På bilden i förra blogginlägget syntes också några saker som liknar brudkronor. Jag gissar att de här mest används till annat.
Vaddå hemslöjd?
Jag kan uppskatta en fint snidad smörkniv, men hantverket på Slöjdarnas hus, är definitivt inte bara traditionellt. Det återspeglas kanske i snittåldern på besökarna. Den är relativt låg.
En pärla vid Vindelälvens strand
Det ser ut att bli besöksrekord på Slöjdarnas hus i Vännäsby i år igen. Besökarna strömmar till, vardag som helgdag, och möter en helhet som förändrats ordentligt och har nått betydligt högre kvalitet på några år. Igår kom t.ex. en busslast från Skåne. En gruppresa som ”gör Sverige” varje år och aldrig missar den här punkten där Ume- och Vindelälven möts.
150-årsfest
…
En del åldringar håller ut.
Lämnade nyss en 150-årsfest i Byske som varat i sju timmar. En mycket trevlig fest med personer jag till stor del levt min ungdom med. Med någon även barndomen. Tre damer som man inte riktigt ser som de femtioåringar de är.
Det är något speciellt med vännerna som funnits med mest hela tiden. Som känner en väldigt väl, även ens fel och brister, men ser även de sidorna med ett försonligt sinnelag.
Idén att slå ihop en ”vänfest” var lika originell som rolig när man har många gemensamma vänner.
Försäljningen av Bilprovningen
…
Man kan tycka vad man vill om försäljningen av AB Svensk Bilprovning, men det får vara någon måtta på svamlet om saken. Det är först och främst inte bara staten, "vi", som äger detta AB. Utöver statens 52 % ägs företaget av organisationer som KAK, MHF, Motormännen, försäkringsbolagen och åkerianknutna intresseorganisationer.
Lokalt i Umeåregionen skrapar Lennart Holmlund kölen ordentligt när han inte bara talar om privat monopol utan dessutom antyder korruption vid försäljningen. Den typen av förtal måste man hålla sig för god för, särskilt med hans position. Till och med den normalt nyanserade Hans Lindberg faller för frestelsen att klämma till med "privat monopol" i sin blogg.
Bilprovningen har delat in sina 186 stationer i tre grupper. En på 70 stationer har sålts nu, de flesta av dessa ligger i Mälardalen och här i Norrland. Två av stationerna i Umeå kommer att ägas av besiktnings- och testutrustningsleverantören Opus Group, en av AB Svensk Bilprovning. Stationerna i Västerbottens inland, utom Norsjö, kommer att fortsätta som förr för att garantera servicen i glesbygden.
Opus är ett svenskregistrerat aktiebolag som till 15 % ägs av två av företagets chefer. Deras bolag är registrerat på Cypern. Opus köper knappt 38 % av stationerna och Cypernbolaget äger 15 % av Opus, vilket blir 5,6 % av nuvarande Bilprovningen. Detta är inte som hittills monopol och Bilprovningen som helhet blir inte Cypernägd som vissa debattörer glatt uttrycker saken. Hans och Lennart, ni kommer att kunna välja den station och ägare ni tycker är bäst i Umeå.
Bilprovningen har ett eget kapital på en knapp miljard. Nätt hälften av köpeskillingen på 375 miljoner får Opus låna av bilprovningen. En riksdagsledamot i (S)- eller (V) sa på grund av detta idag att Opus fick (!) stationerna. När jag köper en bil och får en kredit hos bilfirman som jag betalar ränta på kan man näppeligen säga att jag Får bilen. Någon sorts heder i argumentationen måste finnas även om man inte gillar upplägget.
Det är meningen att vi ska få en utvecklande konkurrens mellan tre leverantörer, något som ska komma kunden till godo. Förr om åren gick jag ibland åka till Lycksele eller Ånäset när köerna var långa. Bilprovningen har sagt att man själva nu vill göra besiktningen billigare de tider när stationernas kapacitet nyttjas minst och utöka öppettiderna. Detta för att jämna ut trycket och korta köerna. De andra ägarna lär också lägga manken till.
Jag har personligen inte efterlyst en privatisering av Bilprovningen de senaste åren. Man har spottat upp sig och blivit betydligt mer kundorienterade, inte minst sen det blev klart att det skulle bli konkurrens. Det är också ett kontrollorgan, vilket i mina ögon kan göra det mer acceptabelt med ett monopol.
Detta kan dock bli riktigt bra. Det är proffs som tar över den här tredjedelen och det är sannolikt i stort sett samma personal som fortsätter på stationerna. Det ska bli spännande att se hur verksamheten i branchen utvecklats om fem år och hur vi som fordonsägare upplever förändringen.
.
För inregnade lärare
…
Samt för rektorer och andra intresserade.
På den här bloggen,
http://mgleeson.edublogs.org/2012/02/11/ipads-cant-improve-learning-without-good-teaching-pt-1-note-taking/,
hittar man ett och annat tänkvärt om möjligheter, svårigheter och stickdpår i dagens och morgondagens pedagogiska värld. Har bara läst några texter än, men skribenten verkar både insatt och nyanserad.
Regnet har sina fördelar
…
Fast vi har fått skydda blommorna i utekrukorna från att drunkna har regnet sina fördelar.
Igår hann vi undan en del garage- och bilstädning, stupade mitt i vaxningen av den sista. Regnet kom.
Idag är det inte lean production, det är low. Inte många knop alls. Tre böcker och tre tidningar vid soffan. Och snart blir det en lur. Det är inte helt dumt.
Ska vi ge Norrland till Norge?
…
Det är sorgligt med den ovilja som då och då sticker fram angående vårt naturresursområde och dem som lever och bor där. Som inte bara trivs, utan också i vid bemärkelse får det att rulla och fortsätta leverera rikedomarna som bidrar till att Sverige går ihop och fungerar.
