Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: rasism

Inte underligt man inte vet

Av , , 2 kommentarer 7

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas – "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

Glömd och uppmärksammad

Av , , 8 kommentarer 8


Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.

Massmördaren i Norge

Av , , 17 kommentarer 6


Hur många lärjungar ska han få efter denna extrema exponering? I hur många labila hjärnor ska hans uppfattningar slå rot och gro?

Hur vridet han ser världen och värderar människor blir mer uppenbart. Men ska hans sympatisörer tio-, hundra- eller tusenfaldigas under de här dagarna? Eller blir de ännu fler i Norden?

I kalla spåren lyser ljusen

Av , , Bli först att kommentera 8

Runt om den tomma fontänen i Oscarsparken i Vännäs brann ikväll diverse ljus till minne av Kristallnatten, den 9:e november 1938.

Det var en mindre, men tapper och blandad skara som kommit dit. (En sa att hon kommit dit för att hon läste om saken på den här bloggen, trevligt) I vissa delar av landet har minnet av Kristallnatten "firats" med stark politisk eller rent partipolitisk slagsida. Så inte i Vännäs, tack för det, "Ungdom mot rasism".

Ett par av ungdomarna höll tal, minst en har nyligen besökt Ausshwitz. Skönt att det  finns många unga som inte blivit historielösa.

Kristallnatten

Av , , Bli först att kommentera 5

Den här kvällen och natten 1938 bröt suggestion, hat och rädsla för det annorlunda ut i gräslig praktisk handling i Tyskland.

Kristallnatten innebar att pöbeln angrep judarna, deras hus och egendomar. Ett hundratal judar dödades, tiotusentals greps och sändes till koncentrationsläger. Kristallnatten blev på ett sätt startskottet till förintelsen.

Pöbelhatet kan rikta sig mot högst olika grupper, men ligger fortfarande på lur också mot judarna. Det har visat sig även i vårt eget land på sistone när judar lämnar Malmö för platser de anser tryggare..

Ikväll blir det en minnesstund i Vännäs för det som hände i Tyskland under Kristallnatten och efteråt. Det blir ljuständning i Oscarsparken 1830.

En stund kan vi lämna värmen för att påminnas om det kalla i människors hjärtan som kan bryta ut i fruktansvärda handlingar.

Gårdagen, dagsläget och morgondagen

Av , , Bli först att kommentera 1

Har fått ett par påminnelser om dagen högtidlighållande av förintelsens minnesdag. Fackeltåg 1830 från rådhustorget mot Stadskyrkan.

Tyvärr kan jag av olika anledningar inte medverka. Hoppas många gör det.

Idag har vi en tyst och rätt obemärkt emigration av judar som inte längre vågar bo kvar i Malmö. Se t.ex. dessa artiklar. Dagen. Newsmill.

Vissa familjer som efter brandattentat mot synagogan och annat inte längre finner Sverige säkert har bott här sedan 1800-talet.

Det finns flera saker som kan få oss att blunda för det som sker, i alla fall att tiga. Medlöperiets lättrullade och sluttande plan har många påfartsvägar.

Svåra saker om invandring

Av , , 2 kommentarer 0


När jag kom till medborgarhuset i Vännäs för KS-sammanträde igår såg jag något som jag inte hört ett ljud om. Riksteaterns "Asylshopping" gick för gymnasiet och skulle även gå på kvällen. Man lockade bland annat med en bild på Migrationsminister Tobias Billström. Ämnet, ministern och nyfikenheten gjorde att jag gick på föreställningen trots att sammanträdet blev långt.

Jag har knappt varit på något som haft så få åskådare. Det beror förmodligen på att svag annonsering, man hade väl fokuserat på skolorna. ("Asylshopping" går även 2 gånger under tisdagen för skolorna i Vännäs. Dock inte ikväll som jag skrev först!)

Föreställningen handlar inte om lätta saker. Inte för dem som ska besluta om regler för invandring och flyktingmottagande. Inte för dem som sköter hantverket, för handläggare och poliser. Absolut, absolut inte för dem det främst gäller, dem som kommer med en bakgrundshistoria som bara de själva känner fullt ut.

