Kategori: Personligt

Va hände??

Av , , 2 kommentarer 12

Vojvoj.. nu äre många som undrar haha… Joomen.. Jag har just kommit hem från en vecka i södra Norge och har ett par dygn kvar på min semester så det kan ju va lite kul att se åtminstone en pytteliten bråkdel av allt det roliga jag gjort sen sist 😉

Till exempel så har jag ju såklart hängt med energihunden hur mycket som helst:

Jag & Snuppelinisen

Jag har också hängt med x antal  barnbarn och deras tillhörande crew:

Leon me sin fina pappa 😊

Semestern har faktiskt varit ovanligt härlig på alla sätt och vis!

Speciellt när jag äntligen fick träffa världens bästa norrmän ❤

BFF’s 4-ever ❤

Knut… the one and only 🤩

Han öppnar dörren både till sitt hem och till mitt hjärta och tack vare Knut &Tronn så har våran sommar varit super-fäntastic med all-inclusive in Southern Norway och inte ens en 30 timmars flyg-försening och canncellerade flighter kunde förstöra humöret.. Fatta vilka stjärnor jag har i min kompis-bank haha…

Och på tal om stjärnor… Jimpa hittade ju Petter Northug mitt i Sandnes skidfestival och det var ju kjempekul såklart… Vi såg förresten också när Linn Persson vann skidskyttet live från första parkett. Hur kul som helst även om jag för all del ogillar sport i alla former haha…

 

Norge är så jäkla kungligt alltså.. Bastian tex har åkt Corvette och frotterat sig med diverse fordonsägare i miljonklassen och han vill numera flytta till Norge och det vill ju faktiskt jag med.. haha.. främst då för att Sverige och Umeå numera känns som ett jäkla U-land i jämförelse.

Och jaa.. helt ärligt: Att komma hem till Umeå har helt klart gett några nya perspektiv men det får jag väl avhandla nån annan gång men en sak kan jag ju säga att Umeå känns som en smutsig och äcklig liten förort i jämförelse med Sandnes och det kan inte hjälpas, men jag tror att jag vill flytta till Norge snart ❤ Rent, fräscht, lugnt och helt suveränt.. Helt klart bättre än Umeå och hur det ser ut just nu.. ALLA kategorier!!

Visst, Sverige har en och annan fördel men alltså.. Norge.. Det känns som en utopi just nu. Ska fila lite till på ett inlägg om just detta för såklart så kommer man ju att trampa en å annan svensk på tårna haha..

Men i alla fall.. Jag har det bra just nu här på fairytaleroad..  Ingen idé att klaga (just nu)

Det enda som inte var kul denna sommar var att jag köpte en så himla fin kofta i Norge som levererades MED larmet kvar och det var ett helsicke att fixa till det när jag kom hem till Sverige haha… men å andra sidan så är det ju bara väldigt värdsliga ting och med det så säger jag ba: GOooOOdnajt!

”Red red wajn, gås to maj heeeed”

😁

 

2 kommentarer

De tog ba slut..

Av , , 2 kommentarer 17

..orden alltså.

Jag har haft svårt för att få orden att fastna i skrift under det senaste året. Jag har också insett att jag tystnat på fler sätt. Det är ovanligt för att vara jag och nästan lite konstigt. Men ändå skönt ibland.

Många gånger handlar det om att det faktiskt inte ens FINNS nåt särskilt att säga (eller skriva) och de gånger det faktiskt gör det så inser jag också att det inte är lönt att skriva om vissa saker. Dels på grund av att många inte ens bryr sig och dels på att en del blir arga.. Så jag tänker lite som Ingemar Stenmark sa när han helt krasst uttryckte:

”Hä löns int förklar för den som int begrip” 

 

Ja men typ lite så.

Lite beror det kanske på att inget eller ingen är sig riktigt lik efter åren med pandemin. Många har fått omvärdera stora delar av sina liv och somliga har varit smarta nog att använda tiden till att reboota sig själv och sin tillvaro.

Lite som att ha fått chansen att starta om på nytt. Det kan ju vara allt från att ha skaffat nytt jobb, skilt sig och skaffat ny partner eller flyttat till något roligare ställe.

Själv har jag inte varit så drastisk utan har nöjt mig med att fixa och trixa i min direkta närhet. Typ, sorterat kläder och gamla papper och annat skrot som egentligen mest bara suger energi ur ens fysiska liv.

Hade jag varit ensam och inte haft man, barn och barnbarn så hade jag absolut startat om på det mest dramatiska sätt jag hade kommit på: Jag hade packat en väska (eller kanske två) och brutit upp mig själv från Sverige och trista Umeå och försökt att ta mig till något varmare och roligare ställe.

Men nu HAR jag ju man och barn och barnbarn så jag nöjer mig med de små förändringarna haha.. Så jag står ut med Sverige och Umeå ett tag till helt enkelt. Om jag har tur så kanske mitt crew vill hänga med mig nästa gång det erbjuds ett tillfälle till att göra något helt nytt med sitt liv och sin tillvaro. Vi lever trots allt i ett tidevarv då det går ganska snabbt och enkelt att ändra på det mesta man vill ändra på.

Det är skumt det där.. För vissa människor tycks rötterna växa djupare och djupare ju äldre de blir, medans andra liksom luckrar upp sina rötter och inser på äldre dar att det faktiskt GÅR att lämna saker, människor och platser bakom sig. Lite som med böcker man en gång läst.. Man läser dem en gång och sedan lämnar man tillbaks böckerna till biblioteket (och som ofta i mitt fall med några kronors förseningsavgift haha..)

