Ekergårds fisk och grönt

Ljus sommarnatt, lux och limitation

Av , , Bli först att kommentera 0

I kungens tal på stadens 400 års firande var väl den enda personen han nämnde – förutom hans föräldrar samt farfar – Emmanuelle Charpentier? Vårt statsöverhuvud hade träffat Charpentier på sin senaste besök i staden. Hon har också upplevt våra sommarnätter. Ni vet man kan mäta ljustyrka i LUX med appar till mobilen. I odlingssammanhang är det intressant eftersom växter behöver minst 1000 LUX, så länge natten är över 1000 LUX borde växter växa även på natten? Var var jag? Just det, Emmanuelle Charpentier, jag har ett skämt om att jag har nämnt henne så många gånger i denna blogg att jag borde skaffa en tatuering av henne. Alt. tatuera orden ”clustered regularly interspaced short palindromic repeats”*. Men om jag ska vrida om detta inlägg till att handla om mig själv, ännu mer än att bara nämna hypotesiska tatueringar. Här är en video med Charpentier då hon pratar om begränsningar.

Om jag hade tänkt mer rationellt om mina begränsningar finns det några saker i livet jag inte skulle ha gjort. Eventuellt inkluderar det även denna blogg. Vem är jag att försöka inspirerar läsare att söka sig till Life science? Inspirera till mer nobelprisvinnande forskning? Nästa vecka ska jag tillbaka till basic och uppdatera om min hjortronodling.

Nåja, för att byta ämne. Den andra staden jag då och då besöker numera är Norrtälje. Norrtälje fyller också 400 år i år – de har sloganen: ”Då, nu och framåt”. Inget fel med Norrtälje och folk där nere har varit väldigt vänliga mot mig. Det som kan kommentarers är att nog är det mer kaxigt att ha sloganen: ”Nu firar vi 400 år av tjafs”? Vi behöver inte berätta för andra eller för oss själva att vi har en dåtid och ett nu och att vi blickar framåt. Vi vet redan det. Vi kan spendera en ljus sommarnatt åt att tjafsa om t.ex. begränsningar eller hur många Lux en sommarnatt har.

 

* CRISPR, makromolekylen som nobelpristagarna inte upptäckte, men genialt nog föreslog kunde användas till att editiera genom.

Hjortron, hemmabyggen & hydroponik

Av , , 1 kommentar 0

Nu har jag fått klart säsongens andra provisoriska hemmabygge. Jag är egentligen inte ett fan av hemmabyggen. Om jag bygger något är risken att det inte blir speciellt snyggt och inte fungerar speciellt bra. Fast rent teoretiskt kan jag ändra mig i framtiden. Nackdelen med hemmabyggen är redan nämnd, fördelarna är att man får vad man vill ha och man slipper handla från t.ex. den Seattle-baserade digitala försäljningenjätten som numera även finns i Sverige. Hur som helst är detta ett hydroponiskt system där jag odlar fyra hjortronplantor.

Planen var från början betydligt fler plantor men jag skalade ner det hela. Dels bestämde jag mig för att börja smått, dels, vilket också förklarar systemets provisoriska natur har det hela att göra med hur svårt det är att beställa bra komponenter. Det kan ha att göra med leveranskedjorna men jag har, i skrivandet stund väntat i över en månad på den utrustningen jag behöver. Förutom då leverankedjorna kan problemet vara att jag nyligen har flyttat. Adresseendring och eftersändning verkar inte vara prioriterat, posten tar över 10 arbetsdagar för att nå fram till mig*.

Hjortron hydroponi

Detta system bygger på pump och slangar som jag köpte för nio år sedan och problemet är att de kopplingarna jag gjorde läcker. Jag har beställt bättre grejer, men de kommer som sagt var inte. Just nu går det bra eftersom jag bundit ner slangen över bädden, där det inte gör något att det droppar. 

