…är ett i det närmaste okänt begrepp i detta hushåll.

Imorse klockan fem kom en meterhög liten människa tassande med famnen full av vovve och kanin. Han kravlade sig upp och lade sig till rätta mellan mor och far och där bökade han runt i någon timme innan han slutligen klev upp och själv hämtade vällingburken och slängde ner den i sängen.

Ibland blir till och med storebror förargad på den lilla brodern som galopperar omkring som en yster hundvalp (finns rätt många likheter faktiskt) och när han väl kliver upp så är han inte så jättepigg.

MEN…

När alla väl är vakna och sitter runt frukostbordet (oftast dukat av storebrodern) så har vi det hur mysigt som helst. Varendaste dag så tar det bara några minuter att glömma de där första dimmiga sekunderna då man skulle ge sin högra hand för att få sova en stund till. Bara en liiiiiten stund till…

*Gäääspar*

Och nu är barnen borta. Hemmet är smått stökigt, smulorna ligger över hela köket, disken står kvar på bänken, diskmaskinen behöver tömmas, kläder borde vikas…

MEN…

Jag skiter i det just nu!

För jag har sovmorgon, fast utan sömn. Jag har en underbar "för-mig-själv-morgon" hemma. Jag börjar jobba först halvtolv så jag tänker verkligen inte slösa dessa dyrbara timmar på att göra sånt som kan vänta…

Näpp, jag ska koka kaffe och bädda ner mig i soffan och bara mysa. Känna lugnet och bara suga åt mig varenda sekund av lugn och ro. Det är inte ofta man får känna det så man ska passa på.

"Skjut upp det du kan göra SEN till SENARE"

Haha… Hoppas alla får en topendag!

Breakfast by 7 year old…

Hellre frukostmys än fredagsmys…