Ja, nog har jag ju snöat in på en del flummiga tankar på sistone och kanske är det lika bra att jag inte skrivit här på ett tag. Ingen hade nog fattat nåt i alla fall.

I alla fall så är jag numera NOLL intresserad av så mycket som jag förut var intresserad av och kanske låter det deprimerande men det är det absolut inte. Snarare tvärtom.. Plötsligt så öppnade det sig nya möjligheter i mitt liv som medförde att jag slutade intressera mig för mediokra skitsaker så joo.. jag är nöjd. Det är kul faktiskt 😉

Kanske har det att göra med att pandemi-åren har tvingat oss till att lyssna lite inåt? Jag det tror jag i alla fall! Sen är det ju rätt skönt att omge sig med människor som tar fram det bästa i en, istället för det sämsta..

Jag är verkligen ofantligt tacksam för att jag har så fin familj och fina människor runt mig som hjälper mig att växa VARJE enskild dag.. Och som faktiskt gör mig till en bättre version av mig själv PLUS det faktum att det är en sån bonus att få vara gift med nån som har så ofantligt mycket tålamod och orkar lyssna på mig hur flummig jag än blir i mina numera ganska utsvävande resonemang haha.. Tack Jimmie, du är bäst ❤

Så trots att jag tystnat både här och där så pågår det ändå jävligt mycket… i mitt huvud…

Men det är inte jättemånga som får veta vad det handlar om!

😁

Ha det bra och ha en fin sommar. Vi hörs (kanske)

*Kram*

 

 

 

 

2 kommentarer

Min sista kväll…

Av , , 2 kommentarer 11

…som 47 åring spenderas i Gällivare av alla ställen. Imorgon blir jag hela 48 år och jag inser att det är den absolut sista  födelsedagen jag ”firar” här uppe.

Kapitlet om Gällivare börjar lida mot sitt slut och jag har spenderat kvällen med att spana på rivningskåkar i Malmberget. Deprimerande så att det föreslår, men å andra sidan så ligger det helt rätt i tiden för mig och ju mer av samhället som jämnas med marken, desto mer faller på plats både för mig och i mig.

Flummigt, jag vet.. men sant. Vi körde en sväng upp till Dundret också så idag har jag spanat på det vackra lågfjället från två olika håll. Från Malmberget var det alltså sista gången jag såg det från den vyn, så det var ju helt klart värt en sista bild:

Malmberget.. snart jämnat med marken och slukat i en stor grop!

Sad but true..

Ja, en mini-roadtrip i malmfälten för en sista check medförde ju såklart massor med negativa känslor av vemod med några stråk av sorg som alltid klingar av när jag väl åker hemåt igen.

Tur vi har med oss lilla hundflikkan. Med henne går det inte att känna depp.. Bara pepp faktiskt. Hon trivs som tusan och hon spanar på ekorrar, fåglar, harar och igelkottar som ränner omkring här runt husknuten hela dagarna.

Å nu ska vi sova Gosvovven och jag! Kram å godnajt från Gällivare!


2 kommentarer

Jag hamnar kanske också i bloggdöden till slut..

Av , , Bli först att kommentera 17

Ja kanske. Efter 13 år av bloggande och såklart även ett stort intresse för att läsa bloggar så kan jag ju konstatera att många av de bloggar jag läste ”back in the days” inte ens existerar längre.

Många av de större bloggarna drogs mer och mer åt de snabba flödena som erbjöds och därmed (får man förmoda) också mer pengaflöden vilket innebär att samma personer som man gärna klickade in sig hos för att läsa nåt kul numera går att hitta på andra plattformar där de gör reklam för allt möjligt (och omöjligt)

Till slut blir det ju precis som med de kommersiella tv-kanalerna: Man undviker och bojkottar. Folk i influencerbranschen är ju inte ens trovärdiga på nåt sätt överhuvudtaget och jag förstår inte hur så många kan följa dessa levande reklampelare, som dessutom ändrar inriktning och tyckande efter vilket företag som erbjuder mest för stunden.

Skönhetsingrepp har blivit lika vanligt att göra som att gå på toa, märkeshysteri råder ända från bebisålder, folk inreder hela sina hem efter vad enskilda influencers säger och många människor har numera blivit som små robotar som bara rättar sig i ledet och öppnar plånboken samtidigt som de gnäller över att de ”inte har råd” med helt ”vanliga” saker..

Haha.. jaa.. kanske är jag lite raljant, men visst är det ändå lite intressant hur det har blivit och hur så kallade influencers numera till och med släpps in i politiken där de ska umgås med politiker och flamsa och tramsa så att vi vanlisar ( i alla fall jag) tappar ännu mer av min redan obefintliga respekt för just politiker. Åh härreguuu asså.. (Är hon på DET humöret idag tänker Ni kanske nu?)

Japp, det är jag faktiskt! Jag känner att jag blir lite förbannad över att många människor helt har slutat tänka själva.

Världen brinner ta mig fan i alla hörn och det är galet att se hur många som inte ens bryr sig. Självklart behöver inte det ena utesluta det andra och man kan vara intresserad av flera saker samtidigt men det jag inte fattar är att så många tycks vara blinda för vad det är för värld vi nu skapar åt oss själva och att det försiggår helt sjuka saker precis framför näsan på oss.. och vi reagerar inte ens längre!

Men det är ju så.. att det bästa sättet att dölja dåliga saker för människor är att göra dem mitt framför näsan på alla.