Något som är specifikt med hjortron är att de växer i väldigt sur miljö. Därmed är en hydroponi med hjortron ett tillfälle att jobba med pH-skalan. På utbildningen lärde vi oss att fosforsyra används till att reglera pH i hydroponiska system, det har bonusen att fosfor är ett viktigt näringsämne för växter**. Jag beställde fosforsyra på nätet, men nej den har inte heller kommit. Tillslut kom jag på att jag kunde leta på just nätet efter alternativ och jag läste att det går att sänka pH i en hydroponi med ättiksyra. Jag följde det rådet. Jag hade tänkt att odla mina hjortron i en lösning på maskkompost-te och fosforsyra, istället växer de nu i en lösning med mineralnäring och ättiksyra. Just det, mineralnäringen sänker också pH så jag slipper göra hela sänkningen med ättiksyra. Dessutom, även om jag kan köpa maskkompost i trädgårdsaffärer vill jag vänta med det. Tidigare nämn beställning till hydroponin innefattar också maskkompost. Får se när den dyker upp. Om någon vill ha värdena kör vattenverket upp kranvattnet till pH 8. Kranvatten plus hydronäring blev ~ pH 6.5 och med ättika fick jag ner pH till ~4.5.

Annars kan man spekulera om vilka organismer om lever i denna syra miljön. Har jag i hydroponin organismer som gillar syra, så kallade acidofiler? Nåja, en annan historia.

* Det vet jag eftersom jag tänkte köpa en laddare till telefonen och gick till en butik i byggnaden som inte heter "Dystopia". Försäljaren erbjöd en laddare gratis om jag bytte abonnemang och just då orkade jag inte säga emot en försäljare. Mitt gamla abonnemang stängdes av tio arbetsdagar efter det, men jag hade fortfarande inge fått ett nytt kort på posten när abonnemanget stängdes av. </span>

** För eventuella naturvetare som vill repetera, eller andra intresserade, ingår fosfor i fosfolipider, i nuklidsyror och i ATP.

Kostsamma misstag, ice cream bean

Av , , Bli först att kommentera 0

Någon sade att “det är bättre att lyssna på den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge”. Jag har under åren skrivit mer än ett inlägg om att odla växten Ice cream bean, Inga edulis, till försäljning. Jepp försäljningen, vet inte hur jag ska kommentera att jag “gav bort” min “affärsplan” i blogginlägg. Jo, just det, jag ville bygga upp intresse. Tyvärr har också odling av dessa glassbönor lett till kostsamma misstag. Är kostsamma misstag en sträng som det är bättre att höra brista än att inte pröva?

Detta är också relaterat till min utbildning, akvaponi-ingenjör, eftersom jag har provat att odla ice cream beans hydroponiskt. Eller om jag ska hitta en mer långsökt koppling. Just nu har vi en kurs i projektarbete. Några projekt jag har varit med i – ibland i periferin i bland mer centralt – har varit med Kulturverket i Umeå. En sak Kulturverket gjorde var att fråga skolbarn om framtidens mat och skolbarnen föreslog bl.a. Coca-Cola-träd. Coca-Cola-träd – glass-träd, inte helt olikt.

Nåja, om mina misstag. Förhoppningsvis skulle mina kostsamma misstag kännas lite bättre om jag sålde några plantor. Jag har lagt upp en annons på tradera, länk, och kommer att lägga upp fler.

PS. detta inlägg kan precis som mitt förra inlägg beskrivas som “lyxproblem”, i alla fall jämfört med Ukraina. Samtidigt kan det mycket väl finnas något universellt här. Stress leder till misstag, misstag leder till stress, som leder till fler misstag … ända fram och över randen för kostsamma misstag. För övrigt förra inlägget nämnde också föreställningen Level 7 på NorrlandsOperan. Vad jag inte visste då jag skrev inlägget var hur fantastiska eleverna på musikalakademien var. Jag hade ännu inte sett de uppträda.
.

Positivt och negativt med autismspektrumet

Av , , Bli först att kommentera 0

På min förra blogg hade jag ett inlägg som flera år i rad var det mest visade inlägget. Det inlägget handlade om varför autistiska kan bli bra skådespelare. Först nämnde jag att Temple Grandin påstod att autistiska blir bra skådespelare eftersom de hela tiden spelar teater. Att leva tillsammans med ”normala” människor betyder att man måste anpassa sig till de och spela en roll för att vara som de. Sant eller inte, jag hade ett tillägg. Jag tänkte mig att om muntlig kommunikation är svårt kan det vara naturligt att istället försöka med kroppsspråk. Använda kroppen för att uttrycka vad du vill säga. I mitt fall är det till och med så att min lågstadielärare ord för ord sa att jag använde mig av kroppspråk istället för att säga vad jag ville. Saken är den att jag nu ska vara med i föreställningen Level 7 på NorrlandsOperan, med bl.a. musikalakademin på Strömbäck. Det jag säger är att även om min erfarenhet av teater, som vuxen, är begränsad kan jag i mitt vardagliga liv tillägnat mig relevanta erfarenheter. Det kommer att bli en bra föreställning och om du har tur har du biljetter eller det är möjligt du fortfarande kan hitta biljetter.

