…
På Aftonbladets ledarsida kan man just nu läsa om SAAB:s sorgliga situation. I artikeln står den här delsanningen: ”Ett företag som inte producerar kan inte heller betala löner.”
Visst är det ett perspektiv som fattas? Det står inget om försäljning. Det är inte helt förvånande, men ganska anmärkningsvärt. Affärsförståelsen saknas, som den gärna gör på sina håll.
Än en gång, vad hjälper det om man kan komma igång och producera om man inte säljer?
…
Jag är ingen industriman, men inser betydelsen och behovet av industrin i Sverige. Både då, nu och sen. Vårt välstånd grundas till stor del också på fordonsindustrin och spinoffeffekterna därifrån. Den insikten behöver inte gå hand i hand med tanken att rädda fabriken i Trollhätten till varje pris.
Med en havererad försäljning och försäljningsorganisarion vet jag inte vad som kan rädda nuvarande SAAB. I den mån verktygen som gör delar och helhet kommer igång igen gör de det förmodligen i en annan världsdel efter att någon slumpat upp konkursbona. (Tyvärr drabbas nog flera underleverantörer av samma öde) Man kopierar och vidareutvecklar snabbt därborta, så det som fattas får man nog fram om det skulle bli tillverkning.
Inga dussin eller tjog av statliga miljarder kan få ”vårt” SAAB att lyfta igen, det är min sorgsna övertygelse. Jag tror absolut att de flesta förstår att om ingen stor biltillverkare vill ha företaget ens till reapris är chanserna för svenska politiker att vända på steken obefintliga. Att köpa på svenska folket världshistoriens dyraste museum är och hade varit oförsvarbart. Med det inte sagt att produkterna är dåliga.
Företagets största tillgång är de anställda, deras kunnande, utbildning, kreativitet och arbetslust. Det är många tragiska konsekvenser och överraskningar som väntar, men nu är det förmodligen mindre dåligt ju fortare det går. Konjunkturläget är bistert, men framtiden för Trollhättan heter knappast SAAB. Personal, övriga resurser och infrastruktur måste få komma igång med andra saker. Glöm inte Kockums, inte I20 här i Umeå. Här på jorden är inget beständigt, men det behöver inte bli ett bestående tomrum för att något långvarigt, och kanske kärt, försvinner.
En SAAB! På väg till frisörens kvällskift såg jag den första gången i verkliga livet och fick en dålig mobilbild. Nya SAAB 9-5. Nostalgi, nördighet eller nationalism – strunt samma. Jag tycker det var roligt att se den.
…
Jag är så hemsk och smygnationalistisk att jag helst vill se ett svenskt Volvo PV.
Den svenska kronjuvelen lär kanske hamna i det hejdlöst kopierande kommunistkapitalistiska Kina ändå. Jag gladde mig iaf när jag såg den här artikeln om att de svenska och svensk-amerikanska konsortierna är beredda nu när det går trögt för Geely.
En lösning som bromsar och sänker Volvo vore värst, då hjälper det inte om den skulle ha blågul färg. Däremot gärna en bra och kapitalstark lösning som inte utesluter internationellt samarbete, men låter hjärtat och mycket av tillverkningen förbli i Sverige.
…
Det är en Mavoffochev från tidigt 50-tal som man får se några gånger per år.
Närmare bestämt är det en Ford Anglia som delats på mitten, breddats 10 cm och sedan fått motor från Chev, stolar från Mazda och axlar, bromsar och framvagn från Volvo. Att få till det hela tog betydligt fler timmar än det tar att säga. Grannen började i slutet på tonåren och var "färdig" strax efter.
Tillsammans med ägg-husvagnen som hör till är ekipaget en vacker syn om man är lagd åt det hållet.
Husse själv har inte alls någon elak uppsyn.
…
Kom på att jag inte satte in någon bild på Nilsson 300. Den "folkliga pansarbil" som förra inlägget handlade om. Bilen som är så annorlunda än "originalet" den utgår ifrån att den inte registreras som en Volvo.
Borde bli en ny exportprodukt i det lilla. Håller den måttet för Säpo hoppas vi att svenska myndigheter hjälper till genom att använda några av dem. Som varje annat biltillverkande lands myndigheter hade gjort.
Önskar er en riktigt god söndag!
…
…
Måste säga att det är en väldigt fint namn på ett av Sveriges nyaste och mest okända bilmärken. Danska drottningen har köpt den första och norska hovet har fått en offert.
När Condoleezza Rice var i Rom senast ville hon slippa en iögonfallande stor Mercedes, men accepterade en Volvo-limousin. Nilsson 300 kan vara en framtidsbil, även om den inte hamnar i varje villaområde. Bepansrade bilar gör sällan det.
Hoppas att det blir några bilar till hovet och regeringen här i Sverige också. Den reklamen behövs verkligen. Både för Sverige, svensk industri, Nilsson 300 och för bilarna den delar delar med.
Det kan hända att Säpo, som tvekar, helt enkelt inte har rätt underrättelser.
…
Jan
Senaste kommentarerna