Jaha – då var det dags för nästa centraliseringsvåg som även den här gången leds av Staten. Inte nog med att nio Skatteverkskontor (bland annat kontoret i Lycksele) och hundra Arbetsförmedlingskontor i landet hotas att flyttas till större orter. Nu är det också dags för det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation att kapas vid fotknölarna. Bolaget i fråga jobbar med att hjälpa företag med riskkapital i Norra Sverige, Dalarna och Värmland och har nästan 2000 miljoner i potten. Initiativet till bolaget kom till under förra mandatperioden eftersom den dåvarande regeringen med Maud Olofsson i spetsen, såg hur stort behovet är av kapital i just de här delarna av Sverige.

Igår hade vi debatt och omröstning i riksdagens kammare om Inlandsinnovations fortsatta existens. Det tragiska var att inget annat parti än Centerpartiet stod upp för vår motion – inte ens ledamöterna från Norrlandslänen. Det är beklagligt och jag är riktigt besviken.

Bakgrunden till bråket om Inlandsinnovation kom innan semestrarna då Näringsminister Damberg presenterade en utredning som gjorts om det statliga riskkapitalet. Här föreslås det att Inlandsinnovation ska försvinna. Pengarna från bolaget ska alltså användas för att finansiera ett nytt statligt riskkapitalbolag – Fondinvest AB. Det nya bolaget ska jobba med såddkapital (kapital som behövs i tidiga skeden för företagen) vilket i sig är bra. Men det vi vänder oss emot i C är att man tar pengar från områden med stor brist på riskkapital för att sedan sprida ut dem över hela landet. Dessutom tar man i utredningen inte alls hänsyn till någon som helst geografisk aspekt i det nya förslaget – samtidigt som vi vet att majoriteten av allt riskkapital hamnar i de tre stora städerna, främst i Stockholm.

Med tanke på att Centerpartiets motion nu röstats ned och med tanke på att näringsminister Damberg öppet sagt att Inlandsinnovation inte ska få vara kvar, så kan jag bara dra slutsatsen att utredningens förslag nu går igenom. Det är beklagligt och framförallt väldigt tråkigt för de berörda länen, inte minst Västerbotten. Det är också sorgligt att se att regeringen nu verkar gå i främsta ledet för centraliseringen av Sverige.

För några veckor sedan betalade Trafikverket ut det årliga statliga stödet till flygplatserna i Skellefteå och Kalmar. Men nu har myndigheten helt sonika kommit på andra tankar och någon byråkrat på verket har tolkat det hela som att ersättningen strider mot gällande EU-regler och snedvrider konkurrensen. Så nu får Skellefteå och Kalmar flygplatser betala tillbaka pengarna.

Du som läser det här kanske redan känner till bakgrunden med att staten äger vissa flygplatser och att andra till stor del ägs av kommuner och regioner. När den här uppdelningen gjordes så lovade staten att man skulle kompensera de drygt 30-tal regionala flygplatser som skulle stå på egna ben. För att klara omställningen lovades flygplatserna en viss ersättning under en period på 10-15 år. Men det verkar Trafikverket ha glömt bort när de nu ändrar förutsättningarna helt för Skellefteå och Kalmar.

Sedan kan man ju undra hur i all sin dar ersättningen till exempelvis Skellefteå snedvrider konkurrensen? Det finns ju inga andra flygplatser i närheten! Dessutom är det svårt för andra trafikslag att ersätta de möjligheter flyget ger för näringslivet, arbetsmarknaden och för privatpersoner. Avstånden är ju en aning långa som bekant.

Blir upprörd när jag tänker på att staten bara kan strunta i ingångna avtal. Nu hoppas jag att regeringen och ansvarig minister – Anna Johansson – agerar. För det här är inte acceptabelt.

Stefan Löfven har under flera år attackerat kvinnodominerade näringar, svartmålat omsorgsföretag och ställt sig kallsinnig till rutavdraget. Nu minskar andelen kvinnliga nyföretagare. Ironiskt nog sker det under en regering som kallar sig feministisk.

Enligt en färsk undersökning från Global Entrepreneurship Monitor, GEM, minskade andelen kvinnor bland nystartade företag i Sverige med 40 procent mellan 2013 och 2014. Studien är den tveklöst största uppskattningen av entreprenörers aktivitet, ambition och attityd.

Det här är så klart en varningssignal som Sveriges ”feministiska regering” borde ta på största allvar.

När färre kvinnor väljer att bli företagsledare så leder det också till att färre kvinnor åtnjuter finansiell makt och inflytande, vilket givetvis är ett problem för ekonomisk jämställdhet.