En pjäs ska väl vara skruvad, mycket gjorde starkt intryck, men jag hade blivit illa berörd om jag arbetat på Migrationsverket. Att framställa det som om personalen gärna hjälper asylsökande begå självmord kändes billigt och orättvist. En annan sak är att man sett tidningsuppgifter om bekymmersamt uppträdande från några tjänstemän och att risken att man blir alltför härdad förmodligen är stor.

Jag bearbetar fortfarande tankar och intryck, men en sak vet jag. Jag vill inte byta med sådana som av olika orsaker tvingats lämna sitt hem och försöker komma in i vårt land – de invandrare som är flyktingar. Inte heller vill jag byta med dem som av andra orsaker väljer att komma till ett land där de varken har språk eller familj. Inte med dem som arbetar med migrationen heller.

De finns de som menar att invandringen i Sverige ska vara fullt fri. Att vårt samhälle skulle klara och må bra av att dörrarna ställdes vidöppna för alla oavsett skäl. Att Sverige självklart skulle fortsätta att vara välkomnande och bra för dem som kommer. Dit tror jag i stort sett alla politiska ungdomsförbund hör. Jag kan på ett sätt förstå teorin, men tror inte på praktiken.

På andra sidan finns de som tror att det skulle vara rätt och riktigt om man stängde gränserna och kastade ut alla som inte var födda här eller i våra grannländer. De är rätt få, lyckligtvis, men ändå för många. Följden av en sådan mörkerdriven konfrontation och alla dess följder skulle bli ett samhälle som inte är hanterbart och som jag inte skulle vilja bo i.

Det finns mycket att fundera över i spannet mellan dessa åsikter. Särskilt för dem som ska utarbeta rättssäkra riktlinjer som stämmer med internationella konventioner och har plats för barmhärtighet. Det behövs, även för oss svenska medborgare. Sverige, kanske särskilt Norrlands inland, kommer absolut inte att klara den stora pensionsvågen utan "nya svenskar" med de låga födelsetal vi haft de senaste årtiondena. (I Norrlands inland dessutom ungdomsutflyttningen) De "svenskar" som inte finns är ett hot mot välfärden, inte de som flyttar hit och slår rot. En del tror inte det när de ser ungdomsarbetslösheten, men det blir förmodligen obehagligt tydligt inom några få år.

Något som ofta kommer bort i debatten är andelen företagare bland invandrarna. Enligt Nutek är var nionde företagare invandrare,  bland svenskarna är det var tionde. 2002 var hade en femtedel av nyföretagarna utländsk härkomst medan de utgjorde en niondel av befolkningen. Nyföretagandet som helhet är skrämmande lågt i Sverige. Lägst i norden och på plats 38 av 40 i en hyfsat ny undersökning. Vad innebär det för vår framtida välfärd? Får vi sätta vårt hopp till nysvenskarna?

Samtidigt hamnar alltför många i passivitet, utanförskap och bidragsberoende, vi ljuger om vi förnekar det. Vi har, kanske  välmenande, jobbat oss neråt under årtionden och nu måste Sverige bli mångdubbelt bättre på integration. Invandrare som fått permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap, med rättigheter och skyldigheter, måste släppas in i det samhälle där de lever. (Vilket inte betyder att etniska svenskar ska utplåna sin kultur och gömma bort resterna som kan finnas kvar av det kristna arvet) I en undersökning från EU-kommissionen som presenterades sommaren 2007 hörde Stockholm och Malmö till de storstäder i Europa där integrationen lyckats allra sämst.

Det finns en del att göra.

 

 

 

Uppföljning av bråken i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 1


Det har varit en fullmatad vecka och jag ser på bloggen att jag missat att lyfta fram en händelse av viss vikt i Vännäs.

När socialförsäkringsutskottets moderata ordförande och ledamöter besökte Vännäs så stod vårens händelser kring några av flyktingarna i centrum. På bilden fick riksdagsledamöter och politiska sekreterare en genomgång av Liljaskolans skolchef Bo Nilsson och flyktingsamordnare Ingrid Lindroth. Undertecknad och Gösta Eklund var också med.

Förutom detta fick vi även träffa länstyrelsens Integrationsdirektör Lars-Göran Brandt i ärendet. Socialförsäkringsutskottet är bl.a. ansvariga för migrationsfrågor och det känns bra att de fick justera och komplettera den yviga mediabilden av händelserna i Vännäs.