Men det finns givetvis nackdelar med att inte vara bra på muntlig kommunikation. I dagens värld är följande ett lyxproblem*, men låt mig skriva en grej. Till min utbildning behöver jag en så kallad LIA-plats, Lärande i arbete. Utbildningen har lagt ansvaret på att hitta dessa platser på oss, vilket kan vara ett problem. Själv satsade jag på att skriva till arbetsplatser, inklusive fem e-post-meddelanden till personer på SLU i staden – den enda för mig lokala arbetsplatsen utbildningen rekommenderade. I de flesta fallen fick jag inte svar. Sedan fick jag höra att det ”verkar oseriöst” att skriva istället för att ringa. Jag visste faktiskt inte att vi lever i en så muntligt kultur. Att jag i detta fallet skulle vara handikappad av att vara sämre på muntlig kommunikation än skriftlig.

Okej om min skrivartalang. Jag ska inte överdriva, jag tror inte jag är lika duktig skribent som t.ex. Donna Tartt – just nu läser jag om hennes Steglitsan och den är absolut den mest välskrivna romanen om ond bråd död och en konstälskande, kedjerökande knarkare i opiatepidemins USA**, som någons skrivits. Men jag är faktiskt en publicerad skribent som lade ner så mycket ork som jag hade på att skriva dessa personliga brev och CVs. Det är lite synd om det inte räcker, för att telefonsamtal är viktigare.

* Det är klart vi kan shoehorn in att samhället kanske hade varit starkare om vi hade låtit alla, även de mindre verbalt begåvade, komma till sin rätt.
** Jag har säkert helt fel, men jag gillar att tänka att cigaretter och piller är laster för de “primitiva” delarna av vår hjärna, medan konst är en last för de mer utvecklade delarna. 

Kanadensiskt odlat öra och Paula Tilli

Av , , Bli först att kommentera 0

Anledningen till att jag är medelålders och fortfarande en student/elev är egentligen något Paula Tilli har skrivit bra om, nämligen att dagens undervisningsform inte passar alla. Som elev/stunden dränks du i grupparbeten och egna arbeten. Folk med makt över skolan har glömt, eller bryr sig inte om, att det alltid finns och har alltid har funnits elever som gammal hederlig katederundervisning skulle passa bättre för. Elever som inte kan nå sin fulla potential under deras system. Jepp, det är också min erfarenhet. Denna utbildning jag går nu är naturligtvis inget undantag. Men nu är jag mycket äldre, det är faktiskt möjligt att jag nu är mer mogen de uppgifterna än jag var när jag var sjutton år.

Okej, en av uppgifterna vi har dränkts med får mig att fundera på om jag kan skriva om decellularization och recellularization. Under en föreläsning nämndes fisken mal. Min pappa är smålänning, jag vet att smålänningarna protesterade när det föreslogs att mört skulle bli Smålands landskapsfisk. De ville ha – och fick också – mal eftersom flera mal-vatten finns i Småland. Detta påminde mig inte bara om att Västerbottens landskapsfisk är nejonöga, utan också om att landskapets landskapsäpple är transparente blanche. Just äpplen påminde mig i sin tur om de kanadensiska forskarna som skar till ett äpple i from av ett öra. Varpå de tog bort alla levande celler från det snidade örat – de-cellularizing – och ersatte de med människoceller – re-cellularizing (varning, bilder på vad jag just beskrev).

Coolt. Jag kunna föreslå fiskfoder-tillverkning med samma metod. Skär ut pellets ut ett äpple (inte nödvändigtvis transparente blanche), avlägsna växtcellerna och ersätt dem med andra celler. Dessa andra celler skulle kunna vara fiskceller, för foder till rovfiskar (rovfiskar som t.ex. flodnejonöga), men det skulle antagligen vara enklare att odla svampceller, vilket många fiskar kan äta.

Åt andra sidan är jag nästan 100% säker på att detta är en dålig ide. Fast saken är ändå den att jag inte kan vara säker på vilka av mina idéer som är bra. Alternativt kan jag påstå det hela är ett konstverk. Just det djurceller odlas, vad jag kan förstå, i fetal bovine serum – exactly what it says on the tin.

Komihåg jag skrev jag att det hela säkerligen inte är en bra ide. Möjligtvis kan det beskrivas som ett konstprojekt för att öka kunskapen om bioteknik för allmänheten. Det samma gäller denna blogg, specifikt detta inlägg, jag vet inte om det är en bra ide att posta här. Svårt att veta om någon är intresserad.

