Pappor – ej träffa sina barn

Av , , 71 kommentarer 25

Jag har tänkt som 17 och nu behöver jag lite feedback från er läsare.
Träffade för ett tag sedan en kompis som har brutit upp från sitt
äktenskap eftersom hon anser att "mannen" inte brytt sig
om henne och barnen på sista tiden.

Vad som är sant idetta låter jag vara osagt för i relationer kan krig tas till.
"Mannen" i fråga har nu fattat vad som hänt och har börjat kontakta
sina barn via sms och telefonsamtal då och då.

DETTA TYCKER MIN KOMPIS INTE OM;
– har han inte brytt sig förr så ska han inte bry sig NU!!??

Men HALLO!!! *vill ruska om* det är lika mycket hans
barn och får ta kontakt hur mycket som helst etc.
Han har säkerligen förstått vad som hänt och vill
gottgöra det med barnen och då ställer sig "mamman"
på tvären!!!!

Livet är ett "hell" för närvarande pappor som mammorna vill
ska vara frånvarande. Varför skrivs det så sällan om detta:

OM ALLA PAPPOR SOM VILL FINNAS I SINA BARNS LIV
MEN SOM INTE FÅR
Så mina kära läsare ge mig feedback – tycker jag fel.
Eller har du annan åsikt byggd på erfarenhet?
HJÄLP mig!

71 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Hej Lisbet! Självklart har du rätt, vem är hon att bestämma, om hennes barn ska få träffa deras pappa. Tids nog lär dom själv kunna klura ut vem han är, barn är inte dumma. Sedan finns det rötägg till pappor och säkerligen lika många rötägg till mammor, ingen är perfekt, men man önskade att dom kunde lämna sina barn utanför allt detta. Det är säkert jobbigt nog, ändå. Ha en fin dag!

    Svara
  2. Anna Holgersson

    Jag tycker du tar upp en mycket klok tanke. I min värld handlar frågan om EGON. Där vuxna sätter sina känslor och behov i första rummet och missar att se barnets. Det är den klassiska frågan att använda barnet som slagpåse och som maktmedel. I fallet ovan kanske det är så att pappan varit frånvarande just på grund av mamman, men nu vill etablera en egen ostörd kontakt – vilket är en vinst för barnet! Det kan givetvis också handla om rädsla från mammans sida att hon är rädd att barnet får bli besviken -att pappan kommer svika och försvinna. MEN jag anser att man bör söka hjälp i hur man skall kommunicera med sitt barn vid en separation och hur man skall etablera en kontakt som föräldrar fast man som partners är skilda… Oj.. nu gick jag igång så här på morgonkvisten. BRA inlägg!

    Svara
  3. Pär Andersson

    Hennes frustration över att allt inte blev som hon tänkt tillsammans med mannen får henne att vilja hämnas. Självklart hamnar då de barn som hon säger sig ömma för i skottlinjen när hon försöker straffa den som – i hennes ögon – saboterat familjens lycka. Tråkig situation, och vore livet logiskt skulle hon naturligtvis bara vara glad över att han nu visar intresse för sina barn. Men kärlek och logik, hur bra går de storheterna ihop – på en skala?

    Svara
  4. Veronica Jonsson

    Läste en tråd på FB (inte där du kan spela) om en kvinna som efter 15 år fortfarande vill hämnas, drar in barnen i det hela och känner sig sviken av barnen eftersom dom har accepterat sin pappas nya fru. Hon vill skicka anonyma brev till den nya frun och ljuga ihop både det ena och det andra.
    Om din vän inte snäpper ur det nu så är det hon om 15 år.

    Barnen har han antagligen brytt sig om hela tiden, men eftersom han har varit gift och bott med dom så har han inte behövt ringa eller sms:a. Nu är han ute ur hemmet och då gör han det som han måste.
    Du har säkert läst hur otroligt bitter jag är över vissa saker, bla. mitt ex.
    Det är ofantligt jobbigt att vara så arg, på någon, att det helt enkelt inte är värt det. Men obs! Detta är vad jag skriver, inte nödvändigtvis vad jag gör 🙂

    Svara
  5. Kinna Persson

    Tyvärr så finns det mammor som ska hämnas på något sätt och detta att inte pappan ska få träffa sina barn är nog det värsta och sämsta sättet! Varför sätta barnen i kläm när det är vi vuxna som ej kommer överens?

