För att hela landet ska kunna utvecklas är onekligen mobil- och bredbandstäckning en viktig del. Fast det har gjorts stora satsningar på det här området, så upplever många människor, speciellt på landsbygden, att det inte fungerar tillfredsställande. Just därför känns dagens besked från regeringen mer än välkommet!

Ja, vad är det som är så bra då? Jo, idag meddelade Anna-Karin Hatt (som både är energi- och it-minister) att hon tillsammans med regeringen tagit ett beslut som definitivt kommer att gynna landsbygden. Jag ska försöka att inte vara för teknisk och göra mitt bästa för att beskriva det hela på ett vettigt sätt. Så håll i er.

Frekvensutrymmet på 700 MHz-bandet, som hittills använts för digital-tv, frigörs från 2017 till mobilt bredband och mobiltelefoni. Vad innebär det i praktiken då? Jo, eftersom efterfrågan på framförallt mobil data har ökat explosionsartat i hela västvärlden och ännu mer i Sverige, så behöver operatörerna tillgång till mer spektrum/utrymme i luften. Dagens beslut kommer därför göra att mobilsurfen fortsatt kommer att kunna utvecklas. Men kanske ännu viktigare är att det här frekvensbandet kan täcka mycket stora ytor, med ett förhållandevis litet antal basstationer.

Dagens beslut kommer alltså ytterligare att förbättra möjligheterna för att ge framförallt landsbygden god elektronisk kommunikation, även i områden som idag saknar mobiltäckning.

Jag hoppas att det här kommer att göra det än mer attraktivt att bo utanför städerna. För mig är det redan självklart att på på landsbygden – men nu hoppas jag på fler :).

Igår presenterade Anna-Karin Hatt och Lena Ek regeringens gemensamma syn på de klimat- och energimål som EU-kommissionen lagt fram för åren 2020-2030. Dessa mål ska inom kort förhandlas mellan EU: s medlemsländer.

Vi vill gå längre – vi vill ha ett mål där utsläppen ska minska med sammantaget 50 procent till 2030. Det är ett högre mål än de 40 procent som kommissionen har föreslagit.

Regeringen anser att 40 procentenheter ska uppnås inom EU. De resterande 10 procentenheterna ska ske via internationella insatser genom att utvecklade länder tar sin andel av utsläppsminskningarna. EU står bara för cirka 10 procent av de globala utsläppen och kan därför inte lösa den globala uppvärmningen ensamt. Det är viktigt att de stora utsläppsländerna tar sitt ansvar.

Kommissionen har också föreslagit ett nytt mål för förnybar energi på minst 27 procent till 2030. Det målet är bindande på EU-nivå och ska följas upp av nationella handlingsplaner.

Jag vill understryka att det står ”minst” 27 procent. Detta gör att de nationella målsättningarna blir ännu viktigare och jag hoppas att Sverige väljer att gå längre. Men 27 procent är hur som helst en stark signal för att kunna fasa ut fossila bränslen, minska vårt importberoende och vår sårbarhet, samtidigt som det skapar nya jobb.

Målet om förnybar energi ger långsiktiga villkor för investerare och Sverige ligger i framkant när det gäller både ny miljöteknik och investeringar i det förnybara. Mer än hälften av Sveriges energiförsörjning är förnybar och Sverige har, som det första landet av alla EU:s medlemsländer, uppnått det förnybara mål som satts upp till 2020. Det är bra, men får Centerpartiet bestämma så vill vi mer.

Världens behov av frisk luft, hälsosam mat, stabilt klimat och rent vatten har aldrig varit större. Samtidigt minskar naturens långsiktiga produktionskraft i åkrar, skogar, hav och sjöar. Det leder i sin tur till att tillgången till mat, rent vatten, hälsa,trygghet och frihet blir mindre.

Klimat och utsläpp har inga geografiska gränser, men det är ändå viktigt att enskilda länder – så som Sverige – går före och visar att det är möjligt att nå en hållbar samhällsutveckling.

