Etikett: barn

Whats up with me?

Av , , 2 kommentarer 10

Ja, en hel del faktiskt. Men jag ska inte tråka ut er med ALLT så vi kör en snabb preview:

Loppiset gick…

Sådär! 

Det började regna efter en timme men vi sålde för sammanlagt 800 spänn under den första och enda timmen vi stod där och det får man väl säga är en schysst timpeng. Eller?

Massor..

och massor….

och ÄNNU mer…

Och ungefär dubbelt så mycket mer än det jag visat här så räkna med loppis till hösten igen. En regnfri sådan *skrattar* Men vi hade trevligt i alla fall och Viggo gjorde sig en dryg femtilapp på denna timme med sina egna små saker som han städat ur sitt rum.

Och vad händer mer? Ja, vi hänger med smågrabbarna och leker mamma, pappa barn. Fast på riktigt och vi har det ganska bra.

Blont yrväder på jakt efter åttans buss….

Och vad mer? Jo, jag försöker känna av sommaren genom att ha kjol (!!) då och då. Jag kan ju inte gå i mina loppiga jeans varendaste dag haha… Riktigt snygg, brun second handkjol om jag får säga det själv.

"Jooofåååriaa…"

(Loreen gör det bättre, I know)

Lägg märke till mina nya glajjer. Polaroid, 30% rea på Östmans optik *yey* Mina andra solbriller höll bara i tre somrar och gick inte att laga *sörjer*

Nåja, mer än så här kan jag inte leverera just nu. Hoppas alla läsare mår toppen.

 

Visst verkar det vanligt…

Av , , 8 kommentarer 6

…att förhållanden spricker efter första barnet?

Jag känner x antal mammor och pappor som inte lever med sitt första barn. Det är ensamstående föräldrar, det är plastmorsor och plastfarsor, det är halvsyskon hit och dit och det är växelvis boende och det är varannann vecka osv… osv…

I många bloggar kan man på bara ett par års tid följa en hel livscykel för ett förhållande: Läsa om det första dejtandet, läsa om ihopflyttandet, få ta del av graviditetstestet, följa graviditeten, läsa om förlossningen, läsa om ljuv bebislycka, mysiga månader, lycka och kärlek för att på sluttampen läsa om gräl, bitterhet, tårar och svek som snabbt följs av inlägg om separation och nya lägenheter och i vissa fall redan nya partners och därmed oftast nya halvsyskon osv… osv….

*pustar och torkar svetten ur pannan*

Visst, man har absolut ingen garanti för att ett förhållande ska bli bättre bara för att man befäster sin kärlek på det mest ultimata sättet man kan och skaffar sig ett barn.

En guldring på det vänstra ringfingret kan man alltid ta av sig, men ett barn kan du liksom inte ta av dig eller stoppa in i ett skåp.

Jag ska inte göra detta till ett kilometerlångt inlägg utan konstaterar bara att det känns relativt vanligt idag.

Kanske orkar folk inte med ett förhållande då vardagen smugit sig på? kanske har man inte lärt känna varandra tillräckligt väl innan man skaffar barn, köper hus och binder sig till varandra på flera sätt?

Förhållanden förändras radikalt då det kommer bebisar med i bilden. Det ska man vara smärtsamt medveten om och kanske kan det vara en idé att leva tillsammans som familj med sitt barn innan man känner att livet är stabilt nog INNAN man köper hela "familjepaketet" där det ingår hus, bilar och giftermål?

För hur många besvikna individer finns det inte där ute som känner sig grundlurade på alltihopa? När barnet kom så upptäckte man helt plötsligt nya sidor hos sin partner som man inte trodde existerade och som man absolut inte tycker om?

Livet kan tyvärr hoppa på dig och slå dig i skallen då du minst anar det och vaffan gör du då?

Svar: Inte ett skit!

Finns ju inget att göra. Det är bara att gilla läget och inse att du är bunden till barnets pappa eller mamma fram tills dess att barnet är arton år.

I mitt eget fall så har jag ju faktiskt två pappor till alla mina tre barn. Som alla vet så lever jag med barnafader nummer två men vi har ju absolut inga garantier för att vi ska leva lyckliga i alla våra dagar även om det känns så just nu. Vi är lyckliga i nuet och vi trivs tillsammans. Vi har samma syn på det som är viktigt och vi strävar tillsammans i jobbiga stunder och i lyckliga stunder.

Vi har haft vår beskärda del av jobbiga saker och en hel del yttre påverkan. Men vi är fortfarande tillsammans och vi är starka. Men som sagt, det finns inga garantier för NÅGOT förhållande i hela världen. Och barn är definitivt ingen garanti för ett lyckligt liv tillsammans.

Barn är en stor källa till glädje och lycka, men också till slitningar och påfrestningar på de vuxnas kärleksrelation. Det vet nog de flesta som har barn.

Men det lönar sig att underhålla sin kärleksrelation hur många barn man än har och hur många mammor eller pappor det än finns med i bilden. Lägg inte energi på att bråka om det som varit, lägg hellre energi i nuet på det du HAR precis framför näsan. Man har oftast mer än vad man tror.