    Svara
  6. Villy Hansen

    Den som studerat det minsta om medling (mediation), konflikteskalering (Se Glasl´s konflikteskaleringstrappa) inser att det finns många sätt att skapa ett sammanbrott eller en svårläst konflikt. Förnuft räcker långt men insiktsfull kunskap räcker en bit till. Det går lätt åt h…..e för parter som hanterar sin relation på detta sätt. En relation kan upphöra men ett föräldrarskap har man för evigt. Man frågar barnen när de blir sådär en tjugoåtta år. Var din barndom bra?
    Villy Hansen

    Svara
  8. Karl-Gustav Sjöström

    Väl medveten om att man nog skall vara försiktig att ha synpunkter på enskilda ”fall” i detta sammanhang. Dock tycker jag att är totalt fel att inte ge en man som ”misskött” sig under tiden som gift chansen att bli bättre när det gäller kontakten med de gemensamma barnen. Inte bara för att jag själv är man tar jag alltså här mannens handlande i försvar. Som andra har sagt här, så känns det bara som om kvinnan vill hämnas och då helt glömmer barnens bästa. Sådana motiv är för mig helt oacceptabla.

    Svara
  9. Helena Nilsson Springare

    Hej Lisbet! Utan att ha alla fakta så är min första känsla att det finns mycket ”outrett” de vuxna emellan.
    Att ringa och smsa är väl okej? Mamman kanske känner att hon inte har kontroll på vad de säger osv? Om barnet är så stort att denne har egen telefon så får man anta att barnet och pappan kan sköta sin egen kontakt utan mammans inblandning.

    Barnet kan ifrågasätta kraftigt när barnet blir större varför mamma eller pappa gjort si eller så. Det ska man vara medveten om. Min äldsta ifrågasätter jämt varför jag och hennes pappa gjorde ditten och datten och det tycker jag är skitbra.

    Min tjej ifrågasätter jämt och ständigt sin pappa numera om VARFÖR hon inte får bo där eftersom han är hennes pappa. (Helt relevant fråga som hittills inte fått ett lika bra och vettigt svar)Så länge ens barn är små gör man som förälder som man vill och då får man ta konsekvenserna några år senare om barnet är argt och ledsen över hur han eller hon blivit behandlad av föräldrarna.

    Dock är det så jäkla vanligt att mammor och pappor använder sina ungar som slagträn. Hur skada sitt ex på bästa och effektivaste sätt? Jo, genom barnen.. 🙁

    Så om barnet är mobiltelefonburen så får nog mamman gilla läget känner jag…

    Svara
  10. Krister Klermalm

    De pappor som vill finnas i sina barns liv men som inte får, stannar inte vid om mammorna hindrar barnens rättigheter att umgås med sina pappor.
    Där både kommuner och familhehemmet inte bemöter pappornas existens i barnens liv där uteslutning sker som kan handla om att pappor inte får information om barns fritidsaktiviteter och skolaktiviteter. Att kunna medverka på dessa tillfälle som ett tillfälle för umgänge till att känna mer om sitt barn. Även där det förekommer ett schema planer ihop med f-hemmet och soc för umgänge så ska barnen sin rättighet ha att kunna få med pappa på aktiviteterna. När papporna kan och vill allt sedan när barnen kom till så blockeras det inte bara av mammorna.
    Talla om diskriminering och orättvisa för barnens pappor.

    Svara
  11. Agneta

    Hej Lisbet! Jag tycker du har helt rätt. Det är lite svårt att tycka till när man inte har alla fakta men hur det än är måste pappan få ha kontakt med barnen. Det kan vara en handling som förbättrar relationerna inom familjen bara inte mamman jobbar emot. Har han varit ouppmärksam i många år kan den relationen bli mycket bättre med den eftertanke som pappan får, tror jag. Hon borde tänka efter hur det skulle varit om det varit tvärt om. Dvs att mamman levde utan sina barn.

    Svara
  12. Gunnel Forsberg

    Det finns aldig några enkla svar att ge som utomstående, men spontant från hjärtat och från min egen erfarenhet så kan jag förstå känslan av vanmakt när inte pappan ”finns” för barnen. Men såhär i backspegeln vill jag ändå ge ett enda svar. Alla försök till uppriktig kontakt från pappan är positiva.

    Svara
  13. LG

    Nej Lisbet, du tänker jätterätt. Det kanske finns orsak till att man helt enkelt inte orkat ha den kontakt med sitt barn som man borde ha haft. Det kan se oansvarigt och oförsvarligt ut men ibland är verkligheten kanske en annan om man tittar djupare.
    Men när pappan väl orkar/kan/är redo för att på allvar bry sig om sitt barn då ska han inte få!
    Det är en jävla process i en skilsmässa/konflikt att sätta sig själv åt sidan och se till barnets bästa. Både för mamman och pappan. Men barnets bästa är naturligtvis i de allra flesta fall att få ha umgänge mefd båda föräldrarna. Tyvärr verkar tanken på en slags ”äganderätt” leva kvar hos en del föräldrar.
    Bra skrivet Lisbet i ett jätteviktigt ämne!