Kan självlysande akvariefiskar ändra EU lagar?

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är svårt att sluta skriva, så jag kan fråga hur Storbritanniens utträde ur EU kan påverka lagar om bioteknik? Jag har tidigare nämnt produkter som tillverkats med genteknik – t.ex veganglass & rosa ananas – och som därmed är svåra/omöjligt att få tag på i Europa, men som kan vara vanliga i övriga världen. Det jag inte tänkte på är att det finns ett mycket äldre exempel, nämligen glofish. Akvariefiskar som lyser under blacklight (biofluorescens). Enligt en youtube-video jag såg har glofish i dagsläget 15 % av den amerikanska marknaden för akvariefiskar.

Nämnd video som också tar upp andra människoskapade akvariefiskar.


Det leder till tanken att Storbritannien inte längre följer lagar från Bryssel. Vare sig du gillar eller ogillar glofish (eller kanske troligare aldrig har tänkt på de) kan Storbritannien godkänna glofish. Om de senare blir lika populära där som i USA kan man undra om EU medborgare kommer att bli avundsjuka och också vilja ha de. Storbritannien är ändå så nära. Nu kan vi leva utan rosa ananas och fiskar som lyser under blacklight. Men enligt Beth Shapiro, se bloggens förra inlägg, lär Japan (som är mer positivt inställda till genteknik än EU & USA) redan ha tomater som skyddar mot hjärtinfarkt i handeln. Är det en produkt som EU-medborgare kommer att vilja ha? Speciellt om det blir populärt i Storbritannien?

Bok : Life as we made it : det glamorösa livet som forskare och vetenskapsjournalist

Av , , Bli först att kommentera 0

Mitt nya favoritdjur är svartfotad iller. Det första nordamerikanska utrotningshotade djuret som har klonats. Vilket är en lustig anledning att gilla ett djur. Med de är också söta.

Bild: National geographic

Denna nordamerikanska iller är ett djur som bara finns eftersom vi människor aktivt har räddat de. Samtidigt, föga överraskande, är det på grund av oss människor den svartfotade illern är kritiskt utrotningshotad från första början. Men nu har vi avelsprogram för illrarna. Och år 2019 klonades för första gången svartfotad iller från frusen vävnad insamlad på 1980-talet. På detta sätt har vi tillfört nya gener till de idag stark inavlade svartfotad illar. Det finns en sak till som bioteknik kan hjälpa svartfotad iller med. I Douglas Coupland roman Alla familjer är psykotiska (2001) botas HIV genom att en HIV-patient blandar blod med en person som är naturligt resistent mot HIV. Resistens fördes över från en individ till en annan. För oss som inte lever i romaner är det inte så enkelt, däremot hoppas forskare kunna göra något liknande med dessa illrar. Förutom inavel hotas svartfotad iller också av infektionssjukdomar bland annat av pest. Jo, precis, de infekteras av Yersinia pestis samma bakterie som orsakar böldpest och lungpest hos människor. Kopplingen till Coupland-boken är att den europeiska tamillern är immun mot pest. Förhoppningen är att vi ska kunna föra över resistens mot pest från tamiller till svartfotad iller. Från en individ till en annan. Coolt va?

Ovanstående är hämtat från andra delen av boken Life as we made it (2021) av Beth Shapiro, amerikansk molekylärbiolog. Den andra delen av boken tar nämligen upp tesen att det inte längre går att lämna naturen ifred. Visst förstår man tanken att lämna naturen ifred, men Shapiro menar att vi människor redan har sabbat naturen alldeles för mycket för att det ska vara en bra strategi. Om vi hade lämnat de svartfotade illrarna ifred hade de dött ut för länge sedan. Vi är tvungna att aktivt rätta till misstag. Hon har också mer exempel på detta.

Det var andra delen av boken. Första delen handlar om hur människor alltid har påverkat djur och växter omkring oss. En av Shapiros forskningsområden har varit den amerikanska bisonen. När människor tog sig till Amerika försvann inte bara megafaunan – som mammutar, mastodonter, jättebältdjur, jättesengångare, m.m. – utan bisonen krympte också i storlek med 30%. Spekulationen är att bison tidigare växte sig stora för att kunna försvara sig mot rovdjur. Efter människans intåg var det inte värt att stanna och slåss. Istället överlevde mindre och snabbare bison som kunde fly från jägare. Ett exempel på hur vi alltid har påverkat andra varelser. Och om just bison. För mig var det en nyhet att i princip alla flockar av amerikansk bison har gener från tamboskap hos djuren. Tamboskap har korsats med bison. Igen har Shapiro naturligtvis mer exempel på hur vi påverkat naturen. Under hennes karriär har hon som forskare inte bara läst om dessa exempel utan också rest runt i världen och forskat själv. Glamoröst.

