Pensioner och Norrbotniabanan

Idag var jag på ett spännande seminarium här på riksdagen som min partikollega Anders Åkesson hade anordnat. Seminariet handlade om hur offentlig och privat finansiering (även kallat OPS) kan bidra till att vi kan bygga ut än mer infrastruktur. Trots att regeringen satsat mer pengar än någonsin på vägar och järnvägar så räcker det inte. Behovet är väldigt stort och det på grund av att det de senaste decennierna satsats alldeles för lite på både underhåll och nybyggnation.

Det här med OPS är också något som man provat i flera andra länder – t ex Finland, Norge, Frankrike, Polen. I Sverige har vi i princip bara testat detta Med Arlandabanan och i Centerpartiet tycker vi att vi borde ge Trafikverket i uppdrag att se ut 10-15 projekt där vi skulle kunna prova lösningen. Om detta skulle falla väl ut skulle statens infrastrukturpåse med pengar räcka ännu längre och fler viktiga projekt kunde bli verklighet och det betydligt snabbare. Jag kommer osökt att tänka på Norrbotniabanan som skulle vara en oerhört viktig investering – inte bara för norra landsändan utan för hela Sverige och Europa.

Varför skulle vi inte kunna använda en viss del pensionspengar till att satsa på svensk infrastruktur? Om man t ex tar de statliga pensionsfonderna (AP-fonderna) – varför får de bara investera i utländsk infrastruktur men inte i Sverige? Jag tror att vi är många som gärna skulle se att pensionskapital skulle kunna användas för att bygga ut nödvändiga vägar och järnvägar. Det skulle vara en långsiktig investering både för pensionsspararna och skulle dessutom leda till fler investeringar och mer jobb.

Innan vi kommer dit hän så kämpar jag och Centerpartiet för att få igenom en förhandlingsperson för Norrbotniabanan. Det kostar inget och det skulle föra projektet framåt!