    Svara
  14. Per Hansson

    Hej Lisbet!
    Du bad om en kommentar. Då skriver jag: Jättebra att du vågar skriva om ett så här svårt ämne! Utan att ha någon som helst teoretisk kunskap om dessa frågor, kan jag bara hoppas att dessa frågor diskuteras mera. Jag tror tyvärr att det kan finnas både ett och annat exempel på olyckliga relationer där barnen (och kanske t o m föräldrarna själva) gör livet olyckligare för varandra än det borde vara – i det goda syftet att ”hålla ihop för barnens skull”. Att folk vågar skriva (anonymt är nog bäst här!) om sådana centrala frågor kan kanske hjälpa några par som kämpar med sina relationer. Som sagt bra initiativ! I sak tror jag att det vore bra om pappan får ha så mycket kontakt han och barnen vill. mvh Per

    Svara
  15. Kristina Norman

    Hej Lisbeth! Svår och jobbig fråga det här. Låt mig börja med att säga att jag förstår verkligen mammans bitterhet,men…oavsett hur vuxna känner inför varandra så måste ju barnen komma i första hand här. Och om pappan börjat ta kontakt med barnen så är det ju fantastiskt för barnen.Hur det än är så behöver dom både sin mamma och sin pappa.
    Så mitt råd till föräldrarna är :
    Håll sams inför barnen. Lägg era egna tillkortakommanden åt sidan och se till att relationen, i vilken form den än blir i framtiden,fungerar.
    Bit er i tungan, gå ut och sparka på en vägg, gråt ut er ilska i ensamheten inlåst på toaletten eller vad som helst men tygla ilskan och besvikelsen som ni har mot varandra när barnen är närvarande och se till att kontakten fungerar med alla medel. Ungarna kommer att tacka er när dom vuxit upp

    Svara
  16. Terttu Haapanen

    Hej Lisbeth! Tankarna är många och livsöden lika med. Jag brukar tänka för mig själv hur viktigt det är att familjen är hel. Både mamman och pappan behövs. Man vill alltid att barnen mår bra. Barndomstiden är en grundpelare för vuxenlivet. Jag har inget bra svar. Men de kommentarerna som finns här nedan, innehåller mycket fina funderingar.

    Svara
  17. Spankywhip Dellamorte

    Hej Lisbet! Precis som många nämnt nedan, så tycker jag att du dels tar upp ett intressant ämne samt att du tänker helt rätt. Ska nog kanske inte upprepa allt det som nämnts nedan (där jag f.ö håller med).. men det jag kan säga är att ingen är felfri, alla vi begår misstag. Man är ju inte mer än mänsklig.

    Nu vet jag ju inte hur deras äktenskap har varit och vad som är sant och inte, men jag anser att pappan har definitivt all rätt att kontakta barnen, då det är hans barn lika mkt som hennes. Sen förtjänar alla en andra chans vad det än är som har hänt.

    Svara
  18. Maria Skiddi

    BARNEN har rätt till båda föräldrar. Tyvärr är det en del av mitt eget kön som vid separationer har svårt att se var det egna jaget slutar och barnets börjar..

    Just den ”känsla” du beskriver att dessa barns mamma har, är mellanmänskligt högst förståelig, men en primitiv sådan som efter det initiala skedet i samband med separation BEHÖVER ifrågasättas av omgivningen inkluderat kloka kompisar som tex dig=)

    Jag vann en bok av Norran för nåt år sen ”Arga lappen”. Där jag citerade en arg lapp på sidodörren på skellefte travs traktorgarage (som jag brukar passera då jag vandrar över berget till jobbet) den löd ungefär så här;

    ”Du som inte låser dörren- om du inte börjar låsa dörren så byter vi lås!” vilket fick mig att undra om inte DEN åtgärden skulle vara den mest kontraproduktiva?..

    Ha en bra dag!

    Svara
  19. Lennart Vilhelmsson

    Har tittat på kommentarerna, och kommit fram till att jag nog inte har så mycket att tillägga, allt bra som kan sägas har redan blivit sagt. Men visst tänker du helt rätt. Och vid en separation är det ALLTID barnen som hamnar i kläm, oavsett om de hamnar i en sådan situation som du beskriver, eller i en något mindre konfliktfyllt dito. Förutsatt att pappan inte på något sätt varit våldsam tycker nog jag att han borde få tillbringa så mycket tid med barnen som han, och givetvis barnen, vill.