Om ytterligare några år när vi får det berömda ”så här med facit i hand” så kanske det är många som inser hur skevt livet blev när man bara gjorde som ”alla andra sa och tyckte”  Speciellt då det blev på bekostnad av barn och ungas ökade psykiska ohälsa, ökad barnfattigdom, ökade klyftor i samhället, orättvisor som sköljer över samhället hela jävla tiden tex i form av fattigpensionärer osv..

Om vi jämför fattigdom idag och för hundra år sen till exempel… Borde vi inte veta bättre idag?

Om vi ser hur ganska viktiga saker har bytt plats till exempel:

För hundra år sen så fick man kämpa sig till att få utbilda sig och idag kämpar många för att SLIPPA utbilda sig trots att Sverige erbjuder fantastiska möjligheter för utbildning utan att det behöver kosta skjortan.

För hundra år sedan var en fattig människa mager och skral, medan det är vanligare idag att den som är fattig ofta är överviktig. Intressant samband tycker jag. Jag har läst en del om detta och jag tycker att det är ofantligt intressant faktiskt.

Egentligen så hade jag tänkt skriva om nåt annat idag, men helt plötsligt glömde jag bort vad det var haha.. Jag är helt ensam hemma sen igår och det händer ju så sällan numera men när det händer så vill jag ju både läsa OCH skriva och nu har jag ju gjort det.

Annars så har jag haft en härlig påsk än så länge. Jag hittade ett nästan tomt dansgolv i fredags som spelade hyfsad musik vilket innebar nästan 12 tusen steg på bara några timmar. Sjukt härlig känsla. Tyvärr erbjuder inte Umeå något vidare dansgolv för en sån som mig, men plötsligt händer det alltså. (Fast jag kommer nog att fortsätta åka till Stockholm två gånger per år och sköta det mesta av mina dansanta festligheter där)

En liiitn fireball till påsk…

Klädd för krogen eller skogen?

😂🤘

(Å vad HAR jag egentligen i fickan??)

Haha.. ja, vi har faktiskt alltid kul när vi är ute jag och mitt crew. Ett och annat bekant ansikte skymtade här och där och Jimmie var ofantligt glad över att MODO vann så han hade ju jättetrevligt med alla modofänz ute på lokal i fredags. (Näe, han gillar INTE Björklöven och det är så skönt för det gör inte jag heller!)

Ser förresten att det börjar vara nån månad mellan mina inlägg så då gör det ju inget att de blir lite långa. Jag måste ju lägga in lite bilder också så att jag kan spana tillbaks på mitt liv och minnas när jag väl där sitter i min gungstol och har blivit en göllig (nåja) gammal tant.

 

Fyrbeningen har såklart hängt med oss litegrann. Hon är den härligaste hunden jag nånsin varit med och vi alla älskar henne så att det värker i hjärtat. Hennes energi är inte av denna värld och hon är en fantastisk varelse.

Och på tal om fantastiska varelser…

Babyflikkan Inez som mest sover men som vunnit allas våra hjärtan nu och för alltid. Ler när man sjunger för henne och som verkar vara av det lite mer stillsamma slaget (än så länge) Ljuvlig bebisenergi som omger oss alla nu för tiden..

 

Men trots att det händer så mycket i min tillvaro så försöker jag att alltid prioritera mig själv och mitt mående. Mina sjukor som jag drabbades av flera gånger om under vintern sitter tyvärr i och gör sig påmint då och då, men skam den som ger sig. Jag SKA back in bizzniss vad gäller träningen och jag har gett mig den på att jag SKA lära mig att stå på händer haha.. De bara MÅSTE gå. Jag har kommit så långt att jag åtminstone har balansen och kan stå på huvudet en liten stund, men att ta sig upp på armarna verkar ta sin tid. Men det kommer… Det SKA det!!

Det finns ju massor med hälsofrämjande effekter av att stå på huvudet så det är bara att sätta igång o öva 🙃

Har nya träningsbrallor a la ”Kittyhawk”.. hur coola?

😎

Man får inte glömma bort sig själv i denna märkliga nutid. Jag vill ha allt det bästa av livet och jag vill göra allt som är roligt. Det handlar om se de små sakerna i tillvaron för att kunna få så bra balans som det bara går på alla sätt och vis.

Truth of the day!

För övrigt så flög det in en liten kompis tidigare idag när jag öppnade dörren till min södra balkong… Jag tror att h*n ville säga mig något. Åtminsone så ser h*n väldigt uttrycksfull.. Tycker inte du också det?

Kolla bara:

Magic friend!

Det sägs att man kommer bli insläppt genom himlens portar när man får  besök av en liten ladybug. Fast jag hoppas att det inte blir än på några år..

Ha det jättebra alla som läser!

Vi ses!

Bli först att kommentera

Avveckla och utveckla..

Av , , 6 kommentarer 17

Det är väl mest det jag ägnar mig åt numera.

Första halvan av livet går åt till att upptäcka allt möjligt och att (tyvärr) på många sätt göra sig oumbärlig medans andra halvan av livet mest går åt till att återupptäcka sig själv och göra sig fri från måsten och krav…

Varnar härmed för ännu ett skumt blogginlägg!!

Jomen i alla fall, efter att ha upptäckt hur skönt det är att faktiskt inte göra något alls annat än att filosofera och samtidigt spana ovanför kanten på min kaffekopp så har jag insett ännu fler saker som jag säkert skulle ha mått bra av att veta för många år sedan, men Hey.. bättre sent än aldrig!