Sverige är oerhört beroende av Norrland som till mycket stor del säkrar vår energitilgång och våra exportintäkter och där också mycket kunskapsintensiv företagsamhet gror. Inte bara Sverige utan hela Europa är beroende av våra malmtillgångar. 80 % av dem finns här, 90 % av järnmalmen.
Utjämningssystemen består inte bara miljonerna som helt rätt och riktigt kommer till våra norrlandskommuner från storstadsregionerna. Ett Sverige utan Norrlands utjämnande bidrag till helheten vore inte där vi är idag. Vattenkraften levererar dryga 40 % av vår billiga el och det mesta produceras här.
Från både höger och vänster kan man höra iskalla cynismer som ungefär går ut på att det inte ”behövs” människor här. Vattenkraften kan styras från Kuala Lumpur om det skulle behövas. Vackra dagar när inget krånglar och teknik och strukturer inte behöver handpåläggning.
Det finns platser och områden som inte kommer att fortsätta att vara befokade, så är det. Men Sveriges helhet måste leva och fungera. Det ska vara hållbart ekonomiskt och socialt. Även om Sverige aldrig kommer upp i Norges och Finlands nivå när det gäller att värdera och värna de glesa områdena så måste staten se till att lägga verksamheter som faktiskt kan ligga långt från Stockholm, lika väl som kraftverk och styrning kan vara åtskilda. Jag har på Sverigemötet frågat företrädare för mitt parti om man är villig att verka för att regleringsbreven till myndigheterna används för att styra verksamhet till glesare områden. Några har sagt att man ska ta med sig frågan. Jag menar att det börjar vara bråttom att något händer. Avfolkning och avrustning sker bara smidigt till en vis gräns. Det visar även Åsele och Dorotea.
Västerbottensnytt har nyligen lyft småaffärernas situation och betydelse. Det måste tas ett ansvar för både ett rimligt nät av dagligvarubutiker och bränslestationer i naturresursområdet. När det närmar sig extrem glesbygd klarar marknaden inte av varken det eller kommuniationer av olika slag. Inte staten heller, utan ansträngning. Vill vi överhuvud taget ha hela Sverige så måste det vara bebyggda, beboeliga och trygga områden längs hela landet. Innan man säger att man inte vill ha hela Sverige ska man tänka sig mycket noga för och analyserava konsekvenserna. Om man kommer från höger, vänster eller någonstans mitt emellan.
Sorgligast är det när norrlänningar inte förstår det ömsesidiga beroendet mellan stad och land. Där finns det numera en del att säga, men, det får bli en annan text.
Ica om småbutikerna Västerbottensnytt
Hej då, telefonkatalogen
…
Nu försvinner telefonkatalogens privatdel i Stockholm, Göteborg och Malmö. Framöver får man använda nätet eller ringa nummerupplysningen.
Utanför stadstullarna får vi behålla den ett tag till. Det var länge sedan jag slog i den, men för många äldre måste utvecklingen kännas mindre bra.
Legendaren vid oljebaren
Här kan du se ett litet reportage med Vännäs Motormuseums Grand old Man, Lennart Olofsson på bilden. Klicka på länken och sen den övre bilden, det är ett sevärt TV4-reportage med Lennart på museets Gulfmack. Mycket intressant om man är lagd åt det motorhistoriska hållet eller bara människointresserad.
Lennart vet mer om motorer, maskiner och fordon än han förmodligen skulle kunna hinna berätta under återstoden av sitt liv. Vännäs Motormuseum har många duktiga guider bland sina trettitalet medlemmar, men Lennart är något särskilt.
En gång för länge sedan besökte Agneta och jag Skoklosters motormuseum, det är borta nu. På plats fanns den mycket excentriske guiden och ett morfarspar och deras lilla barnbarn. Mannen, som pratade mycket, hade tydlig norrländsk dialekt. Vi presenterade oss efter ett tag och det kom fram att alla besökare kom från Västerbotten. Inte bara det, vi bodde i Vännäs allihop också. Det var mycket speciellt att lyssna till honom och guiden som triggade varandra med tekniska, historiska och personliga anekdoter. Sanna amatörer. Det ordet betyder att man är en som älskar det man gör. I det här fallet var amatörerna även proffs. Lennart har jobbat med motorer hela sitt liv.
Fler bilder från mopedrallyt på första maj.
En svensk Crescent. Ett antal mopeder av det här fabrikatet kommer man att få se om man besöker motormuseet i helgen då Raketsport ordnar veteranamopedträff.
En och annan katt hade smugit in bland hermelinerna på första maj. Här en Royal Enfield.
Den här skönheten stod inne i Motormuseet i våras, vid lanthandeln där inne. Vännäs Motormuseum förtjänar ett besök även om man är lindrigt intresserad av motorer, faktiskt. Gillar man vintage och fascineras av gamla tider så räcker det långt. Är man bara aningens till åren kommen eller nästan alldeles ny så har man också varsin anledning att åka hit och uppleva anno dazumal då och då. Utställningen kompletteras och förändras.
En dålig bild på en utställning som finns på motormuseet just nu i sommar. En monter och åtskilliga urklipp om epoken "Kalle Puch". Han hette egentligen Svensson i efternamn och var bland annat stor affärsman, importör och partihandlare i Vännäs. Enligt egen utsago förlorade han på allt han sålde, men det var nog inte riktigt så. Minst en av hans gamla fina Mercedesar finns också på museet. Bara de här tidningsurklippen är värt sommarens besök på museet. Får man Lennart Olofsson som berättare har man verkligen valuta för det billiga inträdet. Han jobbade länge åt Kalle och kan färga berättelsen så man riktigt känner oljedoften.
Senaste kommentarerna