    Svara
  20. Marja Granqvist

    Barnen har rätt till en EGEN relation med båda sina föräldrar. Det fulaste en vuxen kan göra är att använda barnen som slagträ i sin egen relation och ex. prata illa om den andra föräldern inför barnet. Det kan skapa enorma skuldkänslor för ett barn som då kan känna sig vara ’i vägen’ eller oönskat.
    Barn älskar sina föräldrar oavsett… precis som föräldrar älskar sina barn. Det endra hindret för kontakt i det här fallet skulle vara att pappan misshandlar barnen fysiskt eller psykiskt.
    Kram Lisbet!

    Svara
  21. Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)

    Finns det några enkla svar på denna fråga? Rent principiellt tycker jag att om man som föräldrar har delad vårdnad om sitt/sina barn så måste båda två också ta detta ansvar och även ges möjlighet att ta sitt ansvar. Att avskärma barnen från den ena föräldern tror inte jag är en bra väg att gå, barnen behöver både pappa och mamma som förebilder.

    Svara
  22. Helena Larsson

    Rent generellt så tycker jag att barnet/barnen har rätt till båda föräldrarna, oavsett. Men det är ju som sagt väldigt generellt. Alla måste ju få en chans att ändra sig. En, två, ett helt gäng chanser tom men någonstans finns ju en gräns. Var man sätter den är upp till var och en. Det allra viktigaste är att barnen inte hamnar emellan. Hur många pappor finns det som lovar, lovar och lovar men inget håller för något annat ”roligare” dök upp? Ja, mammor också för den delen. Många besvikna barn och som förälder kanske man vill skydda dem från den typen av besvikelser.
    Så länge han sköter kontakten, håller den i liv och sköter om den anser jag att barnen/barnet ska få ha kontakt med sin far. Vuxna relationer och deras problem ska ställas utanför ”barnvärlden”. Nu vet jag att det inte är så lätt i verkligheten men nog kan man försöka ännu hårdare. För sina egna barns skull, om inte annat.

    Svara
  23. Carola

    Mammor som sätter sig på tvären eller försöker försvåra barnens relation och kontakt med Papporna stör mej oerhört. Vid de flesta separationer är Papporna ganska 2:a. En del blir till och med motarbetade på/hos familjerätten, som utan minsta tvekan tagit mammans parti när pappan velat ha deld vårndad och växelvis boende. Uppmuntrat mamman att ta hela barnbidraget trots att barnet bodde växelvis och så vidare. Näe även om man inte bor tillsammans, kärleken slocknat så måste man bete sig som vuxen gäller båda parter

    Svara
  24. Maria

    Just det där ” Han har ju aldrig brytt sig förut, då ska han banne mig inte bry sig nu heller”- har jag åxå hört ensamma mammor utbrista…. och jag blir galen!!!!

    Svara
  25. RWR

    Ett stort problem är att det finns pengar att ”tjäna” på att ”bli av med” den ena föräldern.

    Många kloka inlägg i övrigt!

    Svara
  26. Brötis

    Har inte så mycket egna erfarenheter i ämnet, men tror att när man som jag vuxit upp med båda sina föräldrar har lättare att förstå hur man själv fungerar och varför. Därför tror jag det är jätteviktigt att barnen i den mån det är möjligt får träffa båda sina föräldrar.

    Svara
  28. Håkan Rombe

    Motiveringen mamman har förefaller sällsynt egotrippad. Jag tycker som du att man ska se det ur barnens synvinkel och de är nog i behov av att pappan är mer närvarande. Vi vet så lite om mannens bevekelsegrunder också. Vill han ”vinna” barnen och få vårdnaden? Då är han ju också egoistisk och borde i så fall få stå sitt kast. Delad vårdnad brukar väl vara bäst när det fungerar.

    I de fall mannen är en skitstövel som misshandlat sin fru/sambo, slagit barnen, rånat en bank, supit upp familjens pengar etc tycker jag det är en annan sak. Besöksförbud och fotboja?

    Svara
  30. Linnéa Olsén

    Håller med dig.
    En mamma, eller en pappa för den delen ska aldrig försvåra för den andra föräldern att ta kontakt med sina barn.
    Man äger inte sina barn, man har dom till låns.