Ibland får jag frågan om hur Centerpartiet jobbar med miljöpolitiken i regeringen och vad vi fått igenom -. dvs där vårt inflytande haft avgörande betydelse. Då de här frågorna ligger mig varmt om hjärtat tänkte jag passa på att ta upp några saker som vi jobbat med och som jag anser är viktiga och värda att nämnas. De löser inte alla problem men tar oss en bit på väg.

•Över hälften av Sveriges energi produceras förnybart. Det är en högre andel än för något annat land inom EU. Bioenergi är det i särklass största förnybara energislaget i Sverige och har gått om oljan som energikälla. Elproduktionen från biobränslen har ökat med 50 procent och den el som produceras av vindkraft har nästan tiodubblats sedan 2006. Vindkraftsel motsvarar idag elproduktionen från två kärnkraftsreaktorer eller ett Barsebäck..

•En handlingsplan för giftfri vardag har tagits fram och likaså nya förslag kring vår kemikalieanvändning.

•En stor omställning till mer hållbara transporter har inletts. När du tankar miljövänliga biodrivmedel är de befriade från såväl energi- som koldioxidskatt. Andelen förnybara drivmedel har mer än fördubblats. I dag är miljöbilarna femton gånger fler än 2006.

•Utsläppen av växthusgaser har minskat med 20 procent sedan basåret 1990 – och det har skett i allt högre takt sedan Alliansen tillträdde 2006. Tillväxten har samtidigt ökat med 60 procent sedan 1990.

•Sjöfartens utsläpp begränsas genom tydligare krav och ett förstärkt skydd mot utsläpp av bunkerolja från fartyg i svenskt territorialvatten.

•Cirka 2 miljarder kronor har avsatts för att förbättra havsmiljön. De svenska utsläppen av fosfor och kväve har minskat i alla våra havsområden.

•Klimatbiståndet har höjts och klimatinvesteringar i utvecklingsländerna har fortsatt att förstärkas under mandatperioden.

Slutligen vill jag bara säga – även om Sverige är på god väg att nå sina klimatmål, måste mer ske i vår omvärld. Vi får inte anlägga ett klimatnationalistiskt perspektiv på klimat- och energipolitiken. För att vi ska kunna åstadkomma en förändring måste vi arbeta gemensamt över landgränserna, i synnerhet eftersom Sverige står för mindre än 0,2 procent av världens utsläpp.

På högra sidan sitter Cecilia Wingård, Vd för Park In Hotell och från vänster ser ni: Robert Östholm som jobbar med media på vårt riksdagskansli, Martin Ådahl, chefsekonom för C och Hannes Hervieu, ordförande för Centerstudenter.

Igår besökte jag tillsammans med några partikollegor Park Inn Hotell i Solna. Vi åkte dit för att lyssna på vd:n Cecilia Wingård och prata med henne om konsekvenserna av höjd restaurangmoms och fördubblad arbetsgivaravgift för ungdomar. Hon berättar att det här är något som oroar henne då många ungdomar fått sitt första jobb på bland annat Park In Hotell. Därför har hon skrivit brev till politikerna i sin kommun för att uttrycka sin oro för konsekvensen av höjd restaurangmoms och höjda arbetsgivaravgifter på ungas jobb som Socialdemokraterna går till val på.

Jag har full förståelse för att så väl företag som personal oroar sig. Har man utvecklat en verksamhet, investerat och nyanställt är det sista man vill att tvingas säga upp folk och satsa mindre. Jag förvånas över att Socialdemokraterna pratar om att Sverige ska ha ”Europas lägsta arbetslöshet” samtidigt som man lagt en budget som skrämmer företagen.

Hur kan högre arbetsgivaravgifter och höjd moms på mat skapa fler jobb? Det är bara något som S kan svara på, men vi möts bara av tystnad och S-ledningen väljer att ducka.

Det är dags för Socialdemokraterna att stå upp för sin politik och den jobbdödande budget man lagt. Martin Ådal (chefsekonom hos C) har skickat en inbjudan till S och önskar en debatt med Mikael Damberg eller Magdalena Andersson. Nu får vi bara hoppas att någon av dem vågar delta.

I en enkätundersökning, som konsultmäklarföretaget Assistera gjort bland 2000 småföretagare med en till tio anställda, visar det sig att Centerpartiet är det parti som företagarna anser driver de viktigaste småföretagarfrågorna.

