Så kom snön till slut och vilken entré den gjorde. Ni kanske kommer ihåg busvädret för ett par veckor sedan? Trots att jag är norrlänning och van vid snabba väderomställningar, så var jag ändå inte helt beredd den aktuella helgen.

Efter en spännande resa med företagsbesök i Hemavan och Tärnaby, så bestämmer jag mig för att ha en heldag med egen tid. Jag och min mamma åker för att hälsa på och hämta en vara hos en lokal hantverkare i en by, inte långt hemifrån. Helt plötsligt snöar det frenetiskt och vi lyckas köra fast i en av alla de snödrivor som raskt placerat sig på den slingriga vägen invid de öppna åkrarna. Den här gången har jag i all hast glömt både skyffel, mobiltelefon och varma kläder. Det går inte att backa mer än några meter och vi sitter obönhörligen fast och jag grämer mig över min aningslöshet och glömska. Med frusna tår och händer och en vilja av stål försöker jag handgripligen få undan den snö som samlats under bilen och självklart så knäcker det till i ryggen och ett ryggskott gör sig raskt påmint. Sedan slutar vindrutetorkarna att fungera och då, i den stunden, blir jag nästan uppgiven.

Men på landsbygden finns det fantastiska människor och det dröjer inte länge förrän vi får hjälp med både skyfflar och traktor. I skenet av traktorns strålkastarljus stapplar jag med min onda rygg ut från bilen och möter Tages glada leende. Han skrattar till när han ser min mössa som hamnat på snedden och med centerloggan mitt för pannan. ”Det är rätt politiker att träffa på landsbygden ser jag” säger han med en blinkning. ”Landsbygdens folk behövs och det är en styrka för Sverige att hela landet befolkas och utvecklas” fortsätter han och jag kan inte annat än att hålla med honom. Inte bara för att jag råkat i trångmål, utan för att stad och land är beroende av varandra. Utan landsbygden fungerar inte staden och tvärt om. Det är på landsbygden som energin, mycket av turismen, fritidsbostäderna och en hel del av den mat och de mineraler som vi använder finns. För att det ska fortsätta måste det finnas människor som lever och verkar här och med detta måste det finnas bra infrastruktur, kommunikationer och service.

Yvonne kommer med sparken och en skyffel i högsta hugg och Tage skottar och drar loss bilen från sin snötyngda fångenskap. Mörkret kommer raskt krypande och innan vi är klara är det helt mörklagt ute. I ljuset från fordonen blinkar jag bort några snöflingor som letat sig in bakom glasögonen och jag ger Tage och Yvonne en stor kram. Det är vardagshjältar som dessa som är styrkan på landsbygden och jag känner att det är viktigt att förmedla detta till fler. Landsbygden behöver inte räddas, men måste få fler verktyg och luft under vingarna för att utvecklas. Innan vi åker iväg lovar jag mina nyfunna vänner att jobba ännu hårdare för detta.

”Det här var kanske inte det roligaste man kan göra en lördag eftermiddag” säger mamma, ”men vi har sannerligen fått lära oss en hel del bara på ett par timmar ” fortsätter hon leende. Hon har rätt – jag kommer aldrig att åka utan en mobiltelefon, skyffel eller varma kläder mitt i smällkalla vintern någon fler gång. Men jag har också fått mig ytterligare en tankeställare om landsbygdens villkor och allt det här – ironiskt nog – för att jag skulle åka och köpa en sop.

* Texten är delar av en krönika som jag skrev för tidningen Västerbottningen och publicerades för drygt två veckor sedan.

Regeringen vill tillsammans med Centerpartiet och Annie Lööf ge mer stöd till landsbygden. Därför har näringsministern nu anlitat en konsult som ska ta fram en utredning om hur det här ska kunna genomföras.

Det är riktigt bra då tillgång till service är en förutsättning för tillväxt och för att människor ska vilja bo och verka på landsbygden. Syftet är att medborgare och företag ska ha tillgång till exempelvis mat och drivmedel. Går det inte att tanka bilen eller handla mat inom rimliga avstånd är det svårt för en bygd att vara attraktiv för bosättning, för företag och turister.

