ jäklar ska det bestämmas var, när och hur utlandsresan i september ska gå av stapeln.

Jag lääängtar…

granca 181

Spanien eller Kroatien är den svåra frågan…

🙂

Frihet

Energi

Värme

Vänskap

Lojalitet

Styrka

 

Ett urval av veckans ledord!

 

 

 

 En del av kakan vill alla ha, men inte många vill ge för att få. Men de som kan konsten att både ge och ta är få. Men de är fler än två och jag gillar dem alla SÅ!

(Deså)

Kryptiskt? Ja, som vanligt då 🙂

Vuxna är ju inte ett dugg bättre när…

Av , , 17 kommentarer 8

…det kommer till vissa saker. Konflikter till och med. Vi berättar för våra barn att de måste "lära sig att lösa sina konflikter" men vad gör vi själva? Vi tillåter småsaker och missförstånd komma ivägen och sedan hör vi aldrig av oss till varann mer och tänker att "nu är vi ovänner och vi kommer aldrig mer att prata med varann"

Jaha?? Ska det måsta vara så?

Jag är många gånger säkert en väldigt obekväm person som gärna vill säga vad jag tycker och ibland faller det inte i god jord. Jag hade en konflikt med en av mina manliga vänner för några månader sedan. I telefon (så egentligen är det inte konstigt att det blev fel)

Han var packad som en åsna och inte i sitt bästa skick. Jag var ganska hård och sa saker som han tydligen tog väldigt illa vid sig av, samtidigt som jag kände att jag faktiskt kan säga vad jag tycker eftersom vi känner varandra. Fast nu hörde jag talas om att han är väldigt arg på mig och tycker att jag har anklagat honom för allt möjligt dumt vilket jag såklart inte har gjort. En fjäder har blivit en höna och så här i efterhand kan man ju tycka att det var dumt att ens FÖRSÖKA resonera med en fyllskalle över telefonen. Klart att allt blev fel. Nåväl, vi får väl se hur det hela slutar. Jag är inte orolig och det kommer säkert att lösa sig med tiden.

Nåt annat som känns drygt, det är om man har en konflikt med en mycket nära vän som man delat det mesta med.

Helt plötsligt uppstår det en konflikt som inte ens går att lösa eftersom den ena parten svarar med tystnad, tystnad och åter tystnad. Okej, jag fattar vinken att när du ignorerat mig efter några mail och inte heller ens hälsar på mig ute så förstår jag ju att du inte VILL lösa konflikten. Det kan jag ta. Och jag accepterar det. Men lite sorgligt är det. Inte minst för barnen som inte fattar nåt alls och frågar när de får träffa dig igen.

Känns konstigt att svara: "Vi är inte kompisar längre. Vi hade en konflikt som inte gick att lösa. Jag har skickat några mail men hon vill inte svara och då ska man inte tjata"

Så mycket för att leva som man lär va?

Nåväl, man möts och man skiljs och förhoppningsvis har man lärt sig massor av varandra även om relationen slutar med en olöst konflikt. Så kan det ju vara både för stora och för små. Det är bara att gå vidare.

Konflikter gör en relation starkare många gånger, men i en del fall slutar det med att man helt enkelt "gör slut" och då får man finna sig i det helt enkelt.

"Äkta vänskap tål det mesta, men ibland tar det slut och då ska man istället glädjas över det man haft istället för att gråta över hur det slutade"

 

När jag kommer hem…

Av , , 2 kommentarer 3

…så ska jag se till att lugnet jag får med mig härifrån håller i sig!

Jag ska bli bättre på att välja rätt saker och göra RÄTT prioriteringar. Det låter ju onekligen bra, men det kan vara lättare sagt än gjort vissa gånger.

När man snart har hela tre barn (!) så är det ju inte bara att låta tiden flyta på. Förmodligen måste man planera det mesta lite bättre och mer effektivt. Jo, det vet jag ju redan. Nu gäller det bara att iscensätta det hela så gott det går.

Nåt som jag verkligen ska tänka på i framtiden är att vara mer selektiv vad gäller mitt umgänge. Jag kommer inte att vara ett självklart mål för fika / mat /partysugna människor som ständigt dyker upp som gäster vid mitt bord men som själva ALDRIG bjuder tillbaks.

Varför ska man alltid vara så gästfri när en del människor inte ens tänker tanken på att någonsin bjuda tillbaka?

Sen finns ju även motsvarigheten till ovanstående… Och det är de som ALDRIG kommer hem till en fastän man bjuder in. Det finns ju ALLTID bra anledningar för vissa till att aldrig lämna sin lilla stadsdel och komma över och hälsa på. Nä, då får man alltid vara den som ser till att komma över om man ska ses överhuvudtaget. Lika tråkigt det i längden.

Så nu undrar jag: Är det för mycket begärt att önska att det fanns ett slags mellanting av dessa två umgängesformer?

Snacka om att lufta sina i-landsproblem alltså.. *suck*

Men det är verkligen så jag känner. Och med tanke på att min så kallade "fritid" kommer att minska drastiskt i framtiden så är det också många människor som ryker lika snabbt som fritiden. Jag orkar inte med folk i samma utsträckning längre. Så enkelt är det. Men det behöver ju nödvändigtvis inte bara vara av ondo. De som håller hög kvalité stannar och resten försvinner. Egentligen inte konstigt alls om man tänker efter.

Bäst att hålla på sin energi så att den räcker till familjen.

"Det är trots allt familjen som som ska funka…

resten borde komma av sig självt!"

Vänner, kompisar, polare och bekanta…

Av , , 4 kommentarer 3

…finns i alla storlekar och former. Och alla fyller de något slags behov. Man har en eller två nära vänner som man delar allt med. Dessa vänner är dem som vet allt om en men som ändå stannar kvar TROTS att de känner till nästan alla lik som bor i ens garderob.

Sen har man polarna som man kutar på krogen med och mest roar sig på ett ytligt plan med. Dessa bekantskaper brukar oftast bytas ut med jämna mellanrum och man blir sällan mer än just "partypolare". Dessa lämnar sällan något avtryck och efter några år minns man knappt vad folk hette efter att man slutat umgås.

Sedan har man "familjekompisarna" som är väldigt multifunktionella. Man umgås tillsammans som familjer, oftast med barnen. man handlar, käkar middag och delar vardagen med. Dessa relationer blir oftast väldigt hållbara och det är så kul när det funkar mellan samtliga familjemedlemmar.

Också har vi de gamla vännerna som man haft sedan urminnes tider. Man har inte tid att ses eller höras mer än några gånger per år, men man vet att vänskapen är solid och så fort man träffas så känns det som att det var igår, trots att det kan ha gått flera ÅR (beroende på VAR i världen dessa vänner bor) sedan man sågs sist. Dessa vänskapsband brukar hålla livet ut.

Jag är otroligt nöjd med alla mina relationer just nu och vill varken bli av med någon eller släppa in någon ny heller för den delen.

Konstigt, men ju äldre man blir desto mer restrektiv och försiktig med vilka man släpper in på livet. Det har nog att göra med barnen också. Man vill ju inte att folk ska knalla runt i huset genom svängdörrar och bara försvinna huxflux när kaffet och bullarna är slut.. Den typen av människor har jag fått min beskärda del av hittills så numera väljer jag mitt umgänge med omsorg.

Och enda gången jag är riktigt kräsen så är det när det gäller apelsinjuice och kompisar…  haha.. Kvalité är ALLT! Kom ihåg det.

Hare fint allihopa!