Det känns verkligen roligt att våra frågor får ett erkännande eftersom en av våra drivkrafter verkligen är att försöka att göra vardagen enklare för företagare.

Vi tror att en stor del av framtidens tillväxt kommer att ske hos små och medelstora företag. De är i allra högsta grad viktiga jobbskapare och därför måste vi sänka kostnaderna för att anställa. Dessutom – har man råd att anställa fler kanske man får några extra minuter över för att utveckla nya företagsidéer. Det andra är att minska all byråkrati för företagarna. Det känns absurt att man ska lägga ned stora delar av sin arbetstid till administration

Sedan är det viktigt att utveckla välfärdsföretagandet. Även kvinnor (då de flesta som driver dessa privata företag faktiskt är kvinnor) ges möjlighet att få ränta på det kapital de sätter in i bolaget. Att förbjuda vinster i välfärden är som att förbjuda många kvinnor att starta företag skulle jag vilja påstå. Det är just nu mycket diskussioner om riskkapitalföretag i välfärden men de flesta vårdföretag drivs av små entreprenörer. 93 procent av de omkring 11000 privata vårdföretagen har färre än 20 anställda. Dessutom tycker jag att det fokuseras alldeles för mycket på själva vinsterna. Det viktiga är att äldre människor har en möjlighet att välja utförare. Dessutom gör den ökade konkurrensen att kvaliteten många gånger blir bättre.

Idag är det bara runt 20 % av alla företagare som är kvinnor. För att det ska bli fler är det också viktigt att göra villkoren för företagare mer likställda de anställdas. Idag är det många som tvekar att starta företag – speciellt kvinnor – för att man inte vet hur det ska gå med ekonomin om man får barn eller blir sjuk eller blir arbetslös.

Vad händer om S, MP och V vinner valet? Ja, då har inte gamla människor valfrihet i vården, då kommer tiotusentals ungdomar att förlora sina jobb (i och med att restaurangmoms och arbetsgivaravgiften för unga kommer att höjas) och åkerinäringen kommer att få det än tuffare med den kilometerskatt som de rödgröna vill införa. Om jobbskaparna ska straffbeskattas – vad händer då med entreprenörskapet i landet?

Läs gärna mer om undersökningen här:

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/smaforetagare_8960806.svd

Idag var jag på ett spännande seminarium här på riksdagen som min partikollega Anders Åkesson hade anordnat. Seminariet handlade om hur offentlig och privat finansiering (även kallat OPS) kan bidra till att vi kan bygga ut än mer infrastruktur. Trots att regeringen satsat mer pengar än någonsin på vägar och järnvägar så räcker det inte. Behovet är väldigt stort och det på grund av att det de senaste decennierna satsats alldeles för lite på både underhåll och nybyggnation.

Det här med OPS är också något som man provat i flera andra länder – t ex Finland, Norge, Frankrike, Polen. I Sverige har vi i princip bara testat detta Med Arlandabanan och i Centerpartiet tycker vi att vi borde ge Trafikverket i uppdrag att se ut 10-15 projekt där vi skulle kunna prova lösningen. Om detta skulle falla väl ut skulle statens infrastrukturpåse med pengar räcka ännu längre och fler viktiga projekt kunde bli verklighet och det betydligt snabbare. Jag kommer osökt att tänka på Norrbotniabanan som skulle vara en oerhört viktig investering – inte bara för norra landsändan utan för hela Sverige och Europa.

Varför skulle vi inte kunna använda en viss del pensionspengar till att satsa på svensk infrastruktur? Om man t ex tar de statliga pensionsfonderna (AP-fonderna) – varför får de bara investera i utländsk infrastruktur men inte i Sverige? Jag tror att vi är många som gärna skulle se att pensionskapital skulle kunna användas för att bygga ut nödvändiga vägar och järnvägar. Det skulle vara en långsiktig investering både för pensionsspararna och skulle dessutom leda till fler investeringar och mer jobb.

Innan vi kommer dit hän så kämpar jag och Centerpartiet för att få igenom en förhandlingsperson för Norrbotniabanan. Det kostar inget och det skulle föra projektet framåt!