Utredningen kommer även att handla om att hitta samordningslösningar mellan kommersiell och offentlig service. Det är en outvecklad och spännande lösning som idag är ganska oprövad i Sverige. I vårt län har Region Västerbotten tittat på hur man skulle kunna få åkerinäringen att samverka med kommunal service när det gäller transport av matvaror mm. Dessutom har man kikat på möjligheter med speedbox – ett slags boxar som placeras på olika orter på landsbygden där man kan hämta matvaror, biblioteksböcker mm och det den tid som passar var och en.

Personligen hoppas jag att utredningen även kommer att titta på mobiltäckning och tillgång till bredband – det är också väldigt viktiga förutsättningar för en levande landsbygd.

På första bilden (fr. vänster) ser ni Maud, Ewa-May och Kent. På den andra bilden stoltserar Kent, Lars, Erik Westerberg och Magnus Lindgren (reporter på Västerbottens Mellanbygd). På den tredje beundrar Kent och Lars Eriks ubåt.

Förra veckan gjorde jag två spännande besök i Robertsfors kommun tillsammans med vår EU-parlamentariker Kent Johansson, Ewa-May Karlsson (kommunalråd i Vindeln och EU-kandidat), Maud Olofsson, Lars Bäckström (oppositionsråd i Robertsfors) och lokala C-politiker från kommunen.

Vi hälsade på Eric Westerberg – en ung, driftig företagare och konstruktör som äger företaget Westmech Industri AB i Gumboda utanför Ånäset. Westerberg fick strax före jul ett prestigefyllt stipendium på 100 000 kronor från affärsmannen Anders Walls stiftelse. Eric är kanske mest känd som grabben som gjorde det omöjliga möjligt och byggde sin egen ubåt och därmed visade att det finns inget som är omöjligt. Nu är det inte för ubåten som Eric fått priset ifråga, utan han har på många sätt visat sig vara en av dessa betydelsefulla unga landsbygdsentreprenörer som vågat utmana det okända, pröva nya saker och hitta nya lösningar och därmed drivit utvecklingen framåt.

Efter besöket i Gumboda åkte vi vidare till Bygdeå och till kommunens enda privata äldreboende – Hammarhöjd. Där bjöds vi på hemlagad köttsoppa med klimp, träffade Åsa Isberg (ägare av Hammarhöjd) och även Frida Grönlund som tillsammans med kollegan Anna Isberg driver det privata hemtjänstföretaget Vårdsolen i Norr. Frida och Anna är två unga kvinnor som för ett och ett halvt år sedan beslutade sig för att starta upp sitt företag. De bor båda på landsbygden och vill ha en framtid i området. Frida säger att de med sitt företag vill ge de äldre fler valmöjligheter än enbart direkt omvårdnad. ”En av våra brukare har t ex en önskan om att få åka till havet och doppa tårna och det ska hon få göra” säger Frida. Frida berättar också att de har en ny idé på gång och det är att bygga ett äldreboende i Djäkneboda.

Det är så roligt att träffa alla dessa driftiga entreprenörer och jag känner mig verkligen förunnad att jag får den möjligheten i mitt uppdrag!

S, Mp och V har väldigt olika åsikter om försvarspolitiken. Det blev uppenbart på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Medan S och Löfvén vill bibehålla försvarsbudgeten talar MP och språkröret Åsa Romson om att skära ned. Likaså gör Jonas Sjöstedt (V). Medan Romson och Sjöstedt vill avskaffa exporten av försvarsmateriel gladde sig Löfvén år försäljningen av JAS Gripen till Brasilien.

Ytterligare sprickor i trion blev uppenbara under Västerpartiets kongress som nyligen avslutades. Där deklarerade V att de inte skulle acceptera vinster i välfärdsföretag som drevs med skattepengar. På sin höjd kunde man gå med på att dessa medel skulle återinvesteras i företagen. MP är inne på en liknande linje medan S inte vill tvinga fram en begränsning av vinster. De pratar istället om att företagen ska behöva uppfylla vissa krav på kvalitet istället.

Tidigare i höstas sade S att MP är deras naturliga samarbetspartner och att man även hade en del gemensamt med Vänsterpartiet. Hur dessa partier tror att de ska kunna bilda en eventuell regering tillsammans är för mig en gåta.