En sak som är bra med de förhållandena som kraschar BIG tajm, är ju att man får massor av värdefull erfarenhet och kunskap om hur man INTE vill ha det i nästa förhållande man går in i. För det är ju av misstagen man lär sig.

Eller hur?

 

 

Barnen och framtiden…

Av , , 4 kommentarer 4

…är ju sådant som man av naturliga skäl funderar rätt mycket på.

Hur ska det gå för dem? Blir de lyckliga? Kommer de skaffa barn? Får de vara friska? Hittar de kärlek i livet?

Och så vidare…

Det är i alla fall viktigt att tänka på att barnen faktiskt en dag ska bli vuxna och att man tänker sig för i många situationer. En vacker dag får man faktiskt stå till svars för mycket som man sagt och gjort. Det märker jag mer och mer eftersom jag har en elvaåring hemma som är ganska bra på att ifrågasätta det mesta. På gott och ont får man väl säga *skrattar*

Hursomhelst, nu har jag faktiskt ett litet gudbarn som kommer att växa upp sida vid sida med mina barn. Det ska bli kul att se vad det blir av den lille krabaten som mest bara sover och skrattar precis som min Bastian.

Jag och min gudson Leo

Nu när jag har tre barn och har lyckan att få vara ledig med dem alla i sommar så lägger jag märke till en massa små detaljer i vårt vardagliga liv som får mig att le inombords. Till exempel när jag ser min femåring hålla sin lille vän i handen när vi går i närheten av farliga brum-brum bilar. Visst är de söta?

"När man e stor måste man vara snäll"

Jag förundras varje dag över vad barnen säger och vad de gör. Lycka just nu är en helt ledig sommar med alla kids!

Ajlajkitalåt

🙂

Stor kärlek i litet format…

Av , , 9 kommentarer 12

..Ja, så är det faktiskt.

Det konstiga är att för varje barn man föder så växer kärleken till de barn man redan har. Den liksom fördubblas (hur det nu är möjligt)

Kärleken till mannen som skapat mina två små killar växer ju även den. Det är ju inte konstigt alls.

Det är säkert hormonerna, jag vet! Men varje morgon förundras jag över hur otroligt mycket känslor som ryms i mig. Kanske patetiskt dravel för de oinvigda, det kan jag ju förstå. Men de som vet vad jag talar om fattar ju vad jag menar. Jag blir så otroligt överväldigad av den här kärleken varje dag att jag knappt vet vad jag gör.

Det kallas visst för LYCKORUS!

Jag är alltså hög…?

På Livet & Kärlek…

"Jag drömmer om min knasiga mamma som Älskar mig så mycket"

Äckelmagad? Läs inte då…

Av , , 6 kommentarer 0

…om min "night from hell"

Hade ju tänkt lägga mig supertidigt igår och läsa en bra bok och min plan var att vakna pigg och alert idag kl 05:00 eftersom jag ska jobba i tolv timmar idag.

*suck*

Det blev inte så.. Lillemannen börjar kräkas medan jag snabbt försöker bära honom till toan eftersom jag förstår vad som är på väg att hända. Han kaskadspyr över hela mig, mitt hår, min rygg och ja, det rinner till och med in mellan skinkorna *huuurv*

Dagens finmiddag på stan hamnar alltså i princip överallt på övervåningen. Åååh.. hade inte ens hunnit somna. Så sen blev det dusch och tvätt och städ och försöka få en spyende liten kille att somna om. Stackars liten..

Och alla som har barn VET ju att man efter en dylik incident "bara" kan sova med ett öga och öra stängt. Jag somnar SENT.. åt helskotta för sent. Och när jag äntligen lyckats somna så där vid två tiden så är det nån jäkla IDIOT som "busringer" på min dörr

*djup, trött suck*

Ja, nog kunde jag hålla mig för skratt och alla som blivit väckt av dörrklockan klockan 3 mitt i natten vet att man blir klarvaken på en bråkdelssekund och sen, jaa.. sen var det kört! Viggo vaknade och ville småprata eftersom han mådde lite bättre.

Så nu ska jag åka och jobba efter mindre än tre timmars sömn. Så, gott folk.. Gärna lite medlidande idag. Jag BEHÖVER det för tusan…

"Och kaffe också såklart"

 

När barnen hajjar mer än vad man tror…

Av , , 5 kommentarer 0

..jaa.. ibland blir man förvånad över hur kloka barn är.

 

-"Pappa, jag vill bo hos dig varannan vecka. Annars är det orättvist"

-"jamen det går inte för din mamma är så dum i huvudet och sen har jag inte plats"

-"Men pappa, det handlar faktiskt inte om mamma. Det handlar ju om MIG…?!"

-"ööh.. ja, vi får se hur det blir"

 

När barnen blir så stora att de kan och VÅGAR ifrågasätta dig och omkullkasta ALLT du säger och allt du gör.. Ja, då har man lyckats som förälder känner jag. När barn är så modiga att de ÄNTLIGEN vågar säga vad de tänker och känner trots att de är rädda..  Jag jublar inombords!

Det är precis som med trissreklamen: "Plötsligt händer det"

🙂