Annars, när jag läser en bok om life science tvingar lokalpatriotism mig att slå upp vad boken säger om Emmanuelle Charpentier. Hennes glamorösa forskarkarriär tog ju henne till Umeå. Och man vill veta om boken nämner att Charpentier arbetade här när hon var med och skrev artikeln som föreslog att CRISPR-Cas9 kan användas för att editera genom. Beth Shapiro nämner inte det*. Den andra saken i boken som kan vara intressant för västerbottningar är att hon skrev att renar inte är riktigt domesticerade. Vilket säkert stämmer. Enligt thoughtco.com var det först på medeltiden renar i Feno-Skandinavien började tämjas.

Ps. Jag vill avsluta med ett citat från boken:
“Today, we are in a climate crisis, an extinction crisis, a hunger crisis, a trust crisis. We need all the tools at our disposal if we’re going to survive these crises, and we need to learn how to talk openly and honestly about these tools. In fact, the tools that we have now are probably not enough to save us or other species or our habitats. For this, we need tools unlike any that exist today, tools that we have yet to imagine, because the road ahead is going to be bumpy.
But, for now, we still have elephants.”

Beth Shapiro, Life as we made it

* Det nämns inte heller i den andra populärvetenskapliga boken om life science jag läste förra året: Hacking Darwin av Jamie Metzl. Hacking Darwin nämner dock Umeå universitet i ett annat sammanhang. Nämligen att växtforskaren Stefan Jansson jobbar här.

Tomten ger inte bort 400 kvm växthus

Av , , Bli först att kommentera 0

Saken med utbildningen jag går är att området vi studerar: akvaponik, är så nytt i Sverige. Vi mer eller mindre eljest människor som läser om kombinerad fiskuppfödning och växtodling är pionjärer. Det sistnämnda ett ord som fick mig att tänka på Karl-Oskar och Kristina, eller kanske mer bonden Isak i Hamsuns Markens gröda. Karl-Oskar och Kristina hade varandra, plus släckt och vänner när de slog sig ner vid Ki-Chi-Saga. Hamsuns nordnorska nybyggare gick ensam ut i skogen för att röja mark och bygga hus. Nybyggare är old school pionjärer. Fast där slutar likheterna. Vår kurslitteratur rekommenderar ett 400 kvm stort växthus med rutor av dubbel polyeten. Att ensam gå in i skogen, hugga ner träd och såga plankor till ett växthus är lite överdrivet. Lite omöjligt. Om jag dessutom börjar spekulera om att på nyröjd skogsmark odla solrosor framavlade för att ge så mycket olja som möjligt. För att i nästa steg själv tillverka polyeten av solrosolja. Ja om jag föreslår det, är jag bara löjlig.

Jag vill inte vara för negativ. Så vad vill jag säga med tidigare stycke? Antagligen hur svårt det är att starta något nytt. Speciellt om det görs ensamt. Även om jag avstår från fåniga idéer som att koka egen polyeten, är frågan hur hitta ett 400 kvms växthus? Eller lokal över huvud taget. Och här har jag inte ens nämnt juridik och ekonomi. Ytterligare två ämnen man ska ha koll på. Annars är det kul.

Personliga exempel på hur lätt det är att vara provokatör

Av , , Bli först att kommentera 0

För över två år sedan var jag på ett poetry slam. Alla som uppträdde var unga och deras dikter handlade om identitetspolitik. Tror jag. Det var politik men vikt lades på hudfärg, kön, sexuell läggning, inte klass & ekonomi. Grejen är i alla fall att uppträdande var inom en smal politisk korridor. Det hade varit lätt att vara provokatör. Jag skrev t.o.m. en dikt på det ämnet, men den är inte det bästa jag skrivit. (En annan observation, för vad det är värt, i alla fall det poetry slam var som fotboll. Kritvit publik, mer blandat på planen / på scenen.)