Medelåldern.. smakar på ordet och inser att det låter tråkigt, men känns ganska skönt. Medelåldern är som en mjuk och fluffig och mycket vilsam soffa efter att i många år ha nöjt sig med att sitta på hårda pinnstolar. Haha.. ja, knäpp metafor kanske men det var det första som dök upp och visst stämmer det väl ganska bra?

Som ung, speedad och halvt vilse i pannkakan så var mottot: Lev hårt, ha kul, skit i allt, pengar kommer och går och  jag gör vad fan jag vill medans medelåldern såklart har skapat helt nya motton.

Till exempel: Frys aldrig om fötterna, sov och ät ordentligt och se till att ha koll på pengar, siffror och pensionssparande *skrattar* Jaa.. Ålder kommer ju alltid ikapp och som en tidigare kollega så klokt uttryckte det: ”Ungdomen är bortkastad på ungdomar för de har faan inte vett att uppskatta sin ungdom”

Ja, nog är det så men å andra sidan så är det väl det som är tjusningen helt enkelt 😂

Nu är det bara att se till att hålla sig så ung det går, så länge man kan och då menar jag verkligen inte att det är dags för skönhetsoperationer, botox och ”ungdomliga”  kläder som man absolut INTE passar i men ändå envisas med..

Nä, jag tänker mest på den slitna klyschan att stanna i nuet, acceptera allt man ser, känner och upplever.. Att försöka förhålla sig positiv till sig själv vilka fysiska och psykiska förändringar man än upplever och en ganska viktig grej som slagit mig mer och mer bara under de sista åren: Att lämna det förflutna och en del av människorna från förfluten tid bakom sig.

Det behöver inte vara konflikter eller hjärtslitande situationer som ligger bakom sådana beslut. Det kan helt enkelt bara vara så att man fasar ut de som inte längre har en plats i tillvaron. Avstånd, ointresse, glömska och nonchalans kan också vara faktorer som gör att människor försvinner ur ens liv och det är helt okej! Ibland är det skönt, men ibland gör det ont.

Vi lever ju i det ständiga kretsloppet och jag gillar tanken på ”love without attachment” för den går att tillämpa på precis allt. Det är inte meningen att vi SKA binda oss för hårt till människor, platser eller föremål för det kommer bara att skapa lidande och ångest. Istället ska man älska det man har när man har det och även om det låter ”enkelt” så ligger det förstås i sakens natur att det behövs insikter både om sig själv och andra.. men framför allt hur man vill leva för att kunna må så bra som möjligt genom livet.

Ingen människa i hela världen är förskonad från sorg, smärtor och förluster. Orättvisor kommer de flesta att uppleva i sitt liv både i stort och smått och ja.. det bara är så. I bästa fall så härdas man och i sämsta fall så blir man bitter, så det gäller att försöka ta det på rätt sätt.

För några dagar sedan så blev jag uppringd av en person som jag inte träffat på över tio år nu. Jag spenderade de första 35 åren av mitt liv genom att försöka få vara viktig och betydelsefull för den här personen men jag gav till slut upp och valde aktivt att fasa ut mig själv på alla sätt som det gick. Däremot ringer h*h mig ibland med något års mellanrum och sorgligt nog så tror jag inte att h*n egentligen vet vem jag är längre och samtalen andas mycket ångest och sorg.

Jag försöker vara vänlig men bestämd och jag ber personen varje gång att inte ringa mig igen för det finns inte längre något att säga. Tåget har gått för längesen och jag har till och med lämnat perrongen. Inget kan sägas eller göras ogjort och det är vad det är liksom. Ett tag trodde jag att det var min uppgift att trösta och lyssna, men till slut insåg jag att jag bara drunknade i negativa känslor som kom från både h*n och mig själv. Det går inte att leva på det viset så även där valde jag till slut att backa ur med ryggen före.

När det kommer nya människor in i ens liv och de liksom virvlar in med positiva vindar så är det bara att öppna fönster och dörrar på vid gavel och samma tvärtom gäller såklart de som kommer med mörka moln i släptåg.. Då är det bara att vädra ut ordentligt och sedan stänga dörren och helst kanske låsa också. Ja, Ni fattar..

”When your past calls, don’t answer.. It has nothing new to say”

 

Numera funderar jag inte lika mycket på sånt som jag ändå inte kan påverka men jag har funderat så att det räcker och som sagt.. Lika bra att glädjas åt saker i nuet. Det tar ingen energi men det GER jättemycket energi.

Som till exempel det här med nya människor.. De nyaste människorna: Barnbarnen! Inte så många kilon och centimetrar.. men jäklar så mycket good energy.. So just let it flow ❤

Sleeping beauty

Chipsbandit 1 & 2 😂 Alltid i maskopi..

Bonus är latin och betyder ”God”

*extra tilldelning*

Jamen det var väl en liten bråkdel av tankar som snurrat på sistone. Hoppas att alla som läser här mår bra. Vi ses och hörs! Trevlig helg.

Hare bra Häääj..

6 kommentarer

Är det dags att vakna upp?

Av , , Bli först att kommentera 19

Jomen det vore ju skönt faktiskt! Jag inser ju att senaste månaderna liksom svischat förbi utan att jag märkt det och ändå har jag inte gjort så mycket. Alla baciller och virusar har gjort att jag hamnade i min egen lilla bubbla med väldigt lite input från omvärlden.