    Svara
  31. Krister Klermalm

    Mitt inlägg finns även på min blogg.
    Sedan med ordet ”ansvar” upplever jag att det blir slitet i och ifrån vissa håll att ordet tappar sitt innehåll, särskilt när tjänstepersoner inte tar sitt ansvar för vad som sker.

    Svara
  32. Fröken Engdahl

    Jag tycker att pappan har lika stor rätt att höra av sig och träffa sina barn. Det är inte enbart hennes och hon har ingen rätt att säga att ”Han har inte brytt sig om barnen förr…” Föräldrar älskar sina barn villkorslöst men alla visar det på olika sätt.

    Hon är sårad men det får inte gå ut över barnen, aldrig!

    Svara
  34. Farmorn

    En mamma kan försöka svartmåla pappan i all oändlighet. Han blir instämd till tingsrätten minst en gång per år. För att mamman vill ha ensam vårdnad. Hon får inget gehör i tingsrätten men fortsätter ändå med nya anklagelser. Nya förhandlingar, papper som ska skrivas hit och dit i parti och minut. Pappan ger till sist upp och överlämnar hela ansvaret till mamman utom att han förhandlar sig till gemensam vårdnad. Vilket innebär att han kan ha kontroll i skolan osv. Han orkar inte med kontakten med sitt barn därför att han blir anklagad så fort han kommer i närheten av barnet. Tänk dig en mamma som sitter utanför pappans bostad i sin bil och när han går ut med hunden händer detta. När han kommer ut på trottoaren står hon och skriker ”Hjälp, hjälp han har antastat mig”. Hon går ut i gatan och försöker stoppa bilar och skriker med full hals.Ingen stannade. Hon anmäler detta………det ledde till ingenting.
    Säger bara detta. De män som klarar av en hysterisk kvinna beundrar jag.

    Svara
  35. Lisbet Olofsson

    Tack alla som tagit sig tid att kommentera detta inlägg. Jag uppskattar det väldigt mycket och tar det till mig.
    Som ni säger så vet man ju inte allting av det som är ”runt omkring” men man gör sig fort en uppfattning.

    Har själv haft min ”mans” barn flyttandes runt i Sverige och även en tur till Holland på några år. Vet hur svårt det kan vara att vara en närvarande pappa när man inte får.
    Mången TACK

    Svara
  49. Lisbet Olofsson

    Svar till Marja Granqvist (2011-08-16 13:13)
    SÅ bra sagt:
    Det fulaste en vuxen kan göra är att använda barnen som slagträ i sin egen relation och ex. prata illa om den andra föräldern inför barnet.

    TACK för det…håller med dig

    Svara
  52. Lisbet Olofsson

    Svar till Spankywhip Dellamorte (2011-08-16 12:27)
    TACK…ja detta ämna är väldigt infekterat och känsligt. Helst när det gäller pappans situation men så viktig att ventilera. TAck för din kommentar

    Svara
  55. Lisbet Olofsson

    Svar till Per Hansson (2011-08-16 10:49)
    Ja det är ett svårt ämne. För i början av en skilsmässa så agerar ju alla så orationellt med mest känslor och ser inte så mycket prajtiskt på det hela.

    Tack för din åsikt – är guld värld

    Svara
  69. Mikael Bergström

    Ett barn har alltid rätt till båda föräldrarna. Känner inte till ditt fall i sak, men båda behövs. Har sen den ene av ngn anledning brustit i föräldraansvar pga ngt ska kanske inte detta straffas barnen eller pappa/mamman for ever… Utan att känna till allt vågar jag nog hålla med dig iaf:)

    Svara
  70. P-O Åberg

    Jag skilde mej för 20 år sedan! Eller rättare sagt min förra fru hittade nen ny (Jobbarkompis).Jag hade en snygg fru som alla var och ryckte i.Dom som ryckte var givetvis oxå duktiga på berätta för henne vilken skitgubbe hon hade. Jag anser dessa idag som välgörare!Till sak! Jag kan förstå dom fäder som väljer den enkla vägen? Att inte ha kontakt med sina barn. Det är så smärtsamt att hålla kontakt! Med barn man älskar (barnen) med någon man älskat! Och sen att träffa den som tog över!och alla komflikter och gamla oförätter.Så min tes var Jag kan förstå dom fäder som väljer att inte ha så mycket kontakt!Även om det är fel sätt att lösa problemet!

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Lisbet Olofsson
Robertsfors
HälsoZam


utsedd av regeringen
sedan 2007:
Ambassadör för kvinnors
företagande.
 

Följ mig påTwitter;
@HalsoZam
Följ mig på Facebook;
http://facebook.com/halsozam

 

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se