Summer on speed…

..att sommaren är kort vet vi ju alla och i kombination med att tiden dessutom går snabbt så vet vi också att man sällan hinner med exakt allt man tänkt göra.

Sommaren hittills har bjudit på lite av varje i den tristare kategorin: Lite tråkigt, några sorgliga händelser, irriterande störningsmoment, puckade idioter samt ett fåtal andra negativa grejs. MEN… jag fäster ingen vikt vid det. Jag kommer inte ens att nämna något / någon av det utan väljer hellre att dela det som har varit supermysigt, härligt, roligt och allmänt fantastiskt!

Dessutom så har jag en betydande del av semestern kvar och idag är det dags att börja packa eftersom vi drar till våra älskade norrmän på fredag där vi ska spendera en vecka som den storfamilj vi är. Så jäkla skoj det ska bli.

Min bästa Knut

Annars har jag försökt att lappa ihop mig denna sommar efter en ganska hektisk vår och försommar. Jag har sovit mycket mer än vad jag är van vid och jag har tillåtit mig att bara vila och inte göra ett enda dugg. Det är inte likt mig, men jag har insett att jag behöver dra ner rejält på mitt tempo om jag ska klara mig helskinnad genom hela livet.

Livet innehåller ju som bekant både toppar och dalar och denna sommar har jag bestämt mig för att hålla fast vid en ganska värdefull insikt: Jag behöver inte vara ”en duktig flicka” när det oftast blir på bekostnad av min inre harmoni och mitt lugn och ro. Ingen kommer att komma ihåg alla de där bra sakerna man gör ändå, vilket bara späder på den där känslan av att det man gör ändå är otillräckligt.

Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag hur många pärlor jag genom åren kastat framför svin. Hur kunde jag vara så dum? Jaa.. det är frågan det.. haha.. Men å andra sidan så var det väl nödvändigt för min egen utveckling och för att jag ska fatta vad och vem som är viktigt här i livet.

Att cirkeln blir mindre och mindre ju äldre man blir faller sig ganska naturligt och även om jag ibland kan avundas de som har enorma familjer / släkter / kompiskretsar så fattar jag ju också att jag förmodligen inte skulle orka med det i längden.

Det roliga är att jag känner mig starkare, friskare och gladare ju mindre människor jag omger mig med. Jag lägger utan dåligt samvete massor med tid och energi på mig själv numera och jag skäms inte ett dugg för det. Jag prioriterar till exempel träning som jag tidigare kände att jag ”inte hade tid med” men så insåg jag (när jag blivit ett vrak både fysiskt och psykiskt) att om jag inte tar tiden för min hälsa, så kommer jag att tvingas att spendera massor med tid på min ohälsa och att vara sjuk.

Dit vill jag aldrig mer och de som bidragit till min ohälsa (inklusive en tidigare version av mig själv) vill jag aldrig mer lägga tid och energi på. Livet är som sommaren: Alldeles för kort och alldeles för snabb, men ändå så jävla härligt och det gäller att ta vara på varenda minut!

Vi har ju nya diagnoser i familjen och det kräver en enorm närvaro av oss vuxna, men vi är ganska rustade för det och försöker göra allt för att tillvaron och familjelivet AB ska rulla på så smidigt som möjligt så just nu är fokus på att vi alla ska ha det så roligt som möjligt innan skola och jobb börjar igen.

Mina älskade småttingar har ju också en stor plats i mitt liv och min tillvaro och det här med att få barnbarn är EXAKT så som det sägs: Livets efterätt.. haha… även om jag för all del inte ens ätit upp varken förrätten eller varmrätten ännu!

Exakt så!! 😍

Ja, det var en liten glimt av mitt pytteuniversum och mitt tidsfönster i det stora världsalltet.

Och om jag ska göra en liten snabb omvärldsanalys så kan jag ju bara säga att den här stormen HANS bara är en liten påminnelse från moder Jord vad hon faktiskt kan ställa till med och störa oss små människor med när hon känner för det.

Tvivla aldrig på att vår planet är ett högst levande väsen. Sååå… Visa respekt för henne för fan!!

Och med det sagt så ska jag nu fortsätta min vandring på planeten jorden. Jag börjar med en liten cykeltur med min vän lånehunden!

Hare bra alla! Kram på Er!