Inom loppet av två månader så lyckades jag pricka in RS-virus, lunginflammation samt covid. Dessutom blev min astma ganska elak under den här tiden vilket såklart gjorde mig sämre i hela mitt välmående. Jag blev andfådd bara av att prata vissa dagar och jag fick anstränga mig för varendaste andetag men trots det så inbillar jag mig att jag är på väg tillbaka med besked! Jag har börjat jobba, jag har cyklat flera mil bara senaste veckan och jag har börjat få inspirationen tillbaka vad gäller det mesta. Jag håller till och med på med ett mindre hemmaprojekt (Bara en träram som ska byggas och snyggas till, men ändå)

För en stund sen kom jag på mig själv att bara stå och le fånigt i solen som skiner in genom mitt vintersmutsiga fönster och kändes som att återse en gammal vän. Årstiderna kommer ju förvisso alltid att skifta år efter år, men just NU så finns jag och kan uppleva det. IRL..

Egentligen helt fantastiskt om man tänker efter för en vacker dag är jag ju INTE här och kan uppleva det men så länge jag kan det så ska jag uppskatta det och framförallt lägga märke till det. Vintern är jobbigast för mig, men kanske ändå mest nödvändig eftersom det oftast är då som jag får de flesta aha-upplevelserna om hur jag behöver leva mitt liv för att må så bra jag kan. Vintern ger mig alltid det största motståndet vad gäller allt och motstånd behöver vi ju faktiskt för att kunna utmana oss själva och vinna över sånt som känns tufft och svårt.

På sommaren är det mesta enklare och saker tenderar att flyta på av sig självt och tillvaron är smidigare på tusen olika sätt..

Men eftersom vintern är mest besvärlig och en väldigt kompetent motståndare så tänker jag att jag behöver kunna matcha det och kämpa extra hårt liksom.. För visst känns det skönt när man lyckats bjuda på motstånd och faktiskt tagit sig upp på benen och UT? Det är bättre att vägra gömma sig för kung Bore för det är liksom inte lönt.

För övrigt så läste jag någonstans att människor som vistas mycket utomhus klarar årstidsväxlingarna mycket bättre än de som håller sig mest inomhus. Det ligger nog mycket i det.

Annars har vi det ganska gött här hos oss på Sagovägen. Vi har ju varit instängda ett tag pga covid och då får man roa sig med de små sakerna! Till exempel att placera ut små cowboys och superhjältar på olika ställen i lägenheten:

Liten blå cowboy vakar över köket.. 😊

Att vara instängda tillsammans kan ju vara lite av en utmaning, men till 90% har det varit mysigt. Jag har ju också världens finaste grannar och har haft lyxen att få vissa inköp direkt levererat till dörren så vi har klarat karantän med all mat vi velat ha ❤ Helt fantastiskt så just nu går det inte att vara på dåligt humör pga sådant jag inte kan påverka. I slutändan är det bara sig själv man kan styra och för mig räcker det mer än väl just nu. Familjelivet AB ska ju skötas oavsett vad som dyker upp längs vägen och ja, det är ju mycket logistik och matplanering för att familjetåget ska gå som smort.. Det tar mycket tid och energi i anspråk, fast å andra sidan är det ju vardagen man ska lägga mest med krut eftersom det är i vardagen vi befinner oss mestadels av tiden.

Däremot saknar jag att få träffa mina vänner men igår lyckades jag få till en fikadejt med en av dem. Inser hur mycket värt det är att ha kloka kvinnor och män i mitt liv som går att bolla stort och smått med. Idag skulle jag också få träffa en av mina favoriter, men det blev hastigt inställt pga det jäkla covid. Usch å fy f*n!

Nåja, jag fick ju möjlighet att skriva lite istället och det är ju också kul förstås. Solen lyser fortfarande över mig och skvallrar dessutom om att min laptop är ganska dammig haha.. Ja, vi måste nog damma av oss och skriva lite oftare helt enkelt. Frågan är bara VAD man ska skriva om som kan tänkas vara av intresse för någon annan.

”Feelings are just visitors.. Let them come.. and let them go”

För övrigt så tänkte jag dela med mig av ett litet högkvalitativt serietips som jag fick av en kollega: ”Saknad aldrig glömd” som går att se i 4 säsonger på SVT. En helt fantastisk serie som är stillsam i all sin enkelhet med ett persongalleri av helt ”vanliga” människor, men ändå med en storslagen dramatik och ofantligt spännande mordhistorier.. Ja, helt klart det bästa tipset på länge.

Det är ju så lätt att snöa in på Netflix och andra kommersiella streamingtjänster men svt levererar riktig kvalité emellanåt. Kan även rekommendera serien ”The sister” som är en psykologisk thriller med rätt otäcka små inslag.. brr.. (också svt)

Jamen då så.. då var det nog inget mer jag hade att säga. Just nu 😉  Hoppas att alla som läser mår bra och att Ni håller Er friska!! Ha de gött å va inte trött. Kram H

Bli först att kommentera

Mer än en vecka..

Av , , 2 kommentarer 16

..har gått av året och det är dags för ett inlägg här i bloggen.

Jag och mina människor mår alla ganska bra förutom att mitt tillfrisknande efter allt som varit tar sådan tid! Mitt huvud vill massor och i mina tankar så kan och vill jag göra precis allt som jag gjorde innan jag blev sjuk men kroppen säger blankt nej.