Om man tittar i backspegeln så är fallet i nyföretagande en dramatisk vändning. Mellan år 2006 och 2012 ökade antalet företag som drivs av kvinnor med 50 000 och antalet sysselsatta inom kvinnors företag steg med 130 000 personer. Det stärkte kvinnors ekonomiska makt och skapade fler jobb i Sverige.

Det branta fall som nu sker gör att Sverige inte bara bryter en positiv utveckling, utan vi sticker dessutom ut jämfört med andra länder. När andra länder antingen har oförändrat eller något växande företagande så har det svenska entreprenörskapet fallit dramatiskt med nästan två procentenheter.

Den svenska utvecklingen är i särklass, dessvärre i negativ bemärkelse.

Studien konstaterar att den ”svenska nedgången i entreprenöriella aktiviteter tycks främst ha drabbat verksamheter såsom konsument- och hushållsnära tjänster”.

Allra sämst ställt är det gällande kvinnors företagande där hela uppgången för kvinnors företagande sedan 2010 är utraderad och andelen kvinnor som startar företag i förhållande till män är den lägsta sedan 2003.

Detta borde vara en oacceptabel utveckling för en feministisk regering, men har så här långt inte föranlett något större intresse av vare sig statsminister Stefan Löfven eller näringsminister Mikael Damberg.

När Alliansregeringen öppnade upp för välfärdsföretagande så tog kvinnliga entreprenörer tidigt stor plats, tidigare anställda kunde bli företagare och kvinnors företagande fick ett uppsving. Dessutom har man, som komplement till det offentliga, kunnat leverera en omsorg med hög kvalitet som gett vårdtagarna en större valfrihet.

Välfärdsföretagen gav tveklöst en boom för kvinnors företagande.

Att den positiva utvecklingen brutits och i stället vänder nedåt kan spåras till de slutsatser som presenteras i GEM-undersökningen, nämligen att den politiska osäkerheten avskräcker från nyföretagande.

Stefan Löfven har under flera år attackerat kvinnodominerade näringar, svartmålat omsorgsföretag och ställt sig kallsinnig till rutavdraget. Statsministern har under flera år planterat frön av osäkerhet runt företagande där kvinnor har en stark ställning.

När de ekonomiska förutsättningarna och spelreglerna för företagande inte upplevs som långsiktigt trygga så avskräcker det givetvis från investeringar och nyföretagande.

Därför är det fullt logiskt att kvinnoboomen inom näringslivet upphört.

Det Löfven en gång planterade får han nu också skörda och den vikande tillväxten av kvinnliga entreprenörer bör därför tillskrivas regerings mångåriga attacker mot enskilda näringar.

Sverige har därmed slagit in på en negativ bana där svenska kvinnor tappar inflytande i näringslivet, förlorar ekonomisk makt och genom det får en svagare ställning i samhället.

Ironiskt nog sker det under en regering som kallar sig feministisk.

* Den här texten publicerades även i Dagens Samhälle 2015-11-10

Igår fick vi veta att ännu en ny skatt kan vara på gång. Regeringen tillsätter nu en utredning som ska titta på hur en flygskatt kan utformas.

Personligen anser jag att regeringen verkar göra sitt bästa för att lägga krokben för landsbygden. Inte nog med att man höjer skatten på drivmedel och ungas jobb – nu gör man det dessutom på flygresorna. En flygskatt skulle även drabba norra Sverige väldigt hårt eftersom vi, med våra långa avstånd, i många fall inte har några andra alternativ.

Betänk att Sverige är en av Europas största länder sett till ytan och avståndet mellan den norra och södra landsändan är den största i jämförelse med andra europeiska länder. Det innebär att flyget spelar en ganska stor roll för att hela Sverige ska kunna utvecklas. Dessutom gör det att man kan etablera företag och andra verksamheter på andra ställen än i de stora städerna.

Enligt Riksdagens utredningstjänst kommer en flygskatt att minska antalet inrikesresenärer med mellan 800 000 och 1,2 miljoner årligen. Det leder i sin tur till färre flygavgångar och man behöver inte vara direkt klurig för att lista ut att x antal regionala flygplatser då kommer att tvingas att lägga ned.

Miljöaspekten spelar självklart en viktig roll i sammanhanget, men jag tror snarare på morötter än på piskor för att driva på omställningen till biobränsle. Dessutom är det ur ett globalt perspektiv, mer effektivt med utsläppsrätter än med flygskatter. Utsläppsrätter innebär alltså att den som släpper ut mest också får betala mest. Det gäller inte för flygskatt – där betalar man mindre ju längre man flyger.

På grund av hur negativt den nationella flygnäringen och samhällsekonomin påverkas, är det många länder i Europa som drar tillbaka tidigare införda flygskatter. Därför är det märkligt att den svenska regeringen vill göra tvärt om.