Sommaren 2020 förlorade jag tre-fyra amerikanska vänner på sociala media. Detta mystiskt efter att jag tagit upp den då aktuella norska studien som kanske, eller kanske inte, underskatta effekten av “public masking”, av munskydd. Var det så lätt att provocera dessa amerikaner? Jag tror i alla fall inte de hade “unfriended” mig om jag nämnt artiklar som överskattade effekten av “public masking”. För sådana artiklar fanns det många av.

Och nu sist. Jag har skrivit att jag vill vara en pro-vetenskap nörd. En sak med det är att sådana människor är pro så kallat GMO. Men i verkligheten träffar man ofta människor som är anti-GMO. Varisig de är miljöpartister eller fans av Donald Trump (ja jag har träffat två som är det sistnämnda) är de mot GMO. Här blir det också lätt att vara provokatör? På en föreläsning, över teams, sa föreläsaren att det inte finns något att göra om dina grödor drabbas av virus, virus som mosaic virus. Här kunde jag ha varit provokatör. Det är på sätt och viss enkelt att motverka virussjukdomar hos växter. Det har gjorts läge. Det finns en italiensk artikel publicerad 1994 – för mer än ett kvarts sekel sedan – om hur du tar fram tomater som tål just mosaikvirus. Sedan 1998 har det på Hawaii odlats “Rainbow papaya” som är resistent mot en annan virussjukdom. Liknande papayor odlar också i Asien. Och ”Honeysweet plum” är ett plommon som är resistent mot ”plum pox virus”. Saken är bara den att dessa virusresistenta grödor är transgena och därmed skulle det vara just provocerande att nämna dem. Dessutom har ju Bryssel väldigt hårda lagar om detta. Men det är en annan historia. Historien här är att även enkel teknik kan vara provokativ. Och jag skriver ”enkel” eftersom den är så gammal. Hur mycket teknikerna utvecklats sedan 1990-talet behöver knappast sägas. Apparaten du läser detta på är säkert mer avancerad än datorerna supermakten använde för att styra drönare över Bosnien, för just ett kvarts sekel sedan.

Ps. Precis som jag tidigare försökt skriva om poetry slam, har jag tidigare skrivit om att vara en pro-vetenskap nörd. Eventuellt är det inlägget mer välskrivet än detta. Lösryckta tankar om polarisering : eller talk nerdy to me.

Fiskuppfödning, miljön, foder

Av , , 1 kommentar 0

Karin Bojs skrev förra påsken om att fiskodling ha blivit mer miljövänligt under de senaste decennierna. Och, jo, i min nuvarande utbildning har jag också stött på påståendet. En svag länk för hållbar fiskuppfödning är foder. Faktumet att så många av fiskarna som föds upp är rovfisk som äter fisk.

Det som kan sägas om det är att utvecklingen ändå har varit positiv. Både Bojs och föreläsare jag har haft sa det. Statistik från Our world in data: Fish and overfishing, visar också just det. Diagrammet visar Fish in fish out (FIFO) och framstegen från år 1997 till 2017.  Vad FIFO betyder är inte helt svårt att förstå. Det handlar om hur många kilo (vildfångad) fisk som går åt för att föda upp ett kilo odlad fisk. För att hänga upp saker och ting på filmer. 1997 var året då Gattaca hade premiär, medan 2017 var året för Alien : covenant. Så mellan Gattaca och Alien filmen med Michael Fassbender m.fl. utvecklades fiskuppfödning så här effektivt.

 

 

 

 

Ni ser att den mest odlade fisken i världen, med bred marginal är karp. Och FIFO för karp har utvecklats riktigt positivt. Men den fisken som är mest aktuell för oss i Sverige är lax, salmon. Andelen fisk som ingår i laxfoder har minskat med något över en tredjedel, men det används fortfarande nästan två kilo för att föda upp ett kilo lax. Bättre, men inte bra. Notera också att uppfödning av andra fiskarter, som likt karp knappt ätes i Sverige, också har en riktigt imponerande utveckling. Tänker på tilapia och mal (catfish). De två är dessutom den andra och tredje mest odlade fisken i världen. Att gå från en FIFO på 1,4 kg till 0,03 kg är ändå ett okej steg framåt.

 

Förresten påstår de att en anledning till att ha fiskmjöl i fiskfoder är att få fisken att äta fodret. Då tänker man sig att de lika gärna kunde använda fisksmakande protein framtagen med jäst och rekombinant DNA. Detta på samma sätt som den icke hemliga hemligheten med impossible burger, är hem-protein framtaget med den tekniken. Fast det är en annan historia.