Jag har fortfarande svårt att andas vissa dagar så ibland orkar jag knappt prata men ibland får jag nåt litet ryck och går ut och springer nåt litet varv runt kvarteret. Det är knepigt när det fysiska mående är så ojämnt.. Men å andra sidan är jag ju skitglad de dagar när jag orkar massor och är precis ”som vanligt”. Man kan ju säga att jag hade höjden av otur som drabbades av både RS-virus och lunginflammation inom loppet av bara nån vecka. Fy fan vilken pärs det var alltså. Dock så har jag sluppit covid åtminstone.

Kidsen hade ju covid i våras, medan jag och Jimpa klarade oss trots att vi hängde instängda hemma tillsammans allihopa. Skumt ändå hur olika det kan vara. Nä fy, nu är jag less på allt som har med virus och sjukdom att göra *suck*

Fattar inte ens varför jag ens skriver om det?? *skrattar* Borde verkligen skriva om nåt annat.. till exempel att jag läser MASSOR! Just nu läser jag Stefan Ahnhems ”Den sista spiken” som är sjätte boken om Fabian Risk. Alla hans böcker innehåller ganska motbjudande inslag, men de är ofantligt spännande och tjocka vilket innebär att de räcker liiiite längre för en bokslukare som mig.

Och på tal om böcker så kan jag ju berätta att vi nu fått hem soffan som beställdes när vi var i Stockholm i oktober. Den är helt fantastisk och mitt nya absoluta favvoställe för bokslukande. Tidigare så var det oftast sängen och köksbordet som varit favoritplatserna i mina bostäder men jag kan ju säga att den nya soffan ändrat på det. Den är bara kort och gott fantastiskt och vi alla älskar den redan. Kolla bara:

Grönt och guld ❤

(Guld & gröna skogar hemma hos oss)

Ja, så den här vintern blir det ju av förklarliga skäl en hel del odlande av soffpotatis men just nu så måste det få vara så. Jag har ju trots allt varit sjuk och jag jobbar på att acceptera det och då är det ju härligt att ha en så här skön plats att acceptera det hela på haha..

Annars har jullovet varit helt underbart. Julafton spenderades på ett fint hotell och på badhuset. Tacomiddag med julmust på kvällen samt minimalt med julklappar. Ingen stress, ingen press och inga förväntningar annat än lugn och ro.

Nyårsafton spenderades hemma, iklädd pyjamas i nya soffan med familjen. Ett litet glas rött slank ner och det enda missödet på nyårsnatten var att det fyrbenta barnbarnet viftade ner det ungerska kristallglaset från bordet så att det röda vinet yrde över nya soffan och viskosmattan men vad gjorde väl det? Det är värdsliga i-landsproblem och som man säger: Inget kalas utan kras.

 

”Om jag är söt får jag karra” //4beningen

Ja, det var ju en bra start på bloggåret 2022. Jag ska anstränga mig mer framöver och det känns ju faktiskt kul att det ändå är en och annan som kollar på bloggen trots att jag inte varit lika frekvent.

Min förhoppning är ju att det ska bli ett roligt år med mycket skoj att skriva om. När jag kommit i form igen så kommer ju (förhoppningsvis) orken tillbaks och då blire extra kul 😁

Let’s go upside down..

Nu ska 2021 års fysiska form bli ÄNNU bättre..

2022 ska bli mitt bästa träningsår! EVER!

Tack o lov för alla fina utegym som finns i Umeå ❤

Hoppas att alla Ni som läser här mår skitbra och att Ni håller Er friska och krya.

Vi ses och hörs! Kram H

 

 

2 kommentarer

When life gives you lemons.. Squeeze!

Av , , Bli först att kommentera 21

Ja det där slitna gamla uttrycket är ju ändå rätt så talande.. Nog för att jag gillar citroner. Men ändå, alla fattar ju vad som menas: Ta nåt negativt och vänd det till något positivt. Typ!

I alla fall, nu är det ju tack och lov December och året lider mot sitt slut. Året i stort har ju varit toppen på många sätt, men sen kom den eländiga November och körde såna käppar in i mina hjul så att jag flög all världens väg. Jag har i ärlighetens namn nog inte riktigt återhämtat mig ännu faktiskt.

Jag ser fortfarande mig själv som en positiv person men nog var det en del prövningar som jag gärna kunnat vara utan, men å andra sidan så har jag varje gång frågat mig själv: ”Jahapp, vad vill universum säga mig den här gången då?”

Haha.. jaa.. sån är ju jag 😁

Det kom ett stort stim av skit som jag var helt oförberedd på och som faktiskt golvade mig totalt vilket har fått mig att i princip sova bort hela november. Både skönt och lite läskigt på samma gång. Det viktigaste har ju såklart alltid blivit gjort, men jag har helt klart ifrågasatt vad som ÄR viktigt och varför.

Jag tog en paus från hela livet kan man nästan säga och när jag precis börjat kravla mig tillbaka i riktning mot ”normaltillståndet” så fick jag lunginflammation också. PANG! Golvad igen liksom.. *suck*

Jag hade just börjat se mig själv som den glada, starka och friska person jag är i grunden och så får jag ändå nöja mig med denna hålögda Novemberversion av mig själv när jag kollar mig själv i spegeln.

Kilon har rasat, hår har tappats, muskler har försvagats, kondition? Vad är det? Ja listan kan göras lång och jag sörjer verkligen att jag inte kunnat träna, cykla eller ens orkat umgås med nära och kära. Mat har jag bara petat i mig för att jag ”måste” och inget har kunnat ge mig min vanliga aptit.

Nä fy, det har varit en riktig pärs ett tag faktiskt men nu tänkte jag att den här pärsen får vara över för nu orkar jag liksom inge mer. Jag ska äta upp mina 40 kåvepenintabletter som en duktig flicka för att bli av med den här lunginflammationen  som blev den vidrigaste finalen på den här hösten och sedan ska jag kamma till mig och fortsätta livet igen.

