Grönare gräs hos grannen?

Irritationen är inte måttlig just nu… Jordbruksverket och regeringen har klantat till det rejält när det gäller det nationella stödet till norrländska bönder. Det innebär att jordbruk i trakterna kring Umeå och Skellefteå, ja längs efter hela Norrlandskusten, kan förlora 100-tusentals kronor på den nya stödområdesindelning som Jordbruksverket lagt fram. Inte nog med det – dessutom har landsbygdsminister Buchts medarbetare redan skickat in det urusla förslaget till Bryssel.

Men vi tar det från början. Det nationella stödet förhandlades fram en gång i tiden för att hjälpa bönder – framför allt mjölkbönder men även köttbönder – som finns i områden som har mindre gynnsamma förhållanden. Men från och med årsskiftet kommer gränserna för stödområdena att ritas om efter kriterier som ska vara hyfsat likvärdiga inom EU. Men det innebär inte att förslagen ska användas rakt av eller se exakt likadana ut. De ska ju faktiskt förankras i en verklighet som ser olika ut.

Sedan – innan man gör en större förändring borde det väl vara naturligt att man kollar vilka konsekvenser förslagen får för dem som berörs – eller? Det i sin tur förutsätter ju någon slags kommunikation med både Länsstyrelser och exempelvis LRF – men det har icke hänt i det här fallet. Istället har byråkratiska tjänstemän haft julafton med regelboken. De har enbart utgått från SMHI:s väderstatistik och kommit fram till att temperaturerna i områden t ex runt städer som Umeå, har ett varmare klimat och ska därför ha ett mindre stöd. Samtidigt kan grannbyn ha klassificerats som ett kallare område och får då en högre ersättning. Men hallå! Odlingssäsongen är ju ändå lika lång eller kort för en bonde nära Teg som i Nordmaling?! Samma horribla indelning blir det i Skellefteåområdet där t ex Bureå beräknas ha ett bättre klimat än Lövånger och får därför, enligt förslaget, ett minskat stöd.

Konsekvensen blir alltså att de bönder som hamnat i ”fel” område kommer att få en avsevärt mindre ersättning, vilket i sin tur även påverkar överlevnad, lån och utveckling. Sveriges mjölkbönder har en nog tuff situation och därför vore det välkommet om landsbygdsminister Sven-Erik Bucht kunde krypa till korset och erkänna att det blivit bakvänt, men att han har en vilja att rätta till det som blivit så fel.

På tisdag har jag en interpellationsdebatt med ministern ifråga och det ska bli intressant att höra om han tänkt om…

För några dagar sedan föreslog Miljöpartiets arbetsgrupp för kulturpolitik att det ska införas en skatt på bredband. Något så huvudlöst dumt har jag inte hört på länge. Det är uppenbart att de inte tänker på att det finns en värld utanför Stockholms innerstad. När vi gör allt för att bygga ut bredband i hela landet – då kommer den här arbetsgruppen med en helt kontraproduktiv idé. Det skulle i praktiken hämma utbyggnaden och göra det minde intressant att satsa utanför de större städerna.

Om man vill att hela Sverige ska utvecklas och ge företag möjlighet att växa så är bredband en viktig nyckelfaktor. Att då göra det ännu dyrare är inte bara bakvänt utan även en demokratifråga. Med tanke på att MP, genom minister Alice Bah Kuhnke, ansvarar för just demokratifrågorna blir förslaget än mer obegripligt.

Ekologiska grönsaker säljs som aldrig förr i Sverige och 2014 var ett riktigt rekordår och även 2015 ser ut att bli detsamma. Många av eko-odlarna, inte minst i norra Sverige, väljer att odla i odlingsbäddar vilket betyder att grödan växer i lådor med torv utan kontakt med jorden i marken. Men det kan också betyda att man odlar ekoprodukter i kruka. Det är vanliga metoder som använts under lång tid i Sverige eftersom vi har tjäle under en stor del av året.

Men den här typen av odling gillas inte av stora delar av EU och här om dagen tog Jordbruksutskottet i EU-parlamentet ett beslut om att förbjuda odling av ekologiska grönsaker i just bäddar och kruka. Bara fem av totalt 42 ledamöter var emot. Nu riskerar tyvärr en del av den ekologiska grönsaksodlingen i både Sverige och Finland att försvinna.

Orsaken till allt ståhej är delvis ideologisk där de som är emot odlingsbäddar säger att ekologiska grönsaker ska kunna nå grundvattnet med sina rötter. Men huvudorsaken har nog att göra med att mindre eko-odlare som odlar utomhus i de södra delarna av Europa, är rädda för att den stora industrin, med sina ekonomiska muskler, slår upp växthus vid sidan av de små och konkurrerar ut dem.

Men det majoriteten av EU:s Jordbruksutskott inte tagit hänsyn till är att vintrarna inte ser likadana ut i Europa. Det är något som definitivt inte går att lagstifta bort. Därför skulle det vara rimligt om Sverige och Finland kunde undantas de beslutade reglerna.

Inom kort ska EU:s jordbruksministrar träffas och rösta om de nya bestämmelserna. Nu gäller det för Sven-Erik Bucht att tydligt tala om för sina ministerkollegor att de måste visa respekt för att vårt klimat ser annorlunda ut och att vi har helt andra förutsättningar för odling. Annars riskerar en stor del av den svenska ekologiska grönsaksodlingen att upphöra.

Jag tycker att staten har en skyldighet att ge likvärdig service åt alla invånare i hela landet. En del har att göra med var myndigheterna är placerade. Förutom närhet till service skapar det jobb och det är inte svårt att förstå att placeringen har en större betydelse på den mindre orten än i staden där utbudet av arbetstillfällen är fler. Även om en del myndigheter faktiskt har etablerat sig på fler ställen runt om i Sverige, så ser vi att tågordningen går mot större städer igen.

Det känns allt annat än acceptabelt att staten verkar gå i spetsen för centraliseringen i Sverige. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Polisen, Lantmäteriet, den statliga banken SBAB och Trafikverket är exempel på myndigheter som drar in på lokalkontor.

Nu är också Skattekontoren på tapeten och generaldirektören Ingemar Hansson har flaggat för att nio lokala skattekontor, bland annat kontoret i Lycksele, ska läggas ned/flyttas till en större stad. Reaktionerna lät inte vänta på sig och oron fick i sin tur regeringen och ansvarig minister Ardalan Shekarabi att få fart under galoscherna. Nu skulle frågan utredas.

Men om sanningen ska fram så kan regeringen sätta ned foten redan idag. Vill man utlokalisera statliga myndigheter till mindre orter så kan man. Varje år skickar regeringen ett regleringsbrev till myndigheterna med riktlinjer för verksamheten. Det kan dessutom revideras vilken dag som helst under året. Så min fråga till Shekarabi är – vad är problemet?

Under tiden som regeringen försöker vinna tid så backar Skatteverkets generaldirektör inte en millimeter från sitt ursprungsförslag. I en utfrågning i riksdagen förra veckan sa han belåtet att effektiviteten, på sina håll, skulle bli bättre genom indragningen av små kontor. Det intressanta i kråksången är att flyttlassen aldrig går från ett kontor i den stora staden till ett kontor i den lilla staden. Det är som om det skulle vara någon slags naturlag att storstan är det bästa alternativet.

Jag anser personligen att en generaldirektör som har så lite respekt för verksamhetens betydelse i hela landet faktiskt ska avgå. Punkt.