Visst är det märkligt att de som hotar med stryk och att ta fram livremmen när en stark kvinna vågar att stå på sig, ska få komma undan? Det är helt uppåt väggarna! Den som utsattes för dessa hot är den som idag, i VK, framställs som om hon varit en bråkstake och orsaken till den politiska turbulens som ägt rum i Vilhelmina.

I dagens VK kan man läsa om det politiska bråket, men en del av framställningen anser jag vara under all kritik. Det jag reagerar på är påannonseringen för artikeln på tidningens framsida och kombinationen av rubriksättning, bild och ingress. Om man läser detta och inte går igenom resten av brödtexten så får man, i varje fall jag, uppfattningen att det är Maria Kristoffersson som varit orsaken till bråket. Så är inte fallet!

På VK:s framsida och i ingressen kan man läsa: "För ett år sedan var det fullt krig mellan de politiska blocken. Efter Maria Kristofferssons (C) avhopp i våras har det lugnat ned sig." Ja ha – vem tycker det då? Socialdemokraterna? Alliansen? Vem? Det framkommer inte.

Sedan – den som inte läser artikeln i sin helhet kan lätt dra slutsatserna att det är en person som är är orsaken till all turbulens som har varit och när hon hoppade av blev det lugnt. Sedan ledde vapenvilan till att kommunens anseende räddades?!

Jag är fullkomligt allergisk mot att starka kvinnor, som vågar gå mot traditionella maktstrukturer och "gubbighet", ska framställas som bråkstakar.

Alla som läser tidningen läser inte alla artiklar i sin helhet. Många gånger tittar man på bild, rubrik och ingress. Och det är i dessa delar som jag anser att Maria framställs i dålig dager.

Jag vet att hon är stark, duktig och kompetent och retade med sin tuffa och orädda framtoning gallfeber på en del herrar i S-toppen i Vilhelmina. Men för den sakens skull ska rätt vara rätt!

En nära vän till mig gick bort i helgen och det känns bara tomt och oförståeligt. Det mesta sätts på sin spets och det är lustigt att det är sådana hemska händelser som får en att stanna upp och tänka efter lite extra. Vad är det som är viktigt och vad är meningen med tillvaron?

Min vän hade alltid en busig blick och var alltid glad. Hon såg sällan problem utan tyckte att saker och ting gick att lösa. Många är de studer genom åren då hon fått mig att brista ut i skratt när jag suttit och ojat mig över något politiskt, parkeringsböter eller problem med bilen.

Min vän levde i nuet och uppskattade det lilla i tillvaron. Jag har lärt mig mycket av det och hur viktigt det är att prioritera sin tid. Hon var inte min vän, utan är min vän. Men vi kommer inte att träffas lika ofta bara- mest i tanken.

Livet är våra nära, kära och alla fantastiska människor som finns runt omkring. Livet är det vi väljer att göra här och nu.

Idag är besvikelsen stor när jag läser i VK att Fredrik Reinfeldt nu sagt att det inte blir några pengar till en Norrbotniabana! "Allt får inte plats", säger han även till SVT. "Det är en tolvårsperiod som vi nu lägger och där finns inte den med".

Jag är jätteglad över satsningarna som nu gynnar gruvnäringen i Norrbotten, men finner det underligt att Norrbotniabanan mottas med ett sådant njuggt intresse från tre av fyra partiledare.

Vi ska komma ihåg att regeringen, med Maud Olofsson och Åsa Torstensson (dåvarande infrastrukturminister), var initiativtagare till att skicka in en ansökan till EU-kommissionen om att uppgradera Botniska korridoren (där Norrbotniabanan ingår) som ett viktigt infrastrukturstråk i Europa. På det sättet skulle vi också kunna få medfinansiering. EU har nu beslutat att klassa banan som ett prioriterat infrastrukturstråk och då får jag inte det hela att gå ihop.

Det är motsägelsefullt att man från regeringshåll å ena sidan ansöker om Europastatus och medfinansiering och å andra sidan inte väljer att nu satsa på en byggnation av banan?!

Socialdemokraterna går inte heller att lita på i den här frågan – de har ju nu bestämt sig för att bygga tunnelbana i Stockholm och då finns det knappast några pengar över till Norrbotniabanan.

Centerpartiet kommer att fortsätta att driva frågan om att vi ska få ett beslut från regeringen om en förhandlingsperson. Vi är många som är arga och besvikna i dagsläget, men vi tänker banne mig inte ge upp!

Blev riktigt glad när jag såg att regeringen ger 75 miljoner till kulturhuvudstadssatsningen i Umeå. Det var på tiden att beskedet kom och vi är många som jobbat för detta. Orsaken att det tagit sådan tid är att majoritetsintresset i partiledarkretsar varit milt sagt ljumt. Alla som känner till snacket i korridorerna vet hur det ligger till. Annie Lööf har fått lägga ned mycket kraft och energi och här ska även Maud Olofsson ges en eloge för allt arbete hon bidragit med.

Men summa summarum är att det i alla fall är fantastiskt roligt att Umeå nu får pengar till kulturhuvudstadsåret och att slantarna ytterligare bidrar till fokus på kulturen!