Livet så som JAG vill ha det.. självklart står det massor av jobbiga förändringar framför dörren men jag accepterar även dessa (för att jag måste) och trots att jag inte kan styra allt så kan jag åtminstone styra mig själv och hur jag ska reagera på saker och ting för att hålla mig själv på banan.

Tiden har sin gång och oavsett vad som händer i världen så är och förblir jag den viktigaste personen i mitt liv och det måste jag påminna mig om då och då. Ingen är oumbärlig så är det ju bara oavsett vad vi tror om den saken.

En dag kom frågan om jag var deprimerad, men näe.. inte alls. Bara så himla, himla, himla trött över att genomgått en så lång och jobbig period som tagit extra mycket kraft och energi av mig. Energi som gått åt till att ”bara” hålla sig ovanför den berömda vattenytan.

Jag älskar ju mitt liv och alla människor som finns i min tillvaro. Önskar bara att det fanns ett större och starkare batteri så att jag kan leva precis på det sättet som jag vill men det finns tyvärr inte. Inte just nu i alla fall.

Så istället så har jag bantat ner min tillvaro så att jag har det jag behöver och mår bra av. Jag har insett att jag inte har samma energi som förut och många som jag tidigare räknat som mina närmaste har tyvärr fått förpassa sig längre bort i ledet vilket såklart är helt okej. De flesta jag umgås med vet trots allt varför jag behöver prioritera som jag gör.

Våra liv här på jorden är trots allt blixtsnabba och superkorta och därför måste man vara jävligt medveten om precis allt man gör och varför.

Nåväl, nu är det fan slut på mina flummiga torsdagstankar. Nu ska jag gå och göra den där berömda lemonaden som man ska göra när ”life brings you lemons” och jaa.. C-vitaminer är ju alltid nyttigt för en eller hur?  😉 haha..

Låt nu december bli en skön månad och låt energin äntligen få komma tillbaka..

Två av mina fina favoritpojkar ❤

Minstingarna.. (men inte länge till för snart kommer en ny minsting)

Bli först att kommentera

Häj bloggen…

Av , , 2 kommentarer 17

Nu var det ju ett bra tag sedan vi sågs. Tyvärr har jag ju blivit lite lat och hänger mest på andra sociala medier trots att jag aaaaaldrig skulle gå på den lätta.. att liksom slukas av bilder och filmer och diverse skrot som till exempel roliga barn, knasiga djur och finfina mattips som finns på instagram.

Där blandas gammalt och nytt och jag fastnar ibland i groteska små klipp med psyksjuka amerikaner som går bananas inne på supermarkets.. jag fascineras på ett obehagligt sätt över plastikopererade tjejer (alla stöpta i samma stackars form och som redan var superunga och supervackra innan) som tror att yta och dyra prylar är allt och jag förfäras över undercover-material från djurfabriker runt om i världen där man plågar och våldför sig på olika djur som senare hamnar på människors tallrikar.

Jag äcklas över vårdslösa individer som helt öppet sitter och hånar och mobbar andra människor från helt öppna konton men jag gläds också ibland över att ibland se glada tillrop och hejarop till diverse medmänniskor som behöver kärlek och medmänsklighet i cyberspace.

Ja härregu.. det finns tamefaan allt alltså.. MEN.. nu på sistone så har jag insett att jag lagt mig till med ett osunt beteende vad gäller mitt dumscrollande och jag kan i ärlighetens namn berätta att jag inte läst en enda bok på nästan två veckor vilket får mig att tänka på att jag faktiskt mår riktigt dåligt av allt som passerar mina stackars ihoplimmade skräpfilter.

Jag menar, det tar ju aldrig slut och det finns alltid något nytt att klicka på och näej.. jag orkar inte det nu. Jag är trött, ofokuserad och faktiskt ganska energilös och det har inte bara med hösten att göra. Det har även att göra med mitt vårdslösa klickande på onödiga dumheter.

Jag kan faktiskt göra bättre saker med min tid. Till exempel träffa, prata och umgås med riktiga människor som finns i mitt riktiga liv på riktigt.

En dag insåg jag att många människor som tidigare faktiskt fanns i mitt riktiga liv numera bara finns som små pixlade figurer i min telefon.

Visst, pandemin har ju gjort sitt till och många faller liksom ut ur tillvaron på ett omärkligt sätt och till slut så bleknar de i minnesbanken och förpassas till att vara just.. minnen.

För jag ska i ärlighetens namn erkänna att distansrelationer inte riktigt är min grej och jag behöver ha en röd tråd i mina kontakter som plötsligt minskat rejält eftersom de har försvunnit helt från mitt IRL. När man glömmer bort hur folk ser ut och hur de låter på riktigt så är det ju rätt skumt faktiskt. Jag slutar till slut att kolla in dem på nätet också eftersom de blir mer och mer som främlingar och jag orkar inte riktigt engagera mig till slut för i mitt riktiga liv har jag riktiga människor och det är ju där jag behöver lägga min tid och min energi.

Främlingarna kanske inte alltid har varit främlingar för mig, men när jag märker att jag inte ens bryr mig om att kolla in dem på nätet längre eftersom de blivit just.. främlingar så känner jag mig märkligt blasé. Jag orkar liksom inte.

Jag jobbar på att lyfta blicken just nu och jag märker ju att jag längtar efter att både läsa och skriva.

HA!! Och nu har jag gjort det.. 😎

Jag har både läst några av vk-bloggarna samt skrivit ett helt eget blogginlägg! Inte dåligt faktiskt..

Nåväl, internet har säkert varit en tröst för många människor under åren som gått och det är ju fantastiskt men nu känns det som att en ny fas börjar för många människor och så även i mitt.

Jag fördelar fortfarande dygnets alla timmar på ungefär samma sätt och jag ruckar sällan på min mat och sovklocka. Jag håller fortfarande på att förbättra mig själv på alla sätt jag kan och familjen mår bra.

Jaaa… det var väl inte så mycket mer jag hade att säga just nu haha…

Familjen förresten..

Det här med att vara mormor är så jäkla kul! Barnbarn är så mysigt och sen att Lille L är den härligaste och roligaste ungen i världen gör ju inte saken sämre direkt 😉 Självklart är jag ju partisk men det SKA man ju va!

Hemma hos oss håller vi redan på att lära honom massor med bra saker och ja, jag tror att han kommer att bli en riktigt kompetent världsmedborgare.

Två favoritkillar

 

Så fina 😊

Men jag har ju som bekant inte bara bebisar i mitt liv.. Jag har faktiskt en egen liten mormor också och henne var jag och hälsade på i helgen. Även om det var en riktig blixtvisit så hann jag ju få rå om henne i några dagar och som vanligt så hann vi ju avhandla allt möjligt mellan himmel och jord. Hon är klok som en bok också..

I alla fall så ska jag bli EXAKT en sån mormor till mina barnbarn som den jag själv har. Alltså den bästa!

Mimmi & Jag

Näejj.. men nu tror jag att min lilla update är klar för ikväll. Förhoppningsvis så kommer det kanske att bli fler inlägg här framöver. Den som lever får se helt enkelt!

Till helgen vankas det festlig weekend i tre dagar och det blir klackarna i taket på annan ort. Det borde ju generera något litet blogginlägg hoppas jag för nu jäklar ska jag roa mig. Bara att få sätta sig i ett flygplan nu på fredag känns ju helt overkligt och ja, det ska bli så himla kul.

Hoppas att alla som fortfarande läser här mår jättebra!

Hare bra häääj…

Kram H

 

2 kommentarer

En påminnelse om att..

Av , , Bli först att kommentera 11

..ta det lite slow fick jag av universum häromveckan. Jag tappade bort mina brillor på grund av rent och skärt slarv OCH på grund av att jag försökte göra för många saker samtidigt!

Ja, jag har bara mig själv att skylla och eftersom jag VET varför jag tappade dem så får jag snällt tugga i mig den här lärdomen. Försäkringsbolaget kunde efter åldersavdrag på brillzen betala ut ca 1500 kr, men eftersom självrisken är på samma summa så slutade det alltså med plus minus noll. *suck*

Progressiva glasögon är fasn inte billiga och jag har vårdat mina glasögon som om de vore mina bebisar (nåja) men nu måste jag alltså skaffa mig ett par nya och precis som när det gäller kläder så är jag ju inte så superförtjust i att försöka hitta nya.

Men nu är det bara att fixa det och inse att ännu ett i-landsproblem flyter förbi mig som för att påminna mig om hur bra jag har det. För det har jag ju.

Jag är vanligtvis väldigt rädd om mina saker men dessa borttappade brillor som försvann på grund av rent och skärt slarv från min sida, fick mig än en gång att inse att jag (hela familjen) har för mycket pryttlar. Alltså blir det än en gång läge för lite ”städa-och-töm”.

Om man vill ha en positiv förändring i sitt liv (enligt Feng-shui) så ska man tydligen flytta på 27 föremål i hemmet, men jag satte som mål att göra mig av med minst 27 saker och jaa… jag tror mig genast se ett bättre flow överallt plus att jag inte lika ofta måste söka efter:

  1. Min läppsmörja
  2. Mina brillor
  3. Min vattenflaska

Haha.. jaa.. det är dessa pryttlar som jag bara MÅSTE ha med mig innan jag lämnar hemmet. Annars blir det ju knas.

Jag har varit i flera omgångar och lämnat massa saker på PMU ute på teg och det är mestadels kläder och serietidningar. Sånt tar mer plats än vad man tror och just nu så har vi en kille i familjen som är i sin värsta tillväxtfas och han växer ur kläder på löpande band så det BLIR ju en hel del som rensas bort.

Men jag tror verkligen på det här med energier i hemmet och hur de påverkar oss. Att hålla sin miljö öppen, ren och med föremål som har betydelse eller funktion är något att anamma för de flesta av oss. Speciellt om man (som jag) är lättdistraherad och har stort behov av en omgivning att trivas i för att kunna hitta lugn och ro.

Det är lättare att trivas om man inte har så mycket prylar som tynger ner tillvaron. Plus att det är lättare att låta bli att slarva bort sina favoritsaker.. så som till exempel glasögon.

Nåväl, nu ska jag ge mig ut och försöka hitta exakt RÄTT glasögon och hoppas att jag kommer att gilla dem lika mycket som mina gamla.. Och kanske är det lika bra att jag köper sånt där färgglatt så kallat ”senilsnöre” också? Haha..

Mina favoritbrillor… Och så kan jag ju passa på att visa att jag testade lite fillers i våras..

Läpparna blev ju såååååå snygga!!

PS: Bilden är inte ett dugg manipulerad och jag ljuger INTE  🤣

HaHaHaHa…

 

 

Bli först att kommentera